Empty Nose Syndrome (ENS): Guillaume Buiret on Diagnosis, Treatment, TRPM8, Surgery & AI

Empty Nose Syndrome ENS Guillaume Buiret TRPM8 ENS6Q Cotton Test CFD

Guillaume Buiret. Image source: Le Dauphiné.

This article is an English summary and adapted text extract from Guillaume Buiret's lecture Où en est-on pour le syndrome du nez vide?, focusing on the current understanding of Empty Nose Syndrome, or ENS.

The text below summarizes the medical content of the lecture in a structured form. It is not a verbatim transcript. The source material was based on the automatically generated French captions, which were reviewed and reorganized into a readable summary.

Buiret discusses ENS pathophysiology, TRPM8 receptors, altered nasal airflow, ENS6Q, the cotton test, CT findings, prevention, medical treatment, surgical reconstruction, fat injections, stem cells, computational fluid dynamics, artificial intelligence and future personalized implants.

Source and context: This article summarizes Guillaume Buiret's approximately 31-minute Rhinoforum lecture. Time references have been retained so readers can compare individual sections with the original presentation.

Watch the original lecture Rhinoforum Replays

Guillaume Buiret: Où en est-on pour le syndrome du nez vide?

Quick navigation

Lecture overview ENS as a real iatrogenic condition TRPM8 and altered airflow ENS6Q and cotton test Rhinomanometry and CT How common is ENS? Prevention and patient information Menthol, hyaluronic acid, PRP and PDRN Mental health consequences Surgical reconstruction Fat injections Stem cells CFD, AI and digital twins Main conclusions Frequently asked questions Related ENS articles

Lecture overview

00:00–04:36

Background, controversy surrounding ENS, iatrogenic injury, invisible suffering and the first discussion of TRPM8.

04:36–10:03

Nasal airflow, computational fluid dynamics, ENS6Q, the cotton test, psychological burden, rhinomanometry and CT imaging.

10:03–14:23

Unknown prevalence, plans for a French registry-based research project and preventive recommendations.

14:23–19:24

Menthol, mucosal care, hyaluronic acid, PRP, PDRN, breathing rehabilitation, physical activity and psychological support.

19:24–24:06

Surgical volume restoration, rib cartilage, fat injections and results from Buiret's patient series.

24:06–29:05

Stem cells, personalized implants, CFD, artificial intelligence and digital twins.

29:05–31:29

Conclusions, prevention, international collaboration and questions concerning preoperative patient information.

ENS should not be dismissed

Buiret presents Empty Nose Syndrome as a real postoperative condition in which severe symptoms can occur despite a very open nasal cavity.

Sensation and airflow both matter

TRPM8-related somatosensory signaling and altered airflow dynamics are presented as important explanations for paradoxical nasal obstruction.

Diagnosis is primarily clinical

ENS6Q and the cotton test are emphasized as practical clinical tools, while technical investigations may provide additional support.

Treatment must be individualized

The lecture discusses conservative treatment, rehabilitation, psychological support, reconstructive surgery, regenerative medicine and personalized implants.

Empty Nose Syndrome as a real and invisible iatrogenic condition

Buiret begins by addressing one of the long-standing controversies surrounding Empty Nose Syndrome: whether the condition truly exists.

An ENS patient may look completely normal from the outside while experiencing severe breathing-related symptoms. There is often no visible external injury that reflects the intensity of the patient's suffering.

The paradox becomes particularly striking during nasal examination. A patient may report severe obstruction, air hunger or an inability to sense airflow while the nasal cavities appear unusually open.

One of the central messages of the lecture is that an anatomically open nasal airway does not exclude severe functional obstruction symptoms.

Buiret describes ENS as an iatrogenic condition, meaning that it occurs following medical or surgical treatment.

He also notes that symptoms may begin very early in some patients, including soon after surgery or after nasal packing is removed, while in other patients the clinical picture may become clearer later.

Two major mechanisms: TRPM8 dysfunction and altered airflow

1. Nasal somatosensation and TRPM8

The first mechanism discussed concerns the sensory system of the nose.

Buiret highlights TRPM8 receptors, particularly in the region of the anterior inferior turbinate. These receptors respond to cooling and contribute to the brain's perception that air is moving through the nose.

If functional tissue in this region is removed or damaged, sensory information reaching the brain may be reduced.

A patient may therefore experience severe obstruction or an unsatisfying sensation of breathing even though the nasal airway is mechanically wide open.

2. Airflow can become abnormal

The second mechanism involves the way air travels through the nasal cavity.

Buiret presents examples from computational fluid dynamics, or CFD, in which a patient's nasal anatomy is reconstructed from CT imaging and airflow is simulated digitally.

In an example involving unilateral ENS, the healthier side shows a more regular airflow distribution and lower velocity. The operated side shows a different pattern, with higher velocity in some regions and reduced airflow in others.

A wider nasal cavity is therefore not automatically a better-functioning nasal cavity. The location, direction and velocity of airflow, as well as which mucosal surfaces are stimulated, may be highly important.

TRPM8 and CFD do not explain every case

Buiret also stresses that these mechanisms do not explain every patient.

He refers to people who have undergone extensive nasal surgery for cancer and may have lost large amounts of normal intranasal anatomy without developing ENS.

This suggests that individual susceptibility and additional mechanisms are likely involved.

ENS6Q and the cotton test

1

ENS6Q

A six-item questionnaire designed around symptoms commonly associated with Empty Nose Syndrome.

2

Cotton test

Cotton is placed inside the nasal cavity to temporarily restore volume and determine whether symptoms improve.

3

Mental health assessment

Separate questionnaires may be used for anxiety and depression because ENS6Q does not measure the full psychological burden of the condition.

The six symptoms assessed by ENS6Q

• Nasal dryness.
• Reduced sensation of airflow during inspiration.
• A feeling of suffocation.
• A sensation of too much air or excessively cold air.
• Nasal crusting.
• Burning pain.

In the lecture, Buiret states that an ENS6Q score of at least 11 points is used as a threshold supporting ENS according to the questionnaire's validation.

How the cotton test is performed

Buiret describes shaping ordinary cotton into a small piece of approximately two by one centimeters and placing it inside the nasal cavity.

The patient then breathes with the cotton in place for roughly 15 to 20 minutes or longer.

A reduction of at least seven ENS6Q points is described as a positive response.

The cotton test is not simply intended to block the nose. Its purpose is to temporarily alter nasal volume and airflow distribution and determine whether typical ENS symptoms improve.

Rhinomanometry and CT imaging

Buiret refers to French recommendations and explains that additional technical testing is not required in every patient for the clinical diagnosis of ENS.

When rhinomanometry is performed, however, it may demonstrate low nasal resistance.

This illustrates one of the central paradoxes of ENS: the patient may feel severely obstructed while objective mechanical resistance is relatively low.

The serpentine sign on CT

Buiret also discusses a radiological finding known as the serpentine sign.

It involves increased soft-tissue thickness along the nasal septum in patients who have also lost turbinate tissue.

In the study discussed during the lecture, a measurement of approximately 1.94 millimeters together with turbinate tissue loss was reported as a highly specific finding for ENS.

Buiret emphasizes that the CT measurement should not be interpreted in isolation in someone who has not undergone turbinate surgery and has preserved turbinate anatomy.

How common is Empty Nose Syndrome?

One of the most important points in the lecture is that the true prevalence remains unknown.

According to Buiret, current data do not establish whether ENS occurs after approximately one in ten, one in one hundred, one in one thousand or one in ten thousand turbinate procedures.

≈30,000 turbinate procedures per year in France according to the lecture.

Unknown true number of patients who subsequently develop ENS.

9 years of health-insurance data planned for analysis in Buiret's epidemiological project.

Buiret explains that French health authorities recommended the creation of a prospective ENS registry in 2022, but such a registry had not yet been established at the time of the lecture.

He therefore describes a research project using French health-insurance data and the Health Data Hub to identify possible ENS cases indirectly.

One strategy would be to identify patients who have an unusually high number of ENT visits after turbinate surgery.

New recurring contacts with psychiatry and respiratory medicine could also be examined, while excluding patients who already had such contacts before surgery.

This approach would not provide a perfect clinical diagnosis for every individual, but it could help estimate the scale of the problem.

Prevention and patient information before turbinate surgery

Prevention is one of the strongest recurring themes in Buiret's presentation.

He refers to French HAS recommendations and highlights two points regarding surgery involving the inferior turbinates.

Limit tissue resection

According to Buiret's presentation of the recommendations, removal of more than roughly one third of the anterior inferior turbinate should be avoided.

Septoplasty and turbinoplasty

Buiret states that, according to the recommendations he presents, septoplasty and turbinoplasty should not be performed simultaneously.

He returns to these points near the end of the lecture and emphasizes that prevention is preferable to attempting reconstruction after ENS has developed.

Should patients be warned about ENS?

During the question-and-answer section, Buiret is asked whether patients should always receive information before turbinate surgery.

He responds that information is mandatory and refers both to professional recommendations and to HAS.

According to his answer, the possibility of developing Empty Nose Syndrome should be specifically discussed when surgery involving the turbinates is planned.

This article summarizes Buiret's presentation. Exact legal wording and the precise content of French HAS recommendations should be checked in the original documents if they are to be used in a legal or regulatory context.

Menthol, hyaluronic acid, PRP and PDRN

Buiret connects different therapeutic approaches to the mechanisms discussed earlier in the lecture.

Menthol

Menthol is discussed as a way of stimulating remaining TRPM8 receptors. It does not physically increase nasal resistance but may increase the perception of airflow.

Saline and mucosal care

Physiological saline and local care may be used to help manage crusting, dryness and irritation.

Hyaluronic acid

Hyaluronic-acid products may be used for mucosal care. Injections can also temporarily restore volume and may serve as a functional test before more durable reconstruction.

PRP and PDRN

Buiret discusses clinical experience from Korea involving PRP and combinations of PRP with PDRN, while clearly distinguishing clinical experience from controlled scientific evidence.

Menthol as sensory stimulation

Buiret describes the possibility of short periods of menthol stimulation several times per day as a form of sensory training.

This should be understood as a summary of what was discussed in the lecture, not as an individualized medical prescription.

Hyaluronic-acid injections as a functional test

Hyaluronic-acid injections are relatively easy to perform, but the added volume is temporary.

Buiret therefore describes using them partly as a test: if symptoms improve when volume is temporarily restored, the patient may be more likely to benefit from a more durable augmentation procedure.

