Sarah J. Ogden was only 22 years old when she died in 2017.
Her name has since been remembered within the Empty Nose Syndrome community as the story of a young woman whose life changed profoundly after nasal surgery.
Her name was Sarah J. Ogden. She was born on November 5, 1994, in Bath, New York, and grew up in Lagrangeville.
She graduated from Arlington High School in 2013 and completed her education at the Ridley-Lowell Business & Technology Institute in Poughkeepsie in 2014.
She was young, and her adult life had barely begun.
But Sarah would later become known to a community she could never have imagined becoming part of:
people living with Empty Nose Syndrome, or ENS.
When breathing no longer feels like breathing
Empty Nose Syndrome can occur after surgery alters or removes too much functional turbinate tissue inside the nose.
The condition is particularly difficult to understand because a person may have a physically open nasal airway while experiencing the sensation that they cannot breathe properly.
The turbinates are not simply structures that warm and humidify air.
They help shape and regulate nasal airflow, create functional resistance, direct air through the nasal cavity and provide sensory information that allows the brain to perceive breathing normally.
When this system is severely disturbed, patients can develop abnormal airflow, excessive dryness, burning, crusting, loss of normal airflow sensation, paradoxical obstruction and an intense sensation of suffocation despite an apparently open nose.
Sleep, concentration and the body's normal respiratory rhythm can also be profoundly affected.
The defining paradox of ENS is that making the nasal airway larger does not necessarily make breathing feel easier.
Removing functional nasal structures can produce an airway that is anatomically open but physiologically and sensorially abnormal.
What happened to Sarah?
The surviving material does not contain Sarah's complete medical record or the operative report from her original nasal surgery.
For that reason, the precise extent and technique of the procedure cannot be reconstructed from the available documents alone.
What has been preserved within the ENS community is that Sarah developed Empty Nose Syndrome following nasal surgery.
Community accounts describe severe and persistent suffering and identify her online as “Sarah Molly.”
Her story is particularly important because she did not simply accept her condition without trying to find a solution.
She sought reconstructive treatment.
Attempts to reconstruct what had been lost
Contemporary ENS-community material states that Sarah tried an AlloDerm transplant.
AlloDerm is a human-derived acellular dermal matrix that has been used in reconstructive procedures to add volume inside an excessively enlarged nasal airway.
A later discussion preserved from an ENS forum also refers to Sarah as having undergone two implant surgeries.
The discussion mentions Dr. Steven Houser in connection with her treatment.
The surviving material, however, does not contain the operative records needed to establish the exact location, volume or configuration of those implants.
What the records do show is that reconstructive procedures were attempted and that Sarah's suffering nevertheless continued.
Sarah's case should therefore not be reduced to a simple claim that “implants work” or “implants do not work.”
The available material does not provide enough anatomical or procedural information to make such a conclusion.
What it demonstrates is that her condition was serious enough for her to seek reconstructive surgery more than once.
A death recorded very differently in two worlds
Sarah's official obituary records that Sarah J. Ogden of Lagrangeville, New York, died on Friday, September 29, 2017, at Vassar Brothers Medical Center in Poughkeepsie.
She was 22 years old.
The obituary remembers a daughter, sister and young woman.
It records her family, education, funeral arrangements and the basic facts of her life.
It does not mention Empty Nose Syndrome and does not state the circumstances of her death.
The surviving ENS-community discussions tell the part of the story that the obituary does not.
Posts circulated after her death identify Sarah as an ENS sufferer and state that, after prolonged suffering, she ended her own life.
That distinction matters.
The circumstances are reported by members of the ENS community rather than stated in the official obituary.
But Sarah's name continued to circulate within that community precisely because patients understood her suffering in a way that was largely invisible outside it.
Why Sarah's story still matters
Sarah's story is not simply a story about a surgical complication.
It illustrates the enormous difference between looking at a nasal airway and experiencing it.
A surgeon may see a large and unobstructed passage.
A patient with Empty Nose Syndrome may experience that same passage as dry, burning, unnaturally open and incapable of producing a normal sensation of breathing.
This is why turbinate surgery cannot be understood purely in terms of how many millimetres of physical space are created inside the nose.
The turbinates are functional sensory and aerodynamic organs.
Their interaction with airflow is part of the breathing system itself.
Sarah's case also shows why patients reporting severe symptoms after turbinate surgery must be taken seriously.
When the basic sensation of breathing is disturbed every minute of every day, the consequences can extend far beyond the nose.
Remembering Sarah
Sarah J. Ogden was born on November 5, 1994.
She died on September 29, 2017.
She was 22 years old.
Her life should be remembered as more than a case number or an entry in a discussion about surgical outcomes.
Behind the medical terminology was a young woman with parents, siblings, plans and a future.
Her story remains part of the history of Empty Nose Syndrome because it demonstrates how devastating the consequences of altered nasal function can become — and why preserving the function of the turbinates matters.
Sarah J. Ogden
November 5, 1994 – September 29, 2017
This article is an English summary and adapted text extract from Guillaume Buiret's lecture Où en est-on pour le syndrome du nez vide?, focusing on the current understanding of Empty Nose Syndrome, or ENS.
The text below summarizes the medical content of the lecture in a structured form. It is not a verbatim transcript. The source material was based on the automatically generated French captions, which were reviewed and reorganized into a readable summary.
Source and context: This article summarizes Guillaume Buiret's approximately 31-minute Rhinoforum lecture. Time references have been retained so readers can compare individual sections with the original presentation.
Guillaume Buiret: Où en est-on pour le syndrome du nez vide?
Lecture overview
00:00–04:36
Background, controversy surrounding ENS, iatrogenic injury, invisible suffering and the first discussion of TRPM8.
04:36–10:03
Nasal airflow, computational fluid dynamics, ENS6Q, the cotton test, psychological burden, rhinomanometry and CT imaging.
10:03–14:23
Unknown prevalence, plans for a French registry-based research project and preventive recommendations.
14:23–19:24
Menthol, mucosal care, hyaluronic acid, PRP, PDRN, breathing rehabilitation, physical activity and psychological support.
