De flesta personer om nämns i detta dokument valde att avsluta det lidande som deras kirurger orsakat dem, medan några avled av allvarliga långsiktiga hälsoproblem kopplade till tillståndet. Noterbart är att en person i Kina dömdes till döden efter att ha hämnats på kirurgen som utförde en partiell turbinektomi, ett ingrepp som resulterade i svår ENS. En annan person sköt sig tragiskt nog på sjukhuset efter att ha attackerat kirurgen som var ansvarig för hans tillstånd. Dessutom har flera individer i Kina dömts till livstids fängelse för liknande hämndattacker mot sina kirurger.
"Observera att de dödsfall som presenteras nedan endast utgör en extremt liten del av alla ENS-relaterade dödsfall globalt. Detta är inte ens toppen på isberget. Listan nedan är enbart baserad på information som har delats inom tre engelskspråkiga ENS-grupper på Facebook, som tillsammans har cirka 5 000 medlemmar. Därför speglar denna information inte den faktiska dödligheten världen över till följd av ingrepp som septoplastik, turbinektomi och liknande. Med tanke på det stora antalet sådana operationer som utförs globalt varje dag kan man med goda grunder anta att den totala dödligheten som följd av dessa ingrepp uppgår till tiotusentals personer världen över."
Statistik – Allvarliga konsekvenser av Empty Nose Syndrome: 45 dokumenterade fall (1961–2024)
Hur många människor tar sitt liv till följd av andra misslyckade operationer? Vi har aldrig hört talas om något annat ingrepp som orsakar samma extrema lidande och dödliga konsekvenser som dagens aggressiva näsoperationer. Den enda jämförbara behandlingen är LASIK, som också kan leda till enormt lidande för patienten – dock utan de systemiska effekter som ENS medför.
Denna "nasala lobotomi" undergräver hela grunden för ett normalt liv och gör tillvaron outhärdlig. Om du berövar en person deras förmåga att andas, tar du ifrån dem själva essens av livet. Du skadar inte bara deras kropp – du krossar deras själ ! Nedan visas en bild över fördelningen av några av de dödsfall vi har fått fram relaterade till ENS
Nedan visas en graf över hur snabbt efter näsoperationen som de drabbade tar sina liv. Observera att vi saknar fullständig information för alla 45 fall som beskrivs här. Baserat på de 35 fall där tidsförloppet är känt, ser vi att självmordsfrekvensen är som högst under de första två åren efter operationen. Därefter ökar antalet dödsfall igen mellan år 4 och år 8 efter ingreppet.
Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom Dr. Eugene Kern har fastställt att den kvarvarande slemhinnan i genomsnitt bryts ned inom sex år efter att näsmusslorna förstörts och näsan vidgats. I den följande filmen (lyssna vid 14 och 20 minuter) nämner Kern att hans patienter i genomsnitt utvecklade sekundär atrofisk rinit fullt ut efter 6,1 år. Den ökade självmordsfrekvensen som observeras i undersökning mellan år 4 och 8 överensstämmer därmed med denna tidsram.
Rapporterade ENS-relaterade tragedier (1961–2024) – baserat på uppgifter från tre Facebook-grupper med 5000 medlemmar
Global översikt: Rapporterade allvarliga ENS-fall med tragisk utgång
Nedan följer en sammanfattning av de fall där vi har lyckats samla in information. För cirka 18 av dessa fall finns filmer eller poddar, som kan nås via länkarna vid varje namn, eller alternativt genom relaterade blogginlägg som även dessa länkas. Totalt har vi samlat ett omfattande bevismaterial som omfattar flera tusen sidor. I många fall finns dödsbevis, dokumentation från anhöriga samt historik från sociala medier där de drabbade själva har dokumenterat sitt lidande. För att ta del av denna information, vänligen följ de länkar som presenteras till höger eller under namnen nedan
Det finns även en sammanfattning av fallen på engelska i denna länkade PDF fil.
Det material som presenteras här styrker att ENS är ett extremt allvarligt tillstånd som orsakar både fysiskt och psykiskt lidande av en sådan intensitet att människor känner sig tvungna att avsluta sina liv för att undkomma den oändliga plågan och tortyren som tillståndet medför
Jack Ackland, USA (1961) – Artikel (Extern) – PDF – Blogginlägg
Jack Ackland var en amerikansk militärveteran som tragiskt nog tog sitt liv vid 43 års ålder. Ursprungligen hade han som mål att bli stridspilot, men han drabbades av barometrisk sinuit, vilket ledde till kroniska bihåleproblem. Hans medicinska resa tog en förödande vändning 1943, när han genomgick en näsmussleavlägsning (turbinektomi) och en radikal antrostomi (Caldwell-Luc kirurgi) utförd av Dr. R.W. Wright. Kirurgin, som kritiserades som "onödig," lämnade honom med permanent näsbesvär och svåra symtom, inklusive näskollaps, Empty Nose Syndrome (ENS), kroniska huvudvärk och luftvägsinfektioner. Dessa komplikationer gjorde honom invalidiserad och satte stopp för hans militära karriär.
Efter operationen försämrades Acklands hälsa snabbt. Han plågades av svåra huvudvärk, luftvägsinfektioner och ledinflammationer, alla orsakade av komplikationerna från hans bihåleproblem. Han flyttade till varmare klimat i hopp om att lindra sina symtom, men den fysiska och psykologiska påfrestningen var djupgående. Hans ständiga smärta, depression och känsla av att vara en börda för sin familj ledde till ökat psykiskt lidande. Trots den förlamande naturen av hans tillstånd nekade Veterans Administration (VA) honom sjukersättning i flera år, och ändrade sitt beslut först efter hans självmord. På Fars dag 1961 tog Jack Ackland sitt eget liv med en pistol av kaliber 22 i baksätet på sin bil, förkrossad av sitt tillstånd. Hans son fann honom några timmar senare, och tragedin satte ett bestående avtryck på hans familj.
Kvinna Patient hos Dr. Eugene Kern, USA (1988) – PDF – Video
Kern diskuterar sin patient; Se videon som är länkad ovan där han delar denna information:
"En 54-årig vit kvinna, som klagade på täppthet i näsan sedan en kosmetisk rynoplastik fyra år tidigare. Hon hade också haft en nässkada som barn. Hon klagade också på symptom som trötthet, och vi pratade om detta, under bordet, över lunch igår. Oförmåga att koncentrera sig. Har du någonsin sett det hos någon av dina patienter? Oförmåga att koncentrera sig på grund av ett näsproblem. För sex månader sedan genomgick hon en rekonstruktiv operation utan någon förbättring. Hon fick allergibehandling i två år utan någon förbättring. Och här kan du se, jag kan inte läsa detta, förlåt, men detta är en psykologisk utvärdering. Jag skickade patienten till psykiatrin, och psykiatern råkade ha varit internist innan han blev psykiater, och han beskrev hennes andningssvårigheter som dyspné, och inte relaterat till ångest. Det var vad han sa. Den här personen begick självmord. Och det fick verkligen min uppmärksamhet. Hon begick självmord 1988, och hon varnade mig för det, och därför skickade jag henne till psykiatern."
Manlig Patient hos Dr. Eugene Kern, USA (1994) – PDF – Video
Kern diskuterar sin patient; Se videon som är länkad ovan där han delar denna information:
"Nästa patient som fångade min uppmärksamhet var en 45-årig vit man, en bankman och grundare från Iowa. Han hade genomgått septumkirurgi och polypektomi för två år sedan. Han hade utvecklat oförmåga att koncentrera sig, trötthet, om du så vill, irritabilitet, andningssvårigheter, och han behandlades med antibiotika. Han blev undersökt av mig för utvärdering. Jag satte in en septumknapp eftersom han hade en perforation. Där är min operation från 1993, han hade en septumperforation och jag satte in en septumknapp och han begick också självmord 1994."
Antonio Fernando De Jesus Jacinto, Frankrike (6 nov 2001) – Extern artikel – PDF
Antonio Fernando De Jesus Jacinto, en 41-årig man, är i centrum för en tragisk incident som involverar en öron-näsa-halsläkare. Jacinto, som hade lidit av svåra näsproblem efter vad han beskrev som en aggressivt utförd operation av Dr. Christian Hamman, kände att läkaren hade orsakat honom omfattande fysiskt skada. I sitt lidande orsakad av operationen försökte han stämma Hamman men misslyckades till slut i sitt rättsliga försök. Känslomässigt utmattad och utan möjlighet till upprättelse, tog Jacinto saken i egna händer. På tisdagskvällen gick han in i Dr. Hammans medicinska kontor på Avenue de Flandre (19:e arrondissementet) och konfronterade kirurgen. Under denna konfrontation drog Jacinto fram en pistol av kaliber .25 och sköt läkaren i bröstet. Efter attacken sägs Jacinto ha uttalat: "Jag sa att jag skulle få dig," innan han tragiskt nog tog sitt eget liv med samma vapen. En patient som var närvarande under händelsen återkallade: "Jag satt i doktorns stol när Jacinto kom in. Jag hörde ett första skott. Sedan kastade sig doktorn på honom när han svingade sitt vapen. Ett andra skott ljöd, och det var då doktorn kollapsade. Jag fann mig ansikte mot ansikte med honom. Vi låste ögon och jag trodde att han skulle döda mig. Men sedan lyfte han handen som höll vapnet, tryckte pipan mot sitt tempel, började svettas och drog avtryckaren. Det var först femton minuter senare som jag insåg att jag blivit skjuten i vristen." Jacinto dog; läkaren överlevde och praktiserar fortfarande idag.
Manlig Patient till Yong Ju Jang i Sydkorea - Dödsfall relaterat till ENS (2005?) – Föreläsning av Dr Yong
I föreläsningen som är länkad ovan från 2018 nämner Dr. Yong att en av hans ENS-patienter begick självmord, lyssna efter 8 minuter och 30 sekunder. Citat från videon: "Det här är patienten jag nämnde tidigare. Det är patienten från för 13 år sedan (2005?). Han hade sinusproblem, och han genomgick också någon form av näsmussleoperation. Jag satte honom på medicinsk behandling och rekonstruerade hans näsmusslor med conchalbrusk. En dag besökte hans familj mig och berättade att den här mannen begick självmord. Så det var verkligen chockerande för mig. Förekomsten vet vi inte. Det är verkligen svårt att studera förekomsten."
Sylvain Barthélemy, Frankrike (2007) – PDF - Blogg - Berättelse i Word - Video
Sylvain Barthélemy var en fransk man som efter näskirurgi drabbades av allvarliga komplikationer som ledde till hans död genom självmord vid 38 års ålder. Han led initialt av en snedställd nässkiljevägg och intermittenta nästäppor, och genomgick en septoplastik samt bilateral turbinatomi 2005. 2006 genomgick han en andra operation där hans mellersta näsmusslor togs bort och användes som transplantat för att skapa nya nedre näsmusslor. Dessa ingrepp ledde till fullständig förlust av näsmusslans vävnad och svåra komplikationer. Efter operationen började Barthélemy uppleva svår huvudvärk, kronisk smärta i öron-näsa-halsområdet, frekventa bihåleinflammationer och sömnproblem. Hans symtom utvecklades till extrem ångest, depression och betydande beteendeförändringar. Fysiska aktiviteter som skidåkning och parapente blev smärtsamma, och han tvingades undvika torra eller dammiga miljöer på grund av ökad känslighet. Det mycket experimentella transplantatförsöket att skapa nya nedre näsmusslor genom att använda hans mellersta näsmusslor förvärrade hans tillstånd avsevärt och transplantaten avvisades av hans kropp.
År 2007 var han på höga doser opioider och under psykiatrisk vård, men hans smärta förblev outhärdlig. Barthélemys livskvalitet försämrades drastiskt, och han kämpade med konstant smärta, sömnlöshet och depression, till den grad att han bara kunde sova några få timmar per natt. Han började stoppa fuktig bomull i näsborrarna för att lindra smärtan orsakad av luften och hade svårt att uthärda trånga utrymmen. Efter tre självmordsförsök lyckades han till slut genom att hoppa från en 250 meter hög bro. Hans familj, särskilt hans bror, betonade att hans död var en flykt från outhärdlig fysisk smärta. Han begick inte självmord; han avslutade det lidande som hans kirurger orsakat honom.
John L. Malamos, USA (2010) – PDF - Blogg
John Malamos levde ett glatt och aktivt liv i Illinois, USA, tills komplikationer efter en andra kosmetisk operation förändrade hans liv till ett präglat av lidande. Ursprungligen genomgick han en näsplastik för att åtgärda kosmetiska problem, men på grund av fel i den första operationen behövde han en revision. Under denna andra operation beslutade kirurgen att minska Johns nedre näsmusslor utan att informera honom om de potentiella riskerna. Denna “extra” åtgärd, som inte var relaterad till den kosmetiska revisionen, ledde till att John utvecklade Empty Nose Syndrome (ENS), ett smärtsamt och allvarligt tillstånd som orsakar känslor av kvävning, extrem nästorrhet, sömnlöshet, ångest och depression. ENS förvandlade Johns tidigare liv till något outhärdligt och berövade honom på sömn och förmågan att uppleva normala andningskänslor.
Innan dessa operationer var John en älskad och aktiv person i sitt samhälle. Han var en passionerad motorcyklist och reste ofta med vänner över västra USA. Han hade en stabil karriär som biträdande chef på Costco, där hans vänlighet, värme och medkännande ledarskap uppskattades av kollegorna. Många av Johns vänner och arbetskamrater har fortsatt att dela minnen av honom, flera år efter hans bortgång, och framhävt hans positiva inverkan på deras liv. Dessa minnen målar en bild av en man som var nära och engagerad med dem omkring sig, alltid beredd att ge stöd och lyssna.
Efter att han utvecklat ENS blev Johns fysiska lidande alltmer förödande, och han led också av allvarlig psykisk stress. I jakten på lindring konsulterade han och hans far flera av USA:s mest välkända medicinska institutioner, bland annat Cleveland Clinic och Mayo Clinic. Tyvärr fanns det ingen behandling för hans tillstånd, och känslan av hopplöshet, i kombination med sömn- och andningsproblem, ledde till ångest och depression. John sökte hjälp på en mentalvårdsinrättning, men hans lidande kvarstod eftersom hans tillstånd var fysiskt betingat snarare än psykiskt.
Johns mentala plåga ledde till flera självmordsförsök, och tragiskt nog lyckades han vid 43 års ålder. Hans familj var förkrossad men kämpade för att hans begravning skulle hållas inom den grekisk-ortodoxa kyrkan, och hävdade att hans lidande hade fysiska orsaker. Hans bror, Thomas, har delat Johns historia för att varna andra för riskerna med minskning av näsmusslor och vikten av informerat samtycke vid medicinska ingrepp. Thomas hoppas kunna förebygga liknande tragedier genom att öka medvetenheten om ENS och uppmuntra patienter att aktivt delta i beslut om sin medicinska behandling, särskilt när det gäller onödiga eller oönskade ingrepp. Genom att dela minnen och bilder från Johns lyckligare dagar vill Thomas hedra sin brors minne som en vänlig och livlig person vars liv tragiskt förkortades av sin kirurg.
Ludovic Sery, France (2011) PDF - Blogg - Berättelse i word - Video
Ludovic Sery, född 1980 i Frankrike, var en livlig och aktiv man som arbetade som truckförare. Innan hans liv tog en tragisk vändning på grund av en kirurgisk åtgärd, levde han ett normalt liv utan historik av psykisk ohälsa, han älskade sport och tillbringade gärna tid med familj och vänner. År 2002 genomgick Ludovic en bilateral konkotomi för att behandla sin nästäppa orsakad av allergisk rinit. Tyvärr började han redan tre månader efter operationen uppleva en rad svåra symptom kopplade till Empty Nose Syndrome (ENS). Hans näsa blev ofta inflammerad, och han led av kronisk torrhet i halsen och munnen. Han hade svårt att andas och drabbades av nattliga huvudvärk, purulent rinorré (snuva med varig sekretion) och obehagliga lukter. Dessutom blev han allt mer känslig för temperaturförändringar, vilket förvärrade hans lidande.
Trots att han sökte hjälp från flera vårdgivare mötte Ludovic skepsis kring hans klagomål. Hans ursprungliga kirurg, vars namn förblir okänt, avfärdade hans symptom och hävdade att operationen hade varit framgångsrik. Han ordinerades antiinflammatoriska läkemedel och saltlösningar för lindring. För att hantera den försämrade depressionen fick han recept på ångestdämpande medel, antidepressiva och sömntabletter. Efter ett första suicidförsök 2005 genomgick han en psykiatrisk utvärdering och blev inlagd på sjukhus i en månad.
När Ludovics hälsa fortsatte att försämras kände han sig allt mer isolerad och övergiven. Hans livskvalitet sjönk drastiskt och han förlorade sitt jobb 2008 på grund av frekvent frånvaro. Känslan av att vara en skugga av sitt forna jag ledde honom till beslutet att genomgå en ny operation i juni 2009, där han fick akrylimplantat i näsan, utförd av Dr. Ayoun. Trots att han rapporterade vissa förbättringar, såsom mindre torrhet och färre huvudvärk, förblev hans övergripande tillstånd plågat och han fortsatte att lida.
Efter år av kamp för att få lindring och erkännande för sina symptom, tog Ludovic tragiskt sitt liv 2011, vid 31 års ålder. Han lämnade efter sig en sörjande familj som förlorade sin älskade son och bror. Trots den tragiska utgången tjänar Ludovics berättelse som en påminnelse om Empty Nose Syndrome och de potentiella riskerna med kirurgiska ingrepp, särskilt inom öron-, näs- och halsområdet. Han hoppades att andra skulle förstå de risker som kan följa med till synes rutinmässiga operationer och blev en röst för dem som lider i tystnad. Hans resa belyser det avgörande behovet av korrekt information och stöd för patienter både före och efter kirurgiska ingrepp för att förhindra liknande öden.
Raphaël Goblet, Belgien (2013) PDF - Blogg - Full berättelse i (word) - Video
Raphaël Goblet föddes den 25 januari 1987 i Bryssel, Belgien, och bodde i Chaumont-Gistoux. Innan operationen hade han en hanterbar livskvalitet, men hans liv förändrades tragiskt efter att ha genomgått en septoplastik och en turbinatreduktion. Ingreppen utfördes av Dr. Philippe Rombaux, som inte bara genomförde operationen utan också oavsiktligt orsakade en perforation i Raphaëls septum. Efter den första operationen utvecklade Raphaël Empty Nose Syndrome, ett tillstånd som kännetecknas av svåra andningssvårigheter och en rad försvagande symptom såsom torr näsa, sömnlöshet och ångest. I hopp om att lindra hans tillstånd sökte han behandling från Dr. Gilles Ayoun, som föreslog att sätta in akrylimplantat i näsan, tillverkade av polymetylmetakrylat (PMMA). Tyvärr avvisades dessa plastimplantat av Raphaëls kropp, vilket ledde till ytterligare komplikationer.
Raphaëls kamp med ENS påverkade hans mentala hälsa avsevärt, och han kände sig ofta kvävd och desperat. Hans livskvalitet försämrades snabbt och gick från att vara hanterbar till att bli ohållbar. Han led av svår insomnia och djup oro, vilket till slut ledde till hans tragiska beslut att ta sitt eget liv den 7 mars 2013, vid 26 års ålder. Det är viktigt att påpeka att Raphaël, likt många andra som genomgår liknande operationer, inte hade fått tillräcklig information om de potentiella riskerna med turbinatreduktion och septoplastik. Ungefär 20 % av sådana operationer utförs på ett sätt som är tillräckligt aggressivt för att leda till ENS, och under septoplastik är många patienter omedvetna om att deras näsmusslor kommer att opereras på. Raphaëls död belyser ett allvarligt problem inom vården gällande bristen på ansvarstagande och behovet av ökad medvetenhet om de risker som är förknippade med näsoperationer. Efter hans bortgång fortsätter hans tragiska öde att påverka diskussioner om patienters rättigheter och kirurgers etiska ansvar.
Stéphane Spinhirny, Frankrike (2013) - PDF - Bloggpost
Stéphane Spinhirny var en fransk man, född 1982, som tragiskt tog sitt liv 2013 vid 30 års ålder. Före sin död genomgick han en septoplastik i oktober 2011, utförd av Dr. Gilles Ayoun, följt av en rhino-septoplastik i oktober 2012 av Dr. Bönisch. Båda operationerna var avsedda att åtgärda nästäppa, ett problem som Stéphane hade lidit av, men han blev inte tillräckligt informerad om de potentiella konsekvenserna av dessa ingrepp. Efter operationerna utvecklade Stéphane symptom som är karakteristiska för Empty Nose Syndrome (ENS), inklusive en ständig känsla av nästäppa, torrhet, skorvbildning, svår insomnia och betydande psykisk stress. Han beskrev operationerna som ett "slakt", och betonade hur de påverkade hans mentala hälsa och livskvalitet. Innan operationerna hade han hanterat sin hälsa tillräckligt väl, men efter ingreppen blev hans livskvalitet olidlig.
Stéphane sökte behandling för sina symptom med läkemedel som Nasonex och Derinox, men fortsatte att drabbas av insomnia och depression. Han lämnade efter sig sina föräldrar, Denis och Jeannine, och även om han anmälde till den medicinska nämnden 2012, valde han att inte vidta rättsliga åtgärder. Efterverkningarna av hans tillstånd påverkade djupt hans familj och ökade medvetenheten om riskerna förknippade med sådana kirurgiska ingrepp. I sitt sista farväl delade Stéphane sina erfarenheter i ett vittnesmål.
Citat från Stéphane Spinhirnys blogg:
"Den person som mest troligt kommer att döda dig är inte en släkting eller en vän, inte en rånare eller en inbrottstjuv, inte en berusad förare. Den person som mest troligt kommer att döda dig är din läkare." Professor Even uppskattar att 100 000 dödsfall sker av misstag på sjukhus varje år. "Läkare har en lägre intellektuell nivå än resten av befolkningen; de är dumma, trångsynta, talar ett pseudo-initierat språk och är fångar av ett autokratiskt tänkesätt som får dem att tro att de har den exklusiva sanningen."
Brett Helling, USA (2015) PDF - Blogg - Full berättelse i word - Video - Video Intervju
Brett Helling var en 36-årig musiker som bodde i Worthington, Ohio, en förort till Columbus, när hans liv tog en katastrofal vändning efter vad han trodde skulle vara ett rutinmässigt kirurgiskt ingrepp. Den 29 januari 2015 firade han sin födelsedag, omgiven av familj och vänner som kontaktade honom via sociala medier. Men istället för glädje kände Brett en kvävande tyngd av en osynlig börda som hade plågat honom i nästan ett år.
Brett hade kämpat med allergier och kroniska bihåleinflammationer sedan mellanstadiet, vilket ledde honom att söka hjälp från en öron-näsa-hals-specialist i februari 2014. Han genomgick en septoplastik, ett vanligt ingrepp för att korrigera en sned septum, samt en oväntad reduktion av näsmusslorna. Denna ytterligare operation innebar att näsmusslorna togs bort – viktiga strukturer i näsan som värmer, fuktar och filtrerar den luft vi andas. Trots att ingreppet var rutinmässigt markerade det början på Bretts mardröm.
Månaderna efter operationen upplevde Brett alarmerande symptom. Till en början kände han att hans näsa var ”för öppen”, en känsla som utvecklades till en konstant kamp för att andas. Han kunde inte längre andas bekvämt genom näsan; varje andetag blev en medveten och ansträngd ansträngning. Hans känsla av jaget började upplösas, och han kände sig avkopplad från världen omkring sig. Vänner och familj, som tidigare varit en källa till stöd, blev alltmer oroliga när han drog sig undan från sociala aktiviteter och bandövningar, och spenderade mer tid i sitt barndomshem.
Trots att han sökte läkarvård möttes Brett av misstro från många läkare, som avfärdade hans bekymmer som ren ångest eller depression. Även när han självmant sökte hjälp på akutmottagningen, där han bad om hjälp, möttes han av likgiltighet. Den medicinska världen missade allvaret i hans tillstånd, vilket fördjupade hans förtvivlan. I sin desperation vände sig Brett till homeopatiska behandlingar och injektioner som bara gav tillfällig lindring.
I slutet av 2014 hade hans situation förvärrats, och han led av sömnlöshet, svår nästorrhet och en ständig känsla av kvävning. Han kände sig fångad i ett liv som blivit ”ohållbart”, präglat av ångest, trötthet och en djup känsla av hopplöshet. När Brett kämpade med sin nya verklighet, drabbades han också av nedbrytningen av sina relationer, inklusive en betydande relation med sin flickvän. Han flyttade tillbaka hem till sina föräldrar och uttryckte sin smärta med orden: ”Jag kan inte leva så här. Det här är outhärdligt. Jag vill ha tillbaka mitt liv.”
Den 16 februari 2015, fyra dagar före ettårsdagen av sin operation, tog Brett sitt eget liv genom att hoppa från Jeremiah Morrow-bron, den högsta bron i Ohio. I sitt gripande avskedsbrev skrev han om sitt lidande från Empty Nose Syndrome och uppmanade att detta inte skulle avfärdas som enbart depression. ”Denna sjukdom är mycket verklig, obotlig men 100% förebyggbar,” skrev han.
Priscilla Robert, Frankrike (2015) Extern artikel - PDF - Blogg - Vittnesmål - Video
Priscilla Roberts historia är ett tragiskt exempel på lidande som började med en enkel medicinsk åkomma och ledde till ett liv som för alltid förändrades av kirurgiska ingrepp. Född 1985 i Frankrike var Priscilla en vanlig person som kämpade med bihåleinflammation, ögonont och astma. Hennes situation började förvärras 2009, när bihåleinflammationen blossade upp och fick henne att söka flera medicinska utlåtanden. Tyvärr tog hennes väg till återhämtning en förödande vändning.