PRP and PDRN: interesting but uncertain evidence

Buiret describes visits to Busan and Seoul where Professor Kwon demonstrated surgical and injection techniques.

Kwon had reportedly used PRP alone but was relatively disappointed with the results and later combined PRP with PDRN.

PDRN is described in the lecture as a substance derived from salmon DNA fragments and used with the intention of supporting tissue repair.

Buiret is careful about the evidence: the experience of an expert surgeon is not the same as controlled proof of effectiveness. The Korean experience discussed in the lecture had not been systematically evaluated enough to establish efficacy.

Breathing rehabilitation and physical activity

Breathing rehabilitation with a physiotherapist and adapted physical activity are also discussed as possible components of multidisciplinary care.

They are not presented as methods capable of recreating removed turbinate tissue, but as approaches that may support function and symptom management.

Anxiety and depression: consequences rather than the cause of ENS

Buiret devotes an important part of the lecture to mental health.

He considers psychological and psychiatric support potentially very important for severely affected ENS patients, but stresses that the way this support is presented matters.

If the patient is told that the disease is simply psychological and is then sent to psychiatry, the therapeutic relationship may fail.

The alternative explanation presented in the lecture is that measurable anxiety and depression can develop as consequences of ENS and can make an already difficult physical condition even harder to tolerate.

Buiret refers to a randomized controlled study comparing antidepressant treatment combined with cognitive behavioral therapy with placebo without equivalent therapy.

Anxiety and depression scores improved, and ENS6Q also decreased, but the ENS symptoms did not disappear.

The distinction is important: psychological or psychiatric treatment may help reduce the overall burden of disease, but it does not recreate removed nasal anatomy or reverse the underlying nasal injury.

Surgical reconstruction: restoring volume to the nasal cavity

The surgical concept discussed by Buiret is known as the inferior meatus augmentation procedure, or IMAP.

The principle is to restore volume in the anterior nasal cavity, close to the region where the anterior inferior turbinate would normally be located and along the lateral nasal wall.

According to Buiret's description of the HAS recommendations, symptoms should generally have persisted for at least six months before reconstructive surgery is considered.

Rib cartilage

Several implant materials have been used.

Buiret describes autologous rib cartilage as an established option because it provides relatively durable volume and does not carry the same foreign-body rejection risk as synthetic material.

Some resorption may still occur.

He shows a surgical video from Professor Zhang in Seoul in which a pocket is created along the lateral nasal wall and rib cartilage is inserted to restore volume in the region of the missing inferior turbinate.

Other implant materials

Buiret also mentions Medpor, hydroxyapatite and Bio-Oss.

Foreign materials may have a greater risk of complications such as extrusion or rejection compared with the patient's own tissue.

He also describes collaboration with a laboratory in Bordeaux focused on tissue engineering and future implants that could potentially provide both volume and biological support to the mucosa.

Fat injections and Buiret's patient series

Buiret also uses the patient's own fat according to the Coleman technique.

The fat is injected mainly into the region of the anterior inferior turbinate, but may also be placed along the lateral wall and nasal floor.

More than one treatment session may be required because some of the injected volume can be lost over time.

In the lecture, Buiret presents a series of eleven consecutive ENS patients treated using this approach.

16 median ENS6Q before treatment.

9 median ENS6Q after treatment.

6 of 11 patients fell below the ENS6Q diagnostic threshold.

Buiret describes the change as statistically significant and clinically interesting.

The results had, according to the lecture, been published in the journal of the French ENT society.

Why does reconstruction help some patients but not others?

Results vary considerably.

Some patients improve substantially without becoming completely symptom-free. Others obtain little or no benefit.

Buiret suggests that individual anatomy and individual airflow dynamics are likely important reasons for this variability.

This leads directly to the next area of research: personalized surgical planning.

Stem cells as a future ENS treatment

One future research direction concerns cell-based therapies.

Buiret describes one of the randomized controlled ENS studies discussed in the lecture, comparing conventional Coleman fat injection with fat enriched with stem cells.

ENS6Q improved more in the group receiving stem-cell-enriched material.

Buiret presents this as a promising research direction rather than an established standard treatment. A future combination of functional volume restoration and biological tissue regeneration may be particularly interesting.

CFD, artificial intelligence and digital twins

One of the most forward-looking sections of the lecture concerns personalized nasal implants.

A major limitation of current reconstruction is that a similar implant shape and location may help one patient but produce little benefit in another.

Buiret's research approach therefore aims to use the patient's own CT scan to create a digital twin of the nasal cavity.

How the concept works

1. The patient's nasal anatomy is digitally reconstructed from CT imaging.
2. Airflow is calculated using computational fluid dynamics.
3. Many different implant shapes, sizes and positions are generated digitally.
4. Artificial intelligence is used to evaluate how each option alters airflow.
5. The most promising configurations can potentially be identified before actual surgery.

Buiret demonstrates a proof-of-concept involving a patient in whom only the root of the inferior turbinate remains.

Thousands of potential implants are simulated digitally.

Interestingly, the conventionally expected lateral implant position did not produce the best simulated airflow in this particular patient.

The best computational result came from a relatively small implant positioned closer to the nasal septum.

The example illustrates an important concept: anatomical reconstruction and functional reconstruction are not necessarily the same thing. An implant that looks anatomically intuitive may not automatically produce the best airflow.

At the time of the lecture, this remained a theoretical simulation and the proposed implant position had not yet been surgically tested.

The next research step described by Buiret involves approximately 40 already segmented CT scans together with additional material from Korea.

Ethical approval and clinical studies would then be required to determine whether computational predictions correspond to real patient outcomes.

International collaboration

Buiret describes an international research network involving Valence, Seoul, Busan, Mines Paris-Saclay and CNRS, as well as contacts in Ulm and Bordeaux focusing on biomaterials and tissue engineering.

Main conclusions from Guillaume Buiret's ENS lecture

1. Empty Nose Syndrome should not be denied. Buiret presents ENS as a real iatrogenic condition.
2. A very open nasal cavity does not exclude ENS. Paradoxical obstruction is a central feature of the syndrome.
3. TRPM8 and altered airflow provide biological explanatory models. They probably do not explain every aspect of the disease.
4. ENS6Q and the cotton test are used clinically. Rhinomanometry and CT imaging may provide additional information.
5. The true prevalence remains unknown. Better prospective epidemiological data are needed.
6. Prevention is crucial. Buiret repeatedly emphasizes caution when operating on the inferior turbinates.
7. Mental health problems should be treated without using them to dismiss ENS.
8. Reconstructive surgery can improve symptoms in some patients. Outcomes remain variable and complete symptom resolution is not guaranteed.
9. Stem cells and tissue engineering are promising research areas.
10. Personalized implants may become an important future approach. CFD, AI and digital twins could help determine implant size and position for each patient.
11. Patients should receive information before turbinate surgery. Buiret states during the question period that the risk of ENS should be discussed.

Perhaps the most important message of the lecture is that ENS cannot be reduced to the statement: “the nose is open, therefore the patient cannot be obstructed.” The condition is presented instead as a complex interaction between anatomy, airflow, mucosal function, sensory signaling and the nervous system's perception of breathing.

Frequently asked questions about Empty Nose Syndrome

What is Empty Nose Syndrome?

Empty Nose Syndrome is a postoperative condition most commonly discussed after surgery that reduces or removes turbinate tissue. Patients can experience dryness, burning, suffocation sensations, impaired airflow perception and paradoxical nasal obstruction despite having a very open nasal cavity.

Can someone have ENS even if the nose is physically wide open?

Yes. This paradox is one of the central themes of Buiret's lecture. Mechanical openness does not necessarily produce a normal sensation of breathing because airflow distribution and nasal sensory signaling also contribute to nasal airflow perception.

What is ENS6Q?

ENS6Q is a six-item symptom questionnaire developed specifically for Empty Nose Syndrome. It evaluates dryness, reduced airflow sensation, suffocation, a feeling of excessive or cold air, crusting and burning.

What is the cotton test for Empty Nose Syndrome?

The cotton test temporarily adds volume inside the nasal cavity. Symptoms are assessed before and after cotton placement. Improvement can suggest that changing nasal volume and airflow distribution may be beneficial.

What role does TRPM8 play in nasal breathing?

TRPM8 receptors respond to cooling and are involved in the sensory perception of nasal airflow. Buiret discusses reduced stimulation of these receptors as one possible mechanism contributing to the abnormal breathing sensation experienced in ENS.

Does anxiety cause Empty Nose Syndrome?

In Buiret's presentation, anxiety and depression are described as possible consequences of ENS rather than the underlying cause of the nasal condition. Psychological treatment may reduce the overall burden of illness but does not restore removed nasal tissue.

What treatments for ENS does Buiret discuss?

The lecture discusses mucosal care, saline, menthol stimulation, hyaluronic acid, PRP and PDRN, breathing rehabilitation, psychological support, reconstructive implants, rib cartilage, fat injections, stem-cell-enriched treatment and future tissue-engineering approaches.

Can fat injections improve Empty Nose Syndrome?

Buiret presents a small series of 11 patients treated with autologous fat injections. Median ENS6Q decreased from 16 to 9, and six patients fell below the diagnostic ENS6Q threshold. Results nevertheless varied between individuals.

Are stem cells already an established ENS treatment?

No. In the lecture they are presented as a promising research direction rather than established routine treatment. Further clinical research is needed.

What are CFD and digital twins in ENS research?

Computational fluid dynamics can simulate airflow through a patient's reconstructed nasal cavity. A digital twin can then be used to virtually test different implant shapes and positions before surgery. Artificial intelligence may help identify the most promising configuration.

Should patients be warned about Empty Nose Syndrome before turbinate surgery?

During the question-and-answer section of the lecture, Buiret states that patients should be informed about the possibility of ENS before surgery involving the turbinates. For legal use, the exact wording should be checked against the original French recommendations.

Can reconstructive surgery completely cure ENS?

Not necessarily. Buiret explains that some patients improve considerably, while others obtain limited benefit. Current reconstruction aims to improve nasal volume and airflow, but it cannot necessarily recreate the original turbinate tissue, innervation and mucosal function.

Source limitations

This article is an edited English summary of Guillaume Buiret's presentation and should be read as such.

The underlying transcript was generated from automatic French captions and subsequently reviewed and reorganized. Minor transcription or interpretation errors may therefore remain.

Exact numerical values, individual study findings and statements concerning French HAS recommendations should be checked against the original research paper or recommendation document before being used as medical, scientific or legal evidence.