19:24–24:06
Surgical volume restoration, rib cartilage, fat injections and results from Buiret's patient series.
24:06–29:05
Stem cells, personalized implants, CFD, artificial intelligence and digital twins.
29:05–31:29
Conclusions, prevention, international collaboration and questions concerning preoperative patient information.
ENS should not be dismissed
Buiret presents Empty Nose Syndrome as a real postoperative condition in which severe symptoms can occur despite a very open nasal cavity.
Sensation and airflow both matter
TRPM8-related somatosensory signaling and altered airflow dynamics are presented as important explanations for paradoxical nasal obstruction.
Diagnosis is primarily clinical
ENS6Q and the cotton test are emphasized as practical clinical tools, while technical investigations may provide additional support.
Treatment must be individualized
The lecture discusses conservative treatment, rehabilitation, psychological support, reconstructive surgery, regenerative medicine and personalized implants.
Empty Nose Syndrome as a real and invisible iatrogenic condition
Buiret begins by addressing one of the long-standing controversies surrounding Empty Nose Syndrome: whether the condition truly exists.
An ENS patient may look completely normal from the outside while experiencing severe breathing-related symptoms. There is often no visible external injury that reflects the intensity of the patient's suffering.
The paradox becomes particularly striking during nasal examination. A patient may report severe obstruction, air hunger or an inability to sense airflow while the nasal cavities appear unusually open.
One of the central messages of the lecture is that an anatomically open nasal airway does not exclude severe functional obstruction symptoms.
Buiret describes ENS as an iatrogenic condition, meaning that it occurs following medical or surgical treatment.
He also notes that symptoms may begin very early in some patients, including soon after surgery or after nasal packing is removed, while in other patients the clinical picture may become clearer later.
Two major mechanisms: TRPM8 dysfunction and altered airflow
1. Nasal somatosensation and TRPM8
The first mechanism discussed concerns the sensory system of the nose.
Buiret highlights TRPM8 receptors, particularly in the region of the anterior inferior turbinate. These receptors respond to cooling and contribute to the brain's perception that air is moving through the nose.
If functional tissue in this region is removed or damaged, sensory information reaching the brain may be reduced.
A patient may therefore experience severe obstruction or an unsatisfying sensation of breathing even though the nasal airway is mechanically wide open.
2. Airflow can become abnormal
The second mechanism involves the way air travels through the nasal cavity.
Buiret presents examples from computational fluid dynamics, or CFD, in which a patient's nasal anatomy is reconstructed from CT imaging and airflow is simulated digitally.
In an example involving unilateral ENS, the healthier side shows a more regular airflow distribution and lower velocity. The operated side shows a different pattern, with higher velocity in some regions and reduced airflow in others.
A wider nasal cavity is therefore not automatically a better-functioning nasal cavity. The location, direction and velocity of airflow, as well as which mucosal surfaces are stimulated, may be highly important.
TRPM8 and CFD do not explain every case
Buiret also stresses that these mechanisms do not explain every patient.
He refers to people who have undergone extensive nasal surgery for cancer and may have lost large amounts of normal intranasal anatomy without developing ENS.
This suggests that individual susceptibility and additional mechanisms are likely involved.
ENS6Q and the cotton test
1
ENS6Q
A six-item questionnaire designed around symptoms commonly associated with Empty Nose Syndrome.
2
Cotton test
Cotton is placed inside the nasal cavity to temporarily restore volume and determine whether symptoms improve.
3
Mental health assessment
Separate questionnaires may be used for anxiety and depression because ENS6Q does not measure the full psychological burden of the condition.
The six symptoms assessed by ENS6Q
Nasal dryness.
Reduced sensation of airflow during inspiration.
A feeling of suffocation.
A sensation of too much air or excessively cold air.
Nasal crusting.
Burning pain.
In the lecture, Buiret states that an ENS6Q score of at least 11 points is used as a threshold supporting ENS according to the questionnaire's validation.
How the cotton test is performed
Buiret describes shaping ordinary cotton into a small piece of approximately two by one centimeters and placing it inside the nasal cavity.
The patient then breathes with the cotton in place for roughly 15 to 20 minutes or longer.
A reduction of at least seven ENS6Q points is described as a positive response.
The cotton test is not simply intended to block the nose. Its purpose is to temporarily alter nasal volume and airflow distribution and determine whether typical ENS symptoms improve.
Rhinomanometry and CT imaging
Buiret refers to French recommendations and explains that additional technical testing is not required in every patient for the clinical diagnosis of ENS.
When rhinomanometry is performed, however, it may demonstrate low nasal resistance.
This illustrates one of the central paradoxes of ENS: the patient may feel severely obstructed while objective mechanical resistance is relatively low.
The serpentine sign on CT
Buiret also discusses a radiological finding known as the serpentine sign.
It involves increased soft-tissue thickness along the nasal septum in patients who have also lost turbinate tissue.
In the study discussed during the lecture, a measurement of approximately 1.94 millimeters together with turbinate tissue loss was reported as a highly specific finding for ENS.
Buiret emphasizes that the CT measurement should not be interpreted in isolation in someone who has not undergone turbinate surgery and has preserved turbinate anatomy.
How common is Empty Nose Syndrome?
One of the most important points in the lecture is that the true prevalence remains unknown.
According to Buiret, current data do not establish whether ENS occurs after approximately one in ten, one in one hundred, one in one thousand or one in ten thousand turbinate procedures.
≈30,000turbinate procedures per year in France according to the lecture.
Unknowntrue number of patients who subsequently develop ENS.
9 yearsof health-insurance data planned for analysis in Buiret's epidemiological project.
Buiret explains that French health authorities recommended the creation of a prospective ENS registry in 2022, but such a registry had not yet been established at the time of the lecture.
He therefore describes a research project using French health-insurance data and the Health Data Hub to identify possible ENS cases indirectly.
One strategy would be to identify patients who have an unusually high number of ENT visits after turbinate surgery.
New recurring contacts with psychiatry and respiratory medicine could also be examined, while excluding patients who already had such contacts before surgery.
This approach would not provide a perfect clinical diagnosis for every individual, but it could help estimate the scale of the problem.