Inledningsvis genomgick hon en laserbehandling för sina svullna näsmusslor i mars 2009. Trots kirurgens försäkringar om att andningen skulle förbättras, kvarstod hennes symptom. I april samma år, efter att ha uttryckt missnöje med resultatet, genomgick Priscilla ett mer invasivt ingrepp: en reduktion av näsmusslorna och en septoplastik. Denna operation var tänkt att lindra hennes pågående nästäppa, men det blev istället början på en mardröm som skulle hemsöka henne i flera år.
Efter operationen upplevde Priscilla en rad besvärande symptom. Det som borde ha varit ett hoppfullt steg mot lindring ledde istället till ökande smärtor, svåra huvudvärk och återkommande ångestattacker. Hon kände att hennes liv höll på att rinna iväg, medan både hennes fysiska och psykiska hälsa snabbt försämrades. Trots att hon sökte akutvård och fick ytterligare medicinska bedömningar, möttes hon av nonchalans från vårdpersonal som vägrade koppla hennes försvagade tillstånd till de nyligen genomförda operationerna. Denna upplevelse lämnade henne känslomässigt isolerad och förnekat, när hennes rop på hjälp inte blev hörda.
Vid 2011 hade hennes livskvalitet försämrats så mycket att hon knappt kunde äta eller sova. Hon hade förlorat luktsinnet och led av ständig nästäppa, levde i ett tillstånd av hyperventilation med en näsa som ständigt kändes torr och brännande. Trycket i pannan och känslan av kvävning när hon låg ner blev outhärdlig. Trots sitt lidande fann Priscilla ett litet mått av tröst i en stödgrupp för dem som drabbats av Empty Nose Syndrome (ENS), ett tillstånd som ofta förbises av den medicinska världen.
Tragiskt nog kulminerade Priscillas fysiska och psykiska plåga i hennes självmord den 6 augusti 2015, vid 30 års ålder. Under hela sitt lidande uttryckte hon ånger för att ha gått med på operationerna och sa att om hon hade blivit informerad om de potentiella riskerna, skulle hon aldrig ha genomfört dem. Hennes vittnesmål står som en stark påminnelse om de komplexa och allvarliga konsekvenserna av näskirurgi, och belyser behovet av större medvetenhet och förståelse för ENS.
Mélisa Champion, Kanada (2015) Video - PDF - Blogg - Full berättelse i Word
Mélisa Champion, född 1982, var en livlig och social ung kvinna från Quebec som drömde om att bli flygvärdinna och hade en stor passion för resor. Hennes liv tog dock en tragisk vändning efter ett kirurgiskt ingrepp som var tänkt att förbättra hennes livskvalitet. 2007, efter att ha upplevt ihållande öronvärk under en resa, sökte Mélisa läkarvård och diagnostiserades med en snedställd nässkiljevägg. Detta ledde henne till en öron-näsa-hals specialist som rekommenderade en septoplastik, ett ingrepp som hon trodde skulle vara enkelt. Vad Mélisa inte visste var att operationen var mycket mer invasiv än hon blivit informerad om. Förutom septoplastiken genomgick hon en fullständig septorhinoplastik och en bilateral reduktion av de nedre näsmusslorna genom kauterisering. Om hon hade varit fullt informerad om omfattningen av operationen hade hon förmodligen vägrat den.
Operationen ägde rum den 11 november 2007, vilket markerade början på en lång och smärtsam kamp mot Empty Nose Syndrome (ENS). Efter ingreppet började Mélisa uppleva svår torrhet i näsan och en rad handikapande symptom, inklusive smärtor i ansiktet, ögonen, öronen och halsen, tillsammans med återkommande huvudvärk. Förlusten av hennes näsmusslor ledde till att ofiltrerat luft passerade genom näspassagerna, vilket resulterade i allvarliga allergier och astmaanfall. I hennes egna ord beskrev hon upplevelsen som att hennes lungor var "frysta." Desperat efter lindring började Mélisa dricka varmt vatten och äta brödsmulor, då dessa gav viss lindring för smärtan i lungorna.
Vid 2008 hade hennes tillstånd förvärrats, vilket ledde till att hon fick allergivaccinationer i ett försök att hantera symptomen. Men snart förlorade hon sitt jobb och var tvungen att flytta tillbaka hem till sina föräldrar, Marcelle och Jean-Yves, som gav henne stöd. 2013 förvärrades hennes hälsa ytterligare, och hon drabbades av en anafylaktisk reaktion som krävde akut sjukhusvård. I maj 2015 blev Mélisa informerad av en annan ENT-specialist att hon hade utvecklat total förlamning av sina bihålefuktioner, och hennes näsvävnader var döda utan möjlighet till återhämtning. Läkaren avrådde från ytterligare operationer på grund av den svåra atrofieringen av hennes slemhinnor.
Vid denna tidpunkt var Mélisa beroende av en AIRVO-enhet, en integrerad luftfuktare som hjälpte henne att andas genom att värma och fukta luften som gick in i hennes lungor. Denna maskin blev livsviktig för hennes överlevnad, då den lindrade den kalla, torra luften som förvärrade hennes bronkialrör och lungor, vilket ledde till smärtsamma astmaanfall. Trots sitt kroniska tillstånd fann Mélisa tröst i små glädjeämnen, som att tillbringa tid med sina nära och kära, läsa och lyssna på musik. Hon dokumenterade sina svårigheter i ett gripande videomeddelande för att öka medvetenheten om ENS och varna andra för de potentiella riskerna med näskirurgi.
Under sin kamp mot detta förlamande syndrom betonade hon bristen på förståelse och erkännande från den medicinska världen kring ENS och uppmanade andra att söka andras bedömningar innan de genomgår liknande operationer. Mélisas mentala hälsa påverkades kraftigt av hennes lidande. Hon genomgick en lång period av nedgång, där hon kände en djup förlust, inte bara vad gäller sin hälsa utan också förmågan att arbeta och njuta av livet som hon en gång gjort. Under sina sista dagar uttryckte hon en djup acceptans av sitt tillstånd och bad för fred i livet efter detta, fri från lidande.
Tragiskt nog avled Mélisa Champion den 23 maj 2015, 33 år gammal. Hennes död tillskrevs den långvariga sjukdomen orsakad av ENS, och hennes föräldrar fortsätter att vara förespråkare för medvetenhet och erkännande av syndromet, i hopp om att förhindra att andra drabbas av samma öde. Den ekonomiska bördan av hennes tillstånd var också tung för hennes familj, då Mélisa hade behövt ett transplantationsingrepp som endast var tillgängligt i USA eller Tyskland, och som skulle ha kostat över 50 000 dollar. Trots försök att samla in pengar kunde hon inte få den nödvändiga behandlingen. Mélisas berättelse står som en hjärtskärande påminnelse om vikten av informerat samtycke vid medicinska ingrepp och de förödande konsekvenserna av ENS. Hennes arv lever vidare genom hennes familjs arbete för större erkännande av detta syndrom och för att belysa lidandet hos dem som är drabbade.
Di Yuemei (狄月媚), Kina (2016) PDF
Vid 54 års ålder kunde Di Yuemei, en begåvad målare och poet, inte längre uthärda sitt lidande från ENS och avslutade sitt liv, vilket är ett tragiskt bevis på den smärta som många genomlider med detta tilstånd.
Liu Wentao (刘文涛), Kina (2016) PDF
Liu, 23 år gammal från Dalian, drabbades av outhärdligt lidande på grund av ENS och avslutade tragiskt sitt liv åt 2016.
Zhang Rui (張瑞), Kina (2016) PDF - Intern Artikel
Zhang Rui var en ung kvinna på 27 år som arbetade inom byggbranschen, ett yrke som krävde både fysisk styrka och uthållighet. Hon var på väg att gifta sig och hade en stödjande familj omkring sig. Zhang hade avslutat sin utbildning på en yrkesskola och hade fått de färdigheter som krävdes för sitt arbete. På fritiden tyckte hon om att vara utomhus och umgås med sina vänner.
Hennes liv förändrades drastiskt efter en kirurgisk operation för att behandla sin kroniska rinit, ett vanligt tillstånd som påverkar många människor. Operationen, som utfördes av en läkare vars namn inte framgår, ledde tyvärr till att Zhang utvecklade Empty Nose Syndrome (ENS). Detta tillstånd innebär bland annat en känsla av tomhet i näsan, andningssvårigheter och en rad psykiska besvär.
Efter operationen började Zhang uppleva svåra symptom som en torr och kall näshåla, hyperventilering, sömnlöshet och depression. ENS påverkade hennes mentala hälsa djupt och hon kände sig både övergiven och missförstådd. Känslor av förtvivlan och ilska växte sig starka, och sömnlösheten tillsammans med ångest gjorde att hon hade svårt att fungera i sitt vardagsliv. Trots att hon sökte hjälp genom olika behandlingar, injektioner och kanske även implantat, fick hon liten lindring.
Zhang var inte tillräckligt informerad om de risker som var förknippade med operationen innan hon genomgick ingreppet, vilket gjorde att hon kände sig sviken och hopplös. Ungefär två veckor efter operationen började hennes symptom förvärras och hon föll till slut offer för den överväldigande smärtan och förtvivlan. Tragiskt nog valde Zhang Rui att avsluta sitt liv genom att hoppa från en byggnad, en tragisk handling som speglar det djupa lidande hon gick igenom. Hon var endast 27 år gammal och efterlämnade en familj som var förkrossad av förlusten.
Sarah J Ogden, US (2017) PDF
Fallet utreds för närvarande. Sarah Ogden, född 1994, avled tragiskt 2017 vid 22 års ålder. Hon genomgick troligtvis en septorhinoplastik med samtidig reduktion av näsmusslorna. Efter dessa ingrepp utvecklade hon Empty Nose Syndrome, vilket påverkade hennes livskvalitet på ett allvarligt sätt och gjorde livet outhärdligt. Trots olika behandlingsförsök, inklusive två Alloderm-transplantationer utförda av Dr. Steven Houser, valde Sarah till slut att avsluta sitt liv, en tragisk följd av de komplikationer som orsakats av kirurgin.
Chen Zhidan (生陈志聃), China (2017) PDF
Chen, en student vid Shandong University, mötte stora utmaningar relaterade till ENS och avslutade sitt liv år 2017. Se PDF filen för bevis.
Scott Gaffer, USA (2018) PDF - Bloggpost - Extern Video
Scott Gaffer, född 1988, var en talangfull ingenjör bosatt i Austin, Texas. Tragiskt nog tog han sitt eget liv 2018 efter att ha lidit av Empty Nose Syndrome (ENS), en allvarlig konsekvens av kirurgi som förändrade hans liv. Scott var en intelligent och omtänksam person, känd för sin humor och medkänsla. Trots en lovande karriär och nära vänskapsband blev hans livsresa dramatiskt förändrad efter en kirurgisk procedur 2010.
I 2010 genomgick Scott en turbinoplastik och septoplastik för att behandla återkommande bihåleinflammationer och en snedställd nässkiljevägg. Syftet med operationen var att förbättra hans andning och åtgärda ett långvarigt hinder i en av hans näsborrar. Ingenting tydde på de allvarliga komplikationer som skulle följa. Operationerna utfördes av en kvinnlig kirurg, följd av Dr. Brent A. Senior och Dr. Das vid senare tillfällen. Trots att operationen genomfördes för att lindra hans symptom, fick Scott inte tillräcklig information om de potentiella riskerna, som bland annat inkluderade nervskador och utvecklingen av ENS.
Efter operationen började Scotts hälsa snabbt försämras. Direkt efter ingreppet upplevde han en total förlust av luftflödesmotstånd, vilket gjorde det svårt för honom att andas normalt. Dessutom började han drabbas av allvarliga symptom, inklusive svåra mag-tarmproblem, sömnapné och psykiska utmaningar som ångest och depression. Hans livskvalitet, som tidigare varit god, försämrades kraftigt. Sömnlösa nätter, konstant oro och en känsla av hopplöshet blev en del av hans vardag. Trots att han sökte hjälp och experimenterade med olika behandlingar, mediciner och kosttillskott, förblev hans symptom svåra och hans liv fortfarande utom räckhåll.
För att få kontakt med andra som genomgick samma lidande vände sig Scott ofta till onlineforum, där han delade sina erfarenheter och sökte stöd. Han ville hjälpa andra att hantera sin sjukdom, och hans medkänsla lyste igenom i dessa interaktioner. Trots hans ansträngningar att finna lindring, fortsatte hans tillstånd att förvärras. Han kände sig alltmer isolerad, då varken vänner eller familj kunde förstå den osynliga smärta han led av. Denna känsla av ensamhet och förtvivlan vägde tungt på honom, och han uttryckte i ett avskedsbrev: "min hälsa bröts innan min ande," vilket tydligt visade på den djupa emotionella påfrestningen som ENS hade orsakat honom.
Scotts mentala hälsa blev allt mer allvarligt påverkat under åren, särskilt när han såg sina jämnåriga göra framsteg i livet medan han själv stagnerade. Hans känsla av hopplöshet fördjupades av insikten att han inte längre kunde njuta av vanliga aktiviteter för en trettioåring, som att dejta eller göra karriär. Den 21 september 2018, en månad efter sin 30-årsdag avslutade Scott sitt liv.
Efter Scotts död delade hans mamma, Beth, hans historia för att öka medvetenheten om ENS och de svårigheter som drabbade honom. Hon ville belysa vikten av att förstå och stötta dem som lider av denna förödande sjukdom. Scotts tragiska bortgång påminner oss om det allvarliga behovet av mer information och stöd för de som kämpar med konsekvenserna av kirurgi som leder till ENS.
Yaniv Oz, Israel (October 2018) PDF - Bloggpost
Yaniv Oz, född 1992 i Israel, var en livlig och energisk ung man med ett stort intresse för fotboll, strikta träningsrutiner och en bred vänkrets som sträckte sig tillbaka till hans förskoleår. Han var känd för sitt hårda arbete, lojalitet och sin glada personlighet. Som tonåring kände Yaniv en lätt förträngning i ena näsborren, men han såg det inte som ett allvarligt problem. Vid 20 års ålder, under sin obligatoriska militärtjänst, blev han remitterad till Haddasah Hospital för en polypektomi, ett ingrepp för att ta bort näspolyper, som även inkluderade en näsplastik. Han blev inte informerad om de potentiella riskerna eller konsekvenserna av ingreppen, inklusive den möjliga förlusten av vital näsvävnad.
Två år efter operationen verkade Yaniv ha återhämtat sig bra och fortsatte med fotboll, träningspass på gymmet och studier. Men omkring 2014 började symptom uppträda – aggression, huvudvärk och sömnlöshet. Trots att han reste och bodde utomlands i över ett år, försämrades hans hälsa när han återvände. Han drabbades av återkommande halsinfektioner, migrän och överväldigande trötthet, vilket gjorde det omöjligt för honom att hålla ett jobb. Hans hals kändes ständigt blockerad, vilket gjorde det svårt för honom att andas eller prata utan ansträngning. När hans fysiska tillstånd förvärrades led Yaniv också av svår sömnlöshet, känslor av kvävning och ångest.
Läkare sade upprepade gånger att hans symptom var psykiska, och erbjöd honom psykiatrisk hjälp och steroider. Men Yaniv visste att hans tillstånd var mer än bara psykiskt. Trots att han provade olika behandlingar, inklusive akupunktur och röstterapi, försämrades hans livskvalitet snabbt. Han drabbades av depression och isolerade sig från sina vänner och familj, oförmögen att spela fotboll eller leva det aktiva liv han en gång älskade.
De sista dagarna före hans tragiska död gick Yaniv med i en Facebook-grupp för personer med Empty Nose Syndrome. Han lyckades boka ett möte med en specialist, men tragiskt nog, på dagen för mötet 2018, tog Yaniv sitt eget liv genom hängning vid 26 års ålder. Yaniv lämnade ett avskedsbrev, där han bad sin familj att söka rättvisa mot den kirurg som utförde hans operation, i hopp om att förhindra att andra skulle utsättas för samma lidande.
Doloretta Ruggeri Lodge, USA (2019) PDF - Extern video - Bloggpost
Doloretta Lodge, kärleksfullt kallad Dory, föddes 1961 och gick bort 2019 vid 57 års ålder. Hon var en varm och omtänksam person som ägnade sitt liv åt sin familj, inklusive sin make, sina barn och barnbarn. Familjesammankomster och hemlagad mat var hennes stora glädje, och hon älskade att ta dagliga promenader med sin hund. Även om hon vid sin bortgång inte var anställd, hade hon alltid arbetat hårt för att stötta sin familj.
I december 2018 genomgick Dory en rutinmässig näsmusselbränning (diatermi/elektrokauterisering) utförd av en öron-, näs- och halsspecialist i syfte att lindra hennes kroniska näsproblem. Hon fick dock ingen information om de potentiella konsekvenserna av ingreppet. Omedelbart efter operationen började hon uppleva svåra symtom. Hon beskrev känslan som att hennes näsa hade "en miljon små skärsår" och drabbades av extrem torrhet, andnöd samt en intensiv kvävningskänsla. Dessa symtom orsakades av nerv- och receptorförlust i de nu sönderbrända näsmusslorna, vilket allvarligt påverkade hennes förmåga att känna och reglera luftflödet genom näsan.
Sömnen blev i princip obefintlig – hon kunde bara få mellan tio och trettio minuters vila per natt. Den svåra sömnbristen påverkade hennes hälsa kraftigt och ledde till en snabbt försämrad livskvalitet.
När hennes tillstånd blev allt värre sökte Dory upprepade gånger hjälp från läkare, men möttes av oförståelse och avfärdande. Läkarna hävdade att hennes problem var psykiska och tillskrev hennes lidande depression eller ångest istället för att erkänna de fysiska konsekvenserna av operationen. Denna upprepade gaslighting påverkade hennes psykiska hälsa djupt och försatte henne i en spiral av hopplöshet och förtvivlan.
Trots att hon testade flera behandlingar, inklusive antidepressiva läkemedel, saltlösningar och luftfuktare, fick hon ingen lindring. Hennes frustration växte i takt med att hon blev alltmer isolerad från sin familj och sina vänner, oförmögen att delta i det sociala livet på grund av sina svåra symtom.
I sin sökan efter svar upptäckte Dory begreppet Empty Nose Syndrome (ENS) på internet, och insåg att hennes symtom stämde överens med detta tillstånd. Hon lyckades boka en konsultation med en specialist i hopp om att få en behandling som kunde lindra hennes lidande.
Men bara några dagar innan mötet fick hon ett nedslående samtal från en kirurgikoordinator, som informerade henne om att ingreppet hon hoppades på kanske inte skulle kunna lösa hennes problem helt. Nyheten krossade hennes sista hopp och fick henne att känna att det inte fanns någon väg framåt.
Under de tre månaderna efter operationen gick Dory från att vara en kärleksfull och engagerad mor och partner till att bli helt uppslukad av smärta, ångest och förtvivlan. Den 21 mars 2019, efter månader av lidande och en känsla av hopplöshet, tog Dory sitt eget liv.
Hennes familj var förkrossad av förlusten, och hennes tragiska historia väckte stor uppmärksamhet kring de allvarliga riskerna med till synes ”enkla” näsingrepp och de potentiellt livsförändrande konsekvenserna av Empty Nose Syndrome.
Dorys öde är en smärtsam påminnelse om vikten av informerat samtycke, medkänsla inom sjukvården och att lyssna på patienter när de upplever svåra symtom efter kirurgiska ingrepp. ENS är en reell och allvarlig komplikation av kirurgisk destruktion an näsans slemhinna, och det medicinska samfundet måste ta detta på större allvar.
Tisoy Briones (Orlando Jr Kangadil Briones), Filippinerna 2019 PDF
Tisoy Briones, född 1992, var en 27-årig man från Filippinerna som arbetade som försäljare i en Vans-butik i Saudiarabien. Hans liv tog en tragisk vändning efter en näsoperation 2019, som resulterade i det förödande tillståndet Empty Nose Syndrome (ENS).
Tisoy led av förstorade näsmusslor (hypertrofiska näsmusslor), vilket orsakade andningssvårigheter. För att åtgärda detta genomgick han en operation för näsmusselreduktion på Al Yousif Hospital i Khobar, Saudiarabien. Kirurgen, Dr. Emadeldein Zefar, utförde bipolär kauterisering och submukös resektion av de nedre näsmusslorna. Tyvärr fick Tisoy ingen information om konsekvenserna av ingreppet.
Omedelbart efter operationen började han uppleva allvarliga symtom, framför allt en konstant känsla av kvävning. Hans tillstånd försämrades snabbt, och han blev oförmögen att sova, vilket ledde till extrem fysisk svaghet. Trots viss behandling, bland annat med koksaltlösning lokalt i näsan, fortsatte hans livskvalitet att försämras drastiskt.
Bara 1,5 månader efter operationen hade hans tidigare underbara liv blivit outhärdligt. På grund av sin sjukdom kunde han inte längre arbeta och blev strandsatt i Saudiarabien utan ekonomiska medel för att återvända hem. Hans arbetsgivare, som saknade förståelse för hans tillstånd, gav honom ingen hjälp. Isolerad från sin familj – inklusive sin fru, Celyn Briones, och deras dotter – blev Tisoy alltmer desperat.
Tragiskt nog avslutade han sitt liv i Saudiarabien 2019, vilket lämnade hans familj i djup sorg. Hans föräldrar kämpade för att få hem hans kropp, och hans död riktade uppmärksamhet mot de allvarliga riskerna med näsmusselkirurgi.
Marcio Goulart, Brasilien (2020)
PDF - Blogg - Full berättelse (word) - Video 1 - Video 2 - Video 3
Marcio Goulart föddes den 9 oktober 1988 i Brasilien, där han arbetade som en framgångsrik engelskalärare. Han levde ett lyckligt, meningsfullt och innehållsrikt liv fram till en näsoperation år 2018 – ett ingrepp som skulle förändra hans liv för alltid.
Marcio genomgick en bilateral nedre konkotomi (turbinektomi) i kombination med en septoplastik, där 90 % av hans nedre näsmusslor avlägsnades. Operationen utfördes av Dr. Andre Luiz Gomes de Araujo på Clinica Otorrinos Centro Medico i Brasilien. Resultatet blev förödande – Marcio drabbades av Empty Nose Syndrome (ENS) och blev permanent funktionsnedsatt.
Efter operationen upplevde Marcio extrema symtom, inklusive en daglig känsla av kvävning, panikattacker och en konstant blockering i näsan, vilket han liknade vid att andas genom tunna sugrör. Hans tillstånd gjorde det omöjligt att utföra enkla vardagliga uppgifter – till och med att gå utan att känna sig kvävd blev en utmaning.
Trots sitt lidande hade hans familj svårt att förstå hur allvarligt hans tillstånd var. Marcio sökte hjälp hos flera läkare, däribland Dr. Piazza i Italien, men denne avböjde att operera honom av rädsla för att ytterligare ingrepp skulle förvärra situationen. Avvisningen ledde till en djup depression, och kort därefter överlevde Marcio sitt första självmordsförsök.
Marcio var aktiv på ENS-forum, där han delade sina erfarenheter och letade efter behandlingsmöjligheter. Han övervägde bland annat implantat från Dr. Das, men ekonomiska begränsningar gjorde det omöjligt för honom att genomgå fler medicinska ingrepp.
I takt med att hans isolering och förtvivlan fördjupades köpte Marcio en pistol online och avslöjade sina avsikter för några vänner. Den 25 april 2020, efter att ha skrivit ett avskedsmeddelande på Facebook, tog han sitt liv vid 32 års ålder.
Hans bortgång chockade ENS-communityt, där han var en uppskattad medlem känd för sin vänlighet och öppenhet. Marcios tragiska historia belyser den extrema fysiska och psykiska påfrestningen som ENS kan innebära, samt de allvarliga riskerna med kirurgisk reduktion av näsmusslorna. Hans öde understryker vikten av att patienter får grundlig information om potentiella risker innan ingrepp av detta slag utförs – och behovet av bättre förståelse och behandling av ENS.
Christian Bruhn, Tyskland (2020) PDF - Extern video - Intern video
Christian Bruhn var en 40-årig man från Tyskland som tragiskt tog sitt liv år 2020, efter svåra komplikationer till följd av en kirurgisk operation. Född år 1980 genomgick han 2019 en näsmusseloperation utförd av Dr. Seong-Mun Hong, MD, PhD, vid GNG Hospital. Ingreppet, som kostade 10 000 dollar, utfördes bristfälligt och resulterade i allvarliga komplikationer. Christian hade inte informerats om de potentiella riskerna och konsekvenserna innan operationen.
Omedelbart efter ingreppet började han uppleva plågsamma symtom, bland annat en konstant känsla av kvävning och en upplevelse av att ha "två vidöppna hål i näsan". Han beskrev det som att det var som om han kunde "få plats med ett tåg eller en lastbil" inuti näsan, vilket reflekterade den extrema öppenheten i näsan och bristen på normalt luftflödesmotstånd. Hans tillstånd förvärrades gradvis, och han kämpade med outhärdlig andnöd, sömnlöshet, återkommande näsblödningar samt en djup känsla av hopplöshet och energibrist.
Den 9 februari 2020 uttryckte han sin djupa förtvivlan genom att meddela sin omedelbara avgång från alla sina yrkesmässiga åtaganden, vilket speglade hans alltmer försämrade mentala hälsa. I hopp om att lindra sina symtom genomgick Christian hyaluronsyrainjektioner som en förberedelse inför möjliga implantat. Han planerade att konsultera Dr. Piazza kort före sin bortgång.