This article summarizes material presented in the lecture. It does not replace individualized medical assessment and does not mean that every treatment discussed has established effectiveness for every patient with ENS.

Related Empty Nose Syndrome articles

Empty Nose Syndrome Pathophysiology: A Systematic Review Research overview of airflow, neurosensory mechanisms and other proposed ENS mechanisms. Sleep Impairment in Patients with Empty Nose Syndrome Research on sleep quality, daytime sleepiness and ENS symptom severity. Research on the Psychological Burden of Empty Nose Syndrome Studies examining depression, anxiety and psychological burden associated with ENS. Documented Adverse Effects Associated with Empty Nose Syndrome Cases and published material describing severe consequences after nasal surgery. ENS, Chronic Hypocapnia, Hyperventilation and Air Hunger A closer look at respiratory physiology and breathing disturbance in Empty Nose Syndrome. Empty Nose Syndrome: Stress, Air Hunger and Autonomic Dysregulation An extended physiological discussion of breathing perception and autonomic responses.

Empty Nose Syndrome Info More information about ENS, nasal surgery, research, patient experiences and future treatment approaches.

Visit Empty Nose Syndrome Info

↑ Back to the top

Empty Nose Syndrome – Guillaume Buiret om diagnos, behandling och framtida ENS-forskning

Empty Nose Syndrome ENS Guillaume Buiret Rhinoforum TRPM8 ENS6Q CFD

Guillaume Buiret, ÖNH-läkare vid Centre Hospitalier de Valence. Bildkälla: Le Dauphiné.

Det här inlägget är ett svenskt referat och en sammanhängande summering av Guillaume Buirets föreläsning Où en est-on pour le syndrome du nez vide? om Empty Nose Syndrome, ENS.

Texten nedan bygger på föreläsningens sakliga innehåll och återger centrala resonemang, uppgifter och textutdrag i svensk bearbetning. Det är alltså inte en ordagrann transkription och formuleringarna på svenska ska inte läsas som direkta citat från Buiret.

I föreläsningen presenterar Buiret aktuell kunskap om varför ENS uppstår, TRPM8-receptorer, förändrat luftflöde, ENS6Q, bomullstest, datortomografi, förebyggande kirurgi, medicinsk behandling, rekonstruktion, fettinjektioner, stamceller, CFD, artificiell intelligens och framtida personanpassade implantat.

Om källan: Underlaget är ett svenskt referat av Guillaume Buirets cirka 31 minuter långa Rhinoforum-föreläsning. Referatet bygger på den automatiskt genererade franska textningen, som därefter har bearbetats språkligt. Tidsangivelserna nedan gör det möjligt att gå tillbaka till motsvarande del av originalföreläsningen.

Se originalföreläsningen på Vimeo Rhinoforum – Replays

Guillaume Buiret: Où en est-on pour le syndrome du nez vide? – föreläsning om Empty Nose Syndrome.

Innehåll

Översikt över föreläsningen ENS som iatrogen och osynlig sjukdom TRPM8 och förändrat luftflöde ENS6Q och bomullstest Rhinomanometri och datortomografi Hur vanligt är ENS? Förebyggande rekommendationer Mentol, hyaluronsyra, PRP och PDRN Psykiskt stöd – följd, inte förklaring Kirurgisk volymåterställning Buirets serie med fettinjektioner Stamceller CFD, AI och digitala tvillingar Föreläsningens viktigaste slutsatser Källkritisk anmärkning

Översikt – vad Guillaume Buiret tar upp om Empty Nose Syndrome

00:00–04:36

Bakgrund, kontroverser, iatrogen skada, osynligt lidande och de första resonemangen om TRPM8.

04:36–10:03

Luftflöde, CFD, ENS6Q, bomullstest, psykisk påverkan, rhinomanometri och datortomografi.

10:03–14:23

Okänd förekomst, planerat franskt registerprojekt och förebyggande rekommendationer.

14:23–19:24

Mentol, slemhinnevård, hyaluronsyra, PRP, PDRN, andningsträning, fysisk aktivitet och psykiskt stöd.

19:24–24:06

Kirurgisk volymåterställning, revbensbrosk, fettinjektioner och resultat från Buirets egen patientserie.

24:06–29:05

Stamceller, personanpassade implantat, CFD, artificiell intelligens och digitala tvillingar.

29:05–31:29

Slutsatser, prevention, internationellt samarbete och frågan om information till patienter före kirurgi.

ENS ska enligt Buiret inte förnekas

Han beskriver tillståndet som en verklig postoperativ sjukdom där patienten kan ha mycket svåra symtom trots en anatomiskt öppen näshåla.

Sensorik och luftflöde är centrala

TRPM8-relaterad somatosensorik och förändrad luftflödesdynamik används för att förklara varför en öppen näsa ändå kan kännas blockerad.

Diagnostiken är klinisk

ENS6Q och bomullstestet lyfts fram som centrala hjälpmedel. Tekniska undersökningar kan ge stöd men är enligt föreläsningen inte nödvändiga för själva diagnosen.

Behandlingen behöver individualiseras

Buiret beskriver både konservativa, psykologiska, rehabiliterande och kirurgiska insatser samt ny forskning om stamceller och personanpassade implantat.

ENS finns – Buiret beskriver en osynlig iatrogen sjukdom

I början av föreläsningen tar Guillaume Buiret upp den grundläggande kontrovers som länge har omgett Empty Nose Syndrome: frågan om sjukdomen över huvud taget existerar.

Han beskriver hur ENS-patienten kan se helt normal ut utifrån samtidigt som personen upplever mycket svåra symtom. Det finns ingen yttre förändring som motsvarar exempelvis en synlig amputation, vilket gör lidandet svårare för omgivningen att förstå.

Paradoxen blir särskilt tydlig när en läkare undersöker näsan. Patienten kan beskriva en stark känsla av nästäppa, kvävning eller uteblivet luftflöde medan undersökningen samtidigt visar mycket stora och öppna näshålor.

Buirets resonemang är att just denna motsägelse har bidragit till att vissa ENS-patienter tidigare har fått höra att problemen huvudsakligen sitter i huvudet, trots att forskning i ökande grad visar biologiska och fysiologiska mekanismer.

Buiret beskriver ENS som ett iatrogent tillstånd, alltså ett tillstånd som uppstår efter medicinsk behandling eller kirurgi. Han säger också att en del patienter känner symtomen redan direkt efter ingreppet eller när en främre tamponad avlägsnas.

Samtidigt kan symtomen hos andra utvecklas senare. Det innebär att ett normalt utseende eller en mycket öppen näshåla enligt hans resonemang inte motsäger diagnosen.

Två centrala mekanismer: TRPM8 och ett förändrat luftflöde

1. Somatosensorik och TRPM8

Den första mekanismen Buiret beskriver gäller näsans sensoriska system. Han lyfter fram TRPM8-receptorer, särskilt i området kring den främre delen av de nedre näsmusslorna.

TRPM8 reagerar på bland annat temperatur och bidrar till hjärnans registrering av att luft passerar genom näsan. Om funktionell vävnad i detta område avlägsnas eller skadas kan mängden sensorisk information till hjärnan minska.

Patienten kan då enligt föreläsningen uppleva en stark känsla av blockering eller otillräcklig andning trots att den anatomiska öppningen är stor.

2. Luftflödet kan bli desorganiserat

Den andra mekanismen gäller hur luften faktiskt rör sig genom näshålan.

Buiret visar exempel från computational fluid dynamics, CFD, där patientens anatomi rekonstrueras från datortomografi och luftens rörelser simuleras digitalt.

I ett fall med ensidig ENS visar den normala sidan ett jämnare luftflöde med lägre hastighet. På den opererade sidan ses i stället högre hastighet i vissa områden, mindre luft i andra områden och en avvikande fördelning längs bland annat näsgolvet och den mellersta näsgången.

En central poäng i föreläsningen är därför att större anatomisk öppning inte automatiskt innebär bättre fysiologisk funktion. Var luften går och vilken slemhinna den träffar kan vara minst lika viktigt som hur stor näshålan är.

Men mekanismerna förklarar inte allt

Buiret framhåller samtidigt att TRPM8 och förändrad luftflödesdynamik inte kan förklara samtliga fall.

Han tar upp patienter som genomgått mycket omfattande kirurgi för näscancer och som kan sakna stora delar av näsans normala inre anatomi utan att utveckla ENS. Det tyder enligt honom på att ytterligare individuella faktorer måste finnas.

ENS6Q och bomullstest – två centrala verktyg vid ENS

1

ENS6Q

Ett formulär med sex typiska ENS-symtom. Varje fråga graderas från 0 till 5 och den maximala poängen är 30.

2

Bomullstest

Bomull placeras i näshålan för att tillfälligt återföra volym och undersöka om symtomen förbättras.

3

Psykisk belastning mäts separat

Buiret använder även särskilda formulär för ångest och depression eftersom ENS6Q inte mäter den delen av sjukdomsbördan.

De sex symtomen i ENS6Q

• Nästorrhet.
• Minskad känsla av luft vid inandning.
• Kvävningskänsla.
• Upplevelse av för mycket luft eller aggressivt kall luft.
• Skorpbildning.
• Brännande smärta.

I föreläsningen anger Buiret att ett ENS6Q-resultat på minst 11 poäng talar för ENS enligt instrumentets validering.

Så beskriver Buiret bomullstestet

Vanlig bomull formas ungefär till två gånger en centimeter och placeras i näsan. Patienten får därefter andas med bomullen på plats under minst cirka 15–20 minuter.

Om ENS6Q minskar med minst sju poäng beskrivs testet som positivt. Buiret använder detta bland annat för att bedöma om patienten kan ha större möjlighet att svara på kirurgisk eller injektionsbaserad volymåterställning.

Bomullstestet handlar alltså inte bara om att mekaniskt täppa till näsan. Tanken är att tillfälligt ändra näshålans volym och därigenom luftflödet för att se om patientens typiska symtom förändras.

Rhinomanometri, CT och objektiva undersökningar

Buiret hänvisar till de franska rekommendationerna från Haute Autorité de Santé, HAS, och säger att kompletterande tekniska undersökningar inte är nödvändiga för själva ENS-diagnosen.

Om rhinomanometri genomförs kan undersökningen enligt föreläsningen visa ett lågt eller minskat nasalt luftmotstånd. Det passar med den paradox som kännetecknar ENS: näsan kan mekaniskt vara mycket öppen trots att patienten upplever uttalad blockering eller otillräckligt luftflöde.