Prevention and patient information before turbinate surgery
Prevention is one of the strongest recurring themes in Buiret's presentation.
He refers to French HAS recommendations and highlights two points regarding surgery involving the inferior turbinates.
Limit tissue resection
According to Buiret's presentation of the recommendations, removal of more than roughly one third of the anterior inferior turbinate should be avoided.
Septoplasty and turbinoplasty
Buiret states that, according to the recommendations he presents, septoplasty and turbinoplasty should not be performed simultaneously.
He returns to these points near the end of the lecture and emphasizes that prevention is preferable to attempting reconstruction after ENS has developed.
Should patients be warned about ENS?
During the question-and-answer section, Buiret is asked whether patients should always receive information before turbinate surgery.
He responds that information is mandatory and refers both to professional recommendations and to HAS.
According to his answer, the possibility of developing Empty Nose Syndrome should be specifically discussed when surgery involving the turbinates is planned.
This article summarizes Buiret's presentation. Exact legal wording and the precise content of French HAS recommendations should be checked in the original documents if they are to be used in a legal or regulatory context.
Menthol, hyaluronic acid, PRP and PDRN
Buiret connects different therapeutic approaches to the mechanisms discussed earlier in the lecture.
Menthol
Menthol is discussed as a way of stimulating remaining TRPM8 receptors. It does not physically increase nasal resistance but may increase the perception of airflow.
Saline and mucosal care
Physiological saline and local care may be used to help manage crusting, dryness and irritation.
Hyaluronic acid
Hyaluronic-acid products may be used for mucosal care. Injections can also temporarily restore volume and may serve as a functional test before more durable reconstruction.
PRP and PDRN
Buiret discusses clinical experience from Korea involving PRP and combinations of PRP with PDRN, while clearly distinguishing clinical experience from controlled scientific evidence.
Menthol as sensory stimulation
Buiret describes the possibility of short periods of menthol stimulation several times per day as a form of sensory training.
This should be understood as a summary of what was discussed in the lecture, not as an individualized medical prescription.
Hyaluronic-acid injections as a functional test
Hyaluronic-acid injections are relatively easy to perform, but the added volume is temporary.
Buiret therefore describes using them partly as a test: if symptoms improve when volume is temporarily restored, the patient may be more likely to benefit from a more durable augmentation procedure.
PRP and PDRN: interesting but uncertain evidence
Buiret describes visits to Busan and Seoul where Professor Kwon demonstrated surgical and injection techniques.
Kwon had reportedly used PRP alone but was relatively disappointed with the results and later combined PRP with PDRN.
PDRN is described in the lecture as a substance derived from salmon DNA fragments and used with the intention of supporting tissue repair.
Buiret is careful about the evidence: the experience of an expert surgeon is not the same as controlled proof of effectiveness. The Korean experience discussed in the lecture had not been systematically evaluated enough to establish efficacy.
Breathing rehabilitation and physical activity
Breathing rehabilitation with a physiotherapist and adapted physical activity are also discussed as possible components of multidisciplinary care.
They are not presented as methods capable of recreating removed turbinate tissue, but as approaches that may support function and symptom management.
Anxiety and depression: consequences rather than the cause of ENS
Buiret devotes an important part of the lecture to mental health.
He considers psychological and psychiatric support potentially very important for severely affected ENS patients, but stresses that the way this support is presented matters.
If the patient is told that the disease is simply psychological and is then sent to psychiatry, the therapeutic relationship may fail.
The alternative explanation presented in the lecture is that measurable anxiety and depression can develop as consequences of ENS and can make an already difficult physical condition even harder to tolerate.
Buiret refers to a randomized controlled study comparing antidepressant treatment combined with cognitive behavioral therapy with placebo without equivalent therapy.
Anxiety and depression scores improved, and ENS6Q also decreased, but the ENS symptoms did not disappear.
The distinction is important: psychological or psychiatric treatment may help reduce the overall burden of disease, but it does not recreate removed nasal anatomy or reverse the underlying nasal injury.
Surgical reconstruction: restoring volume to the nasal cavity
The surgical concept discussed by Buiret is known as the inferior meatus augmentation procedure, or IMAP.
The principle is to restore volume in the anterior nasal cavity, close to the region where the anterior inferior turbinate would normally be located and along the lateral nasal wall.
According to Buiret's description of the HAS recommendations, symptoms should generally have persisted for at least six months before reconstructive surgery is considered.
Rib cartilage
Several implant materials have been used.
Buiret describes autologous rib cartilage as an established option because it provides relatively durable volume and does not carry the same foreign-body rejection risk as synthetic material.
Some resorption may still occur.
He shows a surgical video from Professor Zhang in Seoul in which a pocket is created along the lateral nasal wall and rib cartilage is inserted to restore volume in the region of the missing inferior turbinate.
Other implant materials
Buiret also mentions Medpor, hydroxyapatite and Bio-Oss.
Foreign materials may have a greater risk of complications such as extrusion or rejection compared with the patient's own tissue.
He also describes collaboration with a laboratory in Bordeaux focused on tissue engineering and future implants that could potentially provide both volume and biological support to the mucosa.
Fat injections and Buiret's patient series
Buiret also uses the patient's own fat according to the Coleman technique.
The fat is injected mainly into the region of the anterior inferior turbinate, but may also be placed along the lateral wall and nasal floor.
More than one treatment session may be required because some of the injected volume can be lost over time.
In the lecture, Buiret presents a series of eleven consecutive ENS patients treated using this approach.
16median ENS6Q before treatment.
9median ENS6Q after treatment.
6 of 11patients fell below the ENS6Q diagnostic threshold.
Buiret describes the change as statistically significant and clinically interesting.
The results had, according to the lecture, been published in the journal of the French ENT society.
Why does reconstruction help some patients but not others?
Results vary considerably.
Some patients improve substantially without becoming completely symptom-free. Others obtain little or no benefit.
Buiret suggests that individual anatomy and individual airflow dynamics are likely important reasons for this variability.
This leads directly to the next area of research: personalized surgical planning.
Stem cells as a future ENS treatment
One future research direction concerns cell-based therapies.