Trots dessa försök att förbättra sin situation upplevde Christian att livet blev alltmer outhärdligt. Sju månader efter operationen tog han det tragiska beslutet att avsluta sitt liv. I en tidigare inspelat video uttryckte han sin djupa smärta, sin frustration över den misslyckade operationen och det dagliga lidande han tvingades genomlida tack vara Dr. Seong-Mun Hongs operation.
Christopher Supalla, USA (2021)
PDF - Blogg - Full berättelse (word) - Full video - Kort video
Christopher Supalla var en 32-årig revisor från Portland, Oregon, som arbetade på Precision Castparts Corp. Han levde ett aktivt liv fyllt med utomhusäventyr som downhill mountainbike, klättring och offroadkörning med sin Jeep. Chris hade en kärleksfull familj – hans föräldrar, Mary och Brian Supalla, samt två systrar, Kara och Laura.
År 2021 började Chris uppleva nästäppa. Efter att ha konsulterat tre läkare genomgick han en septoplastik och en näsmusselreducering vid Oregon Health & Science University (OHSU) under Dr. Timothy L. Smiths vård. Dr. Smith försäkrade honom om att han aldrig hade stött på Empty Nose Syndrome (ENS) i sin praktik och att endast 1-2 millimeter näsmusselvävnad skulle tas bort.
Efter operationen började dock Chris uppleva förödande symtom. Han beskrev att det kändes som om han hade en plastpåse över huvudet, att han konstant flämtade efter andan och led av en kvävningskänsla. Hans näsa kändes torr, smärtsam och tom, utan något luftflödesmotstånd – typiska tecken på ENS. Chris kunde inte längre sova, äta ordentligt eller tala utan svårigheter. Varje försök att vila ledde till att han plötsligt vaknade i panik med en känsla av att inte kunna andas normalt.
Trots att han kontaktade sin medicinska vårdpersonal, inklusive Dr. Smith, fick han upprepade gånger höra att ENS var osannolikt. Hans familj kämpade också för att få Chris tillstånd erkänt, men OHSU vägrade att formellt diagnostisera honom med syndromet. Chris lidande var dock mycket verkligt och överväldigande. Han dokumenterade sin försämrade hälsa i textmeddelanden till sin mamma, Mary, där han beskrev sin ökande rädsla för att vara vid liv.
De tre månaderna efter operationen försämrades Chris fysiska och psykiska hälsa snabbt. Han upplevde en kvävningskänsla så intensiv att det drev honom till förtvivlan. På dagen för hans självmord lämnade han ett hjärtskärande meddelande till sin familj, där han bad om ursäkt för sitt beslut att avsluta livet men förklarade att lidandet var för stort att uthärda. Chris avslutade sitt liv genom hängning, och hans dödsattest angav asfyxi orsakad av ligaturhängning som en följd av Empty Nose Syndrome (ENS).
Chris död lämnade hans familj förkrossad. De har sedan dess kämpat för ökad medvetenhet om ENS och behovet av bättre patientinformation om riskerna. Chris historia är en tragisk påminnelse om hur missförstått och förlamande detta tillstånd kan vara, och hur de som drabbas ofta har få behandlingsalternativ och ett livslångt lidande framför sig.
Robert Byrnes, USA (2021) PDF - Blogg - Full berättelse (word) - Video
Robert Gerard Byrnes föddes den 13 december 1972 i Bronx, New York, och tillbringade större delen av sitt liv i Yonkers, NY. Han var en hängiven polisman och började sin karriär 2000 med MTA Police. Senare anslöt han sig till Rye Brook Police Department och blev sergeant vid Yonkers Police Department 2007. Robert var djupt älskad av sin familj, som bestod av hans fru Sheila, hans föräldrar Robert och Kathleen Byrnes, samt hans syskon Raymond och Valerie.
Robert var välutbildad och hade tagit examen från Archbishop Stepinac High School och fått en kandidatexamen i Kriminologi från John Jay College, följt av en magisterexamen i Fysisk utbildning från Queens College. Han var känd för sin kärlek till jogging, boxning och målning, och han var även passionerad över sitt irländska ursprung, vilket han firade under besök i counties Mayo och Monaghan. Robert var en älskad farbror till 14 syskonbarn och en hängiven vän till många i sitt samhälle.
År 1997 genomgick Robert en septoplastik och en näsmusselreducering för att lindra andningsproblem orsakade av en avvikande nässkiljevägg. Operationen gav initialt lindring, men i april 2020, under COVID-19-pandemin, började Robert uppleva allvarliga hälsoproblem relaterade till Empty Nose Syndrome (ENS), ett tillstånd som ofta utvecklas senare efter näsmusselreducering och kan förvärras med åldern. Symtomen på ENS ledde till att Robert fick kämpa med en kraftigt nedsatt livskvalitet.
I oktober 2020, efter omfattande försök att få en diagnos, reste Robert och hans familj till Mayo Clinic, där han officiellt diagnostiserades med ENS. Hans bror påpekade under begravningen att tillståndet hade det en allvarlig inverkan på Roberts livskvalitet. Den mentala påfrestningen var djup; trots sin osjälviskhet kämpade Robert med förtvivlan när han reflekterade över sin situation, och han tröstade till och med sin bror under hans egna känslomässiga svårigheter.
Robert försvann den 15 februari 2021 och hittades avliden den 24 maj 2021, vid 48 års ålder. Det framkom att han hade avslutat sitt lidande genom att använda sitt tjänstevapen. Hans tragiska historia påminner oss om att ENS är ett progressivt tillstånd som ofta förvärras med åldern, då nässlemhinnans funktion försämras ytterligare. Tillståndet kan även förvärras av infektioner, som exempelvis covid-19.
Luke Botsis, USA (2021) PDF - Blogg - Luke's hela berättelse (word) - Video
Luke Botsis föddes den 2 juli 1987 i Albany, New York, och levde ett liv präglat av både personliga och professionella utmaningar. Detaljer om hans yrkesliv är få, men det är känt att Luke inte kunde återgå till arbete efter näsoperationen. Som son och bror efterlämnar han en familj som har påverkats djupt av hans tragiska historia.
År 2017 genomgick Luke en reduktion av näsmusslorna där hans etmoidala bihålor även öppnades med hjälp av en mikrodebrider. Trots att operationen var avsedd att lindra hans andningsproblem, orsakade den istället Empty Nose Syndrome (ENS), ett förödande tillstånd som skulle förändra hans liv för alltid och kraftigt försämra hans livskvalitet.
Luke uttryckte sitt lidande i en Facebookgrupp för personer med ENS och skrev:
“Jag misstänker att jag har permanent nervskada, särskilt med tanke på att mina etmoidala celler togs bort med en mikrodebrider.”
Efter operationen började han uppleva allvarliga symtom, bland annat en överväldigande känsla av kvävning, extrem näsmärta och betydande obehag mellan ögonen. Han misstänkte att han utvecklat sekundär atrofisk rinit som en direkt följd av operationen, vilket ledde till en morgonrutin där han vaknade med helt torr näsa och grönaktiga skorv.
I juli 2019, i ett försök att lindra sina symtom, genomgick Luke en bruskimplantatoperation utförd av Dr. Das för att minska det öppna utrymmet i hans näsa efter turbinatreduktionen. Luke rapporterade en förbättring med cirka 50 % när det gällde näsmärta och en minskad känsla av kvävning strax efter ingreppet, men han fortsatte att drabbas av betydande obehag. Luke beskrev sin situation:
“Tyvärr har jag fortfarande smärta, särskilt mellan ögonen och djupt inuti den övre halvan av min näsa.”
Trots att han hade betalat 10 000 dollar ur egen ficka för operationen, kunde han fortfarande inte återgå till sitt arbete, och målet att komma tillbaka till arbetslivet kändes allt mer avlägset.
Förutom bruskimplantatet sökte Luke andra behandlingar, bland annat PRP-Acell-injektioner och experimentella hyaluronsyrainjektioner. Den senare behandlingen, som kostade 900 dollar, gav inget lindring. Han använde också olika fuktgivande och smörjande produkter för sin näsa, såsom Ayr-gel och Honey Nose-droppar, för att försöka hantera sina symtom. Dock avtog effekten av dessa behandlingar, och hans symtom förblev svåra att hantera, vilket bidrog till hans försämrade mentala hälsa. Känslan av kvävning blev så outhärdlig för Luke att han kände att det drev honom till vansinne.
Den 9 december 2021, efter att ha lidit i flera år, beslutade Luke att han inte längre orkade leva med smärtan och valde att avsluta sitt liv. Luke var bara 34 år gammal när han dog. Innan sin bortgång delade han ett djupt reflekterande meddelande på Facebook, där han uttryckte sina tankar om liv och död:
“Döden är inget att vara rädd för. Kom ihåg att du var död miljarder år innan du vaknade en dag och föddes och fick medvetande. Allt dör, till och med den magnifika solen uppe på himlen... kommer en dag att dö.”
Tyvärr är den ursprungliga kirurgens identitet okänd.
Rachel Jordan, UK (2021) PDF - Blogg - Full berättelse (word) - Video
Rachel Jordan, en 38-årig kvinna från Storbritannien, tog tragiskt sitt liv 2021 efter att ha lidit av allvarliga näs- och andningsproblem. Hennes kamp, som hon delade genom hjärtskärande inlägg i en Facebook-grupp för stöd, avslöjar ett liv fyllt av desperation och smärta.
Rachels resa började flera år tidigare. Hon led av atrofisk rinit, vilket gjorde att hennes näsa blev allt mer torr, sårig och benägen att blöda. Under ett decennium utvecklade hon symtom som omfattande skorvbildning, vilket ledde till att hon ofta pillade på sin näsa. Denna vana gjorde att hennes nässlemhinna blev röd och domnad, vilket resulterade i en fullständig förlust av känseln. I sina egna ord beskrev Rachel känslan av att hennes näsa var för öppen och att hennes förmåga att känna luftflödet var oåterkalleligt skadad.
År 2020 genomgick Rachel en septorhinoplastik, en procedur som var avsedd att korrigera hennes andningsproblem och förbättra hennes näsas utseende. Trots sina förhoppningar förvärrade dock operationen avsevärt hennes tillstånd och resulterade i symtom som är typiska för Empty Nose Syndrome (ENS). Hon uttryckte ånger och frustration och erkände:
"Det var dumt. Jag vet inte varför jag trodde att operationen skulle hjälpa, men jag var desperat."
Efter operationen ställdes Rachel inför många utmaningar. Hennes oförmåga att andas normalt lämnade henne i ett konstant tillstånd av ångest, vilket påverkade både hennes sömn och vardagsliv. Hon vaknade ofta tidigt på morgonen och kände sig kvävd och oförmögen att kontrollera sitt andetag.
För att finna lindring försökte hon olika behandlingar, inklusive Sertralin (Zoloft) för ångest, Mirtazapin för sömn, och flera topikala behandlingar för nästorrhet, såsom NeilMed och kokosolja. Tyvärr gav ingen av dessa behandlingar något betydande lindring, och hon fortsatte att lida av förlamande symtom, inklusive yrsel, ljudliga andningsljud och en överväldigande känsla av panik. Trots att hon sökte medicinsk rådgivning innan operationen blev hon inte tillräckligt informerad om riskerna med sin operation. Den fysiska och psykologiska påfrestningen från hennes tillstånd blev outhärdlig, då hon kämpade med att andas normalt.
Rachel var mamma, och hennes tillstånd fördjupade hennes förtvivlan då hon fruktade för sin framtid och förmågan att vara närvarande för sin unga dotter. De kumulativa effekterna av de försämrade symtomen och hennes ständiga kamp med fight-or-flight-responsen som är så vanlig vid ENS ledde till hennes tragiska beslut att avsluta sitt liv. Efter hennes död lämnades familjen förkrossad, särskilt hennes unga dotter, som nu måste leva utan sin mamma.
Marc Bidaux, Frankrike (2021) Blogg - Full berättelse (word) - PDF - Video
Marc Bidaux, en 42-årig man från Finistère, Frankrike, född 1979, lämnar efter sig en älskad familj bestående av en fru och två barn. Hans problem med nästäppa började omkring åtta år innan hans operationer. Under den tiden testade han flera olika behandlingar, bland annat nässprayen Dérinox. Tyvärr gav dessa behandlingar endast begränsad lindring av hans symtom, som huvudsakligen orsakades av allergier. Frustrerad över den uteblivna lindringen sökte Marc hjälp hos flera öron-näsa-hals-specialister, vilket ledde till hans första operation i juni 2015. Denna procedur, en bilateral reduktion av näsmusslorna innebar att några millimeter av organens vävnad togs bort. Under konsultationerna uttryckte Marc oro över riskerna med operationen, inklusive möjligheten att utveckla Empty Nose Syndrome. Specialisten försäkrade honom om att det var ett litet och riskfritt ingrepp som garanterade att ge honom lindring.
Trots att Marc upplevde viss initial förbättring efter denna operation, fortsatte hans problem. I januari 2016 genomgick han ytterligare en partiell turbinektomi på vänster sida, i hopp om att lösa den kvarvarande nästäppan. Tyvärr markerade denna operation början på en nedåtgående hälsokurva. I mars 2019 upplevde Marc plötsligt att hans näsa var helt blockerad i en och en halv månad, utan någon uppenbar orsak till förändringen. Behandlingar som kortikosteroider och kortison-sprayer gav tillfällig lindring, men resulterade också i svår smärta. Han upplevde en brännande känsla i näsgångarna och en känsla av att vara för öppen, där ofiltrerad och ouppvärmd luft strömmade in i hans lungor.
Från denna punkt försämrades hans livskvalitet snabbt. Han led av smärtsam andning, ansiktssmärtor, intensiv trötthet och svår andnöd, vilket gjorde att han inte kunde sova utan medicin. Marc gick från ett hanterbart liv till ett outhärdligt tillstånd när han kämpade med ångest och depression, (något som är mkt vanligt vid ENS) och funderade på hur han skulle kunna fullfölja sina ansvar som far och anställd. Många öron-näsa-hals-specialister avfärdade hans bekymmer och sade:
"Jag tänker inte uppfinna en sjukdom för dig; det är inget fel."
Efter en tid ställde en specialist diagnosen Empty Nose Syndrome (ENS), och en röntgen visade på en 90% resektion av hans nedre näsmusslor. Degeneration och progressiv atrofi i hans nässlemhinna konstaterades, men ingen korrigerande operation erbjöds.
I sin jakt på svar konsulterade Marc andra specialister, inklusive en välkänd professor i Italien (Fabio Piazza), som noterade den ursprungliga kirurgens bristande erfarenhet. Trots hoppet om att hitta lindring kvarstod Marcs symtom. Han kämpade varje dag för att behålla sin energi och glädje för livet, men till slut gav han efter för den överväldigande förtvivlan som hans tillstånd orsakade. Tragiskt nog tog han sitt eget liv den 23 januari 2021. Hans död lämnade ett djupt avtryck på hans familj och belyser det akuta behovet av ökad medvetenhet om riskerna med näsoperationer, särskilt de potentiella konsekvenserna av Empty Nose Syndrome. Marc lämnar efter sig sin fru och två barn.
Maria J Izquierdo, Spanien (2022)
Utredning pågår, om du har information om Maria hör av dig! Maria, född 1988 i Spanien, genomgick vid något tillfälle en septoplastik och troligtvis även en reduktion av näsmusslorna i samband med detta. (Det är standard att operera näsmusslorna vid Sepoplastik). Efter dessa ingrepp utvecklade hon Empty Nose Syndrome, vilket ledde till extrema hälsoproblem och en kraftigt sänkt livskvalitet. Maria valde själv att avsluta sitt lidande och således liv år 2022, hon var då 34 år gammal. I nuläget saknar vi mer information om de specifika omständigheterna.
Man med okänt namn avslutar livet år 2022 till följd av ENS PDF - Blogg - Reddit
På Reddit finner man en berättelse om en man en man med okänt namn som genomgick en septoplastik. Mannen skall inte ha informerats om att en reduktion av näsmusslorna även skulle genomföras i samband med Septumplastiken.
Frun som återger berättelsen säger att hennes man innan operationen var en glad och frisk individ men att han direkt efter ingreppen kände att något var fel. Efter operationen kunde han knappt sova alls trots starka receptbelagda sömnmedel. Enligt frun så vägrade kirurgen ta hans samtal, vilket tvingade honom och hans familj att söka en annan specialist. En senior öron-näsa-hals-läkare på ett stort sjukhus diagnosticerade honom med Empty Nose Syndrome (ENS) och bekräftade svåra nervskador, eftersom mannen inte ens kunde känna ett instrument längs slemhinnan förrän det nådde hans hals.
Den outhärdliga situationen ledde till att han tog sitt liv år 2022, vilket lämnar hans fru och deras ettåriga barn i djup sorg. Förutom sin enorma förlust fruktar hans fru de ekonomiska konsekvenserna och undrar om det är möjligt att vidta rättsliga åtgärder mot kirurgen. Hon har fått veta att rättsfall rörande ENS-misstag är svåra att vinna, särskilt för mindre omfattande ingrepp, men att vissa fall – särskilt de som involverar total borttagning av näsmusslor, en föråldrad metod – har varit framgångsrika.
Hon är också djupt frustrerad över den utbredda medicinska förnekelsen av ENS. Medan vissa specialister erkände tillståndet och gav en tydlig diagnos, hävdade hans ursprungliga kirurg och andra de kontaktade att de "aldrig hade hört talas om det." Hon anser att denna nivå av förnekelse gränsar till vårdslöshet, om inte ren illvilja. Hon har blivit uppmanad att söka stöd i Facebook-gruppen "Empty Nose Syndrome Awareness," där individer delar sina erfarenheter av ENS och rättsliga strider.
ENS har orsakat enormt lidande och tagit många liv, men de läkare som är ansvariga hålls aldrig eller ytterst sällan ansvariga. Detta är en tragedi som kräver uppmärksamhet.
Charly Audes, France (2024) PDF - Blogg - Testimony (word) - Radio - Video
Charly Audes var en passionerad och aktiv ung man vars liv tog en tragisk vändning efter en septoplastik och reduktion av näsmusslorna. Som en hängiven far till två döttrar arbetade Charly som plockare inom ett logistikföretag. Hans liv var berikat av en tidig kärlek till sport, särskilt boxning. Vid 17 års ålder, efter att ha ådragit sig en lindrig skada på näsan under en boxningsmatch, började han uppleva intermittent nästäppa. Detta markerade början på Charlys svårigheter.
I december 2022 genomgick han en septoplastik med reduktion av näsmusslorna, utförd av Dr. Zielinski. I juli 2023 genomgick han en ytterligare korrigerande septoplastik av Dr. Ayoun, följt av en PRP-injektion från samma läkare i oktober 2023. Tyvärr lindrade inte dessa ingrepp hans symptom; istället ledde de till svår smärta, andnödsepisoder och förlamande problem som hjärndimma, ångest och en ständig känsla av kvävning. Dessa utmaningar kulminerade i ett "levande helvete", där han kände sig frånkopplad från verkligheten, vilket hade en allvarlig inverkan på hans mentala hälsa och livskvalitet.
Dr. Ayoun bekräftade slutligen hans diagnos av Empty Nose Syndrome (ENS), medan Dr. Zielinski fortsatte att förneka den fram till slutet. Charly uttryckte förtvivlan över sin oförmåga att njuta av livet eller återgå till sitt jobb på grund av de andningsproblem som orsakades av näsoperationen. Hans mentala tillstånd försämrades i takt med att han kämpade med de ständiga symptomen på ENS. I ett farvälbrev uttryckte han känslor av hopplöshet:
"Jag har aldrig velat leva mer än sedan jag fick Empty Nose Syndrome, men tänk dig att behöva tillbringa varje sekund av ditt liv i detta fruktansvärda tillstånd av lufthunger. Det är inte depression som får oss att vilja dö; det är att inte kunna leva normalt och ha vissheten om att det kommer att vara så för resten av vårt liv."
Tragiskt nog tog Charly sitt eget liv 2024, och lämnade efter sig en fru, två unga döttrar, sin mor och tre systrar. Hans familj har sedan dess sökt rättsliga åtgärder, i syfte att öka medvetenheten om de förödande konsekvenserna av näskirurgi.
I sitt hjärtliga vittnesmål vädjade Charly om större medvetenhet och förebyggande åtgärder när det gäller kirurgi på näsmusslorna, och betonade det akuta behovet av att skydda framtida patienter från det helvete han genomled.
54-årig kanadensisk man (17 maj 2024) PDF
År 2009 genomgick en kanadensisk man, född 1970, en näsoperation för att korrigera en tillbakadragen columella och en hängande nästipp.
Columella är den smala brosk- och hudstrukturen som sitter mellan näsborrarna och förbinder nästippen med nässeptum (nässkiljeväggen). Den ger stöd åt näsan och påverkar både dess form och funktion.
Ingreppet utfördes av Dr. Ali Esmail, som beskrev det som en begränsad kosmetisk operation. Trots detta opererades även mannens näsmusslor, något som dock inte dokumenterades i operationsrapporten. Under uppföljningsbesöken fortsatte kirurgen att vilseleda patienten genom att skylla eventuella problem på en tidigare kirurg. Mannen hade inte informerats om de risker som var förknippade med ingreppet, särskilt när det gällde att näsmusslorna skulle opereras.
Nästan omedelbart efter operationen började han uppleva symtom på Empty Nose Syndrome (ENS) samt extrem nästorrhet, vilket orsakade ett konstant fysiskt lidande. Trots att han sökte hjälp hos flera öron-, näs- och halsläkare (ÖNH) blev han gång på gång avfärdad. De flesta läkare menade att hans näsa "såg normal ut" och rekommenderade enbart enkla åtgärder såsom fuktgivande behandlingar och nässprayer. Vissa erkände att han led av viss torrhet men avfärdade ENS som en möjlig diagnos, vilket lämnade honom i en alltmer hopplös situation.
I sin strävan efter lindring reste han till British Columbia för att träffa en specialist, men de föreslagna injektionerna med hyaluronsyra (HA) gav endast tillfällig förbättring. På grund av ekonomiska begränsningar kunde han varken fortsätta denna behandling eller utforska mer avancerade kirurgiska alternativ. Hans tillstånd förvärrades med tiden, och den outhärdliga nästorrheten påverkade hans livskvalitet i grunden.
Efter 15 år av oupphörligt lidande orkade han till slut inte mer. Den 16 eller 17 maj 2024, vid 54 års ålder, tog han tragiskt nog sitt eget liv. Han kände att hans tillstånd påverkade familjens liv negativt och såg ingen annan utväg.
Innan sin död lämnade han ett brev där han vädjade till ÖNH-läkarkåren att erkänna och behandla ENS på ett seriöst sätt. Han uttryckte sin djupa kärlek till sin fru och sina barn samt sin önskan att hans då 53-åriga hustru skulle kunna finna lycka igen och gå vidare i sitt liv. Hans bortgång har haft en djupgående påverkan på familjen, där han efterlämnade sin fru och deras två barn, 24 och 26 år gamla. Familjen har valt att inte offentliggöra hans namn då man i skrivande stund har funderingar på att ta ärendet till rättegång.
Tyler Kuckelman, USA (18 maj 2024) PDF
Tyler Kuckelman, en 37-årig webbutvecklare från Texas, genomgick en näsplastik och reduktion av näsmusslor i oktober 2023 med syftet att förbättra både luftflödet och näsans estetiska utseende. Operationen utfördes av en framstående läkare i Dallas, möjligen Dr. Rod Rohrich. Tyler hade dock inte informerats om de potentiella långsiktiga komplikationerna av ingreppet, inklusive risken att utveckla Empty Nose Syndrome (ENS).
I början av maj 2024, cirka sex månader efter operationen, började Tyler uppleva symtom på ENS, ett tillstånd där näsan känns blockerad trots att luftvägarna är öppna. Detta påverkade hans fysiska och psykiska hälsa allvarligt och ledde till en djupgående psykisk ohälsa. Hans livskvalitet, som tidigare var bra, försämrades drastiskt efter operationen, och han kämpade med att finna lindring.
Den 18 maj 2024 tog Tyler tragiskt sitt eget liv. Hans familj, inklusive hans syster Crystal Kulle, lämnades i stor sorg. Efter Tylers bortgång har Crystal öppet talat om farorna med ENS och bristen på tydlig information om riskerna med näsplastik och operationer på näsmusslorna. Hans fall belyser vikten av bättre preoperativ information och ökad medvetenhet om de potentiella komplikationerna av dessa ingrepp.
Océane Flavigny, Frankrike (2024)
PDF-fil - Blogginlägg - Full berättelse (word) - Video - Facebook - TikTok
Océane Flavigny (1994–2024) var en 30-årig kvinna från Cambrai, Frankrike. Hon genomgick två kosmetiska näsoperationer. Den första, utförd 2021 av Dr. Marion Beuzeboc, resulterade i komplikationer på grund av en reduktion av näsmusslorna – ett ingrepp som Beuzeboc senare förnekade att ha utfört. Röntgenundersökningar visade dock ett betydande hål i hennes vänstra näsmussla, vilket indikerade en allvarlig skada inne i den centrala delen av den nedre näsmusslan.
I april 2023 genomgick Océane en korrigerande operation hos Dr. Christophe Gaillard för att åtgärda de funktionella problemen som uppstått efter det första ingreppet. Hon hade dock inte fått tillräcklig information om de potentiella konsekvenserna av sina operationer, inklusive nervskador och ärrbildning som kunde försämra hennes andning.