Serpentine sign på datortomografi

Buiret beskriver också ett radiologiskt fynd som kallas serpentine sign. Det handlar om ökad mjukdelstjocklek längs nässkiljeväggen hos patienter där näsmusselvävnad samtidigt har förlorats.

I den studie han hänvisar till används ett mått över cirka 1,94 millimeter tillsammans med förlust av näsmusselvävnad som ett mycket specifikt tecken för ENS.

Buiret understryker att detta mått inte ska användas isolerat hos en person som inte har opererats och som har bevarade näsmusslor.

Hur vanligt är Empty Nose Syndrome efter näsmusselkirurgi?

En av de mest intressanta delarna av föreläsningen är att Buiret öppet säger att den verkliga förekomsten är okänd.

Man vet enligt honom inte om ENS uppkommer efter ungefär en av tio, en av hundra, en av tusen eller en av tiotusen operationer.

≈30 000 turbinoplastiker per år i Frankrike enligt föreläsningen.

Okänt antal patienter som senare utvecklar ENS.

9 år med sjukförsäkringsdata planeras ingå i Buirets registerliknande forskningsprojekt.

HAS rekommenderade enligt Buirets genomgång redan 2022 att ett prospektivt ENS-register skulle upprättas. Något sådant register hade vid föreläsningstillfället ännu inte skapats.

Buiret beskriver därför ett projekt där franska sjukförsäkringsdata och Health Data Hub ska användas för att indirekt identifiera möjliga ENS-fall.

En tanke är att leta efter personer som efter turbinoplastik får ett ovanligt stort antal återkommande ÖNH-besök. Han vill också studera nya återkommande kontakter med psykiatri och lungmedicin efter operationen, samtidigt som personer som redan hade sådana kontakter före kirurgin sorteras bort.

Metoden kommer inte att ge en perfekt ENS-diagnos för varje individ, men kan enligt Buiret ge en första epidemiologisk uppskattning av hur stort problemet är.

Prevention – Buirets redovisning av franska rekommendationer

Prevention är ett återkommande huvudbudskap i hela föreläsningen.

Buiret hänvisar till franska HAS-rekommendationer och redovisar två punkter som han anser särskilt viktiga vid kirurgi på de nedre näsmusslorna.

Begränsad vävnadsresektion

Enligt Buirets redovisning bör mindre än ungefär en tredjedel av den främre delen av den nedre näsmusslan avlägsnas vid turbinektomi eller turbinoplastik.

Septumplastik och turbinoplastik

Buiret säger i föreläsningen att dessa ingrepp enligt rekommendationerna inte bör utföras samtidigt.

Han återkommer till samma punkter i slutet av föreläsningen och framhåller att det bästa sättet att hantera Empty Nose Syndrome är att förebygga att tillståndet uppstår.

Information till patienten före operation

I frågestunden får Buiret frågan om patienten alltid måste informeras innan kirurgi på näsmusslorna.

Han svarar att information är obligatorisk och hänvisar till professionens rekommendationer och till HAS. Enligt hans svar ska patienten uttryckligen informeras om möjligheten att utveckla ENS vid kirurgi på näsmusslorna.

Eftersom detta inlägg är ett referat av föreläsningen bör den exakta juridiska innebörden och ordalydelsen i de franska HAS-rekommendationerna kontrolleras i originaldokumenten om uppgifterna ska användas i en rättslig process.

Mentol, hyaluronsyra, PRP och PDRN – medicinska åtgärder som diskuteras

Buiret kopplar de olika behandlingarna till de mekanismer han tidigare beskrivit.

Mentol

Vid nedsatt sensorisk funktion beskriver Buiret mentol som ett sätt att stimulera kvarvarande TRPM8-receptorer. Mentol förändrar enligt honom inte det faktiska näsmotståndet men kan förstärka upplevelsen av luftflöde.

Koksalt och slemhinnevård

Fysiologisk koksaltlösning nämns bland annat för att hantera skorpor och slemhinneproblem.

Hyaluronsyra

Salvor med hyaluronsyra används för slemhinnevård. Injektioner kan också ge en tillfällig volymökning och användas som diagnostiskt test inför mer varaktig rekonstruktion.

PRP och PDRN

Buiret diskuterar kliniska erfarenheter från Korea med PRP och kombinationen PRP/PDRN, men är noga med att skilja dessa erfarenheter från kontrollerad vetenskaplig evidens.

Mentol som sensorisk träning

I föreläsningen beskriver Buiret att patienter kan prova att andas med mentolstimulering under minst ungefär en minut, tre gånger dagligen, som en form av sensorisk träning.

Detta ska läsas som en återgivning av vad som presenteras i föreläsningen och inte som en individuell behandlingsordination.

Hyaluronsyrainjektion som funktionellt test

Hyaluronsyrainjektioner är enligt Buiret relativt enkla att genomföra men effekten är kortvarig.

Han använder dem därför framför allt som ett test: om patientens ENS-symtom minskar när volym tillfälligt återförs kan det vara ett gynnsamt tecken inför senare fyllnads- eller rekonstruktionskirurgi.

PRP och PDRN – intressant men osäker evidens

Buiret berättar om besök i Busan och Seoul, där professor Kwon demonstrerat kirurgiska tekniker och injektionsbehandlingar.

Kwon hade enligt föreläsningen tidigare använt PRP ensamt men varit relativt besviken över resultaten. Senare kombinerade han PRP med PDRN, ett ämne baserat på DNA-fragment från lax som används med avsikt att stödja vävnadsreparation.

Buiret är tydlig på denna punkt: att en erfaren kirurg säger att en behandling fungerar är inte samma sak som kontrollerad evidens. De koreanska erfarenheterna var enligt honom inte tillräckligt systematiskt resultatvärderade.

Andningsträning och fysisk aktivitet

Buiret nämner även andningsträning tillsammans med fysioterapeut samt anpassad fysisk aktivitet som delar i ett multimodalt omhändertagande.

Dessa insatser presenteras inte som ett sätt att återställa bortopererad vävnad utan som stöd för patientens funktion och hantering av sjukdomens konsekvenser.

Ångest och depression beskrivs som följder – inte som orsaken till ENS

Buiret ägnar en viktig del av föreläsningen åt psykisk hälsa.

Han anser att psykologiskt och psykiatriskt stöd kan vara mycket viktigt för svårt drabbade ENS-patienter, men betonar samtidigt att sättet detta presenteras på är avgörande.

Om läkaren säger till patienten att allt sitter i huvudet och därefter skickar personen till psykiatrin riskerar behandlingskontakten enligt honom att misslyckas.

Buirets budskap är i stället att ångest och depression kan utvecklas som konsekvenser av ENS och därefter göra det redan svåra tillståndet ännu svårare att uthärda.

Han hänvisar till en randomiserad kontrollerad studie där antidepressiv behandling i kombination med kognitiv beteendeterapi jämfördes med placebo utan motsvarande terapi.

Ångest- och depressionspoäng förbättrades och även ENS6Q sjönk, men ENS-symtomen försvann inte.

Buiret formulerar därför orsakssambandet tydligt i föreläsningen: psykiskt stöd kan hjälpa patienten att hantera sjukdomens följder och minska den samlade symtombelastningen, men det återställer inte den anatomiska eller sensoriska skadan i näsan.

Kirurgisk behandling – att återföra volym till näshålan

Den kirurgiska princip Buiret beskriver kallas inferior meatus augmentation procedure, IMAP.

Grundidén är att återföra volym till främre delen av näshålan, i närheten av området där den främre delen av den nedre näsmusslan tidigare fanns och längs den laterala näsväggen.

Buiret anger att HAS enligt hans redovisning rekommenderar att symtomen ska ha funnits i minst sex månader innan rekonstruktiv kirurgi övervägs.

Revbensbrosk

Flera olika implantatmaterial har använts. Buiret beskriver patientens eget revbensbrosk som ett standardalternativ eftersom materialet har relativt god beständighet och inte ger samma risk för avstötning som främmande material.

Viss resorption kan dock förekomma.

I föreläsningen visar han en operationsfilm från professor Zhang i Seoul. Där skapas en ficka i den laterala näsväggen och revbensbrosk placeras så att en ny volym bildas i området för den tidigare nedre näsmusslan.

Andra implantatmaterial

Buiret nämner även Medpor, hydroxiapatit och Bio-Oss. Främmande material kan enligt hans genomgång innebära större risk för exempelvis extrusion eller avstötning än kroppseget material.

Han beskriver också ett samarbete med ett laboratorium i Bordeaux kring vävnadsteknik och framtida implantat som både skulle kunna återföra volym och samtidigt förbättra slemhinnans biologiska funktion.

Fettinjektioner – Buirets egen patientserie

Buiret använder även patientens egna fettceller enligt Coleman-teknik.

Fettet injiceras framför allt i området för den främre delen av den nedre näsmusslan, men även längs den laterala väggen och vid näsgolvet. Flera behandlingstillfällen kan behövas eftersom en del av volymen kan försvinna över tid.

I föreläsningen presenterar han en serie med elva konsekutiva ENS-patienter som behandlats med denna metod.

16 median ENS6Q före ingreppet.

9 median ENS6Q efter behandlingen.

6 av 11 patienter hamnade under den diagnostiska ENS6Q-gränsen.

Buiret beskriver förändringen som statistiskt signifikant och kliniskt intressant. Resultaten hade enligt föreläsningen publicerats i den franska ÖNH-föreningens tidskrift.

Varför fungerar rekonstruktion för vissa men inte för andra?

En viktig begränsning är att resultaten varierar kraftigt.

Vissa patienter får tydlig förbättring utan att symtomen försvinner helt. Andra får liten eller ingen effekt.

Buiret menar att individuell anatomi och individuell luftflödesdynamik sannolikt är en viktig förklaring. Det är också bakgrunden till nästa del av föreläsningen: utvecklingen av personanpassad kirurgisk planering.

Stamceller som möjlig framtida behandling vid ENS

En av framtidslinjerna gäller cellbaserad behandling.

Buiret beskriver en av de få randomiserade kontrollerade studier som han tar upp inom ENS. Där jämfördes vanlig fettinjektion enligt Coleman-metoden med fett som hade berikats med stamceller.

ENS6Q förbättrades mer i gruppen som fick det stamcellsberikade materialet.

Föreläsningen presenterar detta som ett lovande forskningsområde, inte som en färdig standardbehandling. En framtida kombination av funktionell volymåterställning och biologisk vävnadsregeneration är enligt Buiret särskilt intressant.

CFD, artificiell intelligens och digitala tvillingar – framtidens ENS-kirurgi?