Buiret describes one of the randomized controlled ENS studies discussed in the lecture, comparing conventional Coleman fat injection with fat enriched with stem cells.
ENS6Q improved more in the group receiving stem-cell-enriched material.
Buiret presents this as a promising research direction rather than an established standard treatment. A future combination of functional volume restoration and biological tissue regeneration may be particularly interesting.
CFD, artificial intelligence and digital twins
One of the most forward-looking sections of the lecture concerns personalized nasal implants.
A major limitation of current reconstruction is that a similar implant shape and location may help one patient but produce little benefit in another.
Buiret's research approach therefore aims to use the patient's own CT scan to create a digital twin of the nasal cavity.
How the concept works
The patient's nasal anatomy is digitally reconstructed from CT imaging.
Airflow is calculated using computational fluid dynamics.
Many different implant shapes, sizes and positions are generated digitally.
Artificial intelligence is used to evaluate how each option alters airflow.
The most promising configurations can potentially be identified before actual surgery.
Buiret demonstrates a proof-of-concept involving a patient in whom only the root of the inferior turbinate remains.
Thousands of potential implants are simulated digitally.
Interestingly, the conventionally expected lateral implant position did not produce the best simulated airflow in this particular patient.
The best computational result came from a relatively small implant positioned closer to the nasal septum.
The example illustrates an important concept: anatomical reconstruction and functional reconstruction are not necessarily the same thing. An implant that looks anatomically intuitive may not automatically produce the best airflow.
At the time of the lecture, this remained a theoretical simulation and the proposed implant position had not yet been surgically tested.
The next research step described by Buiret involves approximately 40 already segmented CT scans together with additional material from Korea.
Ethical approval and clinical studies would then be required to determine whether computational predictions correspond to real patient outcomes.
International collaboration
Buiret describes an international research network involving Valence, Seoul, Busan, Mines Paris-Saclay and CNRS, as well as contacts in Ulm and Bordeaux focusing on biomaterials and tissue engineering.
Main conclusions from Guillaume Buiret's ENS lecture
Empty Nose Syndrome should not be denied. Buiret presents ENS as a real iatrogenic condition.
A very open nasal cavity does not exclude ENS. Paradoxical obstruction is a central feature of the syndrome.
TRPM8 and altered airflow provide biological explanatory models. They probably do not explain every aspect of the disease.
ENS6Q and the cotton test are used clinically. Rhinomanometry and CT imaging may provide additional information.
The true prevalence remains unknown. Better prospective epidemiological data are needed.
Prevention is crucial. Buiret repeatedly emphasizes caution when operating on the inferior turbinates.
Mental health problems should be treated without using them to dismiss ENS.
Reconstructive surgery can improve symptoms in some patients. Outcomes remain variable and complete symptom resolution is not guaranteed.
Stem cells and tissue engineering are promising research areas.
Personalized implants may become an important future approach. CFD, AI and digital twins could help determine implant size and position for each patient.
Patients should receive information before turbinate surgery. Buiret states during the question period that the risk of ENS should be discussed.
Perhaps the most important message of the lecture is that ENS cannot be reduced to the statement: “the nose is open, therefore the patient cannot be obstructed.” The condition is presented instead as a complex interaction between anatomy, airflow, mucosal function, sensory signaling and the nervous system's perception of breathing.
Frequently asked questions about Empty Nose Syndrome
What is Empty Nose Syndrome?
Empty Nose Syndrome is a postoperative condition most commonly discussed after surgery that reduces or removes turbinate tissue. Patients can experience dryness, burning, suffocation sensations, impaired airflow perception and paradoxical nasal obstruction despite having a very open nasal cavity.
Can someone have ENS even if the nose is physically wide open?
Yes. This paradox is one of the central themes of Buiret's lecture. Mechanical openness does not necessarily produce a normal sensation of breathing because airflow distribution and nasal sensory signaling also contribute to nasal airflow perception.
What is ENS6Q?
ENS6Q is a six-item symptom questionnaire developed specifically for Empty Nose Syndrome. It evaluates dryness, reduced airflow sensation, suffocation, a feeling of excessive or cold air, crusting and burning.
What is the cotton test for Empty Nose Syndrome?
The cotton test temporarily adds volume inside the nasal cavity. Symptoms are assessed before and after cotton placement. Improvement can suggest that changing nasal volume and airflow distribution may be beneficial.
What role does TRPM8 play in nasal breathing?
TRPM8 receptors respond to cooling and are involved in the sensory perception of nasal airflow. Buiret discusses reduced stimulation of these receptors as one possible mechanism contributing to the abnormal breathing sensation experienced in ENS.
Does anxiety cause Empty Nose Syndrome?
In Buiret's presentation, anxiety and depression are described as possible consequences of ENS rather than the underlying cause of the nasal condition. Psychological treatment may reduce the overall burden of illness but does not restore removed nasal tissue.
What treatments for ENS does Buiret discuss?
The lecture discusses mucosal care, saline, menthol stimulation, hyaluronic acid, PRP and PDRN, breathing rehabilitation, psychological support, reconstructive implants, rib cartilage, fat injections, stem-cell-enriched treatment and future tissue-engineering approaches.
Can fat injections improve Empty Nose Syndrome?
Buiret presents a small series of 11 patients treated with autologous fat injections. Median ENS6Q decreased from 16 to 9, and six patients fell below the diagnostic ENS6Q threshold. Results nevertheless varied between individuals.
Are stem cells already an established ENS treatment?
No. In the lecture they are presented as a promising research direction rather than established routine treatment. Further clinical research is needed.
What are CFD and digital twins in ENS research?
Computational fluid dynamics can simulate airflow through a patient's reconstructed nasal cavity. A digital twin can then be used to virtually test different implant shapes and positions before surgery. Artificial intelligence may help identify the most promising configuration.
Should patients be warned about Empty Nose Syndrome before turbinate surgery?
During the question-and-answer section of the lecture, Buiret states that patients should be informed about the possibility of ENS before surgery involving the turbinates. For legal use, the exact wording should be checked against the original French recommendations.