Efter den första operationen drabbades hon av svåra symtom såsom nässmärta, torrhet, skorpbildning, obehaglig lukt från näsan, andningssvårigheter, sömnlöshet och nästäppa. Dessa problem ledde till en kraftigt försämrad livskvalitet. I sin kamp för att hitta lindring sökte hon stöd i grupper för Empty Nose Syndrome (ENS) och övervägde behandling med stamcellsinjektioner, men ekonomiska begränsningar gjorde det svårt att få tillgång till vård.
Trots sina svårigheter upprätthöll Océane en positiv närvaro online, men bara veckor före sin bortgång publicerade hon ett avskedsmeddelande på sin Facebook profil där hon uttryckte följande:
”För min begravning ger jag någon tillåtelse att ta en krans med blommor och kasta den bakåt, för att se vem som blir näst på tur”
Tragiskt nog tog hon sitt liv den 20 maj 2024, exakt 12 månader och 26 dagar efter sin andra operation. Hennes bortgång lämnade hennes familj – hennes mor och äldre bror, Julien Flavigny – samt hennes närmaste och omgivning i djup sorg.
Efter att denna text publicerades blev vi kontaktade av en bekant till Océane, som berättade att en av hennes vänner från ett forum för näsplastikskador också hade tagit sitt liv. Hennes namn var Laurie Guern. Den 30 maj 2024 skrev Laurie Guerns syster följande på hennes Facebook-profil:
”Jag skriver denna lilla notis för att meddela att min syster Laurie Guern har gått bort idag. Jag hoppas att hon äntligen finner frid och ro.. Vi saknar henne... Ni kan ta ett sista farväl av henne vid begravningsbyrån i Pleuven, från och med imorgon fredag till söndag. Kremeringen äger rum lördagen den 8 juni kl. 13:30 på Quimper Cornouaille krematorium (15 Allée Meil Stang Vihan)”
Laurie Guern blev alltså den person som pockade upp buketten som kastades bakåt på Océanes begravning. Dessa tragiska historier belyser den smärtsamma verkligheten för de som drabbas av komplikationer efter näsplastik och Turbinectomi (operation av näsmusslorna). Dessa individer lider i tysthet, utan att få det erkännande som samhället är dem skyldiga.
Sam Treffry, Australien (2024) Blogg - PDF
Sam Treffry, 34 år gammal, tog tragiskt sitt eget liv den 1 oktober 2024 efter att ha kämpat med de förlamande effekterna av Empty Nose Syndrome (ENS). Sam var en engagerad student inom samhällsplanering och arbetade både på ett sjukhus och på ett hotell. Trots att Sam försökte tona ner sina problem till sin omgivning kämpade han tyst med svåra symptom av ENS, ett tillstånd som uppstod efter rutinmässiga näsoperationer under hans tonårstid för att åtgärda sinusproblem och snarkning.
I sitt avskedsbrev avslöjade Sam sin ENS-diagnos, som han beskrev hade orsakat allvarliga andningssvårigheter, sömnlöshet och depression. Perioden före sin död hade han dragit sig tillbaka från universitetet och sagt upp sig från sina jobb, oförmögen att hantera den ständiga tröttheten och den mentala plågan som ENS medfört. Den 1 oktober 2024 valde Sam tragiskt att avsluta sin plåga.
Sams operationer utfördes av Dr. Mooney, en läkare som senare fängslades för andra medicinska misstag. Familjen var ovetande om hans kamp med ENS tills det var för sent, och hans plötsliga bortgång har lämnat dem förkrossade. Hans bror Will delade minnen av deras tid tillsammans, bland annat en båttur som nu tjänar som en bittersöt påminnelse om Sams frånvaro. Wills hjärtliga hyllning understryker det akuta behovet av medvetenhet om ENS och vikten av stoppa dessa operationer som årligen leder till flera självmord.
Bente Van de Veerdonk, Nederländerna (2024)
Intern Artikel - Video - Full berättelse (word) - Facebook
Bente Van de Veerdonk, född den 28 december 1997 i Nederländerna, var en ung och driven kvinna som verkade vara på väg mot ett framgångsrikt och meningsfullt liv. Hon studerade marknadsföring och kommunikation samtidigt som hon byggde en karriär inom barnomsorg.
Dessvärre tog Bentes liv en förkrossande vändning efter en näsoperation i början av 2024 som utfördes för att korrigera en sned nässkiljevägg. Operationen inkluderade också en reduktion av näsmusslorna via koblation (näsmusslorna brändes sönder för att minska storleken på dem). Denna procedur ledde till att Bente utvecklade Empty Nose Syndrome (ENS), ett mycket allvarligt tillstånd som till slut blev för mycket för henne att hantera.
I november 2024, oförmögen att uthärda det ständiga lidandet längre, tog Bente det hjärtskärande beslutet att avsluta sitt liv. Operationen, som var avsedd att förbättra hennes näsflöde, ledde istället till en kedja av komplikationer. ENS orsakade att Bente förlorade den normala känslan av luftflöde i näsan, vilket gav henne en ständig känsla av lufthunger och en känsla av en extremt öppnad näsa. Detta åtföljdes av svår nästorrhet, sårbildning i näsan och en intensiv brännande smärta som aldrig försvann. Postoperativa behandlingar, inklusive kortikosteroid nässprayer, verkade förvärra hennes symptom.
Bentes kamp sträckte sig långt bortom den fysiska smärtan. Hon mötte stora utmaningar i sitt dagliga liv, inklusive en oförmåga att sova. (något som är extremt vanligt vid ENS). Dagar och nätter plågades hon av hyperventilering, och vid flera tillfällen gick hon upp till fem dagar utan sömn. Hennes ständiga medvetenhet om andningen tog över hennes tankar och gjorde det nästintill omöjligt att fokusera på vardagliga sysslor. Till och med enkla distraktioner, som att titta på tv, blev outhärdliga. Tillståndet orsakade även systemiska effekter som torra ögon, öronvärk, en konstant klumpkänsla i halsen och brännande känslor i bröstet och extremiteterna.
Bente prövade många olika behandlingar, från nässalvor till varma drycker, och sökte hjälp från specialister och online-stödgrupper. Hon delade öppet sina erfarenheter och uttryckte hur djupt ENS påverkade hennes mentala och emotionella välbefinnande. Trots sin beslutsamhet att finna lindring, förvärrades hennes tillstånd bara. Hoppet om att kunna träffa en ENS-specialist i Rotterdam och utforska andra behandlingsalternativ överskuggades av den överväldigande smärtan och utmattningen.
Vid slutet av 2024 hade hennes livskvalitet försämrats så pass mycket att hon inte såg någon väg framåt. Under de sista månaderna var den en gång så ambitiösa och livfulla kvinnan helt uppslukad av den obevekliga fysiska smärtan och den emotionella utmattningen som hennes tillstånd medförde. Bente lämnade denna värld alldeles för tidigt, bara 1,5 månader innan sin 27-årsdag i november 2024. Hon blev den sjätte personen det året som tog sitt liv på grund av Empty Nose Syndrome. Hur länge ska öron-, näs- och halsspecialister få fortsätta utföra dessa procedurer innan åtgärder vidtas för att förhindra sådana tragedier?
Det finns även en sammanfattning av fallen på engelska i denna länkade PDF fil.
Det material som presenteras här styrker att ENS är ett extremt allvarligt tillstånd som orsakar både fysiskt och psykiskt lidande av en sådan intensitet att människor känner sig tvungna att avsluta sina liv för att undkomma den oändliga plågan och tortyren som tillståndet medför
Jack Ackland, USA (1961) – Artikel (Extern) – PDF – Blogginlägg
Jack Ackland var en amerikansk militärveteran som tragiskt nog tog sitt liv vid 43 års ålder. Ursprungligen hade han som mål att bli stridspilot, men han drabbades av barometrisk sinuit, vilket ledde till kroniska bihåleproblem. Hans medicinska resa tog en förödande vändning 1943, när han genomgick en näsmussleavlägsning (turbinektomi) och en radikal antrostomi (Caldwell-Luc kirurgi) utförd av Dr. R.W. Wright. Kirurgin, som kritiserades som "onödig," lämnade honom med permanent näsbesvär och svåra symtom, inklusive näskollaps, Empty Nose Syndrome (ENS), kroniska huvudvärk och luftvägsinfektioner. Dessa komplikationer gjorde honom invalidiserad och satte stopp för hans militära karriär.
Efter operationen försämrades Acklands hälsa snabbt. Han plågades av svåra huvudvärk, luftvägsinfektioner och ledinflammationer, alla orsakade av komplikationerna från hans bihåleproblem. Han flyttade till varmare klimat i hopp om att lindra sina symtom, men den fysiska och psykologiska påfrestningen var djupgående. Hans ständiga smärta, depression och känsla av att vara en börda för sin familj ledde till ökat psykiskt lidande. Trots den förlamande naturen av hans tillstånd nekade Veterans Administration (VA) honom sjukersättning i flera år, och ändrade sitt beslut först efter hans självmord. På Fars dag 1961 tog Jack Ackland sitt eget liv med en pistol av kaliber 22 i baksätet på sin bil, förkrossad av sitt tillstånd. Hans son fann honom några timmar senare, och tragedin satte ett bestående avtryck på hans familj.
Kvinna Patient hos Dr. Eugene Kern, USA (1988) – PDF – Video
Kern diskuterar sin patient; Se videon som är länkad ovan där han delar denna information:
"En 54-årig vit kvinna, som klagade på täppthet i näsan sedan en kosmetisk rynoplastik fyra år tidigare. Hon hade också haft en nässkada som barn. Hon klagade också på symptom som trötthet, och vi pratade om detta, under bordet, över lunch igår. Oförmåga att koncentrera sig. Har du någonsin sett det hos någon av dina patienter? Oförmåga att koncentrera sig på grund av ett näsproblem. För sex månader sedan genomgick hon en rekonstruktiv operation utan någon förbättring. Hon fick allergibehandling i två år utan någon förbättring. Och här kan du se, jag kan inte läsa detta, förlåt, men detta är en psykologisk utvärdering. Jag skickade patienten till psykiatrin, och psykiatern råkade ha varit internist innan han blev psykiater, och han beskrev hennes andningssvårigheter som dyspné, och inte relaterat till ångest. Det var vad han sa. Den här personen begick självmord. Och det fick verkligen min uppmärksamhet. Hon begick självmord 1988, och hon varnade mig för det, och därför skickade jag henne till psykiatern."
Manlig Patient hos Dr. Eugene Kern, USA (1994) – PDF – Video
Kern diskuterar sin patient; Se videon som är länkad ovan där han delar denna information:
"Nästa patient som fångade min uppmärksamhet var en 45-årig vit man, en bankman och grundare från Iowa. Han hade genomgått septumkirurgi och polypektomi för två år sedan. Han hade utvecklat oförmåga att koncentrera sig, trötthet, om du så vill, irritabilitet, andningssvårigheter, och han behandlades med antibiotika. Han blev undersökt av mig för utvärdering. Jag satte in en septumknapp eftersom han hade en perforation. Där är min operation från 1993, han hade en septumperforation och jag satte in en septumknapp och han begick också självmord 1994."
Antonio Fernando De Jesus Jacinto, Frankrike (6 nov 2001) – Extern artikel – PDF
Antonio Fernando De Jesus Jacinto, en 41-årig man, är i centrum för en tragisk incident som involverar en öron-näsa-halsläkare. Jacinto, som hade lidit av svåra näsproblem efter vad han beskrev som en aggressivt utförd operation av Dr. Christian Hamman, kände att läkaren hade orsakat honom omfattande fysiskt skada. I sitt lidande orsakad av operationen försökte han stämma Hamman men misslyckades till slut i sitt rättsliga försök. Känslomässigt utmattad och utan möjlighet till upprättelse, tog Jacinto saken i egna händer. På tisdagskvällen gick han in i Dr. Hammans medicinska kontor på Avenue de Flandre (19:e arrondissementet) och konfronterade kirurgen. Under denna konfrontation drog Jacinto fram en pistol av kaliber .25 och sköt läkaren i bröstet. Efter attacken sägs Jacinto ha uttalat: "Jag sa att jag skulle få dig," innan han tragiskt nog tog sitt eget liv med samma vapen. En patient som var närvarande under händelsen återkallade: "Jag satt i doktorns stol när Jacinto kom in. Jag hörde ett första skott. Sedan kastade sig doktorn på honom när han svingade sitt vapen. Ett andra skott ljöd, och det var då doktorn kollapsade. Jag fann mig ansikte mot ansikte med honom. Vi låste ögon och jag trodde att han skulle döda mig. Men sedan lyfte han handen som höll vapnet, tryckte pipan mot sitt tempel, började svettas och drog avtryckaren. Det var först femton minuter senare som jag insåg att jag blivit skjuten i vristen." Jacinto dog; läkaren överlevde och praktiserar fortfarande idag.
Manlig Patient till Yong Ju Jang i Sydkorea - Dödsfall relaterat till ENS (2005?) – Föreläsning av Dr Yong
I föreläsningen som är länkad ovan från 2018 nämner Dr. Yong att en av hans ENS-patienter begick självmord, lyssna efter 8 minuter och 30 sekunder. Citat från videon: "Det här är patienten jag nämnde tidigare. Det är patienten från för 13 år sedan (2005?). Han hade sinusproblem, och han genomgick också någon form av näsmussleoperation. Jag satte honom på medicinsk behandling och rekonstruerade hans näsmusslor med conchalbrusk. En dag besökte hans familj mig och berättade att den här mannen begick självmord. Så det var verkligen chockerande för mig. Förekomsten vet vi inte. Det är verkligen svårt att studera förekomsten."
Sylvain Barthélemy, Frankrike (2007) – PDF - Blogg - Berättelse i Word - Video
Sylvain Barthélemy var en fransk man som efter näskirurgi drabbades av allvarliga komplikationer som ledde till hans död genom självmord vid 38 års ålder. Han led initialt av en snedställd nässkiljevägg och intermittenta nästäppor, och genomgick en septoplastik samt bilateral turbinatomi 2005. 2006 genomgick han en andra operation där hans mellersta näsmusslor togs bort och användes som transplantat för att skapa nya nedre näsmusslor. Dessa ingrepp ledde till fullständig förlust av näsmusslans vävnad och svåra komplikationer. Efter operationen började Barthélemy uppleva svår huvudvärk, kronisk smärta i öron-näsa-halsområdet, frekventa bihåleinflammationer och sömnproblem. Hans symtom utvecklades till extrem ångest, depression och betydande beteendeförändringar. Fysiska aktiviteter som skidåkning och parapente blev smärtsamma, och han tvingades undvika torra eller dammiga miljöer på grund av ökad känslighet. Det mycket experimentella transplantatförsöket att skapa nya nedre näsmusslor genom att använda hans mellersta näsmusslor förvärrade hans tillstånd avsevärt och transplantaten avvisades av hans kropp.
År 2007 var han på höga doser opioider och under psykiatrisk vård, men hans smärta förblev outhärdlig. Barthélemys livskvalitet försämrades drastiskt, och han kämpade med konstant smärta, sömnlöshet och depression, till den grad att han bara kunde sova några få timmar per natt. Han började stoppa fuktig bomull i näsborrarna för att lindra smärtan orsakad av luften och hade svårt att uthärda trånga utrymmen. Efter tre självmordsförsök lyckades han till slut genom att hoppa från en 250 meter hög bro. Hans familj, särskilt hans bror, betonade att hans död var en flykt från outhärdlig fysisk smärta. Han begick inte självmord; han avslutade det lidande som hans kirurger orsakat honom.
John L. Malamos, USA (2010) – PDF - Blogg
John Malamos levde ett glatt och aktivt liv i Illinois, USA, tills komplikationer efter en andra kosmetisk operation förändrade hans liv till ett präglat av lidande. Ursprungligen genomgick han en näsplastik för att åtgärda kosmetiska problem, men på grund av fel i den första operationen behövde han en revision. Under denna andra operation beslutade kirurgen att minska Johns nedre näsmusslor utan att informera honom om de potentiella riskerna. Denna “extra” åtgärd, som inte var relaterad till den kosmetiska revisionen, ledde till att John utvecklade Empty Nose Syndrome (ENS), ett smärtsamt och allvarligt tillstånd som orsakar känslor av kvävning, extrem nästorrhet, sömnlöshet, ångest och depression. ENS förvandlade Johns tidigare liv till något outhärdligt och berövade honom på sömn och förmågan att uppleva normala andningskänslor.
Innan dessa operationer var John en älskad och aktiv person i sitt samhälle. Han var en passionerad motorcyklist och reste ofta med vänner över västra USA. Han hade en stabil karriär som biträdande chef på Costco, där hans vänlighet, värme och medkännande ledarskap uppskattades av kollegorna. Många av Johns vänner och arbetskamrater har fortsatt att dela minnen av honom, flera år efter hans bortgång, och framhävt hans positiva inverkan på deras liv. Dessa minnen målar en bild av en man som var nära och engagerad med dem omkring sig, alltid beredd att ge stöd och lyssna.
Efter att han utvecklat ENS blev Johns fysiska lidande alltmer förödande, och han led också av allvarlig psykisk stress. I jakten på lindring konsulterade han och hans far flera av USA:s mest välkända medicinska institutioner, bland annat Cleveland Clinic och Mayo Clinic. Tyvärr fanns det ingen behandling för hans tillstånd, och känslan av hopplöshet, i kombination med sömn- och andningsproblem, ledde till ångest och depression. John sökte hjälp på en mentalvårdsinrättning, men hans lidande kvarstod eftersom hans tillstånd var fysiskt betingat snarare än psykiskt.
Johns mentala plåga ledde till flera självmordsförsök, och tragiskt nog lyckades han vid 43 års ålder. Hans familj var förkrossad men kämpade för att hans begravning skulle hållas inom den grekisk-ortodoxa kyrkan, och hävdade att hans lidande hade fysiska orsaker. Hans bror, Thomas, har delat Johns historia för att varna andra för riskerna med minskning av näsmusslor och vikten av informerat samtycke vid medicinska ingrepp. Thomas hoppas kunna förebygga liknande tragedier genom att öka medvetenheten om ENS och uppmuntra patienter att aktivt delta i beslut om sin medicinska behandling, särskilt när det gäller onödiga eller oönskade ingrepp. Genom att dela minnen och bilder från Johns lyckligare dagar vill Thomas hedra sin brors minne som en vänlig och livlig person vars liv tragiskt förkortades av sin kirurg.
Ludovic Sery, France (2011) PDF - Blogg - Berättelse i word - Video
Ludovic Sery, född 1980 i Frankrike, var en livlig och aktiv man som arbetade som truckförare. Innan hans liv tog en tragisk vändning på grund av en kirurgisk åtgärd, levde han ett normalt liv utan historik av psykisk ohälsa, han älskade sport och tillbringade gärna tid med familj och vänner. År 2002 genomgick Ludovic en bilateral konkotomi för att behandla sin nästäppa orsakad av allergisk rinit. Tyvärr började han redan tre månader efter operationen uppleva en rad svåra symptom kopplade till Empty Nose Syndrome (ENS). Hans näsa blev ofta inflammerad, och han led av kronisk torrhet i halsen och munnen. Han hade svårt att andas och drabbades av nattliga huvudvärk, purulent rinorré (snuva med varig sekretion) och obehagliga lukter. Dessutom blev han allt mer känslig för temperaturförändringar, vilket förvärrade hans lidande.
Trots att han sökte hjälp från flera vårdgivare mötte Ludovic skepsis kring hans klagomål. Hans ursprungliga kirurg, vars namn förblir okänt, avfärdade hans symptom och hävdade att operationen hade varit framgångsrik. Han ordinerades antiinflammatoriska läkemedel och saltlösningar för lindring. För att hantera den försämrade depressionen fick han recept på ångestdämpande medel, antidepressiva och sömntabletter. Efter ett första suicidförsök 2005 genomgick han en psykiatrisk utvärdering och blev inlagd på sjukhus i en månad.
När Ludovics hälsa fortsatte att försämras kände han sig allt mer isolerad och övergiven. Hans livskvalitet sjönk drastiskt och han förlorade sitt jobb 2008 på grund av frekvent frånvaro. Känslan av att vara en skugga av sitt forna jag ledde honom till beslutet att genomgå en ny operation i juni 2009, där han fick akrylimplantat i näsan, utförd av Dr. Ayoun. Trots att han rapporterade vissa förbättringar, såsom mindre torrhet och färre huvudvärk, förblev hans övergripande tillstånd plågat och han fortsatte att lida.
Efter år av kamp för att få lindring och erkännande för sina symptom, tog Ludovic tragiskt sitt liv 2011, vid 31 års ålder. Han lämnade efter sig en sörjande familj som förlorade sin älskade son och bror. Trots den tragiska utgången tjänar Ludovics berättelse som en påminnelse om Empty Nose Syndrome och de potentiella riskerna med kirurgiska ingrepp, särskilt inom öron-, näs- och halsområdet. Han hoppades att andra skulle förstå de risker som kan följa med till synes rutinmässiga operationer och blev en röst för dem som lider i tystnad. Hans resa belyser det avgörande behovet av korrekt information och stöd för patienter både före och efter kirurgiska ingrepp för att förhindra liknande öden.
Raphaël Goblet, Belgien (2013) PDF - Blogg - Full berättelse i (word) - Video
Raphaël Goblet föddes den 25 januari 1987 i Bryssel, Belgien, och bodde i Chaumont-Gistoux. Innan operationen hade han en hanterbar livskvalitet, men hans liv förändrades tragiskt efter att ha genomgått en septoplastik och en turbinatreduktion. Ingreppen utfördes av Dr. Philippe Rombaux, som inte bara genomförde operationen utan också oavsiktligt orsakade en perforation i Raphaëls septum. Efter den första operationen utvecklade Raphaël Empty Nose Syndrome, ett tillstånd som kännetecknas av svåra andningssvårigheter och en rad försvagande symptom såsom torr näsa, sömnlöshet och ångest. I hopp om att lindra hans tillstånd sökte han behandling från Dr. Gilles Ayoun, som föreslog att sätta in akrylimplantat i näsan, tillverkade av polymetylmetakrylat (PMMA). Tyvärr avvisades dessa plastimplantat av Raphaëls kropp, vilket ledde till ytterligare komplikationer.
Raphaëls kamp med ENS påverkade hans mentala hälsa avsevärt, och han kände sig ofta kvävd och desperat. Hans livskvalitet försämrades snabbt och gick från att vara hanterbar till att bli ohållbar. Han led av svår insomnia och djup oro, vilket till slut ledde till hans tragiska beslut att ta sitt eget liv den 7 mars 2013, vid 26 års ålder. Det är viktigt att påpeka att Raphaël, likt många andra som genomgår liknande operationer, inte hade fått tillräcklig information om de potentiella riskerna med turbinatreduktion och septoplastik. Ungefär 20 % av sådana operationer utförs på ett sätt som är tillräckligt aggressivt för att leda till ENS, och under septoplastik är många patienter omedvetna om att deras näsmusslor kommer att opereras på. Raphaëls död belyser ett allvarligt problem inom vården gällande bristen på ansvarstagande och behovet av ökad medvetenhet om de risker som är förknippade med näsoperationer. Efter hans bortgång fortsätter hans tragiska öde att påverka diskussioner om patienters rättigheter och kirurgers etiska ansvar.
Stéphane Spinhirny, Frankrike (2013) - PDF - Bloggpost
Stéphane Spinhirny var en fransk man, född 1982, som tragiskt tog sitt liv 2013 vid 30 års ålder. Före sin död genomgick han en septoplastik i oktober 2011, utförd av Dr. Gilles Ayoun, följt av en rhino-septoplastik i oktober 2012 av Dr. Bönisch. Båda operationerna var avsedda att åtgärda nästäppa, ett problem som Stéphane hade lidit av, men han blev inte tillräckligt informerad om de potentiella konsekvenserna av dessa ingrepp. Efter operationerna utvecklade Stéphane symptom som är karakteristiska för Empty Nose Syndrome (ENS), inklusive en ständig känsla av nästäppa, torrhet, skorvbildning, svår insomnia och betydande psykisk stress. Han beskrev operationerna som ett "slakt", och betonade hur de påverkade hans mentala hälsa och livskvalitet. Innan operationerna hade han hanterat sin hälsa tillräckligt väl, men efter ingreppen blev hans livskvalitet olidlig.
Stéphane sökte behandling för sina symptom med läkemedel som Nasonex och Derinox, men fortsatte att drabbas av insomnia och depression. Han lämnade efter sig sina föräldrar, Denis och Jeannine, och även om han anmälde till den medicinska nämnden 2012, valde han att inte vidta rättsliga åtgärder. Efterverkningarna av hans tillstånd påverkade djupt hans familj och ökade medvetenheten om riskerna förknippade med sådana kirurgiska ingrepp. I sitt sista farväl delade Stéphane sina erfarenheter i ett vittnesmål.
Citat från Stéphane Spinhirnys blogg:
"Den person som mest troligt kommer att döda dig är inte en släkting eller en vän, inte en rånare eller en inbrottstjuv, inte en berusad förare. Den person som mest troligt kommer att döda dig är din läkare." Professor Even uppskattar att 100 000 dödsfall sker av misstag på sjukhus varje år. "Läkare har en lägre intellektuell nivå än resten av befolkningen; de är dumma, trångsynta, talar ett pseudo-initierat språk och är fångar av ett autokratiskt tänkesätt som får dem att tro att de har den exklusiva sanningen."