Den kanske mest framtidsinriktade delen av föreläsningen handlar om personanpassade implantat.

Problemet med dagens rekonstruktion är att samma typ av implantat och samma ungefärliga placering kan fungera bra för en patient men dåligt för en annan.

Buirets forskningslinje försöker därför använda patientens egen datortomografi för att skapa en digital tvilling av näsan.

Så är tanken att processen ska fungera

1. Patientens näshåla rekonstrueras digitalt från datortomografi.
2. Luftflödet beräknas med CFD.
3. Många olika implantatstorlekar, former och placeringar skapas digitalt.
4. Artificiell intelligens används för att analysera hur varje alternativ påverkar luftflödet.
5. De mest lovande lösningarna kan därefter väljas ut innan verklig kirurgi genomförs.

Buiret visar ett proof-of-concept hos en patient där nästan bara roten av den nedre näsmusslan återstår.

Tusentals möjliga implantat simuleras digitalt. Intressant nog gav den traditionella laterala placeringen inte bäst beräknat luftflöde i just detta fall.

Det bästa simulerade resultatet kom i stället från ett relativt litet implantat intill nässkiljeväggen.

Detta illustrerar en viktig princip: anatomisk rekonstruktion och funktionell rekonstruktion är inte nödvändigtvis samma sak. Ett implantat som ser mest anatomiskt naturligt ut behöver inte automatiskt ge det bästa luftflödet.

Resultatet var vid föreläsningen fortfarande teoretiskt och implantatet hade inte opererats in.

Nästa planerade steg är enligt Buiret ett projekt med omkring 40 redan segmenterade datortomografier samt ytterligare material från Korea. Därefter behövs etiska godkännanden och kliniska studier för att undersöka om de digitala simuleringarna verkligen förutsäger verkliga behandlingsresultat.

Internationellt samarbete

Buiret beskriver ett internationellt nätverk med Valence, Seoul, Busan, Mines Paris-Saclay och CNRS samt kontakter i bland annat Ulm och Bordeaux för biomaterial, vävnadsteknik och forskning.

Guillaume Buirets viktigaste slutsatser om Empty Nose Syndrome

Föreläsningen avslutas med ett antal återkommande huvudbudskap.

1. ENS ska inte förnekas. Buiret beskriver sjukdomen som verklig och iatrogen.
2. En mycket öppen näsa utesluter inte ENS. Den paradoxala obstruktionskänslan är tvärtom en central del av tillståndet.
3. TRPM8 och luftflödesdynamik ger biologiska förklaringsmodeller. De förklarar dock sannolikt inte hela sjukdomsbilden.
4. ENS6Q och bomullstest används kliniskt. Rhinomanometri och datortomografi kan bidra med ytterligare information.
5. Förekomsten är fortfarande okänd. Det saknas tillräckliga prospektiva registerdata.
6. Prevention är avgörande. Buiret återkommer flera gånger till försiktighet vid kirurgi på de nedre näsmusslorna.
7. Psykisk ohälsa ska behandlas men inte användas för att förneka sjukdomen. I föreläsningen beskrivs ångest och depression som möjliga konsekvenser av ENS.
8. Rekonstruktiv kirurgi kan hjälpa vissa patienter. Resultaten varierar dock och fullständig symtomfrihet är inte garanterad.
9. Stamceller och vävnadsteknik är lovande forskningsområden.
10. Personanpassade implantat kan bli nästa steg. CFD, AI och digitala tvillingar kan i framtiden hjälpa kirurger att välja implantatets storlek och placering individuellt.
11. Patienten måste informeras. I frågestunden säger Buiret att patienter inför kirurgi på näsmusslorna ska informeras om risken för ENS.

Det kanske viktigaste budskapet i hela föreläsningen är att Empty Nose Syndrome inte längre bör reduceras till motsägelsen ”näsan är öppen, därför kan patienten inte vara täppt”. Föreläsningen beskriver i stället ENS som ett komplext tillstånd där anatomi, luftflöde, sensorik, slemhinna och centrala nervsystemets tolkning av andningen samverkar.

Källkritisk anmärkning

Det här inlägget är ett bearbetat svenskt referat av Guillaume Buirets föreläsning och ska läsas som just detta.

Underlaget bygger på automatiskt genererad fransk textning som har bearbetats och rättats språkligt. Enstaka felhörningar eller tolkningsskillnader kan därför förekomma.

Särskilt exakta numeriska värden, hänvisningar till enskilda forskningsstudier och formuleringar om de franska HAS-rekommendationerna bör kontrolleras mot originalpublikationen eller den ursprungliga rekommendationstexten innan materialet används som medicinsk eller juridisk bevisning.

Detta inlägg återger vad som presenteras i föreläsningen. Det ersätter inte individuell medicinsk bedömning och innebär inte att varje metod som diskuteras har etablerad effekt för varje ENS-patient.

Läs vidare på bloggen om Empty Nose Syndrome och näskirurgi

Kirurgi av näsmusslorna och Empty Nose Syndrome – Marc Oliver Scheithauer Svensk genomgång av forskning om turbinatkirurgi, atrofisk rinit och ENS. Tom Näsa Syndrom – guide för diagnos och behandling Översikt om diagnostik och hantering efter konkoplastik och septoplastik. Utbildande filmer om Empty Nose Syndrome Föreläsningar, specialistmaterial och videor om ENS och näsmusselkirurgi. Näsoperation – risker, komplikationer och Empty Nose Syndrome Fördjupning om septoplastik, konkoplastik och långvariga komplikationer. Framtida ENS-behandling – stamceller, bioprinting och regenerativ medicin Fördjupning om cellterapi, vävnadsteknik, CFD och framtida behandlingsmöjligheter. Evidence-Based Proposals for Inferior Turbinate Management Utdrag om funktionell näsmusselvävnad och risken för ENS efter olika behandlingsmetoder.

Empty Nose Syndrome Info På den separata informationssidan finns fler artiklar om ENS, forskning, patientberättelser, behandling och utvecklingen inom området.

Besök Empty Nose Syndrome Info

↑ Tillbaka till början

Södra Älvsborgs Sjukhus – min vårdskada efter näsoperation och Empty Nose Syndrome

Patientberättelse SÄS Borås Näsoperation Empty Nose Syndrome

Den här sidan handlar om min näsoperation på Öron Näsa Hals vid Södra Älvsborgs sjukhus i Borås och om de långvariga problem som utvecklades efter ingreppet. Den tar också upp risker och komplikationer efter septumplastik, konkoplastik, turbinatreduktion och annan kirurgi på näsmusslorna.

Jag sökte vård för nästäppa. När jag tackade ja till operationen uppfattade jag att en anatomisk förändring i nässkiljeväggen skulle åtgärdas och att de huvudsakliga riskerna var blödning och infektion. Jag hade då ingen djupare kunskap om hur näsmusslorna, slemhinnan, luftflödet och näsans sensorik tillsammans påverkar upplevelsen av att kunna andas normalt.

Efter operationen utvecklade jag bland annat uttalad torrhet, brännande och svidande känsla vid andning, förändrad känsla av luftflöde, sömnproblem och en stor funktionell skillnad mellan höger och vänster näshalva. Med tiden började symtombilden överensstämma med Empty Nose Syndrome, ENS.

Det här hände mig Septumkirurgi och förändringar av näsmusslorna följdes av långvariga problem med näsandningen.

Det jag granskar Informationen före operationen, mätresultaten, den förändrade anatomin och uppföljningen efteråt.

Syftet med sidan Att andra patienter ska kunna ställa bättre frågor innan de fattar beslut om irreversibel näskirurgi.

Sidan kombinerar min egen patientberättelse med medicinsk information och forskning. Jag försöker därför tydligt skilja mellan mina personliga erfarenheter, dokumenterade förändringar i mitt fall och sådant som vetenskapliga studier beskriver mer generellt.

Innehåll – gå direkt till ett avsnitt

• Näsoperation och riskerna som bör diskuteras
• Vem är jag som berättar?
• Min tidigare erfarenhet av vården
• Vad är Empty Nose Syndrome?
• Patientberättelser efter näskirurgi
• Min historia – SÄS Borås
• Krista och sned nässkiljevägg
• Rhinomanometri före operationen
• Informationen jag fick före ingreppet
• Senare möte med Bengt Nilsson Helger
• Operationen utförd av Anders Arbrandt
• När jag upptäckte förändringarna
• Vad näsmusslorna gör
• Septum och septums svällkropp
• Näscykeln efter operationen
• Torrhet och bakre delen av näsan
• Öppning mot bihålan och formförändring
• Infektioner och slemhinneförändringar
• Sensorik och känslan av luftflöde
• Hur problemen utvecklades över tid
• Så förändrades mitt liv
• Vad går att göra vid ENS?
• Om du själv fått en vårdskada
• Mina försök att få SÄS att lyssna
• Forskning och vidare läsning
• Vanliga frågor

Näsoperation för nästäppa – ett beslut som kräver mer än en CT-bild

Septumplastik och kirurgi på näsmusslorna är etablerade behandlingar inom ÖNH. För vissa patienter kan ett kirurgiskt ingrepp ge en tydlig förbättring. Samtidigt är nästäppa ett symtom som kan ha flera orsaker och en anatomisk avvikelse behöver inte ensam förklara patientens problem.

En näsa kan påverkas av bland annat septumdeviation, förstorade näsmusslor, allergisk eller icke-allergisk rinit, infektion, slemhinnesvullnad, nasalvalv och andra anatomiska eller fysiologiska faktorer. Därför anser jag att en patient inför ett permanent ingrepp bör få en tydlig förklaring till vad som bedöms vara själva orsaken till besvären.

Empty Nose Syndrome kan uppstå efter omfattande förändringar i näsans funktionella anatomi. Min egen historia beskrivs längre ned på sidan.

För mig blev frågan om proportionalitet central först i efterhand. Före operationen hade jag genomgått en mätning av näsans luftflöde där flödet efter avsvällning blev normalt. I dag anser jag att detta borde ha lett till en mer ingående diskussion om hur stor del av nästäppan som verkligen berodde på en permanent anatomisk begränsning.

Min kritik är inte att all septumplastik eller all behandling av näsmusslorna är fel. Min kritik är att patienten måste förstå vilken vävnad som ska förändras, varför den ska förändras, vilka alternativ som finns och vilka långvariga problem som kan uppstå om näsans funktionella yta eller sensorik påverkas.

Shattered Trust – The Untold Story of Empty Nose Syndrome

Vem är jag som berättar detta?