Can reconstructive surgery completely cure ENS?
Not necessarily. Buiret explains that some patients improve considerably, while others obtain limited benefit. Current reconstruction aims to improve nasal volume and airflow, but it cannot necessarily recreate the original turbinate tissue, innervation and mucosal function.
Source limitations
This article is an edited English summary of Guillaume Buiret's presentation and should be read as such.
The underlying transcript was generated from automatic French captions and subsequently reviewed and reorganized. Minor transcription or interpretation errors may therefore remain.
Exact numerical values, individual study findings and statements concerning French HAS recommendations should be checked against the original research paper or recommendation document before being used as medical, scientific or legal evidence.
This article summarizes material presented in the lecture. It does not replace individualized medical assessment and does not mean that every treatment discussed has established effectiveness for every patient with ENS.
Empty Nose SyndromeENSGuillaume BuiretRhinoforumTRPM8ENS6QCFD
Guillaume Buiret, ÖNH-läkare vid Centre Hospitalier de Valence. Bildkälla: Le Dauphiné.
Det här inlägget är ett svenskt referat och en sammanhängande summering av Guillaume Buirets föreläsning Où en est-on pour le syndrome du nez vide? om Empty Nose Syndrome, ENS.
Texten nedan bygger på föreläsningens sakliga innehåll och återger centrala resonemang, uppgifter och textutdrag i svensk bearbetning. Det är alltså inte en ordagrann transkription och formuleringarna på svenska ska inte läsas som direkta citat från Buiret.
I föreläsningen presenterar Buiret aktuell kunskap om varför ENS uppstår, TRPM8-receptorer, förändrat luftflöde, ENS6Q, bomullstest, datortomografi, förebyggande kirurgi, medicinsk behandling, rekonstruktion, fettinjektioner, stamceller, CFD, artificiell intelligens och framtida personanpassade implantat.
Om källan: Underlaget är ett svenskt referat av Guillaume Buirets cirka 31 minuter långa Rhinoforum-föreläsning. Referatet bygger på den automatiskt genererade franska textningen, som därefter har bearbetats språkligt. Tidsangivelserna nedan gör det möjligt att gå tillbaka till motsvarande del av originalföreläsningen.
Kirurgisk volymåterställning, revbensbrosk, fettinjektioner och resultat från Buirets egen patientserie.
24:06–29:05
Stamceller, personanpassade implantat, CFD, artificiell intelligens och digitala tvillingar.
29:05–31:29
Slutsatser, prevention, internationellt samarbete och frågan om information till patienter före kirurgi.
ENS ska enligt Buiret inte förnekas
Han beskriver tillståndet som en verklig postoperativ sjukdom där patienten kan ha mycket svåra symtom trots en anatomiskt öppen näshåla.
Sensorik och luftflöde är centrala
TRPM8-relaterad somatosensorik och förändrad luftflödesdynamik används för att förklara varför en öppen näsa ändå kan kännas blockerad.
Diagnostiken är klinisk
ENS6Q och bomullstestet lyfts fram som centrala hjälpmedel. Tekniska undersökningar kan ge stöd men är enligt föreläsningen inte nödvändiga för själva diagnosen.
Behandlingen behöver individualiseras
Buiret beskriver både konservativa, psykologiska, rehabiliterande och kirurgiska insatser samt ny forskning om stamceller och personanpassade implantat.
ENS finns – Buiret beskriver en osynlig iatrogen sjukdom
I början av föreläsningen tar Guillaume Buiret upp den grundläggande kontrovers som länge har omgett Empty Nose Syndrome: frågan om sjukdomen över huvud taget existerar.
Han beskriver hur ENS-patienten kan se helt normal ut utifrån samtidigt som personen upplever mycket svåra symtom. Det finns ingen yttre förändring som motsvarar exempelvis en synlig amputation, vilket gör lidandet svårare för omgivningen att förstå.
Paradoxen blir särskilt tydlig när en läkare undersöker näsan. Patienten kan beskriva en stark känsla av nästäppa, kvävning eller uteblivet luftflöde medan undersökningen samtidigt visar mycket stora och öppna näshålor.
Buirets resonemang är att just denna motsägelse har bidragit till att vissa ENS-patienter tidigare har fått höra att problemen huvudsakligen sitter i huvudet, trots att forskning i ökande grad visar biologiska och fysiologiska mekanismer.
Buiret beskriver ENS som ett iatrogent tillstånd, alltså ett tillstånd som uppstår efter medicinsk behandling eller kirurgi. Han säger också att en del patienter känner symtomen redan direkt efter ingreppet eller när en främre tamponad avlägsnas.
Samtidigt kan symtomen hos andra utvecklas senare. Det innebär att ett normalt utseende eller en mycket öppen näshåla enligt hans resonemang inte motsäger diagnosen.
Två centrala mekanismer: TRPM8 och ett förändrat luftflöde
1. Somatosensorik och TRPM8
Den första mekanismen Buiret beskriver gäller näsans sensoriska system. Han lyfter fram TRPM8-receptorer, särskilt i området kring den främre delen av de nedre näsmusslorna.
TRPM8 reagerar på bland annat temperatur och bidrar till hjärnans registrering av att luft passerar genom näsan. Om funktionell vävnad i detta område avlägsnas eller skadas kan mängden sensorisk information till hjärnan minska.
Patienten kan då enligt föreläsningen uppleva en stark känsla av blockering eller otillräcklig andning trots att den anatomiska öppningen är stor.
2. Luftflödet kan bli desorganiserat
Den andra mekanismen gäller hur luften faktiskt rör sig genom näshålan.
Buiret visar exempel från computational fluid dynamics, CFD, där patientens anatomi rekonstrueras från datortomografi och luftens rörelser simuleras digitalt.
I ett fall med ensidig ENS visar den normala sidan ett jämnare luftflöde med lägre hastighet. På den opererade sidan ses i stället högre hastighet i vissa områden, mindre luft i andra områden och en avvikande fördelning längs bland annat näsgolvet och den mellersta näsgången.