Brett Helling, USA (2015) PDF - Blogg - Full berättelse i word - Video - Video Intervju
Brett Helling var en 36-årig musiker som bodde i Worthington, Ohio, en förort till Columbus, när hans liv tog en katastrofal vändning efter vad han trodde skulle vara ett rutinmässigt kirurgiskt ingrepp. Den 29 januari 2015 firade han sin födelsedag, omgiven av familj och vänner som kontaktade honom via sociala medier. Men istället för glädje kände Brett en kvävande tyngd av en osynlig börda som hade plågat honom i nästan ett år.
Brett hade kämpat med allergier och kroniska bihåleinflammationer sedan mellanstadiet, vilket ledde honom att söka hjälp från en öron-näsa-hals-specialist i februari 2014. Han genomgick en septoplastik, ett vanligt ingrepp för att korrigera en sned septum, samt en oväntad reduktion av näsmusslorna. Denna ytterligare operation innebar att näsmusslorna togs bort – viktiga strukturer i näsan som värmer, fuktar och filtrerar den luft vi andas. Trots att ingreppet var rutinmässigt markerade det början på Bretts mardröm.
Månaderna efter operationen upplevde Brett alarmerande symptom. Till en början kände han att hans näsa var ”för öppen”, en känsla som utvecklades till en konstant kamp för att andas. Han kunde inte längre andas bekvämt genom näsan; varje andetag blev en medveten och ansträngd ansträngning. Hans känsla av jaget började upplösas, och han kände sig avkopplad från världen omkring sig. Vänner och familj, som tidigare varit en källa till stöd, blev alltmer oroliga när han drog sig undan från sociala aktiviteter och bandövningar, och spenderade mer tid i sitt barndomshem.
Trots att han sökte läkarvård möttes Brett av misstro från många läkare, som avfärdade hans bekymmer som ren ångest eller depression. Även när han självmant sökte hjälp på akutmottagningen, där han bad om hjälp, möttes han av likgiltighet. Den medicinska världen missade allvaret i hans tillstånd, vilket fördjupade hans förtvivlan. I sin desperation vände sig Brett till homeopatiska behandlingar och injektioner som bara gav tillfällig lindring.
I slutet av 2014 hade hans situation förvärrats, och han led av sömnlöshet, svår nästorrhet och en ständig känsla av kvävning. Han kände sig fångad i ett liv som blivit ”ohållbart”, präglat av ångest, trötthet och en djup känsla av hopplöshet. När Brett kämpade med sin nya verklighet, drabbades han också av nedbrytningen av sina relationer, inklusive en betydande relation med sin flickvän. Han flyttade tillbaka hem till sina föräldrar och uttryckte sin smärta med orden: ”Jag kan inte leva så här. Det här är outhärdligt. Jag vill ha tillbaka mitt liv.”
Den 16 februari 2015, fyra dagar före ettårsdagen av sin operation, tog Brett sitt eget liv genom att hoppa från Jeremiah Morrow-bron, den högsta bron i Ohio. I sitt gripande avskedsbrev skrev han om sitt lidande från Empty Nose Syndrome och uppmanade att detta inte skulle avfärdas som enbart depression. ”Denna sjukdom är mycket verklig, obotlig men 100% förebyggbar,” skrev han.
Priscilla Robert, Frankrike (2015) Extern artikel - PDF - Blogg - Vittnesmål - Video
Priscilla Roberts historia är ett tragiskt exempel på lidande som började med en enkel medicinsk åkomma och ledde till ett liv som för alltid förändrades av kirurgiska ingrepp. Född 1985 i Frankrike var Priscilla en vanlig person som kämpade med bihåleinflammation, ögonont och astma. Hennes situation började förvärras 2009, när bihåleinflammationen blossade upp och fick henne att söka flera medicinska utlåtanden. Tyvärr tog hennes väg till återhämtning en förödande vändning.
Inledningsvis genomgick hon en laserbehandling för sina svullna näsmusslor i mars 2009. Trots kirurgens försäkringar om att andningen skulle förbättras, kvarstod hennes symptom. I april samma år, efter att ha uttryckt missnöje med resultatet, genomgick Priscilla ett mer invasivt ingrepp: en reduktion av näsmusslorna och en septoplastik. Denna operation var tänkt att lindra hennes pågående nästäppa, men det blev istället början på en mardröm som skulle hemsöka henne i flera år.
Efter operationen upplevde Priscilla en rad besvärande symptom. Det som borde ha varit ett hoppfullt steg mot lindring ledde istället till ökande smärtor, svåra huvudvärk och återkommande ångestattacker. Hon kände att hennes liv höll på att rinna iväg, medan både hennes fysiska och psykiska hälsa snabbt försämrades. Trots att hon sökte akutvård och fick ytterligare medicinska bedömningar, möttes hon av nonchalans från vårdpersonal som vägrade koppla hennes försvagade tillstånd till de nyligen genomförda operationerna. Denna upplevelse lämnade henne känslomässigt isolerad och förnekat, när hennes rop på hjälp inte blev hörda.
Vid 2011 hade hennes livskvalitet försämrats så mycket att hon knappt kunde äta eller sova. Hon hade förlorat luktsinnet och led av ständig nästäppa, levde i ett tillstånd av hyperventilation med en näsa som ständigt kändes torr och brännande. Trycket i pannan och känslan av kvävning när hon låg ner blev outhärdlig. Trots sitt lidande fann Priscilla ett litet mått av tröst i en stödgrupp för dem som drabbats av Empty Nose Syndrome (ENS), ett tillstånd som ofta förbises av den medicinska världen.
Tragiskt nog kulminerade Priscillas fysiska och psykiska plåga i hennes självmord den 6 augusti 2015, vid 30 års ålder. Under hela sitt lidande uttryckte hon ånger för att ha gått med på operationerna och sa att om hon hade blivit informerad om de potentiella riskerna, skulle hon aldrig ha genomfört dem. Hennes vittnesmål står som en stark påminnelse om de komplexa och allvarliga konsekvenserna av näskirurgi, och belyser behovet av större medvetenhet och förståelse för ENS.
Mélisa Champion, Kanada (2015) Video - PDF - Blogg - Full berättelse i Word
Mélisa Champion, född 1982, var en livlig och social ung kvinna från Quebec som drömde om att bli flygvärdinna och hade en stor passion för resor. Hennes liv tog dock en tragisk vändning efter ett kirurgiskt ingrepp som var tänkt att förbättra hennes livskvalitet. 2007, efter att ha upplevt ihållande öronvärk under en resa, sökte Mélisa läkarvård och diagnostiserades med en snedställd nässkiljevägg. Detta ledde henne till en öron-näsa-hals specialist som rekommenderade en septoplastik, ett ingrepp som hon trodde skulle vara enkelt. Vad Mélisa inte visste var att operationen var mycket mer invasiv än hon blivit informerad om. Förutom septoplastiken genomgick hon en fullständig septorhinoplastik och en bilateral reduktion av de nedre näsmusslorna genom kauterisering. Om hon hade varit fullt informerad om omfattningen av operationen hade hon förmodligen vägrat den.
Operationen ägde rum den 11 november 2007, vilket markerade början på en lång och smärtsam kamp mot Empty Nose Syndrome (ENS). Efter ingreppet började Mélisa uppleva svår torrhet i näsan och en rad handikapande symptom, inklusive smärtor i ansiktet, ögonen, öronen och halsen, tillsammans med återkommande huvudvärk. Förlusten av hennes näsmusslor ledde till att ofiltrerat luft passerade genom näspassagerna, vilket resulterade i allvarliga allergier och astmaanfall. I hennes egna ord beskrev hon upplevelsen som att hennes lungor var "frysta." Desperat efter lindring började Mélisa dricka varmt vatten och äta brödsmulor, då dessa gav viss lindring för smärtan i lungorna.
Vid 2008 hade hennes tillstånd förvärrats, vilket ledde till att hon fick allergivaccinationer i ett försök att hantera symptomen. Men snart förlorade hon sitt jobb och var tvungen att flytta tillbaka hem till sina föräldrar, Marcelle och Jean-Yves, som gav henne stöd. 2013 förvärrades hennes hälsa ytterligare, och hon drabbades av en anafylaktisk reaktion som krävde akut sjukhusvård. I maj 2015 blev Mélisa informerad av en annan ENT-specialist att hon hade utvecklat total förlamning av sina bihålefuktioner, och hennes näsvävnader var döda utan möjlighet till återhämtning. Läkaren avrådde från ytterligare operationer på grund av den svåra atrofieringen av hennes slemhinnor.
Vid denna tidpunkt var Mélisa beroende av en AIRVO-enhet, en integrerad luftfuktare som hjälpte henne att andas genom att värma och fukta luften som gick in i hennes lungor. Denna maskin blev livsviktig för hennes överlevnad, då den lindrade den kalla, torra luften som förvärrade hennes bronkialrör och lungor, vilket ledde till smärtsamma astmaanfall. Trots sitt kroniska tillstånd fann Mélisa tröst i små glädjeämnen, som att tillbringa tid med sina nära och kära, läsa och lyssna på musik. Hon dokumenterade sina svårigheter i ett gripande videomeddelande för att öka medvetenheten om ENS och varna andra för de potentiella riskerna med näskirurgi.
Under sin kamp mot detta förlamande syndrom betonade hon bristen på förståelse och erkännande från den medicinska världen kring ENS och uppmanade andra att söka andras bedömningar innan de genomgår liknande operationer. Mélisas mentala hälsa påverkades kraftigt av hennes lidande. Hon genomgick en lång period av nedgång, där hon kände en djup förlust, inte bara vad gäller sin hälsa utan också förmågan att arbeta och njuta av livet som hon en gång gjort. Under sina sista dagar uttryckte hon en djup acceptans av sitt tillstånd och bad för fred i livet efter detta, fri från lidande.
Tragiskt nog avled Mélisa Champion den 23 maj 2015, 33 år gammal. Hennes död tillskrevs den långvariga sjukdomen orsakad av ENS, och hennes föräldrar fortsätter att vara förespråkare för medvetenhet och erkännande av syndromet, i hopp om att förhindra att andra drabbas av samma öde. Den ekonomiska bördan av hennes tillstånd var också tung för hennes familj, då Mélisa hade behövt ett transplantationsingrepp som endast var tillgängligt i USA eller Tyskland, och som skulle ha kostat över 50 000 dollar. Trots försök att samla in pengar kunde hon inte få den nödvändiga behandlingen. Mélisas berättelse står som en hjärtskärande påminnelse om vikten av informerat samtycke vid medicinska ingrepp och de förödande konsekvenserna av ENS. Hennes arv lever vidare genom hennes familjs arbete för större erkännande av detta syndrom och för att belysa lidandet hos dem som är drabbade.
Di Yuemei (狄月媚), Kina (2016) PDF
Vid 54 års ålder kunde Di Yuemei, en begåvad målare och poet, inte längre uthärda sitt lidande från ENS och avslutade sitt liv, vilket är ett tragiskt bevis på den smärta som många genomlider med detta tilstånd.
Liu Wentao (刘文涛), Kina (2016) PDF
Liu, 23 år gammal från Dalian, drabbades av outhärdligt lidande på grund av ENS och avslutade tragiskt sitt liv åt 2016.
Zhang Rui (張瑞), Kina (2016) PDF - Intern Artikel
Zhang Rui var en ung kvinna på 27 år som arbetade inom byggbranschen, ett yrke som krävde både fysisk styrka och uthållighet. Hon var på väg att gifta sig och hade en stödjande familj omkring sig. Zhang hade avslutat sin utbildning på en yrkesskola och hade fått de färdigheter som krävdes för sitt arbete. På fritiden tyckte hon om att vara utomhus och umgås med sina vänner.
Hennes liv förändrades drastiskt efter en kirurgisk operation för att behandla sin kroniska rinit, ett vanligt tillstånd som påverkar många människor. Operationen, som utfördes av en läkare vars namn inte framgår, ledde tyvärr till att Zhang utvecklade Empty Nose Syndrome (ENS). Detta tillstånd innebär bland annat en känsla av tomhet i näsan, andningssvårigheter och en rad psykiska besvär.
Efter operationen började Zhang uppleva svåra symptom som en torr och kall näshåla, hyperventilering, sömnlöshet och depression. ENS påverkade hennes mentala hälsa djupt och hon kände sig både övergiven och missförstådd. Känslor av förtvivlan och ilska växte sig starka, och sömnlösheten tillsammans med ångest gjorde att hon hade svårt att fungera i sitt vardagsliv. Trots att hon sökte hjälp genom olika behandlingar, injektioner och kanske även implantat, fick hon liten lindring.
Zhang var inte tillräckligt informerad om de risker som var förknippade med operationen innan hon genomgick ingreppet, vilket gjorde att hon kände sig sviken och hopplös. Ungefär två veckor efter operationen började hennes symptom förvärras och hon föll till slut offer för den överväldigande smärtan och förtvivlan. Tragiskt nog valde Zhang Rui att avsluta sitt liv genom att hoppa från en byggnad, en tragisk handling som speglar det djupa lidande hon gick igenom. Hon var endast 27 år gammal och efterlämnade en familj som var förkrossad av förlusten.
Sarah J Ogden, US (2017) PDF
Fallet utreds för närvarande. Sarah Ogden, född 1994, avled tragiskt 2017 vid 22 års ålder. Hon genomgick troligtvis en septorhinoplastik med samtidig reduktion av näsmusslorna. Efter dessa ingrepp utvecklade hon Empty Nose Syndrome, vilket påverkade hennes livskvalitet på ett allvarligt sätt och gjorde livet outhärdligt. Trots olika behandlingsförsök, inklusive två Alloderm-transplantationer utförda av Dr. Steven Houser, valde Sarah till slut att avsluta sitt liv, en tragisk följd av de komplikationer som orsakats av kirurgin.
Chen Zhidan (生陈志聃), China (2017) PDF
Chen, en student vid Shandong University, mötte stora utmaningar relaterade till ENS och avslutade sitt liv år 2017. Se PDF filen för bevis.
Scott Gaffer, USA (2018) PDF - Bloggpost - Extern Video
Scott Gaffer, född 1988, var en talangfull ingenjör bosatt i Austin, Texas. Tragiskt nog tog han sitt eget liv 2018 efter att ha lidit av Empty Nose Syndrome (ENS), en allvarlig konsekvens av kirurgi som förändrade hans liv. Scott var en intelligent och omtänksam person, känd för sin humor och medkänsla. Trots en lovande karriär och nära vänskapsband blev hans livsresa dramatiskt förändrad efter en kirurgisk procedur 2010.
I 2010 genomgick Scott en turbinoplastik och septoplastik för att behandla återkommande bihåleinflammationer och en snedställd nässkiljevägg. Syftet med operationen var att förbättra hans andning och åtgärda ett långvarigt hinder i en av hans näsborrar. Ingenting tydde på de allvarliga komplikationer som skulle följa. Operationerna utfördes av en kvinnlig kirurg, följd av Dr. Brent A. Senior och Dr. Das vid senare tillfällen. Trots att operationen genomfördes för att lindra hans symptom, fick Scott inte tillräcklig information om de potentiella riskerna, som bland annat inkluderade nervskador och utvecklingen av ENS.
Efter operationen började Scotts hälsa snabbt försämras. Direkt efter ingreppet upplevde han en total förlust av luftflödesmotstånd, vilket gjorde det svårt för honom att andas normalt. Dessutom började han drabbas av allvarliga symptom, inklusive svåra mag-tarmproblem, sömnapné och psykiska utmaningar som ångest och depression. Hans livskvalitet, som tidigare varit god, försämrades kraftigt. Sömnlösa nätter, konstant oro och en känsla av hopplöshet blev en del av hans vardag. Trots att han sökte hjälp och experimenterade med olika behandlingar, mediciner och kosttillskott, förblev hans symptom svåra och hans liv fortfarande utom räckhåll.
För att få kontakt med andra som genomgick samma lidande vände sig Scott ofta till onlineforum, där han delade sina erfarenheter och sökte stöd. Han ville hjälpa andra att hantera sin sjukdom, och hans medkänsla lyste igenom i dessa interaktioner. Trots hans ansträngningar att finna lindring, fortsatte hans tillstånd att förvärras. Han kände sig alltmer isolerad, då varken vänner eller familj kunde förstå den osynliga smärta han led av. Denna känsla av ensamhet och förtvivlan vägde tungt på honom, och han uttryckte i ett avskedsbrev: "min hälsa bröts innan min ande," vilket tydligt visade på den djupa emotionella påfrestningen som ENS hade orsakat honom.
Scotts mentala hälsa blev allt mer allvarligt påverkat under åren, särskilt när han såg sina jämnåriga göra framsteg i livet medan han själv stagnerade. Hans känsla av hopplöshet fördjupades av insikten att han inte längre kunde njuta av vanliga aktiviteter för en trettioåring, som att dejta eller göra karriär. Den 21 september 2018, en månad efter sin 30-årsdag avslutade Scott sitt liv.
Efter Scotts död delade hans mamma, Beth, hans historia för att öka medvetenheten om ENS och de svårigheter som drabbade honom. Hon ville belysa vikten av att förstå och stötta dem som lider av denna förödande sjukdom. Scotts tragiska bortgång påminner oss om det allvarliga behovet av mer information och stöd för de som kämpar med konsekvenserna av kirurgi som leder till ENS.
Yaniv Oz, Israel (October 2018) PDF - Bloggpost
Yaniv Oz, född 1992 i Israel, var en livlig och energisk ung man med ett stort intresse för fotboll, strikta träningsrutiner och en bred vänkrets som sträckte sig tillbaka till hans förskoleår. Han var känd för sitt hårda arbete, lojalitet och sin glada personlighet. Som tonåring kände Yaniv en lätt förträngning i ena näsborren, men han såg det inte som ett allvarligt problem. Vid 20 års ålder, under sin obligatoriska militärtjänst, blev han remitterad till Haddasah Hospital för en polypektomi, ett ingrepp för att ta bort näspolyper, som även inkluderade en näsplastik. Han blev inte informerad om de potentiella riskerna eller konsekvenserna av ingreppen, inklusive den möjliga förlusten av vital näsvävnad.
Två år efter operationen verkade Yaniv ha återhämtat sig bra och fortsatte med fotboll, träningspass på gymmet och studier. Men omkring 2014 började symptom uppträda – aggression, huvudvärk och sömnlöshet. Trots att han reste och bodde utomlands i över ett år, försämrades hans hälsa när han återvände. Han drabbades av återkommande halsinfektioner, migrän och överväldigande trötthet, vilket gjorde det omöjligt för honom att hålla ett jobb. Hans hals kändes ständigt blockerad, vilket gjorde det svårt för honom att andas eller prata utan ansträngning. När hans fysiska tillstånd förvärrades led Yaniv också av svår sömnlöshet, känslor av kvävning och ångest.
Läkare sade upprepade gånger att hans symptom var psykiska, och erbjöd honom psykiatrisk hjälp och steroider. Men Yaniv visste att hans tillstånd var mer än bara psykiskt. Trots att han provade olika behandlingar, inklusive akupunktur och röstterapi, försämrades hans livskvalitet snabbt. Han drabbades av depression och isolerade sig från sina vänner och familj, oförmögen att spela fotboll eller leva det aktiva liv han en gång älskade.
De sista dagarna före hans tragiska död gick Yaniv med i en Facebook-grupp för personer med Empty Nose Syndrome. Han lyckades boka ett möte med en specialist, men tragiskt nog, på dagen för mötet 2018, tog Yaniv sitt eget liv genom hängning vid 26 års ålder. Yaniv lämnade ett avskedsbrev, där han bad sin familj att söka rättvisa mot den kirurg som utförde hans operation, i hopp om att förhindra att andra skulle utsättas för samma lidande.
Doloretta Ruggeri Lodge, USA (2019) PDF - Extern video - Bloggpost
Doloretta Lodge, kärleksfullt kallad Dory, föddes 1961 och gick bort 2019 vid 57 års ålder. Hon var en varm och omtänksam person som ägnade sitt liv åt sin familj, inklusive sin make, sina barn och barnbarn. Familjesammankomster och hemlagad mat var hennes stora glädje, och hon älskade att ta dagliga promenader med sin hund. Även om hon vid sin bortgång inte var anställd, hade hon alltid arbetat hårt för att stötta sin familj.
I december 2018 genomgick Dory en rutinmässig näsmusselbränning (diatermi/elektrokauterisering) utförd av en öron-, näs- och halsspecialist i syfte att lindra hennes kroniska näsproblem. Hon fick dock ingen information om de potentiella konsekvenserna av ingreppet. Omedelbart efter operationen började hon uppleva svåra symtom. Hon beskrev känslan som att hennes näsa hade "en miljon små skärsår" och drabbades av extrem torrhet, andnöd samt en intensiv kvävningskänsla. Dessa symtom orsakades av nerv- och receptorförlust i de nu sönderbrända näsmusslorna, vilket allvarligt påverkade hennes förmåga att känna och reglera luftflödet genom näsan.
Sömnen blev i princip obefintlig – hon kunde bara få mellan tio och trettio minuters vila per natt. Den svåra sömnbristen påverkade hennes hälsa kraftigt och ledde till en snabbt försämrad livskvalitet.
När hennes tillstånd blev allt värre sökte Dory upprepade gånger hjälp från läkare, men möttes av oförståelse och avfärdande. Läkarna hävdade att hennes problem var psykiska och tillskrev hennes lidande depression eller ångest istället för att erkänna de fysiska konsekvenserna av operationen. Denna upprepade gaslighting påverkade hennes psykiska hälsa djupt och försatte henne i en spiral av hopplöshet och förtvivlan.
Trots att hon testade flera behandlingar, inklusive antidepressiva läkemedel, saltlösningar och luftfuktare, fick hon ingen lindring. Hennes frustration växte i takt med att hon blev alltmer isolerad från sin familj och sina vänner, oförmögen att delta i det sociala livet på grund av sina svåra symtom.
I sin sökan efter svar upptäckte Dory begreppet Empty Nose Syndrome (ENS) på internet, och insåg att hennes symtom stämde överens med detta tillstånd. Hon lyckades boka en konsultation med en specialist i hopp om att få en behandling som kunde lindra hennes lidande.
Men bara några dagar innan mötet fick hon ett nedslående samtal från en kirurgikoordinator, som informerade henne om att ingreppet hon hoppades på kanske inte skulle kunna lösa hennes problem helt. Nyheten krossade hennes sista hopp och fick henne att känna att det inte fanns någon väg framåt.
Under de tre månaderna efter operationen gick Dory från att vara en kärleksfull och engagerad mor och partner till att bli helt uppslukad av smärta, ångest och förtvivlan. Den 21 mars 2019, efter månader av lidande och en känsla av hopplöshet, tog Dory sitt eget liv.
Hennes familj var förkrossad av förlusten, och hennes tragiska historia väckte stor uppmärksamhet kring de allvarliga riskerna med till synes ”enkla” näsingrepp och de potentiellt livsförändrande konsekvenserna av Empty Nose Syndrome.
Dorys öde är en smärtsam påminnelse om vikten av informerat samtycke, medkänsla inom sjukvården och att lyssna på patienter när de upplever svåra symtom efter kirurgiska ingrepp. ENS är en reell och allvarlig komplikation av kirurgisk destruktion an näsans slemhinna, och det medicinska samfundet måste ta detta på större allvar.
Tisoy Briones (Orlando Jr Kangadil Briones), Filippinerna 2019 PDF
Tisoy Briones, född 1992, var en 27-årig man från Filippinerna som arbetade som försäljare i en Vans-butik i Saudiarabien. Hans liv tog en tragisk vändning efter en näsoperation 2019, som resulterade i det förödande tillståndet Empty Nose Syndrome (ENS).
Tisoy led av förstorade näsmusslor (hypertrofiska näsmusslor), vilket orsakade andningssvårigheter. För att åtgärda detta genomgick han en operation för näsmusselreduktion på Al Yousif Hospital i Khobar, Saudiarabien. Kirurgen, Dr. Emadeldein Zefar, utförde bipolär kauterisering och submukös resektion av de nedre näsmusslorna. Tyvärr fick Tisoy ingen information om konsekvenserna av ingreppet.
Omedelbart efter operationen började han uppleva allvarliga symtom, framför allt en konstant känsla av kvävning. Hans tillstånd försämrades snabbt, och han blev oförmögen att sova, vilket ledde till extrem fysisk svaghet. Trots viss behandling, bland annat med koksaltlösning lokalt i näsan, fortsatte hans livskvalitet att försämras drastiskt.
Bara 1,5 månader efter operationen hade hans tidigare underbara liv blivit outhärdligt. På grund av sin sjukdom kunde han inte längre arbeta och blev strandsatt i Saudiarabien utan ekonomiska medel för att återvända hem. Hans arbetsgivare, som saknade förståelse för hans tillstånd, gav honom ingen hjälp. Isolerad från sin familj – inklusive sin fru, Celyn Briones, och deras dotter – blev Tisoy alltmer desperat.
Tragiskt nog avslutade han sitt liv i Saudiarabien 2019, vilket lämnade hans familj i djup sorg. Hans föräldrar kämpade för att få hem hans kropp, och hans död riktade uppmärksamhet mot de allvarliga riskerna med näsmusselkirurgi.
Marcio Goulart, Brasilien (2020)
PDF - Blogg - Full berättelse (word) - Video 1 - Video 2 - Video 3
Marcio Goulart föddes den 9 oktober 1988 i Brasilien, där han arbetade som en framgångsrik engelskalärare. Han levde ett lyckligt, meningsfullt och innehållsrikt liv fram till en näsoperation år 2018 – ett ingrepp som skulle förändra hans liv för alltid.