Illustration av hur näsans anatomi kan förändras när vävnad från de nedre näsmusslorna reduceras.

Jag skriver från perspektivet av en patient som själv drabbats av långvariga besvär efter näskirurgi. Under åren efter operationen har jag lagt mycket omfattande tid på att läsa medicinska artiklar, studera röntgen- och endoskopibilder, sammanställa material och tala med andra patienter med liknande erfarenheter.

Min efterforskning har pågått under många år och omfattar tusentals timmar. Det gör mig inte till läkare, men det innebär att jag känner mitt eget fall, mina bilder och min medicinska dokumentation betydligt bättre i dag än vad jag gjorde när jag tackade ja till operationen.

Den här sidan är inte sponsrad. Mitt syfte är att beskriva min historia och ge andra patienter sådana frågor att ställa som jag själv önskar att jag hade känt till före ingreppet.

För mer omfattande material om komplikationer efter näskirurgi finns även min tidigare onlinebok om komplikationer efter näsoperation.

Patientgruppen Empty Nose Syndrome Europe.

Kontakten med andra drabbade har varit viktig för mig. Patientberättelser kan aldrig ersätta forskning eller individuell medicinsk bedömning, men de kan synliggöra problem som annars riskerar att försvinna när uppföljningen efter kirurgi huvudsakligen fokuserar på om passagen blivit större.

För en patient är frågan inte bara hur näsan ser ut vid en kort kontroll efter operationen. Den avgörande frågan är hur den fungerar i vardagen månader och år senare.

Min egen videoberättelse

Min tidigare erfarenhet av vården påverkade hur jag såg på operationen

År 2006 fick jag ulcerös kolit och under många år därefter hade jag omfattande kontakt med sjukvården. Den erfarenheten gjorde att jag började intressera mig allt mer för hur olika sjukdomar behandlas och hur stor betydelse patientens hela hälsosituation kan ha.

Jag var under en period mycket kritisk mot att medicinska specialiteter ibland arbetar var för sig och att sambandet mellan olika symtom då kan få för lite uppmärksamhet. Den kritiken kom senare att påverka hur jag såg på min nästäppa och den kirurgi som hade genomförts.

Efter flera års tarmsjukdom gjorde jag stora förändringar i min kost och livsstil. Därefter följde en lång period då min tarminflammation var betydligt lugnare och jag kunde vara utan tidigare medicinering. För mig blev det en stark personlig erfarenhet av att symtom kan påverkas av fler faktorer än jag tidigare förstått.

I dag skulle jag däremot inte använda min egen erfarenhet för att hävda att kost generellt botar ulcerös kolit eller att privata IgG-tester ensamma kan diagnostisera födoämnesintolerans. Den relevanta lärdomen för den här sidan är en annan: innan permanent kirurgi används mot ett symtom bör reversibla och behandlingsbara orsaker vara så väl utredda som möjligt.

När det gäller nästäppa kan sådana orsaker bland annat vara allergisk rinit, annan slemhinneinflammation och varierande svullnad i näsmusslorna. En septumdeviation kan samtidigt vara kliniskt betydelsefull hos vissa personer. Det avgörande är därför den individuella bedömningen, inte bara att en CT-bild visar att septum inte är helt rak.

Det jag önskar att jag hade förstått 2014 är att ”mer utrymme” inte automatiskt är samma sak som ”bättre näsfunktion”. Efter min operation blev just detta den centrala motsägelsen: näsan blev mycket öppnare, men min förmåga att andas normalt och bekvämt blev sämre.

Vad är Empty Nose Syndrome efter näsmusselkirurgi?

Empty Nose Syndrome, ENS, är ett iatrogent tillstånd som framför allt har beskrivits efter kirurgi där näsmusslorna reducerats kraftigt. Ett karakteristiskt drag är paradoxen att näshålan kan vara anatomiskt mycket öppen samtidigt som patienten upplever obehaglig andning, nästäppa, lufthunger eller en känsla av att luftflödet inte registreras normalt.

Andra symtom som beskrivs i forskningen är torrhet, brännande känsla, skorpbildning och kraftigt försämrad livskvalitet. Forskningen om ENS har också lyft fram förändrade luftflödesmönster och nedsatt sensorisk återkoppling från näsans slemhinna.

En modern översikt beskriver bland annat ENS6Q, cotton test och bild- eller endoskopundersökning som delar i utredningen. Det finns fortfarande frågor om mekanismerna bakom tillståndet, men ENS är inte längre ett fenomen som bara förekommer i patientforum.

Medicinsk vidare läsning

Surgery of the turbinates and “empty nose” syndrome Empty Nose Syndrome: update on pathophysiology, diagnosis and treatment Physiological mechanism for sensing nasal airflow Systematic review of treatment options for ENS

Fyra filmer om ENS och följder efter näskirurgi

När näsoperation får mycket svåra konsekvenser för patienten

Under min efterforskning har jag kommit i kontakt med många människor som beskrivit långvariga problem efter kirurgi på septum eller näsmusslorna. Enskilda patientfall visar inte hur vanligt en komplikation är, men de visar hur allvarligt resultatet kan bli för den person som drabbas.

För vissa har besvären påverkat sömn, arbete, relationer och möjligheten att vistas i normala inomhus- eller utomhusmiljöer. I vissa offentliga patientberättelser förekommer även självmord efter mycket svårt och långvarigt lidande. Sådana händelser måste återges varsamt och ska inte användas som bevis för att kirurgin ensam förklarar ett enskilt dödsfall.

Materialet nedan är patientrelaterat illustrationsmaterial från den tidigare versionen av sidan. Det ska läsas som exempel på erfarenheter och rapporterade konsekvenser, inte som statistik över riskerna med en viss operation.

Min historia – från nästäppa till mitt livs mest avgörande vårdbeslut

Som barn hade jag återkommande problem från övre luftvägarna och opererade bort halsmandlarna och adenoiden. Som vuxen utvecklade jag ulcerös kolit. Runt 2014 hade jag även nästäppa och sökte därför hjälp hos Öron Näsa Hals på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås.

Vid den tidpunkten hade jag mycket begränsad kunskap om näsans funktion. Jag kände inte till näsmusslornas betydelse, septums svällkropp, näscykeln eller den sensoriska mekanism genom vilken hjärnan registrerar luftflödet. Jag litade därför på att specialistvården skulle förklara både vad som behövde göras och vilka risker som var relevanta.

På CT syntes en högersidig ben- och broskutväxt, en så kallad krista. Den blev en viktig del i förklaringen till varför kirurgi föreslogs.

Krista, septumdeviation och frågan om vad som faktiskt orsakade nästäppan

Exempel på en septal krista.

Min CT-bild där området med den högersidiga kristan markerats.

Det jag senare började ifrågasätta var inte att kristan fanns. Frågan var vilken funktionell betydelse den hade. En avvikelse i septum kan vara kliniskt betydelsefull, men en anatomisk bild måste värderas tillsammans med symtom och funktionella mätningar.

Nässkiljeväggens form, näsmusslornas storlek och det tillgängliga utrymmet behöver bedömas tillsammans när nasal obstruktion utreds.

Näsmusslorna kan vara olika stora på höger och vänster sida. Detta kan vara en del av hur näshålan anpassats till den tillgängliga geometrin. Jag anser därför att målet inte bör vara att skapa maximal anatomisk öppenhet utan att återställa eller bevara en fungerande näsandning.

Rhinomanometri på SÄS Borås – normalt flöde efter avsvällning

I samband med utredningen genomfördes rhinomanometri, en undersökning som mäter luftflöde och motstånd genom näsan. Mätningen kan göras både före och efter att slemhinnan svällts av med läkemedel.

I mitt fall blev luftflödet normalt efter avsvällning. I efterhand har detta fått mycket stor betydelse för mig. Det visar åtminstone att en betydande del av begränsningen kunde förändras när slemhinnans volym minskade.

Det betyder inte automatiskt att en anatomisk komponent helt saknade betydelse. Men jag anser att resultatet borde ha lett till en tydligare diskussion om varför permanent kirurgi ändå bedömdes vara rätt åtgärd, vilken del av operationen som verkligen behövdes och om en mer begränsad behandling hade varit möjlig.

Läs mer om rhinomanometri

Informationen jag fick före operationen – min kritik mot beslutsunderlaget

Malin Börjesson vid Öron Näsa Hals på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås.

Rhinomanometrin genomfördes i samband med min utredning hos Malin Börjesson. Jag frågade också vilka risker och komplikationer som kunde följa av operationen.

Min tydliga minnesbild är att jag fick information om blödning och infektion. Jag minns däremot inte att ENS, långvarig torrhet, sensorisk påverkan eller en större förändring av näsmusslorna diskuterades med mig.

Det är just detta som är kärnan i min kritik. Jag gjorde mitt val utifrån den riskbild jag hade fått.

Efter besöket sökte jag själv efter svensk information om septumplastik. Det jag fann gav mig inte heller någon tydlig bild av risken för en långvarigt förändrad andningsupplevelse eller av hur betydelsefulla näsmusslorna är för näsans fysiologi.

Jag vägde därför en möjlig förbättring av höger näsborre mot vad jag uppfattade som huvudsakligen övergående risker. Med den informationen framstod operationen som ett rimligt val.

Hade jag förstått att ingreppet kunde omfatta omfattande förändringar av näsmusslorna och att vissa patienter efter turbinatkirurgi utvecklar kronisk torrhet, paradoxal obstruktion och ENS hade jag haft ett helt annat beslutsunderlag.

Jag kan inte fastställa varför denna information inte kom fram i mitt fall, och jag tänker därför inte tillskriva enskilda personer motiv som jag inte kan bevisa. Min kritik är mer konkret än så: jag hade inte förstått omfattningen av ingreppet eller de långsiktiga konsekvenser som senare blev centrala i mitt liv.

Bengt Nilsson Helger – ett senare och mer lyssnande möte

Något år efter operationen träffade jag Bengt Nilsson Helger på ÖNH-mottagningen. Jag upplevde honom som betydligt mer lyssnande än flera av de kontakter jag tidigare haft.

Han beskrev också ett mer försiktigt förhållningssätt till kirurgi. För mig blev det mötet viktigt eftersom det visade hur olika bedömningar och operativa strategier kan vara även inom samma specialitet.

Samtidigt diskuterade vi frågan om patientens eget ansvar. Jag håller med om att en patient bör ställa frågor och läsa på när det är möjligt. Men det finns en grundläggande informationsobalans mellan en patient och en specialistklinik. Patienten kan bara fråga om sådant han eller hon vet existerar.