En central poäng i föreläsningen är därför att större anatomisk öppning inte automatiskt innebär bättre fysiologisk funktion. Var luften går och vilken slemhinna den träffar kan vara minst lika viktigt som hur stor näshålan är.
Men mekanismerna förklarar inte allt
Buiret framhåller samtidigt att TRPM8 och förändrad luftflödesdynamik inte kan förklara samtliga fall.
Han tar upp patienter som genomgått mycket omfattande kirurgi för näscancer och som kan sakna stora delar av näsans normala inre anatomi utan att utveckla ENS. Det tyder enligt honom på att ytterligare individuella faktorer måste finnas.
ENS6Q och bomullstest – två centrala verktyg vid ENS
1
ENS6Q
Ett formulär med sex typiska ENS-symtom. Varje fråga graderas från 0 till 5 och den maximala poängen är 30.
2
Bomullstest
Bomull placeras i näshålan för att tillfälligt återföra volym och undersöka om symtomen förbättras.
3
Psykisk belastning mäts separat
Buiret använder även särskilda formulär för ångest och depression eftersom ENS6Q inte mäter den delen av sjukdomsbördan.
De sex symtomen i ENS6Q
Nästorrhet.
Minskad känsla av luft vid inandning.
Kvävningskänsla.
Upplevelse av för mycket luft eller aggressivt kall luft.
Skorpbildning.
Brännande smärta.
I föreläsningen anger Buiret att ett ENS6Q-resultat på minst 11 poäng talar för ENS enligt instrumentets validering.
Så beskriver Buiret bomullstestet
Vanlig bomull formas ungefär till två gånger en centimeter och placeras i näsan. Patienten får därefter andas med bomullen på plats under minst cirka 15–20 minuter.
Om ENS6Q minskar med minst sju poäng beskrivs testet som positivt. Buiret använder detta bland annat för att bedöma om patienten kan ha större möjlighet att svara på kirurgisk eller injektionsbaserad volymåterställning.
Bomullstestet handlar alltså inte bara om att mekaniskt täppa till näsan. Tanken är att tillfälligt ändra näshålans volym och därigenom luftflödet för att se om patientens typiska symtom förändras.
Rhinomanometri, CT och objektiva undersökningar
Buiret hänvisar till de franska rekommendationerna från Haute Autorité de Santé, HAS, och säger att kompletterande tekniska undersökningar inte är nödvändiga för själva ENS-diagnosen.
Om rhinomanometri genomförs kan undersökningen enligt föreläsningen visa ett lågt eller minskat nasalt luftmotstånd. Det passar med den paradox som kännetecknar ENS: näsan kan mekaniskt vara mycket öppen trots att patienten upplever uttalad blockering eller otillräckligt luftflöde.
Serpentine sign på datortomografi
Buiret beskriver också ett radiologiskt fynd som kallas serpentine sign. Det handlar om ökad mjukdelstjocklek längs nässkiljeväggen hos patienter där näsmusselvävnad samtidigt har förlorats.
I den studie han hänvisar till används ett mått över cirka 1,94 millimeter tillsammans med förlust av näsmusselvävnad som ett mycket specifikt tecken för ENS.
Buiret understryker att detta mått inte ska användas isolerat hos en person som inte har opererats och som har bevarade näsmusslor.
Hur vanligt är Empty Nose Syndrome efter näsmusselkirurgi?
En av de mest intressanta delarna av föreläsningen är att Buiret öppet säger att den verkliga förekomsten är okänd.
Man vet enligt honom inte om ENS uppkommer efter ungefär en av tio, en av hundra, en av tusen eller en av tiotusen operationer.
≈30 000turbinoplastiker per år i Frankrike enligt föreläsningen.
Okäntantal patienter som senare utvecklar ENS.
9 årmed sjukförsäkringsdata planeras ingå i Buirets registerliknande forskningsprojekt.
HAS rekommenderade enligt Buirets genomgång redan 2022 att ett prospektivt ENS-register skulle upprättas. Något sådant register hade vid föreläsningstillfället ännu inte skapats.
Buiret beskriver därför ett projekt där franska sjukförsäkringsdata och Health Data Hub ska användas för att indirekt identifiera möjliga ENS-fall.
En tanke är att leta efter personer som efter turbinoplastik får ett ovanligt stort antal återkommande ÖNH-besök. Han vill också studera nya återkommande kontakter med psykiatri och lungmedicin efter operationen, samtidigt som personer som redan hade sådana kontakter före kirurgin sorteras bort.
Metoden kommer inte att ge en perfekt ENS-diagnos för varje individ, men kan enligt Buiret ge en första epidemiologisk uppskattning av hur stort problemet är.
Prevention – Buirets redovisning av franska rekommendationer
Prevention är ett återkommande huvudbudskap i hela föreläsningen.
Buiret hänvisar till franska HAS-rekommendationer och redovisar två punkter som han anser särskilt viktiga vid kirurgi på de nedre näsmusslorna.
Begränsad vävnadsresektion
Enligt Buirets redovisning bör mindre än ungefär en tredjedel av den främre delen av den nedre näsmusslan avlägsnas vid turbinektomi eller turbinoplastik.
Septumplastik och turbinoplastik
Buiret säger i föreläsningen att dessa ingrepp enligt rekommendationerna inte bör utföras samtidigt.
Han återkommer till samma punkter i slutet av föreläsningen och framhåller att det bästa sättet att hantera Empty Nose Syndrome är att förebygga att tillståndet uppstår.
Information till patienten före operation
I frågestunden får Buiret frågan om patienten alltid måste informeras innan kirurgi på näsmusslorna.
Han svarar att information är obligatorisk och hänvisar till professionens rekommendationer och till HAS. Enligt hans svar ska patienten uttryckligen informeras om möjligheten att utveckla ENS vid kirurgi på näsmusslorna.
Eftersom detta inlägg är ett referat av föreläsningen bör den exakta juridiska innebörden och ordalydelsen i de franska HAS-rekommendationerna kontrolleras i originaldokumenten om uppgifterna ska användas i en rättslig process.
Mentol, hyaluronsyra, PRP och PDRN – medicinska åtgärder som diskuteras
Buiret kopplar de olika behandlingarna till de mekanismer han tidigare beskrivit.