Marcio genomgick en bilateral nedre konkotomi (turbinektomi) i kombination med en septoplastik, där 90 % av hans nedre näsmusslor avlägsnades. Operationen utfördes av Dr. Andre Luiz Gomes de Araujo på Clinica Otorrinos Centro Medico i Brasilien. Resultatet blev förödande – Marcio drabbades av Empty Nose Syndrome (ENS) och blev permanent funktionsnedsatt.
Efter operationen upplevde Marcio extrema symtom, inklusive en daglig känsla av kvävning, panikattacker och en konstant blockering i näsan, vilket han liknade vid att andas genom tunna sugrör. Hans tillstånd gjorde det omöjligt att utföra enkla vardagliga uppgifter – till och med att gå utan att känna sig kvävd blev en utmaning.
Trots sitt lidande hade hans familj svårt att förstå hur allvarligt hans tillstånd var. Marcio sökte hjälp hos flera läkare, däribland Dr. Piazza i Italien, men denne avböjde att operera honom av rädsla för att ytterligare ingrepp skulle förvärra situationen. Avvisningen ledde till en djup depression, och kort därefter överlevde Marcio sitt första självmordsförsök.
Marcio var aktiv på ENS-forum, där han delade sina erfarenheter och letade efter behandlingsmöjligheter. Han övervägde bland annat implantat från Dr. Das, men ekonomiska begränsningar gjorde det omöjligt för honom att genomgå fler medicinska ingrepp.
I takt med att hans isolering och förtvivlan fördjupades köpte Marcio en pistol online och avslöjade sina avsikter för några vänner. Den 25 april 2020, efter att ha skrivit ett avskedsmeddelande på Facebook, tog han sitt liv vid 32 års ålder.
Hans bortgång chockade ENS-communityt, där han var en uppskattad medlem känd för sin vänlighet och öppenhet. Marcios tragiska historia belyser den extrema fysiska och psykiska påfrestningen som ENS kan innebära, samt de allvarliga riskerna med kirurgisk reduktion av näsmusslorna. Hans öde understryker vikten av att patienter får grundlig information om potentiella risker innan ingrepp av detta slag utförs – och behovet av bättre förståelse och behandling av ENS.
Christian Bruhn, Tyskland (2020) PDF - Extern video - Intern video
Christian Bruhn var en 40-årig man från Tyskland som tragiskt tog sitt liv år 2020, efter svåra komplikationer till följd av en kirurgisk operation. Född år 1980 genomgick han 2019 en näsmusseloperation utförd av Dr. Seong-Mun Hong, MD, PhD, vid GNG Hospital. Ingreppet, som kostade 10 000 dollar, utfördes bristfälligt och resulterade i allvarliga komplikationer. Christian hade inte informerats om de potentiella riskerna och konsekvenserna innan operationen.
Omedelbart efter ingreppet började han uppleva plågsamma symtom, bland annat en konstant känsla av kvävning och en upplevelse av att ha "två vidöppna hål i näsan". Han beskrev det som att det var som om han kunde "få plats med ett tåg eller en lastbil" inuti näsan, vilket reflekterade den extrema öppenheten i näsan och bristen på normalt luftflödesmotstånd. Hans tillstånd förvärrades gradvis, och han kämpade med outhärdlig andnöd, sömnlöshet, återkommande näsblödningar samt en djup känsla av hopplöshet och energibrist.
Den 9 februari 2020 uttryckte han sin djupa förtvivlan genom att meddela sin omedelbara avgång från alla sina yrkesmässiga åtaganden, vilket speglade hans alltmer försämrade mentala hälsa. I hopp om att lindra sina symtom genomgick Christian hyaluronsyrainjektioner som en förberedelse inför möjliga implantat. Han planerade att konsultera Dr. Piazza kort före sin bortgång.
Trots dessa försök att förbättra sin situation upplevde Christian att livet blev alltmer outhärdligt. Sju månader efter operationen tog han det tragiska beslutet att avsluta sitt liv. I en tidigare inspelat video uttryckte han sin djupa smärta, sin frustration över den misslyckade operationen och det dagliga lidande han tvingades genomlida tack vara Dr. Seong-Mun Hongs operation.
Christopher Supalla, USA (2021)
PDF - Blogg - Full berättelse (word) - Full video - Kort video
Christopher Supalla var en 32-årig revisor från Portland, Oregon, som arbetade på Precision Castparts Corp. Han levde ett aktivt liv fyllt med utomhusäventyr som downhill mountainbike, klättring och offroadkörning med sin Jeep. Chris hade en kärleksfull familj – hans föräldrar, Mary och Brian Supalla, samt två systrar, Kara och Laura.
År 2021 började Chris uppleva nästäppa. Efter att ha konsulterat tre läkare genomgick han en septoplastik och en näsmusselreducering vid Oregon Health & Science University (OHSU) under Dr. Timothy L. Smiths vård. Dr. Smith försäkrade honom om att han aldrig hade stött på Empty Nose Syndrome (ENS) i sin praktik och att endast 1-2 millimeter näsmusselvävnad skulle tas bort.
Efter operationen började dock Chris uppleva förödande symtom. Han beskrev att det kändes som om han hade en plastpåse över huvudet, att han konstant flämtade efter andan och led av en kvävningskänsla. Hans näsa kändes torr, smärtsam och tom, utan något luftflödesmotstånd – typiska tecken på ENS. Chris kunde inte längre sova, äta ordentligt eller tala utan svårigheter. Varje försök att vila ledde till att han plötsligt vaknade i panik med en känsla av att inte kunna andas normalt.
Trots att han kontaktade sin medicinska vårdpersonal, inklusive Dr. Smith, fick han upprepade gånger höra att ENS var osannolikt. Hans familj kämpade också för att få Chris tillstånd erkänt, men OHSU vägrade att formellt diagnostisera honom med syndromet. Chris lidande var dock mycket verkligt och överväldigande. Han dokumenterade sin försämrade hälsa i textmeddelanden till sin mamma, Mary, där han beskrev sin ökande rädsla för att vara vid liv.
De tre månaderna efter operationen försämrades Chris fysiska och psykiska hälsa snabbt. Han upplevde en kvävningskänsla så intensiv att det drev honom till förtvivlan. På dagen för hans självmord lämnade han ett hjärtskärande meddelande till sin familj, där han bad om ursäkt för sitt beslut att avsluta livet men förklarade att lidandet var för stort att uthärda. Chris avslutade sitt liv genom hängning, och hans dödsattest angav asfyxi orsakad av ligaturhängning som en följd av Empty Nose Syndrome (ENS).
Chris död lämnade hans familj förkrossad. De har sedan dess kämpat för ökad medvetenhet om ENS och behovet av bättre patientinformation om riskerna. Chris historia är en tragisk påminnelse om hur missförstått och förlamande detta tillstånd kan vara, och hur de som drabbas ofta har få behandlingsalternativ och ett livslångt lidande framför sig.
Robert Byrnes, USA (2021) PDF - Blogg - Full berättelse (word) - Video
Robert Gerard Byrnes föddes den 13 december 1972 i Bronx, New York, och tillbringade större delen av sitt liv i Yonkers, NY. Han var en hängiven polisman och började sin karriär 2000 med MTA Police. Senare anslöt han sig till Rye Brook Police Department och blev sergeant vid Yonkers Police Department 2007. Robert var djupt älskad av sin familj, som bestod av hans fru Sheila, hans föräldrar Robert och Kathleen Byrnes, samt hans syskon Raymond och Valerie.
Robert var välutbildad och hade tagit examen från Archbishop Stepinac High School och fått en kandidatexamen i Kriminologi från John Jay College, följt av en magisterexamen i Fysisk utbildning från Queens College. Han var känd för sin kärlek till jogging, boxning och målning, och han var även passionerad över sitt irländska ursprung, vilket han firade under besök i counties Mayo och Monaghan. Robert var en älskad farbror till 14 syskonbarn och en hängiven vän till många i sitt samhälle.
År 1997 genomgick Robert en septoplastik och en näsmusselreducering för att lindra andningsproblem orsakade av en avvikande nässkiljevägg. Operationen gav initialt lindring, men i april 2020, under COVID-19-pandemin, började Robert uppleva allvarliga hälsoproblem relaterade till Empty Nose Syndrome (ENS), ett tillstånd som ofta utvecklas senare efter näsmusselreducering och kan förvärras med åldern. Symtomen på ENS ledde till att Robert fick kämpa med en kraftigt nedsatt livskvalitet.
I oktober 2020, efter omfattande försök att få en diagnos, reste Robert och hans familj till Mayo Clinic, där han officiellt diagnostiserades med ENS. Hans bror påpekade under begravningen att tillståndet hade det en allvarlig inverkan på Roberts livskvalitet. Den mentala påfrestningen var djup; trots sin osjälviskhet kämpade Robert med förtvivlan när han reflekterade över sin situation, och han tröstade till och med sin bror under hans egna känslomässiga svårigheter.
Robert försvann den 15 februari 2021 och hittades avliden den 24 maj 2021, vid 48 års ålder. Det framkom att han hade avslutat sitt lidande genom att använda sitt tjänstevapen. Hans tragiska historia påminner oss om att ENS är ett progressivt tillstånd som ofta förvärras med åldern, då nässlemhinnans funktion försämras ytterligare. Tillståndet kan även förvärras av infektioner, som exempelvis covid-19.
Luke Botsis, USA (2021) PDF - Blogg - Luke's hela berättelse (word) - Video
Luke Botsis föddes den 2 juli 1987 i Albany, New York, och levde ett liv präglat av både personliga och professionella utmaningar. Detaljer om hans yrkesliv är få, men det är känt att Luke inte kunde återgå till arbete efter näsoperationen. Som son och bror efterlämnar han en familj som har påverkats djupt av hans tragiska historia.
År 2017 genomgick Luke en reduktion av näsmusslorna där hans etmoidala bihålor även öppnades med hjälp av en mikrodebrider. Trots att operationen var avsedd att lindra hans andningsproblem, orsakade den istället Empty Nose Syndrome (ENS), ett förödande tillstånd som skulle förändra hans liv för alltid och kraftigt försämra hans livskvalitet.
Luke uttryckte sitt lidande i en Facebookgrupp för personer med ENS och skrev:
“Jag misstänker att jag har permanent nervskada, särskilt med tanke på att mina etmoidala celler togs bort med en mikrodebrider.”
Efter operationen började han uppleva allvarliga symtom, bland annat en överväldigande känsla av kvävning, extrem näsmärta och betydande obehag mellan ögonen. Han misstänkte att han utvecklat sekundär atrofisk rinit som en direkt följd av operationen, vilket ledde till en morgonrutin där han vaknade med helt torr näsa och grönaktiga skorv.
I juli 2019, i ett försök att lindra sina symtom, genomgick Luke en bruskimplantatoperation utförd av Dr. Das för att minska det öppna utrymmet i hans näsa efter turbinatreduktionen. Luke rapporterade en förbättring med cirka 50 % när det gällde näsmärta och en minskad känsla av kvävning strax efter ingreppet, men han fortsatte att drabbas av betydande obehag. Luke beskrev sin situation:
“Tyvärr har jag fortfarande smärta, särskilt mellan ögonen och djupt inuti den övre halvan av min näsa.”
Trots att han hade betalat 10 000 dollar ur egen ficka för operationen, kunde han fortfarande inte återgå till sitt arbete, och målet att komma tillbaka till arbetslivet kändes allt mer avlägset.
Förutom bruskimplantatet sökte Luke andra behandlingar, bland annat PRP-Acell-injektioner och experimentella hyaluronsyrainjektioner. Den senare behandlingen, som kostade 900 dollar, gav inget lindring. Han använde också olika fuktgivande och smörjande produkter för sin näsa, såsom Ayr-gel och Honey Nose-droppar, för att försöka hantera sina symtom. Dock avtog effekten av dessa behandlingar, och hans symtom förblev svåra att hantera, vilket bidrog till hans försämrade mentala hälsa. Känslan av kvävning blev så outhärdlig för Luke att han kände att det drev honom till vansinne.
Den 9 december 2021, efter att ha lidit i flera år, beslutade Luke att han inte längre orkade leva med smärtan och valde att avsluta sitt liv. Luke var bara 34 år gammal när han dog. Innan sin bortgång delade han ett djupt reflekterande meddelande på Facebook, där han uttryckte sina tankar om liv och död:
“Döden är inget att vara rädd för. Kom ihåg att du var död miljarder år innan du vaknade en dag och föddes och fick medvetande. Allt dör, till och med den magnifika solen uppe på himlen... kommer en dag att dö.”
Tyvärr är den ursprungliga kirurgens identitet okänd.
Rachel Jordan, UK (2021) PDF - Blogg - Full berättelse (word) - Video
Rachel Jordan, en 38-årig kvinna från Storbritannien, tog tragiskt sitt liv 2021 efter att ha lidit av allvarliga näs- och andningsproblem. Hennes kamp, som hon delade genom hjärtskärande inlägg i en Facebook-grupp för stöd, avslöjar ett liv fyllt av desperation och smärta.
Rachels resa började flera år tidigare. Hon led av atrofisk rinit, vilket gjorde att hennes näsa blev allt mer torr, sårig och benägen att blöda. Under ett decennium utvecklade hon symtom som omfattande skorvbildning, vilket ledde till att hon ofta pillade på sin näsa. Denna vana gjorde att hennes nässlemhinna blev röd och domnad, vilket resulterade i en fullständig förlust av känseln. I sina egna ord beskrev Rachel känslan av att hennes näsa var för öppen och att hennes förmåga att känna luftflödet var oåterkalleligt skadad.
År 2020 genomgick Rachel en septorhinoplastik, en procedur som var avsedd att korrigera hennes andningsproblem och förbättra hennes näsas utseende. Trots sina förhoppningar förvärrade dock operationen avsevärt hennes tillstånd och resulterade i symtom som är typiska för Empty Nose Syndrome (ENS). Hon uttryckte ånger och frustration och erkände:
"Det var dumt. Jag vet inte varför jag trodde att operationen skulle hjälpa, men jag var desperat."
Efter operationen ställdes Rachel inför många utmaningar. Hennes oförmåga att andas normalt lämnade henne i ett konstant tillstånd av ångest, vilket påverkade både hennes sömn och vardagsliv. Hon vaknade ofta tidigt på morgonen och kände sig kvävd och oförmögen att kontrollera sitt andetag.
För att finna lindring försökte hon olika behandlingar, inklusive Sertralin (Zoloft) för ångest, Mirtazapin för sömn, och flera topikala behandlingar för nästorrhet, såsom NeilMed och kokosolja. Tyvärr gav ingen av dessa behandlingar något betydande lindring, och hon fortsatte att lida av förlamande symtom, inklusive yrsel, ljudliga andningsljud och en överväldigande känsla av panik. Trots att hon sökte medicinsk rådgivning innan operationen blev hon inte tillräckligt informerad om riskerna med sin operation. Den fysiska och psykologiska påfrestningen från hennes tillstånd blev outhärdlig, då hon kämpade med att andas normalt.
Rachel var mamma, och hennes tillstånd fördjupade hennes förtvivlan då hon fruktade för sin framtid och förmågan att vara närvarande för sin unga dotter. De kumulativa effekterna av de försämrade symtomen och hennes ständiga kamp med fight-or-flight-responsen som är så vanlig vid ENS ledde till hennes tragiska beslut att avsluta sitt liv. Efter hennes död lämnades familjen förkrossad, särskilt hennes unga dotter, som nu måste leva utan sin mamma.
Marc Bidaux, Frankrike (2021) Blogg - Full berättelse (word) - PDF - Video
Marc Bidaux, en 42-årig man från Finistère, Frankrike, född 1979, lämnar efter sig en älskad familj bestående av en fru och två barn. Hans problem med nästäppa började omkring åtta år innan hans operationer. Under den tiden testade han flera olika behandlingar, bland annat nässprayen Dérinox. Tyvärr gav dessa behandlingar endast begränsad lindring av hans symtom, som huvudsakligen orsakades av allergier. Frustrerad över den uteblivna lindringen sökte Marc hjälp hos flera öron-näsa-hals-specialister, vilket ledde till hans första operation i juni 2015. Denna procedur, en bilateral reduktion av näsmusslorna innebar att några millimeter av organens vävnad togs bort. Under konsultationerna uttryckte Marc oro över riskerna med operationen, inklusive möjligheten att utveckla Empty Nose Syndrome. Specialisten försäkrade honom om att det var ett litet och riskfritt ingrepp som garanterade att ge honom lindring.
Trots att Marc upplevde viss initial förbättring efter denna operation, fortsatte hans problem. I januari 2016 genomgick han ytterligare en partiell turbinektomi på vänster sida, i hopp om att lösa den kvarvarande nästäppan. Tyvärr markerade denna operation början på en nedåtgående hälsokurva. I mars 2019 upplevde Marc plötsligt att hans näsa var helt blockerad i en och en halv månad, utan någon uppenbar orsak till förändringen. Behandlingar som kortikosteroider och kortison-sprayer gav tillfällig lindring, men resulterade också i svår smärta. Han upplevde en brännande känsla i näsgångarna och en känsla av att vara för öppen, där ofiltrerad och ouppvärmd luft strömmade in i hans lungor.
Från denna punkt försämrades hans livskvalitet snabbt. Han led av smärtsam andning, ansiktssmärtor, intensiv trötthet och svår andnöd, vilket gjorde att han inte kunde sova utan medicin. Marc gick från ett hanterbart liv till ett outhärdligt tillstånd när han kämpade med ångest och depression, (något som är mkt vanligt vid ENS) och funderade på hur han skulle kunna fullfölja sina ansvar som far och anställd. Många öron-näsa-hals-specialister avfärdade hans bekymmer och sade:
"Jag tänker inte uppfinna en sjukdom för dig; det är inget fel."
Efter en tid ställde en specialist diagnosen Empty Nose Syndrome (ENS), och en röntgen visade på en 90% resektion av hans nedre näsmusslor. Degeneration och progressiv atrofi i hans nässlemhinna konstaterades, men ingen korrigerande operation erbjöds.
I sin jakt på svar konsulterade Marc andra specialister, inklusive en välkänd professor i Italien (Fabio Piazza), som noterade den ursprungliga kirurgens bristande erfarenhet. Trots hoppet om att hitta lindring kvarstod Marcs symtom. Han kämpade varje dag för att behålla sin energi och glädje för livet, men till slut gav han efter för den överväldigande förtvivlan som hans tillstånd orsakade. Tragiskt nog tog han sitt eget liv den 23 januari 2021. Hans död lämnade ett djupt avtryck på hans familj och belyser det akuta behovet av ökad medvetenhet om riskerna med näsoperationer, särskilt de potentiella konsekvenserna av Empty Nose Syndrome. Marc lämnar efter sig sin fru och två barn.
Maria J Izquierdo, Spanien (2022)
Utredning pågår, om du har information om Maria hör av dig! Maria, född 1988 i Spanien, genomgick vid något tillfälle en septoplastik och troligtvis även en reduktion av näsmusslorna i samband med detta. (Det är standard att operera näsmusslorna vid Sepoplastik). Efter dessa ingrepp utvecklade hon Empty Nose Syndrome, vilket ledde till extrema hälsoproblem och en kraftigt sänkt livskvalitet. Maria valde själv att avsluta sitt lidande och således liv år 2022, hon var då 34 år gammal. I nuläget saknar vi mer information om de specifika omständigheterna.
Man med okänt namn avslutar livet år 2022 till följd av ENS PDF - Blogg - Reddit
På Reddit finner man en berättelse om en man en man med okänt namn som genomgick en septoplastik. Mannen skall inte ha informerats om att en reduktion av näsmusslorna även skulle genomföras i samband med Septumplastiken.
Frun som återger berättelsen säger att hennes man innan operationen var en glad och frisk individ men att han direkt efter ingreppen kände att något var fel. Efter operationen kunde han knappt sova alls trots starka receptbelagda sömnmedel. Enligt frun så vägrade kirurgen ta hans samtal, vilket tvingade honom och hans familj att söka en annan specialist. En senior öron-näsa-hals-läkare på ett stort sjukhus diagnosticerade honom med Empty Nose Syndrome (ENS) och bekräftade svåra nervskador, eftersom mannen inte ens kunde känna ett instrument längs slemhinnan förrän det nådde hans hals.
Den outhärdliga situationen ledde till att han tog sitt liv år 2022, vilket lämnar hans fru och deras ettåriga barn i djup sorg. Förutom sin enorma förlust fruktar hans fru de ekonomiska konsekvenserna och undrar om det är möjligt att vidta rättsliga åtgärder mot kirurgen. Hon har fått veta att rättsfall rörande ENS-misstag är svåra att vinna, särskilt för mindre omfattande ingrepp, men att vissa fall – särskilt de som involverar total borttagning av näsmusslor, en föråldrad metod – har varit framgångsrika.
Hon är också djupt frustrerad över den utbredda medicinska förnekelsen av ENS. Medan vissa specialister erkände tillståndet och gav en tydlig diagnos, hävdade hans ursprungliga kirurg och andra de kontaktade att de "aldrig hade hört talas om det." Hon anser att denna nivå av förnekelse gränsar till vårdslöshet, om inte ren illvilja. Hon har blivit uppmanad att söka stöd i Facebook-gruppen "Empty Nose Syndrome Awareness," där individer delar sina erfarenheter av ENS och rättsliga strider.
ENS har orsakat enormt lidande och tagit många liv, men de läkare som är ansvariga hålls aldrig eller ytterst sällan ansvariga. Detta är en tragedi som kräver uppmärksamhet.
Charly Audes, France (2024) PDF - Blogg - Testimony (word) - Radio - Video
Charly Audes var en passionerad och aktiv ung man vars liv tog en tragisk vändning efter en septoplastik och reduktion av näsmusslorna. Som en hängiven far till två döttrar arbetade Charly som plockare inom ett logistikföretag. Hans liv var berikat av en tidig kärlek till sport, särskilt boxning. Vid 17 års ålder, efter att ha ådragit sig en lindrig skada på näsan under en boxningsmatch, började han uppleva intermittent nästäppa. Detta markerade början på Charlys svårigheter.
I december 2022 genomgick han en septoplastik med reduktion av näsmusslorna, utförd av Dr. Zielinski. I juli 2023 genomgick han en ytterligare korrigerande septoplastik av Dr. Ayoun, följt av en PRP-injektion från samma läkare i oktober 2023. Tyvärr lindrade inte dessa ingrepp hans symptom; istället ledde de till svår smärta, andnödsepisoder och förlamande problem som hjärndimma, ångest och en ständig känsla av kvävning. Dessa utmaningar kulminerade i ett "levande helvete", där han kände sig frånkopplad från verkligheten, vilket hade en allvarlig inverkan på hans mentala hälsa och livskvalitet.
Dr. Ayoun bekräftade slutligen hans diagnos av Empty Nose Syndrome (ENS), medan Dr. Zielinski fortsatte att förneka den fram till slutet. Charly uttryckte förtvivlan över sin oförmåga att njuta av livet eller återgå till sitt jobb på grund av de andningsproblem som orsakades av näsoperationen. Hans mentala tillstånd försämrades i takt med att han kämpade med de ständiga symptomen på ENS. I ett farvälbrev uttryckte han känslor av hopplöshet:
"Jag har aldrig velat leva mer än sedan jag fick Empty Nose Syndrome, men tänk dig att behöva tillbringa varje sekund av ditt liv i detta fruktansvärda tillstånd av lufthunger. Det är inte depression som får oss att vilja dö; det är att inte kunna leva normalt och ha vissheten om att det kommer att vara så för resten av vårt liv."
Tragiskt nog tog Charly sitt eget liv 2024, och lämnade efter sig en fru, två unga döttrar, sin mor och tre systrar. Hans familj har sedan dess sökt rättsliga åtgärder, i syfte att öka medvetenheten om de förödande konsekvenserna av näskirurgi.
I sitt hjärtliga vittnesmål vädjade Charly om större medvetenhet och förebyggande åtgärder när det gäller kirurgi på näsmusslorna, och betonade det akuta behovet av att skydda framtida patienter från det helvete han genomled.
54-årig kanadensisk man (17 maj 2024) PDF
År 2009 genomgick en kanadensisk man, född 1970, en näsoperation för att korrigera en tillbakadragen columella och en hängande nästipp.
Columella är den smala brosk- och hudstrukturen som sitter mellan näsborrarna och förbinder nästippen med nässeptum (nässkiljeväggen). Den ger stöd åt näsan och påverkar både dess form och funktion.
Ingreppet utfördes av Dr. Ali Esmail, som beskrev det som en begränsad kosmetisk operation. Trots detta opererades även mannens näsmusslor, något som dock inte dokumenterades i operationsrapporten. Under uppföljningsbesöken fortsatte kirurgen att vilseleda patienten genom att skylla eventuella problem på en tidigare kirurg. Mannen hade inte informerats om de risker som var förknippade med ingreppet, särskilt när det gällde att näsmusslorna skulle opereras.
Nästan omedelbart efter operationen började han uppleva symtom på Empty Nose Syndrome (ENS) samt extrem nästorrhet, vilket orsakade ett konstant fysiskt lidande. Trots att han sökte hjälp hos flera öron-, näs- och halsläkare (ÖNH) blev han gång på gång avfärdad. De flesta läkare menade att hans näsa "såg normal ut" och rekommenderade enbart enkla åtgärder såsom fuktgivande behandlingar och nässprayer. Vissa erkände att han led av viss torrhet men avfärdade ENS som en möjlig diagnos, vilket lämnade honom i en alltmer hopplös situation.
I sin strävan efter lindring reste han till British Columbia för att träffa en specialist, men de föreslagna injektionerna med hyaluronsyra (HA) gav endast tillfällig förbättring. På grund av ekonomiska begränsningar kunde han varken fortsätta denna behandling eller utforska mer avancerade kirurgiska alternativ. Hans tillstånd förvärrades med tiden, och den outhärdliga nästorrheten påverkade hans livskvalitet i grunden.