Om patienten tror att operationen gäller en septal krista men inte förstår att näsmusslorna kan komma att reduceras, är det svårt att på egen hand söka efter riskerna med just den delen av ingreppet.

Det är därför jag anser att huvudansvaret för tydlig preoperativ information måste ligga hos den verksamhet som föreslår och utför ett irreversibelt ingrepp.

Operationen på SÄS Borås utförd av Anders Arbrandt

Efter några månader kallades jag till operation på Södra Älvsborgs sjukhus. Kirurgen var Anders Arbrandt.

Vårt möte före operationen var kort och ägde rum relativt nära inpå ingreppet. Min uppfattning var fortfarande att kristan och septum stod i centrum för operationen.

Jag frågade även här om riskerna men gick in i operationssalen utan att förstå att näsmusslornas funktion skulle bli en central fråga i mitt liv efteråt.

Efter operationen var jag kraftigt svullen och hade ont. När svullnaden så småningom minskade märkte jag att framför allt höger sida hade blivit mycket mer öppen.

I början kunde den ökade öppenheten uppfattas som en förbättring. Men ju mer svullnaden försvann desto tydligare blev en annan känsla: det naturliga motståndet och den normala upplevelsen av luftpassagen fanns inte längre på samma sätt.

Under den följande tiden började jag även reagera på torr luft. Bilvärme vintertid, som jag tidigare kunnat använda utan problem, började ge kraftigt svidande och brännande obehag i näsan. Problemen kom därefter att bli mer omfattande.

Chocken i efterhand – näsmusslorna hade förändrats betydligt mer än jag förstått

De nedre näsmusslorna är funktionella strukturer längs näshålans sidovägg.

Det var först när jag senare lät göra privata undersökningar och började jämföra bilder som jag förstod omfattningen av de anatomiska förändringarna.

Jag hade fram till dess trott att den centrala åtgärden varit att korrigera kristan. När jag studerade materialet blev det tydligt för mig att även de nedre näsmusslorna hade reducerats i betydande omfattning.

Det var en mycket tung insikt eftersom just de strukturer som nu saknades eller var förändrade har funktioner kopplade till luftkonditionering, fuktning, filtrering och luftflöde.

Illustration av hur en partiell turbinatresektion kan förändra näshålans volym och den funktionella slemhinneytan.

Vad gör näsmusslorna – och varför spelar vävnadsbevarande roll?

Näsmusslorna är benstrukturer täckta av kärlrik slemhinna. De är en del av det system som formar luftflödet genom näshålan och bidrar till att värma, fukta och rena inandningsluften.

Luftflöde

Näsmusslornas geometri påverkar hur luftströmmen leds genom näsan och hur stor slemhinneyta som kommer i kontakt med luften.

Fuktning

Slemhinnan hjälper till att tillföra fukt till inandningsluften och skyddar samtidigt den egna vävnaden från uttorkning.

Uppvärmning

Den kärlrika vävnaden hjälper näsan att värma luften innan den når svalget och de nedre luftvägarna.

Filtrering

Slem, epitel och cilier deltar i näsans förmåga att fånga upp partiklar och transportera material bakåt mot svalget.

Näscykel

Den vaskulära vävnaden kan ändra volym och är en del av den normala variationen mellan höger och vänster näshalva.

Sensorik

Kylning av nässlemhinnan och stimulering av trigeminala receptorer bidrar till den subjektiva känslan av att luft passerar.

Det är därför jag reagerar starkt mot en förenklad tanke där en näsa bedöms enbart efter hur stor luftpassagen blivit. Funktionell näsandning är mer komplicerad än maximal öppning.

Septumplastik, septums svällkropp och en näsa som blev för öppen

I den främre och övre delen av septum finns den så kallade septal swell body, eller septums svällkropp. Modern forskning beskriver denna struktur som en anatomisk komponent som påverkar nasal resistans och luftflödesdynamik.

I mitt fall såg området efter operationen annorlunda ut än på den mindre opererade sidan. Den högra näshalvan var betydligt öppnare och den normala volymvariation jag kunde se på vänster sida var mycket mindre uttalad till höger.

Jag beskriver inte detta som bevis för att alla septumplastiker förstör septums svällkropp. Det jag beskriver är vad jag såg och senare fick anledning att undersöka i mitt eget fall efter en kombination av septumkirurgi och reduktion av näsmusslorna.

Systematisk översikt om septal swell body och nasal luftpassage

Näscykeln – stor skillnad mellan min vänstra och högra näshalva

Näscykeln innebär att kärlrik vävnad i näsan periodvis sväller och minskar i volym. Därigenom varierar luftpassagen naturligt mellan höger och vänster sida.

Efter min operation blev skillnaden mellan sidorna tydlig. Vänster sida, som var mindre kirurgiskt förändrad, kunde fortfarande variera betydligt mellan mer öppen och mer svullen fas.

Vänster sida visar tydlig skillnad mellan olika faser.

På den mer opererade högra sidan är skillnaden betydligt mindre.

Höger sida, där jag hade genomgått både septumkirurgi och omfattande förändring av den nedre näsmusslan, förblev mycket öppen.

När den bättre vänstra sidan sväller i sin naturliga cykel blir jag mer beroende av den högra sidan. Det är samtidigt på höger sida som jag har den sämsta känslan av luftpassage.

Det skapar den paradox som varit så svår att förklara för andra: näsborren är fysiskt mycket öppen, men andningen kan ändå kännas otillräcklig och stressande.

Kronisk torrhet och obehag i bakre delen av näsan

När mina symtom utvecklades blev torrheten en av de största begränsningarna. Torra, varma och kalla miljöer som tidigare inte hade varit något problem kunde nu ge uttalat svidande och brännande obehag.

Röntgenbilder som visar den betydligt större öppningen efter operationen.

Bakre delen av näsan blev ett område med återkommande torrhet och irritation.

Jag upplevde också problem längre bak mot nasofarynx. När näsans främre funktionella yta reducerats upplevde jag att luft nådde längre bak på ett hårdare och torrare sätt.

Det är en av orsakerna till att jag anser att kirurgiskt resultat inte bara bör bedömas efter hur stor öppningen är. För mig blev en stor öppning i stället en del av problemet.

Öppning mot bihålan och förändring av näsans struktur

Vid senare undersökningar upptäcktes även en öppning mellan vänster näshåla och vänster maxillarsinus. Jag hade inte känt till denna förändring direkt efter operationen.

Den öppning mot vänster maxillarsinus som senare uppmärksammades.

Jag kan inte utifrån bilden ensam fastställa exakt när eller genom vilken mekanism öppningen uppstod. Min kritik är att jag efter operationen hade en anatomisk förändring som jag själv inte hade förstått fanns förrän jag senare lät undersöka näsan mer ingående.

Förändrad form och nasalvalv

Jag upplevde också en förändring av näsans form och senare har problem i nasalvalvsområdet uppmärksammats. Septum är inte bara en skiljevägg för luftflödet utan också en del av näsans bärande struktur.

Det är ytterligare ett exempel på varför en septumplastik inte bör beskrivas för patienten som om man enbart ”rätar ut en vägg”. Kirurgin sker i en tredimensionell struktur där brosk, slemhinna, stöd och luftflöde samverkar.

Infektioner och förändrad slemhinna efter operationen

Bildmaterial från perioden efter infektion och långvariga slemhinneproblem.

Mina besvär kom inte som ett enda plötsligt förlopp. En del problem började tidigt efter operationen medan andra utvecklades successivt.

Flera år efter ingreppet fick jag en kraftig infektion i näsan. Därefter försämrades situationen påtagligt och den sensoriska upplevelsen på framför allt höger sida blev ännu sämre.

Jag började då själv undersöka frågan om hur kronisk uttorkning, infektion och förändrad slemhinna kan påverka epitel och sensorik.

Slemhinnan har en barriärfunktion och innehåller både sekretoriska celler och cilier. Långvarig irritation och inflammation kan påverka vävnadens funktion. I forskning om ENS har histologiska och neuro-sensoriska förändringar diskuterats som delar av tillståndets patofysiologi.

Jag är därför mycket kritisk till att långsiktigt resultat efter näskirurgi ofta reduceras till en fråga om huruvida näsan är ”öppen”. Slemhinnans kvalitet och patientens faktiska funktion behöver också tas på allvar.

När luften passerar men hjärnan inte längre uppfattar den normalt

Den nasala vestibulen är ett av områden där temperatur och luftflöde registreras sensoriskt.

Ett av mina mest svårförklarade problem är att luft kan passera genom höger näsborre utan att passagen känns normal.

På vänster sida kan jag fortfarande tydligt uppleva luftflödet. På höger sida är den sensoriska återkopplingen kraftigt nedsatt.

För en person som aldrig har upplevt detta kan det låta som en mindre detalj. I praktiken påverkar det hela upplevelsen av andningen.

Forskning om nasal luftflödesperception beskriver trigeminala köldreceptorer och särskilt TRPM8 som en viktig del av känslan av fri nasal luftpassage. Slemhinnans kylning påverkas i sin tur av både luftflödesmönster och luftfuktighet.

The physiological mechanism for sensing nasal airflow

The distribution of thermoreceptors within the nasal cavity

Detta ger en fysiologisk bakgrund till den paradox som ENS-patienter beskriver: en anatomiskt öppen näsa kan upplevas som otillräcklig om luftflödet och den sensoriska stimuleringen inte längre fungerar på normalt sätt.

För mig är detta en av de viktigaste sakerna som saknades i min förståelse före operationen. Jag trodde att mer luft automatiskt skulle kännas bättre. Jag visste inte att känslan av att kunna andas är beroende av hur luften leds över fungerande, sensorisk slemhinna.

Problemen utvecklades successivt – därför tog det flera år att förstå sambandet

När jag ser tillbaka fanns tidiga tecken redan månader efter operationen. Jag började få sömnproblem och reagerade ovanligt starkt på torr luft, framför allt bilvärme vintertid.

Men jag kopplade inte detta till operationen. Jag trodde fortfarande att kirurgin hade löst ett problem och sökte därför andra förklaringar till mina nya symtom.

Med åren blev torrheten och det brännande obehaget värre. Efter infektionen flera år senare blev hela symtombilden betydligt tydligare och jag började på allvar undersöka Empty Nose Syndrome.

För mig tog det flera år innan sambandet stod klart. Det är en viktig anledning till att jag anser att långsiktig uppföljning efter näskirurgi behövs.