Mentol
Vid nedsatt sensorisk funktion beskriver Buiret mentol som ett sätt att stimulera kvarvarande TRPM8-receptorer. Mentol förändrar enligt honom inte det faktiska näsmotståndet men kan förstärka upplevelsen av luftflöde.
Koksalt och slemhinnevård
Fysiologisk koksaltlösning nämns bland annat för att hantera skorpor och slemhinneproblem.
Hyaluronsyra
Salvor med hyaluronsyra används för slemhinnevård. Injektioner kan också ge en tillfällig volymökning och användas som diagnostiskt test inför mer varaktig rekonstruktion.
PRP och PDRN
Buiret diskuterar kliniska erfarenheter från Korea med PRP och kombinationen PRP/PDRN, men är noga med att skilja dessa erfarenheter från kontrollerad vetenskaplig evidens.
Mentol som sensorisk träning
I föreläsningen beskriver Buiret att patienter kan prova att andas med mentolstimulering under minst ungefär en minut, tre gånger dagligen, som en form av sensorisk träning.
Detta ska läsas som en återgivning av vad som presenteras i föreläsningen och inte som en individuell behandlingsordination.
Hyaluronsyrainjektion som funktionellt test
Hyaluronsyrainjektioner är enligt Buiret relativt enkla att genomföra men effekten är kortvarig.
Han använder dem därför framför allt som ett test: om patientens ENS-symtom minskar när volym tillfälligt återförs kan det vara ett gynnsamt tecken inför senare fyllnads- eller rekonstruktionskirurgi.
PRP och PDRN – intressant men osäker evidens
Buiret berättar om besök i Busan och Seoul, där professor Kwon demonstrerat kirurgiska tekniker och injektionsbehandlingar.
Kwon hade enligt föreläsningen tidigare använt PRP ensamt men varit relativt besviken över resultaten. Senare kombinerade han PRP med PDRN, ett ämne baserat på DNA-fragment från lax som används med avsikt att stödja vävnadsreparation.
Buiret är tydlig på denna punkt: att en erfaren kirurg säger att en behandling fungerar är inte samma sak som kontrollerad evidens. De koreanska erfarenheterna var enligt honom inte tillräckligt systematiskt resultatvärderade.
Andningsträning och fysisk aktivitet
Buiret nämner även andningsträning tillsammans med fysioterapeut samt anpassad fysisk aktivitet som delar i ett multimodalt omhändertagande.
Dessa insatser presenteras inte som ett sätt att återställa bortopererad vävnad utan som stöd för patientens funktion och hantering av sjukdomens konsekvenser.
Ångest och depression beskrivs som följder – inte som orsaken till ENS
Buiret ägnar en viktig del av föreläsningen åt psykisk hälsa.
Han anser att psykologiskt och psykiatriskt stöd kan vara mycket viktigt för svårt drabbade ENS-patienter, men betonar samtidigt att sättet detta presenteras på är avgörande.
Om läkaren säger till patienten att allt sitter i huvudet och därefter skickar personen till psykiatrin riskerar behandlingskontakten enligt honom att misslyckas.
Buirets budskap är i stället att ångest och depression kan utvecklas som konsekvenser av ENS och därefter göra det redan svåra tillståndet ännu svårare att uthärda.
Han hänvisar till en randomiserad kontrollerad studie där antidepressiv behandling i kombination med kognitiv beteendeterapi jämfördes med placebo utan motsvarande terapi.
Ångest- och depressionspoäng förbättrades och även ENS6Q sjönk, men ENS-symtomen försvann inte.
Buiret formulerar därför orsakssambandet tydligt i föreläsningen: psykiskt stöd kan hjälpa patienten att hantera sjukdomens följder och minska den samlade symtombelastningen, men det återställer inte den anatomiska eller sensoriska skadan i näsan.
Kirurgisk behandling – att återföra volym till näshålan
Den kirurgiska princip Buiret beskriver kallas inferior meatus augmentation procedure, IMAP.
Grundidén är att återföra volym till främre delen av näshålan, i närheten av området där den främre delen av den nedre näsmusslan tidigare fanns och längs den laterala näsväggen.
Buiret anger att HAS enligt hans redovisning rekommenderar att symtomen ska ha funnits i minst sex månader innan rekonstruktiv kirurgi övervägs.
Revbensbrosk
Flera olika implantatmaterial har använts. Buiret beskriver patientens eget revbensbrosk som ett standardalternativ eftersom materialet har relativt god beständighet och inte ger samma risk för avstötning som främmande material.
Viss resorption kan dock förekomma.
I föreläsningen visar han en operationsfilm från professor Zhang i Seoul. Där skapas en ficka i den laterala näsväggen och revbensbrosk placeras så att en ny volym bildas i området för den tidigare nedre näsmusslan.
Andra implantatmaterial
Buiret nämner även Medpor, hydroxiapatit och Bio-Oss. Främmande material kan enligt hans genomgång innebära större risk för exempelvis extrusion eller avstötning än kroppseget material.
Han beskriver också ett samarbete med ett laboratorium i Bordeaux kring vävnadsteknik och framtida implantat som både skulle kunna återföra volym och samtidigt förbättra slemhinnans biologiska funktion.
Fettinjektioner – Buirets egen patientserie
Buiret använder även patientens egna fettceller enligt Coleman-teknik.
Fettet injiceras framför allt i området för den främre delen av den nedre näsmusslan, men även längs den laterala väggen och vid näsgolvet. Flera behandlingstillfällen kan behövas eftersom en del av volymen kan försvinna över tid.
I föreläsningen presenterar han en serie med elva konsekutiva ENS-patienter som behandlats med denna metod.
16median ENS6Q före ingreppet.
9median ENS6Q efter behandlingen.
6 av 11patienter hamnade under den diagnostiska ENS6Q-gränsen.
Buiret beskriver förändringen som statistiskt signifikant och kliniskt intressant. Resultaten hade enligt föreläsningen publicerats i den franska ÖNH-föreningens tidskrift.
Varför fungerar rekonstruktion för vissa men inte för andra?