Efter 15 år av oupphörligt lidande orkade han till slut inte mer. Den 16 eller 17 maj 2024, vid 54 års ålder, tog han tragiskt nog sitt eget liv. Han kände att hans tillstånd påverkade familjens liv negativt och såg ingen annan utväg.
Innan sin död lämnade han ett brev där han vädjade till ÖNH-läkarkåren att erkänna och behandla ENS på ett seriöst sätt. Han uttryckte sin djupa kärlek till sin fru och sina barn samt sin önskan att hans då 53-åriga hustru skulle kunna finna lycka igen och gå vidare i sitt liv. Hans bortgång har haft en djupgående påverkan på familjen, där han efterlämnade sin fru och deras två barn, 24 och 26 år gamla. Familjen har valt att inte offentliggöra hans namn då man i skrivande stund har funderingar på att ta ärendet till rättegång.
Tyler Kuckelman, USA (18 maj 2024) PDF
Tyler Kuckelman, en 37-årig webbutvecklare från Texas, genomgick en näsplastik och reduktion av näsmusslor i oktober 2023 med syftet att förbättra både luftflödet och näsans estetiska utseende. Operationen utfördes av en framstående läkare i Dallas, möjligen Dr. Rod Rohrich. Tyler hade dock inte informerats om de potentiella långsiktiga komplikationerna av ingreppet, inklusive risken att utveckla Empty Nose Syndrome (ENS).
I början av maj 2024, cirka sex månader efter operationen, började Tyler uppleva symtom på ENS, ett tillstånd där näsan känns blockerad trots att luftvägarna är öppna. Detta påverkade hans fysiska och psykiska hälsa allvarligt och ledde till en djupgående psykisk ohälsa. Hans livskvalitet, som tidigare var bra, försämrades drastiskt efter operationen, och han kämpade med att finna lindring.
Den 18 maj 2024 tog Tyler tragiskt sitt eget liv. Hans familj, inklusive hans syster Crystal Kulle, lämnades i stor sorg. Efter Tylers bortgång har Crystal öppet talat om farorna med ENS och bristen på tydlig information om riskerna med näsplastik och operationer på näsmusslorna. Hans fall belyser vikten av bättre preoperativ information och ökad medvetenhet om de potentiella komplikationerna av dessa ingrepp.
Océane Flavigny, Frankrike (2024)
PDF-fil - Blogginlägg - Full berättelse (word) - Video - Facebook - TikTok
Océane Flavigny (1994–2024) var en 30-årig kvinna från Cambrai, Frankrike. Hon genomgick två kosmetiska näsoperationer. Den första, utförd 2021 av Dr. Marion Beuzeboc, resulterade i komplikationer på grund av en reduktion av näsmusslorna – ett ingrepp som Beuzeboc senare förnekade att ha utfört. Röntgenundersökningar visade dock ett betydande hål i hennes vänstra näsmussla, vilket indikerade en allvarlig skada inne i den centrala delen av den nedre näsmusslan.
I april 2023 genomgick Océane en korrigerande operation hos Dr. Christophe Gaillard för att åtgärda de funktionella problemen som uppstått efter det första ingreppet. Hon hade dock inte fått tillräcklig information om de potentiella konsekvenserna av sina operationer, inklusive nervskador och ärrbildning som kunde försämra hennes andning.
Efter den första operationen drabbades hon av svåra symtom såsom nässmärta, torrhet, skorpbildning, obehaglig lukt från näsan, andningssvårigheter, sömnlöshet och nästäppa. Dessa problem ledde till en kraftigt försämrad livskvalitet. I sin kamp för att hitta lindring sökte hon stöd i grupper för Empty Nose Syndrome (ENS) och övervägde behandling med stamcellsinjektioner, men ekonomiska begränsningar gjorde det svårt att få tillgång till vård.
Trots sina svårigheter upprätthöll Océane en positiv närvaro online, men bara veckor före sin bortgång publicerade hon ett avskedsmeddelande på sin Facebook profil där hon uttryckte följande:
”För min begravning ger jag någon tillåtelse att ta en krans med blommor och kasta den bakåt, för att se vem som blir näst på tur”
Tragiskt nog tog hon sitt liv den 20 maj 2024, exakt 12 månader och 26 dagar efter sin andra operation. Hennes bortgång lämnade hennes familj – hennes mor och äldre bror, Julien Flavigny – samt hennes närmaste och omgivning i djup sorg.
Efter att denna text publicerades blev vi kontaktade av en bekant till Océane, som berättade att en av hennes vänner från ett forum för näsplastikskador också hade tagit sitt liv. Hennes namn var Laurie Guern. Den 30 maj 2024 skrev Laurie Guerns syster följande på hennes Facebook-profil:
”Jag skriver denna lilla notis för att meddela att min syster Laurie Guern har gått bort idag. Jag hoppas att hon äntligen finner frid och ro.. Vi saknar henne... Ni kan ta ett sista farväl av henne vid begravningsbyrån i Pleuven, från och med imorgon fredag till söndag. Kremeringen äger rum lördagen den 8 juni kl. 13:30 på Quimper Cornouaille krematorium (15 Allée Meil Stang Vihan)”
Laurie Guern blev alltså den person som pockade upp buketten som kastades bakåt på Océanes begravning. Dessa tragiska historier belyser den smärtsamma verkligheten för de som drabbas av komplikationer efter näsplastik och Turbinectomi (operation av näsmusslorna). Dessa individer lider i tysthet, utan att få det erkännande som samhället är dem skyldiga.
Sam Treffry, Australien (2024) Blogg - PDF
Sam Treffry, 34 år gammal, tog tragiskt sitt eget liv den 1 oktober 2024 efter att ha kämpat med de förlamande effekterna av Empty Nose Syndrome (ENS). Sam var en engagerad student inom samhällsplanering och arbetade både på ett sjukhus och på ett hotell. Trots att Sam försökte tona ner sina problem till sin omgivning kämpade han tyst med svåra symptom av ENS, ett tillstånd som uppstod efter rutinmässiga näsoperationer under hans tonårstid för att åtgärda sinusproblem och snarkning.
I sitt avskedsbrev avslöjade Sam sin ENS-diagnos, som han beskrev hade orsakat allvarliga andningssvårigheter, sömnlöshet och depression. Perioden före sin död hade han dragit sig tillbaka från universitetet och sagt upp sig från sina jobb, oförmögen att hantera den ständiga tröttheten och den mentala plågan som ENS medfört. Den 1 oktober 2024 valde Sam tragiskt att avsluta sin plåga.
Sams operationer utfördes av Dr. Mooney, en läkare som senare fängslades för andra medicinska misstag. Familjen var ovetande om hans kamp med ENS tills det var för sent, och hans plötsliga bortgång har lämnat dem förkrossade. Hans bror Will delade minnen av deras tid tillsammans, bland annat en båttur som nu tjänar som en bittersöt påminnelse om Sams frånvaro. Wills hjärtliga hyllning understryker det akuta behovet av medvetenhet om ENS och vikten av stoppa dessa operationer som årligen leder till flera självmord.
Bente Van de Veerdonk, Nederländerna (2024)
Intern Artikel - Video - Full berättelse (word) - Facebook
Bente Van de Veerdonk, född den 28 december 1997 i Nederländerna, var en ung och driven kvinna som verkade vara på väg mot ett framgångsrikt och meningsfullt liv. Hon studerade marknadsföring och kommunikation samtidigt som hon byggde en karriär inom barnomsorg.
Dessvärre tog Bentes liv en förkrossande vändning efter en näsoperation i början av 2024 som utfördes för att korrigera en sned nässkiljevägg. Operationen inkluderade också en reduktion av näsmusslorna via koblation (näsmusslorna brändes sönder för att minska storleken på dem). Denna procedur ledde till att Bente utvecklade Empty Nose Syndrome (ENS), ett mycket allvarligt tillstånd som till slut blev för mycket för henne att hantera.
I november 2024, oförmögen att uthärda det ständiga lidandet längre, tog Bente det hjärtskärande beslutet att avsluta sitt liv. Operationen, som var avsedd att förbättra hennes näsflöde, ledde istället till en kedja av komplikationer. ENS orsakade att Bente förlorade den normala känslan av luftflöde i näsan, vilket gav henne en ständig känsla av lufthunger och en känsla av en extremt öppnad näsa. Detta åtföljdes av svår nästorrhet, sårbildning i näsan och en intensiv brännande smärta som aldrig försvann. Postoperativa behandlingar, inklusive kortikosteroid nässprayer, verkade förvärra hennes symptom.
Bentes kamp sträckte sig långt bortom den fysiska smärtan. Hon mötte stora utmaningar i sitt dagliga liv, inklusive en oförmåga att sova. (något som är extremt vanligt vid ENS). Dagar och nätter plågades hon av hyperventilering, och vid flera tillfällen gick hon upp till fem dagar utan sömn. Hennes ständiga medvetenhet om andningen tog över hennes tankar och gjorde det nästintill omöjligt att fokusera på vardagliga sysslor. Till och med enkla distraktioner, som att titta på tv, blev outhärdliga. Tillståndet orsakade även systemiska effekter som torra ögon, öronvärk, en konstant klumpkänsla i halsen och brännande känslor i bröstet och extremiteterna.
Bente prövade många olika behandlingar, från nässalvor till varma drycker, och sökte hjälp från specialister och online-stödgrupper. Hon delade öppet sina erfarenheter och uttryckte hur djupt ENS påverkade hennes mentala och emotionella välbefinnande. Trots sin beslutsamhet att finna lindring, förvärrades hennes tillstånd bara. Hoppet om att kunna träffa en ENS-specialist i Rotterdam och utforska andra behandlingsalternativ överskuggades av den överväldigande smärtan och utmattningen.
Vid slutet av 2024 hade hennes livskvalitet försämrats så pass mycket att hon inte såg någon väg framåt. Under de sista månaderna var den en gång så ambitiösa och livfulla kvinnan helt uppslukad av den obevekliga fysiska smärtan och den emotionella utmattningen som hennes tillstånd medförde. Bente lämnade denna värld alldeles för tidigt, bara 1,5 månader innan sin 27-årsdag i november 2024. Hon blev den sjätte personen det året som tog sitt liv på grund av Empty Nose Syndrome. Hur länge ska öron-, näs- och halsspecialister få fortsätta utföra dessa procedurer innan åtgärder vidtas för att förhindra sådana tragedier?
För tidiga och plötsliga dödsfall relaterade till Empty Nose Syndrome
Michael Jackson, USA 2009 Extern video - PDF fil
I Michael Jacksons rättsfall vittnade en av hans läkare om att Jacksons sömnlöshet kan ha varit ett resultat av Empty Nose Syndrome (ENS). Enligt en rapport från Alimorad Farshchian - släppt på ABC7 framgår att Jackson led av sömnlöshet redan flera år före hans död. Läkaren berättar under intervjun att detta skulle kunna vara kopplat till hans många kosmetiska näsoperation, där en viktig del av hans näsa saknades." Dr. Farshchian påpekade att det var möjligt att Jackson hade utvecklat Empty Nose Syndrome, vilket ofta orsakar sömnproblem.
Sömnstörningar är mycket vanliga bland personer som lider av Empty Nose Syndrome, vilket även bekräftas av vetenskapliga studier. De flesta som drabbas av detta tillstånd tvingas använda sömnmedel för att få någon form av vila – Michael Jackson var inget undantag.
Jackson avled den 25 juni 2009 efter en överdos av propofol, ett kraftfullt bedövningsmedel som användes för att hjälpa honom att sova. Hans död anses ha varit ett resultat av vållande till annans död, inte självmord. Hans personlige läkare, Dr. Conrad Murray, hade under en längre period administrerat propofol och andra läkemedel för att behandla Jacksons kroniska sömnproblem. Vid tiden för Jacksons död hade han överdoserats med propofol, vilket ledde till hjärtstillestånd. Dr. Murray dömdes senare för vållande till annans död och avtjänade ett fängelsestraff för sin roll i Jacksons bortgång.
Sherri Ann Cutrona, US 2020 PDF - Blogg - Full berättelse word - Video
Sherri Ann Cutrona, född mellan 1962 och 1963, bodde i Manchester Township, New Jersey, innan hon avled den 16 juli 2020, vid 57 års ålder. Sherri arbetade som ingenjör för Heyco Products i Toms River fram till sin pensionering. Hon hade ett stort intresse för dans, matlagning, sömnad och att åka på kryssningar.
Sherris hälsoproblem började med en operation för att reducera näsmusslorna 1991, då cirka 50 % av hennes nedre näsmusslor avlägsnades. Denna procedur ledde till Empty Nose Syndrome (ENS), ett förlamande tillstånd som kännetecknas av svår nästorrhet, andningsproblem, sömnproblem och en rad systemiska hälsoproblem. Under sin resa sökte Sherri hjälp hos flera specialister, bland andra Dr. Oren Friedman, som bekräftade hennes ENS-diagnos men gav henne lite hopp om effektiv behandling. Dr. Friedman ordinerade Premarinkräm och antibiotiska salvor för att använda i näsan men meddelade att han inte skulle ta emot henne igen, vilket lämnade Sherri besviken.
Åren gick och Sherris hälsa fortsatte att försämras. Hon drabbades av en rad kroniska sjukdomar, bland annat kroniska bihåleinflammationer, svår astma, sömnapné, gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), immunoglobulin G (IgG)-brist och irritabel tarm. Hennes situation förvärrades ytterligare när hennes luftstrupe och huvudbronk kollapsade, vilket krävde en omfattande operation för att installera stöd med nät.
Trots att Sherri genomgick experimentell kirurgi för näsimplantat 2019, som syftade till att återställa näsvolymen, beskrev hon fortfarande sin näsa som "öken-torr". Till slut avled Sherri Ann Cutrona den 16 juli 2020, på grund av komplikationer från en lunginfektion relaterad till ENS.
Empty Nose Syndrome påverkade hennes andningsfunktion kraftigt, då avsaknaden av filtrerande näsmusslor gjorde att kall, ofiltrerad luft nådde hennes lungor, vilket ökade känsligheten för infektioner. Amputationen av näsmusslornas vävnad minskade dessutom hennes förmåga att producera kväveoxid i näsan, en gas som är avgörande för att bekämpa bakterier och virus, både lokalt i näsan men också i lungorna. Fullständig dödsorsak saknas i utredningen kring Sherri Ann med genom samtal med vänner till henne tyder på att hon dog av en lunginfektion. Något Sherri Ann tidigare hade haft många gånger.
Loan Pham US 2023 PDF-fil
Loan Pham var en 53-årig kvinna från USA som arbetade vid Tazewell County Health Department och vid University of Illinois College of Medicine. Hon hade planerat att påbörja en MBA-utbildning vid University of Illinois. Loan hade en medicinsk historia präglad av kronisk maxillär och etmoid sinusit samt septumdeviation som orsakade nästäppa. Efter att ha lidit av åratal av perennala allergier och misslyckade behandlingar genomgick hon en operation 2003, utförd av Dr. Michael J. Gootee. Ingreppet innefattade flera interventioner, bland annat bilateral endoskopisk etmoidektomi och en septoplastik, vilket ledde till allvarliga komplikationer, inklusive Empty Nose Syndrome (ENS).
Efter operationen upplevde Loan omedelbara och allvarliga symtom som ansikts- och näsmärtor, andningssvårigheter, sömnlöshet och ångest. Trots att hon sökte olika behandlingar, inklusive implantat och nerv blockerande injektioner i näsan, förvärrades hennes tillstånd allt mer.
För att försöka avhjälpa torrheten och smärtan i näsan valde Loan att flytta till ett varmare klimat i ett försök att lindra sina symtom, men ingenting gav långvarig lättnad. Hennes hälsa och livskvalitet, som tidigare var hanterbar, försämrades drastiskt efter operationen. Loan Pham avled slutligen 2023 till följd av långvariga systemiska kroppsliga problem relaterade till Empty Nose Syndrome.
Begränsad information tillgänglig i nuläget
18-årig tjej från Kina 2013 PDF-fil
Dog oväntat efter operation för nästäppa, Sun Sulins uppgifter
30-årig kvinna från Kina 2013 PDF-fil
Ännu en ung mamma förlorade sitt liv under liknande omständigheter. Sun Sulins uppgifter
Man med okänt namn från Portugal 2016 (Under utredning)
Namn och övrig information saknas i nuläget. Dödsfallet skedde år 2016 och skall ha varit relaterat till Empty Nose Syndrome enligt uppgifter i ett forum för Empty Nose Syndrome.
ÖNH - läkaren Eugene Kern nämner 4 självmord han stött på i sin praktik relaterat ENS.
Fallen nämns bland annat i hans bok:
Empty Nose Syndrome: Evidence-Based Proposals for Inferior Turbinate Management.
Två av dessa individer nämns även i denna länkade film:
* Kvinnlig patient till Dr. Kern, USA, 1988. * Manlig patient till Dr. Kern, USA, 1994
Jason Sheftell, US 2013 Article External - PDF - Dödsannons
Misstänkt Empty Nose syndrome enligt ett Facebookinlägg av Joyce Cohen 30 april 2019, läs PDF filen för mer information om detta fall. Jason Sheftell var en mycket känd Journalist som dessvärre avslutade sitt liv år 2013 efter att tidigare ha genomgått en näsoperation so orsakat honom problem.
Ung kinesisk man från Jiangxi, (一个江西空小伙先) Kina 2016. PDF-fil
Inget namn finns, informationen kommer från Sun Sulin och hennes lista över ENS relaterade dödsfall i kina. Manen avslutade sitt liv 2016 till följd av Empty Nose Syndrome.
Hämnd mot kirurger efter komplikationer från ÖNH operationer
Michael Jackson, USA 2009 Extern video - PDF fil
I Michael Jacksons rättsfall vittnade en av hans läkare om att Jacksons sömnlöshet kan ha varit ett resultat av Empty Nose Syndrome (ENS). Enligt en rapport från Alimorad Farshchian - släppt på ABC7 framgår att Jackson led av sömnlöshet redan flera år före hans död. Läkaren berättar under intervjun att detta skulle kunna vara kopplat till hans många kosmetiska näsoperation, där en viktig del av hans näsa saknades." Dr. Farshchian påpekade att det var möjligt att Jackson hade utvecklat Empty Nose Syndrome, vilket ofta orsakar sömnproblem.
Sömnstörningar är mycket vanliga bland personer som lider av Empty Nose Syndrome, vilket även bekräftas av vetenskapliga studier. De flesta som drabbas av detta tillstånd tvingas använda sömnmedel för att få någon form av vila – Michael Jackson var inget undantag.
Jackson avled den 25 juni 2009 efter en överdos av propofol, ett kraftfullt bedövningsmedel som användes för att hjälpa honom att sova. Hans död anses ha varit ett resultat av vållande till annans död, inte självmord. Hans personlige läkare, Dr. Conrad Murray, hade under en längre period administrerat propofol och andra läkemedel för att behandla Jacksons kroniska sömnproblem. Vid tiden för Jacksons död hade han överdoserats med propofol, vilket ledde till hjärtstillestånd. Dr. Murray dömdes senare för vållande till annans död och avtjänade ett fängelsestraff för sin roll i Jacksons bortgång.
Sherri Ann Cutrona, US 2020 PDF - Blogg - Full berättelse word - Video
Sherri Ann Cutrona, född mellan 1962 och 1963, bodde i Manchester Township, New Jersey, innan hon avled den 16 juli 2020, vid 57 års ålder. Sherri arbetade som ingenjör för Heyco Products i Toms River fram till sin pensionering. Hon hade ett stort intresse för dans, matlagning, sömnad och att åka på kryssningar.
Sherris hälsoproblem började med en operation för att reducera näsmusslorna 1991, då cirka 50 % av hennes nedre näsmusslor avlägsnades. Denna procedur ledde till Empty Nose Syndrome (ENS), ett förlamande tillstånd som kännetecknas av svår nästorrhet, andningsproblem, sömnproblem och en rad systemiska hälsoproblem. Under sin resa sökte Sherri hjälp hos flera specialister, bland andra Dr. Oren Friedman, som bekräftade hennes ENS-diagnos men gav henne lite hopp om effektiv behandling. Dr. Friedman ordinerade Premarinkräm och antibiotiska salvor för att använda i näsan men meddelade att han inte skulle ta emot henne igen, vilket lämnade Sherri besviken.
Åren gick och Sherris hälsa fortsatte att försämras. Hon drabbades av en rad kroniska sjukdomar, bland annat kroniska bihåleinflammationer, svår astma, sömnapné, gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), immunoglobulin G (IgG)-brist och irritabel tarm. Hennes situation förvärrades ytterligare när hennes luftstrupe och huvudbronk kollapsade, vilket krävde en omfattande operation för att installera stöd med nät.
Trots att Sherri genomgick experimentell kirurgi för näsimplantat 2019, som syftade till att återställa näsvolymen, beskrev hon fortfarande sin näsa som "öken-torr". Till slut avled Sherri Ann Cutrona den 16 juli 2020, på grund av komplikationer från en lunginfektion relaterad till ENS.
Empty Nose Syndrome påverkade hennes andningsfunktion kraftigt, då avsaknaden av filtrerande näsmusslor gjorde att kall, ofiltrerad luft nådde hennes lungor, vilket ökade känsligheten för infektioner. Amputationen av näsmusslornas vävnad minskade dessutom hennes förmåga att producera kväveoxid i näsan, en gas som är avgörande för att bekämpa bakterier och virus, både lokalt i näsan men också i lungorna. Fullständig dödsorsak saknas i utredningen kring Sherri Ann med genom samtal med vänner till henne tyder på att hon dog av en lunginfektion. Något Sherri Ann tidigare hade haft många gånger.
Loan Pham US 2023 PDF-fil
Loan Pham var en 53-årig kvinna från USA som arbetade vid Tazewell County Health Department och vid University of Illinois College of Medicine. Hon hade planerat att påbörja en MBA-utbildning vid University of Illinois. Loan hade en medicinsk historia präglad av kronisk maxillär och etmoid sinusit samt septumdeviation som orsakade nästäppa. Efter att ha lidit av åratal av perennala allergier och misslyckade behandlingar genomgick hon en operation 2003, utförd av Dr. Michael J. Gootee. Ingreppet innefattade flera interventioner, bland annat bilateral endoskopisk etmoidektomi och en septoplastik, vilket ledde till allvarliga komplikationer, inklusive Empty Nose Syndrome (ENS).
Efter operationen upplevde Loan omedelbara och allvarliga symtom som ansikts- och näsmärtor, andningssvårigheter, sömnlöshet och ångest. Trots att hon sökte olika behandlingar, inklusive implantat och nerv blockerande injektioner i näsan, förvärrades hennes tillstånd allt mer.
För att försöka avhjälpa torrheten och smärtan i näsan valde Loan att flytta till ett varmare klimat i ett försök att lindra sina symtom, men ingenting gav långvarig lättnad. Hennes hälsa och livskvalitet, som tidigare var hanterbar, försämrades drastiskt efter operationen. Loan Pham avled slutligen 2023 till följd av långvariga systemiska kroppsliga problem relaterade till Empty Nose Syndrome.
Begränsad information tillgänglig i nuläget
18-årig tjej från Kina 2013 PDF-fil
Dog oväntat efter operation för nästäppa, Sun Sulins uppgifter
30-årig kvinna från Kina 2013 PDF-fil
Ännu en ung mamma förlorade sitt liv under liknande omständigheter. Sun Sulins uppgifter
Man med okänt namn från Portugal 2016 (Under utredning)
Namn och övrig information saknas i nuläget. Dödsfallet skedde år 2016 och skall ha varit relaterat till Empty Nose Syndrome enligt uppgifter i ett forum för Empty Nose Syndrome.
ÖNH - läkaren Eugene Kern nämner 4 självmord han stött på i sin praktik relaterat ENS.
Fallen nämns bland annat i hans bok:
Empty Nose Syndrome: Evidence-Based Proposals for Inferior Turbinate Management.
Två av dessa individer nämns även i denna länkade film:
* Kvinnlig patient till Dr. Kern, USA, 1988. * Manlig patient till Dr. Kern, USA, 1994
Jason Sheftell, US 2013 Article External - PDF - Dödsannons
Misstänkt Empty Nose syndrome enligt ett Facebookinlägg av Joyce Cohen 30 april 2019, läs PDF filen för mer information om detta fall. Jason Sheftell var en mycket känd Journalist som dessvärre avslutade sitt liv år 2013 efter att tidigare ha genomgått en näsoperation so orsakat honom problem.
Ung kinesisk man från Jiangxi, (一个江西空小伙先) Kina 2016. PDF-fil
Inget namn finns, informationen kommer från Sun Sulin och hennes lista över ENS relaterade dödsfall i kina. Manen avslutade sitt liv 2016 till följd av Empty Nose Syndrome.
Hämnd mot kirurger efter komplikationer från ÖNH operationer
Kinesisk man med okänt namn 2007
År 2002 genomgick en manlig patient en nässeptumoperation men hävdade senare att resultaten var "otillfredsställande". År 2007 knivhögg denna patient Dr. Dai Wenhong, en läkare vid Öron-, näs- och halskliniken på Xinxiang Second People's Hospital i Henan-provinsen, totalt 11 gånger. Stickskadorna orsakade sår på bröstet, ryggen, buken och ljumsken. Den mest dödliga skadan orsakades av ett stick som trängde in i hjärtat. Trots räddningsinsatser avled Dr. Wenhong.