En kontroll några veckor efter operationen kan visa om det blöder, om såret läker och om passagen är öppen. Den kan däremot inte ensam säga hur patientens slemhinna, sensorik, sömn och andningsupplevelse kommer fungera flera år senare.

Så förändrades mitt liv efter näsoperationen

Före operationen var jag en mycket aktiv person. Jag hade under många år ägnat mig åt bland annat fallskärmshoppning, klättring, skidåkning, resor, skärmflygning, löpning, paddling, cykling och orientering. Jag hade byggt upp ett liv där frihet och fysisk aktivitet var centrala delar.

Det som gör följderna efter operationen så svåra för mig är att själva andningen nu är en ständig påminnelse. Man kan lämna en aktivitet, en plats eller en situation, men man kan inte ta paus från att andas.

De problem jag har levt med

• Brännande och svidande känsla i näsan vid inandning.
• Mycket stor känslighet för torr luft.
• Problem i varma, kalla och dammiga miljöer.
• Ökad känslighet för rök, partiklar och starka dofter.
• Kraftigt förändrad känsla av luftflöde i höger näsborre.
• En mycket öppen höger sida som ändå inte ger en normal andningsupplevelse.
• Stora problem när vänster sida blir mer svullen under näscykeln.
• Återkommande torrhet och irritation i näsa och ögon.
• Nervliknande smärta kring näsan och höger öga.
• Förändrat luktsinne på den mer drabbade sidan.
• Obehag längre bak i näsan och nasofarynx.
• Sömnproblem.
• Behov av högre luftfuktighet och återkommande fuktning för att lindra symtomen.

I torra miljöer kan det kännas som om slemhinnan utsätts för en kontinuerligt irriterande luftström. Under perioder har jag behövt använda mask eller andra sätt att försöka bevara mer fukt i inandningsluften.

Resor som tidigare varit en av mina största glädjekällor blev mycket svårare. Värme och låg luftfuktighet kunde förvandla en semester till en situation där jag i stället fokuserade på hur jag skulle klara varje andetag.

Det är i den betydelsen jag säger att operationen förstörde det liv jag hade. Jag menar inte att allt i mitt liv saknar värde. Jag menar att en grundläggande kroppsfunktion som jag tidigare aldrig behövde tänka på nu påverkar nästan alla delar av vardagen.

Detta är också varför jag reagerar när långvariga postoperativa symtom reduceras till oro eller psykologi. Psykisk belastning kan självklart följa av ett sådant tillstånd, men i mitt fall började historien med en operation, anatomiska förändringar och därefter en konkret förändring av hur näsan fungerar.

Finns det behandling för Empty Nose Syndrome?

Det finns i dag flera sätt att försöka lindra ENS. Konservativ behandling kan bland annat inriktas på fuktning och slemhinnevård. Vid mer uttalade problem används i vissa specialistmiljöer cotton test för att bedöma om en tillfällig volymökning i näshålan förbättrar symtomen.

Kirurgiska och rekonstruktiva metoder syftar ofta till att återställa mer normal geometri och förändra luftflödet genom implantat, autolog vävnad eller andra material. Systematiska översikter visar att sådana behandlingar kan förbättra symtom hos vissa patienter, även om resultaten varierar.

Det är därför inte korrekt att säga att det aldrig finns något att göra efter ENS. Däremot är rekonstruktion något helt annat än att återfå exakt den ursprungliga vävnaden, innervationen och slemhinnefunktionen.

För mig är detta ytterligare ett argument för försiktighet före kirurgin. Att försöka rekonstruera en skadad näsa är betydligt mer komplicerat än att bevara funktionell vävnad från början.

Surgical and Regenerative Treatment Options for Empty Nose Syndrome

Vad bör man göra om man misstänker en vårdskada efter näsoperation?

Min egen erfarenhet har lärt mig hur viktigt det är att börja samla dokumentation tidigt. Det gäller särskilt vid besvär som kan utvecklas långsamt och där sambandet med operationen inte alltid är uppenbart direkt.

1. Begär ut operationsberättelsen och hela ÖNH-journalen.
2. Begär originalbilder från CT, MR eller andra bilddiagnostiska undersökningar.
3. Spara bilder och undersökningar från både före och efter operationen.
4. Be om en ny ÖNH-bedömning om symtomen inte stämmer med vad du fått förklarat.
5. Dokumentera när varje nytt symtom började och hur det påverkar vardagen.
6. Dokumentera kommunikation med vårdgivaren skriftligt.
7. Kontakta Patientnämnden om du behöver hjälp med kontakten med vården.
8. Undersök aktuella regler för klagomål hos IVO.
9. Om det kan röra sig om en ersättningsbar patientskada kan ärendet anmälas till LÖF eller relevant patientförsäkring.
10. Spara samtliga specialistutlåtanden, beslut och medicinska underlag.

Mina försök att få Öron Näsa Hals på SÄS Borås att lyssna efter skadan

När jag till slut hade förstått hur mycket min näsa förändrats ville jag komma i kontakt med ansvariga inom verksamheten. Mitt mål var inte bara att få svar för min egen del utan också att försöka förhindra att andra patienter skulle hamna i samma situation.

Processen blev utdragen. Jag kontaktade flera personer och upplevde att jag under lång tid hänvisades vidare utan att någon tog ett tydligt helhetsansvar för att sätta sig in i det jag försökte beskriva.

Jag hade bland annat kontakt med personer i sjukhusets ledning och försökte få kontakt med ansvariga inom ÖNH-verksamheten. För mig blev detta ytterligare en belastning ovanpå själva skadan.

Senare kontakt med Lena Hedlund

Efter en längre tids försök blev jag slutligen kontaktad av Lena Hedlund. Det samtalet upplevde jag annorlunda.

Hon var sympatisk och lyssnade på vad jag hade att säga. Hon beklagade det inträffade och uttryckte att verksamheten skulle ta lärdom av min erfarenhet.

Det uppskattade jag, och jag tycker att det är viktigt att även detta finns med i berättelsen. Min kritik mot processen innebär inte att varje kontakt varit negativ.

Forskning och medicinska källor om ENS, näsmusslor och luftflöde

• Surgery of the turbinates and “empty nose” syndrome
• Empty Nose Syndrome: An Update on Pathophysiology, Diagnosis, and Treatment
• Surgical and Regenerative Treatment Options for Empty Nose Syndrome
• The physiological mechanism for sensing nasal airflow
• The distribution of thermoreceptors within the nasal cavity
• Septal Swell Body Reduction – systematic review and meta-analysis

Läs vidare om näsoperation och Empty Nose Syndrome

Komplikationer efter näsoperation – min längre genomgång Radiofrekvensbehandling och operation av näsmusslorna Dorys historia efter näskirurgi och Empty Nose Syndrome Empty Nose Syndrome Info – fler artiklar och patientberättelser

Vanliga frågor om septumplastik, näsmusslor och Empty Nose Syndrome

Vad är Empty Nose Syndrome?

ENS är ett tillstånd som framför allt beskrivits efter kirurgi på näsmusslorna. Patienten kan ha en anatomiskt öppen näsa men ändå uppleva paradoxal nästäppa, lufthunger, torrhet, brännande känsla och onormal upplevelse av luftflödet.

Kan man få Empty Nose Syndrome efter operation av näsmusslorna?

ENS har ett dokumenterat samband med tidigare turbinatkirurgi, framför allt mer omfattande reduktion eller resektion av de nedre näsmusslorna. Alla som opereras utvecklar däremot inte ENS.

Kan ENS uppstå efter septumplastik?

ENS förknippas främst med turbinatkirurgi. I praktiken utförs septumkirurgi ibland tillsammans med behandling av näsmusslorna, vilket gör det viktigt att patienten vet exakt vilka delar som planeras att opereras.

Varför kan en mycket öppen näsa ändå kännas blockerad?

Känslan av fri näsandning beror inte bara på öppningens storlek. Luftflödesmönster, slemhinnans kylning och trigeminal sensorik bidrar till hur hjärnan uppfattar luftpassagen.

Vad gör de nedre näsmusslorna?

De bidrar bland annat till att forma luftflödet och till näsans uppvärmning, fuktning, filtrering och slemhinnefunktion.

Vad är rhinomanometri?

Rhinomanometri är en undersökning där näsans luftflöde och motstånd mäts. Mätningen kan göras före och efter avsvällning för att få information om hur stor del av obstruktionen som påverkas av slemhinnans volym.

Finns det behandling för ENS?

Det finns både konservativa och kirurgiska metoder. Fuktning och slemhinnevård används ofta för symtomlindring. Vid svårare ENS kan specialistkliniker använda exempelvis cotton test och olika rekonstruktiva metoder för att förändra luftflödet och återställa volym i näshålan.

Vad bör jag fråga läkaren före septumplastik eller konkoplastik?

Be läkaren beskriva exakt vilka strukturer som ska opereras, hur mycket vävnad som ska reduceras, varför åtgärden behövs, vilka mindre invasiva alternativ som finns och vilka långvariga komplikationer som är kända.

Min slutsats efter det som hände på Öron Näsa Hals i Borås

Jag sökte vården för nästäppa. Jag hade inte Empty Nose Syndrome, kronisk brännande torrhet eller den förändrade känsla av luftflöde som senare kom att dominera min vardag.

Operationen går inte att göra ogjord. Jag kan heller inte i efterhand få tillbaka exakt samma vävnad och anatomi som fanns före ingreppet.

Det jag kan göra är att berätta vad som hände, visa de bilder jag samlat och förklara varför jag anser att min information före operationen inte gav mig möjlighet att förstå vad som stod på spel.

Jag är därför fortfarande starkt kritisk till hur min operation planerades, hur begränsad min förståelse av riskerna var och hur svårt det senare blev att få en samlad diskussion med vården om de långvariga följderna.

Min kritik behöver inte bygga på antaganden om motiv. Den kan bygga på det konkreta: vad jag sökte vård för, vilket beslutsunderlag jag hade, vad som förändrades anatomiskt och hur min funktion därefter påverkades.

En verkligt informerad patient ska kunna svara på fyra frågor innan operationen: Vad ska göras? Varför behöver det göras? Vilken vävnad förändras permanent? Vilka långvariga komplikationer kan följa om resultatet inte blir som planerat?

Om den här sidan gör att en patient före en elektiv näsoperation frågar exakt vad som ska göras med näsmusslorna, begär en second opinion eller får en tydligare genomgång av långsiktiga risker, då har min erfarenhet åtminstone kunnat användas för att hjälpa någon annan.

↑ Tillbaka till början