En viktig begränsning är att resultaten varierar kraftigt.
Vissa patienter får tydlig förbättring utan att symtomen försvinner helt. Andra får liten eller ingen effekt.
Buiret menar att individuell anatomi och individuell luftflödesdynamik sannolikt är en viktig förklaring. Det är också bakgrunden till nästa del av föreläsningen: utvecklingen av personanpassad kirurgisk planering.
Stamceller som möjlig framtida behandling vid ENS
En av framtidslinjerna gäller cellbaserad behandling.
Buiret beskriver en av de få randomiserade kontrollerade studier som han tar upp inom ENS. Där jämfördes vanlig fettinjektion enligt Coleman-metoden med fett som hade berikats med stamceller.
ENS6Q förbättrades mer i gruppen som fick det stamcellsberikade materialet.
Föreläsningen presenterar detta som ett lovande forskningsområde, inte som en färdig standardbehandling. En framtida kombination av funktionell volymåterställning och biologisk vävnadsregeneration är enligt Buiret särskilt intressant.
CFD, artificiell intelligens och digitala tvillingar – framtidens ENS-kirurgi?
Den kanske mest framtidsinriktade delen av föreläsningen handlar om personanpassade implantat.
Problemet med dagens rekonstruktion är att samma typ av implantat och samma ungefärliga placering kan fungera bra för en patient men dåligt för en annan.
Buirets forskningslinje försöker därför använda patientens egen datortomografi för att skapa en digital tvilling av näsan.
Så är tanken att processen ska fungera
Patientens näshåla rekonstrueras digitalt från datortomografi.
Luftflödet beräknas med CFD.
Många olika implantatstorlekar, former och placeringar skapas digitalt.
Artificiell intelligens används för att analysera hur varje alternativ påverkar luftflödet.
De mest lovande lösningarna kan därefter väljas ut innan verklig kirurgi genomförs.
Buiret visar ett proof-of-concept hos en patient där nästan bara roten av den nedre näsmusslan återstår.
Tusentals möjliga implantat simuleras digitalt. Intressant nog gav den traditionella laterala placeringen inte bäst beräknat luftflöde i just detta fall.
Det bästa simulerade resultatet kom i stället från ett relativt litet implantat intill nässkiljeväggen.
Detta illustrerar en viktig princip: anatomisk rekonstruktion och funktionell rekonstruktion är inte nödvändigtvis samma sak. Ett implantat som ser mest anatomiskt naturligt ut behöver inte automatiskt ge det bästa luftflödet.
Resultatet var vid föreläsningen fortfarande teoretiskt och implantatet hade inte opererats in.
Nästa planerade steg är enligt Buiret ett projekt med omkring 40 redan segmenterade datortomografier samt ytterligare material från Korea. Därefter behövs etiska godkännanden och kliniska studier för att undersöka om de digitala simuleringarna verkligen förutsäger verkliga behandlingsresultat.
Internationellt samarbete
Buiret beskriver ett internationellt nätverk med Valence, Seoul, Busan, Mines Paris-Saclay och CNRS samt kontakter i bland annat Ulm och Bordeaux för biomaterial, vävnadsteknik och forskning.
Guillaume Buirets viktigaste slutsatser om Empty Nose Syndrome
Föreläsningen avslutas med ett antal återkommande huvudbudskap.
ENS ska inte förnekas. Buiret beskriver sjukdomen som verklig och iatrogen.
En mycket öppen näsa utesluter inte ENS. Den paradoxala obstruktionskänslan är tvärtom en central del av tillståndet.
TRPM8 och luftflödesdynamik ger biologiska förklaringsmodeller. De förklarar dock sannolikt inte hela sjukdomsbilden.
ENS6Q och bomullstest används kliniskt. Rhinomanometri och datortomografi kan bidra med ytterligare information.
Förekomsten är fortfarande okänd. Det saknas tillräckliga prospektiva registerdata.
Prevention är avgörande. Buiret återkommer flera gånger till försiktighet vid kirurgi på de nedre näsmusslorna.
Psykisk ohälsa ska behandlas men inte användas för att förneka sjukdomen. I föreläsningen beskrivs ångest och depression som möjliga konsekvenser av ENS.
Rekonstruktiv kirurgi kan hjälpa vissa patienter. Resultaten varierar dock och fullständig symtomfrihet är inte garanterad.
Stamceller och vävnadsteknik är lovande forskningsområden.
Personanpassade implantat kan bli nästa steg. CFD, AI och digitala tvillingar kan i framtiden hjälpa kirurger att välja implantatets storlek och placering individuellt.
Patienten måste informeras. I frågestunden säger Buiret att patienter inför kirurgi på näsmusslorna ska informeras om risken för ENS.
Det kanske viktigaste budskapet i hela föreläsningen är att Empty Nose Syndrome inte längre bör reduceras till motsägelsen ”näsan är öppen, därför kan patienten inte vara täppt”. Föreläsningen beskriver i stället ENS som ett komplext tillstånd där anatomi, luftflöde, sensorik, slemhinna och centrala nervsystemets tolkning av andningen samverkar.
Källkritisk anmärkning
Det här inlägget är ett bearbetat svenskt referat av Guillaume Buirets föreläsning och ska läsas som just detta.
Underlaget bygger på automatiskt genererad fransk textning som har bearbetats och rättats språkligt. Enstaka felhörningar eller tolkningsskillnader kan därför förekomma.
Särskilt exakta numeriska värden, hänvisningar till enskilda forskningsstudier och formuleringar om de franska HAS-rekommendationerna bör kontrolleras mot originalpublikationen eller den ursprungliga rekommendationstexten innan materialet används som medicinsk eller juridisk bevisning.
Detta inlägg återger vad som presenteras i föreläsningen. Det ersätter inte individuell medicinsk bedömning och innebär inte att varje metod som diskuteras har etablerad effekt för varje ENS-patient.
Läs vidare på bloggen om Empty Nose Syndrome och näskirurgi
Empty Nose Syndrome InfoPå den separata informationssidan finns fler artiklar om ENS, forskning, patientberättelser, behandling och utvecklingen inom området.