Wang Baoming (王宝洺), Kina 2011 PDF-fil
Detta är inte ett fall av Empty Nose Syndrome utan handlar om Laryngektomi (halsoperation)
Wang Baoming var en välrespekterad man som undervisade i kalligrafi och levde ett tillfredsställande liv. Han bodde i Beijing, där han tillsammans med sin fru, fru Gong, drev en framgångsrik kalligrafiskola. Tillsammans förvaltade de ett blomstrande företag och hade en betydande inkomst. Wang var känd för sin glada personlighet, och hans liv kretsade kring sin konst och sin familj. Men allt förändrades i september 2006 när han diagnostiserades med tidigt stadium av strupcancer. I hopp om en framgångsrik behandling sökte Wang expertis hos Dr. Xu Wen, en välkänd halsläkare vid Tongren Hospital i Beijing. Dr. Xu genomförde en CO2-laseroperation på halsen, en vanligt förekommande procedur för att behandla tidig cancer. Emellertid blev Wang djupt missnöjd med resultatet av operationen. Enligt honom hade operationen inte bara misslyckats med att helt avlägsna cancern, utan den hade faktiskt förvärrat hans tillstånd. Wang ansåg att Dr. Xu hade hanterat tumören felaktigt och lämnat kvar cancerrester som gjorde att sjukdomen kunde sprida sig. Detta ledde till ytterligare två operationer vid Cancer Hospital of the Chinese Academy of Medical Sciences, där kirurger försökte rädda vad de kunde.
Trots att Wang överlevde, orsakade operationerna allvarliga fysiska förändringar och permanent funktionsnedsättning. Efter operationerna förändrades Wangs situation dramatiskt. Han hade nu ett permanent hål i halsen och kunde inte längre tala på ett normalt sätt, han tvingades också täcka sina ärr med skägg. Hud från hans revben hade transplanterats till hans haka, vilket fick honom att gå med en krökt hållning. Hans förändrade hälsosituation och utseende tvingade honom att gömma sig bakom mörka glasögon och en hatt varje gång han gick ut. Något som påverkade hans självkänsla djupt. Hans tidigare livliga personlighet bleknade och han blev tillbakadragen och deprimerad. Hans fru tillät honom inte längre att titta i spegeln, eftersom han då ofta exploderade i ilska och sorg när han såg sin reflektion, överväldigad av sin vanställdhet.
Wangs hälsoproblem gjorde att han inte längre kunde arbeta, vilket ledde till en drastisk minskning av familjens inkomst. Från nästan en miljon yuan årligen var de nu tvungna att klara sig på knappt 1 000 yuan i månaden.
Wangs mentala hälsa försämrades ytterligare, och hans relation med hans fru blev ansträngd, med frekventa utbrott av frustration och våld. Hans nedgång i depression och hjälplöshet förvärrades under åren, då han kämpade för att få rättvisa för vad han såg som medicinsk vårdslöshet.
Wang och hans familj stämde Tongren Hospital och Cancer Hospital 2008 och begärde 17 miljoner yuan i skadestånd. Emellertid drog den rättsliga processen ut på tiden i flera år utan någon lösning. Fallet fastnade i tvister om äktheten av sjukhusets medicinska journaler, där Wang anklagade sjukhuset för att ha förfalskat dokument. Dessa procedurmässiga förseningar fick Wang att känna sig alltmer hopplös. Hans försök att söka rättvisa genom andra kanaler, som att skriva brev till hälso myndigheter, gav heller inga resultat. Med tiden kände Wang sig övergiven av systemet och hans känsla av förräderi växte.
Den 15 september 2011, efter tre långa år av rättsliga strider, nådde Wang en brytpunkt. Tidigare samma dag hade han ringt sin advokat för att uppmana domstolen att påskynda hans fall, men inga framsteg hade gjorts. Senare på eftermiddagen anlände Wang till Beijing Tongren Hospital beväpnad med en kniv. Han letade upp Dr. Xu Wen och i ett våldsamt raseri attackerade han henne och stack henne flera gånger. Dr. Xu fick allvarliga skador, inklusive frakturer och nervskador. Hon kördes akut till operationssalen, och även om hennes liv räddades, chockade brutaliteten i attacken både det medicinska samfundet och allmänheten. Wang greps kort efter attacken.
I en intervju med Wangs fru - Gong, uttryckte hon sorg över incidenten och erkände felaktigheten i attacken, men förklarade att år av fysisk lidande, ekonomisk ruin och att bli ignorerad av rättssystemet hade drivit Wang till desperation.
Ou Xuejun (区学军), Kina 2012 PDF - Tiktok - Intern Video
Ou Xuejun, en patient från Shenzhen i Kina, hamnade i centrum för en incident som belyser det växande våldet mot vårdpersonal i Kina. Den tragiska händelsen inträffade den 3 september 2023, när Ou, frustrerad över de otillfredsställande resultaten av sin medicinska behandling, gick in på öron-, näs- och halsavdelningen på Shenzhen Pengcheng Hospital och angrep personalen med kniv. I en chockerande handling av våld skadade han fyra medarbetare, inklusive både medicinsk personal och säkerhetsvakter, varav två personer ådrog sig allvarliga skador.
Ou, som hade genomgått en "dubbel pre-ethmoidal nervblockad" tidigare i juli, hade sökt hjälp för sin rinit (nästäppa). Han kände emellertid att behandlingen gjorde honom sämre, vilket ledde till hans desperata och våldsamma hämnd på dem han ansåg vara ansvariga för hans tillstånd. Bland de skadade fanns Dr. Xiao, en manlig läkare i 30-årsåldern som fick allvarliga huvudskador, samt en kvinnlig sjuksköterska i 20-årsåldern som blev skadad på händerna. Som tur var bekräftade myndigheterna senare att ingen av de skadade var i livsfara, eftersom de fick snabb kirurgisk behandling på Shenzhen People's Hospital och Shenzhen Second People's Hospital.
Våldet mot vårdpersonal har blivit ett allt större problem i Kina. Incidenten med Ou Xuejun är ett av flera fall av våldsamma attacker mot läkare under de senaste åren. I skrivande stund finns rapporter om minst sju allvarliga fall där medicinsk personal blivit skadad eller dödad i tjänst, vilket speglar de växande frustrationerna och spänningarna i relationen mellan läkare och patienter i Kina.
Not: Nervblockader innebär att man injicerar bedövningsmedel i specifika nerver (i detta fall vid de pre-ethmoidala nerverna) i näsan. Detta hjälper till att bedöva det målområde som behandlas och kan minska smärta och obehag. Eftersom känslan av luftflöde i näsan är kopplad till nervändar i nässlemhinnan, kan dock blockering av dessa nerver göra att patienten upplever en känselförlust över luftflöde i näsan, detta trots att näsgångarna är öppna. Detta kan orsaka obehag som kan liknas vid Empty Nose Syndrome. Något som ger sömnproblem, andningssvårigheter och ångest.
Lu Foke (吕福克), Kina 2012 PDF - Baidu "Kinas wikipedia" - Nyheter (video)
Lu Foke (吕福克), född 1961, var en arbetare vid Shougang Power Plant i Peking och bodde i Fengtai-distriktet. Lu hade under flera år lidit av rinit och en sned nässkiljevägg. Dessa tillstånd drev honom att söka medicinsk hjälp vid flera tillfällen, i hopp om att hitta lindring för sina ständiga symtom. Lu sökte först vård på Peking University People's Hospital den 15 november 2011, där han behandlades av Dr. Xing Zhimin. Trots behandlingen förblev Lu missnöjd med resultaten. Hans sökande efter en lösning fortsatte, och han besökte senare Aerospace General Hospital i december 2011, men blev där också missnöjd med vården. Lu:s frustration växte till ilska, och i ett raseriutbrott angrep han en läkare på sjukhuset fysiskt.
I ett desperat försök att få lindring genomgick Lu en septumplastik på ett sjukhus i Tianjin. Tyvärr misslyckades operationen med att lindra hans besvär. Övertygad om att hans näsa hade blivit ytterligare skadad nu med Empty Nose Syndrome. Efter denna operation kunde Lu inte sova och led av tinnitus. Han kände sig djupt orättvist behandlad av vårdsystemet och anklagade läkarna för att hans tillstånd förvärrats. Hans beteende blev alltmer oförutsägbart och oroande – grannar rapporterade om psykiska problem och nämnde våldsamma incidenter, bland annat ett bråk där han hotade ett par med en yxa.
Den 13 april 2012 kulminerade Lu:s frustration i ett våldsdåd. Klockan 10:30 på förmiddagen gick han in på Peking University People's Hospital och attackerade Dr. Xing Zhimin, där han skar henne i halsen och orsakade allvarliga skador. Senare på kvällen, klockan 19:30, gick Lu in på akutmottagningen på Aerospace General Hospital och knivhögg en annan läkare, Dr. Zhao Lizhong, i halsen. Dr. Zhao, som inte hade haft någon tidigare kontakt med Lu. Båda läkarna överlevde attackerna, men händelserna chockade vårdpersonalen och samhället i stort.
Efter attackerna flydde Lu och var på rymmen i 11 dagar innan han greps av polisen i Hebei-provinsen. Hans fall fick stor medial uppmärksamhet och Empty Nose Syndrome ett känt begrepp bland allmänheten. Under rättegången framkom det att Lu led av schizofreni, en psykisk störning som bidrog till hans oförutsägbara beteende och minskade hans straffrättsliga ansvar. Lu dömdes till 13 års fängelse för mordförsök, med hänsyn till hans nedsatta mentala tillstånd.
Våldet som Lü begick påverkade de inblandade läkarna djupt, särskilt Dr. Xing, som återvände till sin klinik men förblev för alltid präglad av traumat. Som en följd av händelsen skärptes säkerhetsåtgärderna på sjukhus över hela Kina. Läkare började köpa batonger för självförsvar och ändrade layouten på undersökningsrummen för att bättre skydda sig själva. Det är dock oklart om incidenten ledde till en förbättrad kommunikation kring risker och möjliga komplikationer vid den här typen av ingrepp.
Lian Enqing (連恩青), China 2013
PDF - Video - Intern artikel 1 - Intern artikel 2 - Kinesiskt nyheter
Den 25 oktober 2013 inträffade en tragisk händelse vid Wenling First People's Hospital i Zhejiang-provinsen, Kina, när den tidigare patienten Lian Enqing attackerade tre läkare, vilket resulterade i ett dödsfall och två skador.
I mars 2012 genomgick Lian en nässeptumoperation i kombination med submukosal resektion av de nedre näsmusslorna för att behandla nästäppa. Efter operationen utvecklade Lian Empty Nose Syndrome, ett obotligt och allvarligt livsförändrande tillstånd.
Under de följande månaderna återvände Lian till sjukhuset cirka 40 gånger, och insisterade på att operationen hade förvärrat hans tillstånd. Läkare försökte gång på gång övertyga honom om det inte var något fel på hans näsa och att hans symtom inte var relaterade till ingreppet. Liksom många andra som lider av ENS, hade Lian inte informerats om de potentiella riskerna med proceduren.
Efter operationen försämrades Lians tillstånd kontinuerligt med kraftig negativ påverkan på sömn och mentalt välbefinnande, vilket också ledde till irritabilitet och en växande känsla av stress, och depression. Trots flera konsultationer där läkarna hävdade att operationen hade varit framgångsrik, blev Lian alltmer övertygad om att de hade gjort ett misstag. Hans psykiska hälsa försämrades ytterligare och i augusti 2013 diagnostiserades han med ihållande förvirringssyndrom efter att ha blivit inlagd på Shanghai Mental Health Center.
Efter två månaders behandling visade hans tillstånd liten förbättring. Efter utskrivning i mitten av oktober försämrades Lians mentala tillstånd snabbt. Den 25 oktober, beväpnad med en hammare och en kniv, attackerade han läkarna vid Wenling First People's Hospital, med särskilt fokus på Dr. Wang Yunjie, den kirurg som utfört hans operation som orsakt Empty Nose Syndrome. Lian högg Dr. Wang sju gånger och skadade även två andra läkare i processen.
Innan attacken hade Lian lämnat en lapp på sin vägg, där han namngav de läkare han ansåg vara ansvariga för hans lidande. Lian dömdes till döden för mordet på Dr. Wang, som han anklagade för att ha orsakat Empty Nose Syndrome. Efter domen erkände Lian att "han ville dö" på grund av det svåra lidande Dr. Wang Yunjie orsakat honom.
Det finns 14 nyhetsvideor med intervjuer med Lian från åren 2014-2015, sök "連恩青" i videosektionen på: https://search.cctv.com/index.php så finner du informationen. För att översätta kinesiskt tal till engelsk text kan du använda följande program: https://app.simplified.com/login
År 2002 genomgick en manlig patient en nässeptumoperation men hävdade senare att resultaten var "otillfredsställande". År 2007 knivhögg denna patient Dr. Dai Wenhong, en läkare vid Öron-, näs- och halskliniken på Xinxiang Second People's Hospital i Henan-provinsen, totalt 11 gånger. Stickskadorna orsakade sår på bröstet, ryggen, buken och ljumsken. Den mest dödliga skadan orsakades av ett stick som trängde in i hjärtat. Trots räddningsinsatser avled Dr. Wenhong.
Wang Baoming (王宝洺), Kina 2011 PDF-fil
Detta är inte ett fall av Empty Nose Syndrome utan handlar om Laryngektomi (halsoperation)
Wang Baoming var en välrespekterad man som undervisade i kalligrafi och levde ett tillfredsställande liv. Han bodde i Beijing, där han tillsammans med sin fru, fru Gong, drev en framgångsrik kalligrafiskola. Tillsammans förvaltade de ett blomstrande företag och hade en betydande inkomst. Wang var känd för sin glada personlighet, och hans liv kretsade kring sin konst och sin familj. Men allt förändrades i september 2006 när han diagnostiserades med tidigt stadium av strupcancer. I hopp om en framgångsrik behandling sökte Wang expertis hos Dr. Xu Wen, en välkänd halsläkare vid Tongren Hospital i Beijing. Dr. Xu genomförde en CO2-laseroperation på halsen, en vanligt förekommande procedur för att behandla tidig cancer. Emellertid blev Wang djupt missnöjd med resultatet av operationen. Enligt honom hade operationen inte bara misslyckats med att helt avlägsna cancern, utan den hade faktiskt förvärrat hans tillstånd. Wang ansåg att Dr. Xu hade hanterat tumören felaktigt och lämnat kvar cancerrester som gjorde att sjukdomen kunde sprida sig. Detta ledde till ytterligare två operationer vid Cancer Hospital of the Chinese Academy of Medical Sciences, där kirurger försökte rädda vad de kunde.
Trots att Wang överlevde, orsakade operationerna allvarliga fysiska förändringar och permanent funktionsnedsättning. Efter operationerna förändrades Wangs situation dramatiskt. Han hade nu ett permanent hål i halsen och kunde inte längre tala på ett normalt sätt, han tvingades också täcka sina ärr med skägg. Hud från hans revben hade transplanterats till hans haka, vilket fick honom att gå med en krökt hållning. Hans förändrade hälsosituation och utseende tvingade honom att gömma sig bakom mörka glasögon och en hatt varje gång han gick ut. Något som påverkade hans självkänsla djupt. Hans tidigare livliga personlighet bleknade och han blev tillbakadragen och deprimerad. Hans fru tillät honom inte längre att titta i spegeln, eftersom han då ofta exploderade i ilska och sorg när han såg sin reflektion, överväldigad av sin vanställdhet.
Wangs hälsoproblem gjorde att han inte längre kunde arbeta, vilket ledde till en drastisk minskning av familjens inkomst. Från nästan en miljon yuan årligen var de nu tvungna att klara sig på knappt 1 000 yuan i månaden.
Wangs mentala hälsa försämrades ytterligare, och hans relation med hans fru blev ansträngd, med frekventa utbrott av frustration och våld. Hans nedgång i depression och hjälplöshet förvärrades under åren, då han kämpade för att få rättvisa för vad han såg som medicinsk vårdslöshet.
Wang och hans familj stämde Tongren Hospital och Cancer Hospital 2008 och begärde 17 miljoner yuan i skadestånd. Emellertid drog den rättsliga processen ut på tiden i flera år utan någon lösning. Fallet fastnade i tvister om äktheten av sjukhusets medicinska journaler, där Wang anklagade sjukhuset för att ha förfalskat dokument. Dessa procedurmässiga förseningar fick Wang att känna sig alltmer hopplös. Hans försök att söka rättvisa genom andra kanaler, som att skriva brev till hälso myndigheter, gav heller inga resultat. Med tiden kände Wang sig övergiven av systemet och hans känsla av förräderi växte.
Den 15 september 2011, efter tre långa år av rättsliga strider, nådde Wang en brytpunkt. Tidigare samma dag hade han ringt sin advokat för att uppmana domstolen att påskynda hans fall, men inga framsteg hade gjorts. Senare på eftermiddagen anlände Wang till Beijing Tongren Hospital beväpnad med en kniv. Han letade upp Dr. Xu Wen och i ett våldsamt raseri attackerade han henne och stack henne flera gånger. Dr. Xu fick allvarliga skador, inklusive frakturer och nervskador. Hon kördes akut till operationssalen, och även om hennes liv räddades, chockade brutaliteten i attacken både det medicinska samfundet och allmänheten. Wang greps kort efter attacken.
I en intervju med Wangs fru - Gong, uttryckte hon sorg över incidenten och erkände felaktigheten i attacken, men förklarade att år av fysisk lidande, ekonomisk ruin och att bli ignorerad av rättssystemet hade drivit Wang till desperation.
Ou Xuejun (区学军), Kina 2012 PDF - Tiktok - Intern Video
Ou Xuejun, en patient från Shenzhen i Kina, hamnade i centrum för en incident som belyser det växande våldet mot vårdpersonal i Kina. Den tragiska händelsen inträffade den 3 september 2023, när Ou, frustrerad över de otillfredsställande resultaten av sin medicinska behandling, gick in på öron-, näs- och halsavdelningen på Shenzhen Pengcheng Hospital och angrep personalen med kniv. I en chockerande handling av våld skadade han fyra medarbetare, inklusive både medicinsk personal och säkerhetsvakter, varav två personer ådrog sig allvarliga skador.
Ou, som hade genomgått en "dubbel pre-ethmoidal nervblockad" tidigare i juli, hade sökt hjälp för sin rinit (nästäppa). Han kände emellertid att behandlingen gjorde honom sämre, vilket ledde till hans desperata och våldsamma hämnd på dem han ansåg vara ansvariga för hans tillstånd. Bland de skadade fanns Dr. Xiao, en manlig läkare i 30-årsåldern som fick allvarliga huvudskador, samt en kvinnlig sjuksköterska i 20-årsåldern som blev skadad på händerna. Som tur var bekräftade myndigheterna senare att ingen av de skadade var i livsfara, eftersom de fick snabb kirurgisk behandling på Shenzhen People's Hospital och Shenzhen Second People's Hospital.
Våldet mot vårdpersonal har blivit ett allt större problem i Kina. Incidenten med Ou Xuejun är ett av flera fall av våldsamma attacker mot läkare under de senaste åren. I skrivande stund finns rapporter om minst sju allvarliga fall där medicinsk personal blivit skadad eller dödad i tjänst, vilket speglar de växande frustrationerna och spänningarna i relationen mellan läkare och patienter i Kina.
Not: Nervblockader innebär att man injicerar bedövningsmedel i specifika nerver (i detta fall vid de pre-ethmoidala nerverna) i näsan. Detta hjälper till att bedöva det målområde som behandlas och kan minska smärta och obehag. Eftersom känslan av luftflöde i näsan är kopplad till nervändar i nässlemhinnan, kan dock blockering av dessa nerver göra att patienten upplever en känselförlust över luftflöde i näsan, detta trots att näsgångarna är öppna. Detta kan orsaka obehag som kan liknas vid Empty Nose Syndrome. Något som ger sömnproblem, andningssvårigheter och ångest.
Lu Foke (吕福克), Kina 2012 PDF - Baidu "Kinas wikipedia" - Nyheter (video)
Lu Foke (吕福克), född 1961, var en arbetare vid Shougang Power Plant i Peking och bodde i Fengtai-distriktet. Lu hade under flera år lidit av rinit och en sned nässkiljevägg. Dessa tillstånd drev honom att söka medicinsk hjälp vid flera tillfällen, i hopp om att hitta lindring för sina ständiga symtom. Lu sökte först vård på Peking University People's Hospital den 15 november 2011, där han behandlades av Dr. Xing Zhimin. Trots behandlingen förblev Lu missnöjd med resultaten. Hans sökande efter en lösning fortsatte, och han besökte senare Aerospace General Hospital i december 2011, men blev där också missnöjd med vården. Lu:s frustration växte till ilska, och i ett raseriutbrott angrep han en läkare på sjukhuset fysiskt.
I ett desperat försök att få lindring genomgick Lu en septumplastik på ett sjukhus i Tianjin. Tyvärr misslyckades operationen med att lindra hans besvär. Övertygad om att hans näsa hade blivit ytterligare skadad nu med Empty Nose Syndrome. Efter denna operation kunde Lu inte sova och led av tinnitus. Han kände sig djupt orättvist behandlad av vårdsystemet och anklagade läkarna för att hans tillstånd förvärrats. Hans beteende blev alltmer oförutsägbart och oroande – grannar rapporterade om psykiska problem och nämnde våldsamma incidenter, bland annat ett bråk där han hotade ett par med en yxa.
Den 13 april 2012 kulminerade Lu:s frustration i ett våldsdåd. Klockan 10:30 på förmiddagen gick han in på Peking University People's Hospital och attackerade Dr. Xing Zhimin, där han skar henne i halsen och orsakade allvarliga skador. Senare på kvällen, klockan 19:30, gick Lu in på akutmottagningen på Aerospace General Hospital och knivhögg en annan läkare, Dr. Zhao Lizhong, i halsen. Dr. Zhao, som inte hade haft någon tidigare kontakt med Lu. Båda läkarna överlevde attackerna, men händelserna chockade vårdpersonalen och samhället i stort.
Efter attackerna flydde Lu och var på rymmen i 11 dagar innan han greps av polisen i Hebei-provinsen. Hans fall fick stor medial uppmärksamhet och Empty Nose Syndrome ett känt begrepp bland allmänheten. Under rättegången framkom det att Lu led av schizofreni, en psykisk störning som bidrog till hans oförutsägbara beteende och minskade hans straffrättsliga ansvar. Lu dömdes till 13 års fängelse för mordförsök, med hänsyn till hans nedsatta mentala tillstånd.
Våldet som Lü begick påverkade de inblandade läkarna djupt, särskilt Dr. Xing, som återvände till sin klinik men förblev för alltid präglad av traumat. Som en följd av händelsen skärptes säkerhetsåtgärderna på sjukhus över hela Kina. Läkare började köpa batonger för självförsvar och ändrade layouten på undersökningsrummen för att bättre skydda sig själva. Det är dock oklart om incidenten ledde till en förbättrad kommunikation kring risker och möjliga komplikationer vid den här typen av ingrepp.
Lian Enqing (連恩青), China 2013
PDF - Video - Intern artikel 1 - Intern artikel 2 - Kinesiskt nyheter
Den 25 oktober 2013 inträffade en tragisk händelse vid Wenling First People's Hospital i Zhejiang-provinsen, Kina, när den tidigare patienten Lian Enqing attackerade tre läkare, vilket resulterade i ett dödsfall och två skador.
I mars 2012 genomgick Lian en nässeptumoperation i kombination med submukosal resektion av de nedre näsmusslorna för att behandla nästäppa. Efter operationen utvecklade Lian Empty Nose Syndrome, ett obotligt och allvarligt livsförändrande tillstånd.
Under de följande månaderna återvände Lian till sjukhuset cirka 40 gånger, och insisterade på att operationen hade förvärrat hans tillstånd. Läkare försökte gång på gång övertyga honom om det inte var något fel på hans näsa och att hans symtom inte var relaterade till ingreppet. Liksom många andra som lider av ENS, hade Lian inte informerats om de potentiella riskerna med proceduren.
Efter operationen försämrades Lians tillstånd kontinuerligt med kraftig negativ påverkan på sömn och mentalt välbefinnande, vilket också ledde till irritabilitet och en växande känsla av stress, och depression. Trots flera konsultationer där läkarna hävdade att operationen hade varit framgångsrik, blev Lian alltmer övertygad om att de hade gjort ett misstag. Hans psykiska hälsa försämrades ytterligare och i augusti 2013 diagnostiserades han med ihållande förvirringssyndrom efter att ha blivit inlagd på Shanghai Mental Health Center.
Efter två månaders behandling visade hans tillstånd liten förbättring. Efter utskrivning i mitten av oktober försämrades Lians mentala tillstånd snabbt. Den 25 oktober, beväpnad med en hammare och en kniv, attackerade han läkarna vid Wenling First People's Hospital, med särskilt fokus på Dr. Wang Yunjie, den kirurg som utfört hans operation som orsakt Empty Nose Syndrome. Lian högg Dr. Wang sju gånger och skadade även två andra läkare i processen.
Innan attacken hade Lian lämnat en lapp på sin vägg, där han namngav de läkare han ansåg vara ansvariga för hans lidande. Lian dömdes till döden för mordet på Dr. Wang, som han anklagade för att ha orsakat Empty Nose Syndrome. Efter domen erkände Lian att "han ville dö" på grund av det svåra lidande Dr. Wang Yunjie orsakat honom.
Det finns 14 nyhetsvideor med intervjuer med Lian från åren 2014-2015, sök "連恩青" i videosektionen på: https://search.cctv.com/index.php så finner du informationen. För att översätta kinesiskt tal till engelsk text kan du använda följande program: https://app.simplified.com/login
