Doloretta “Dory” Ruggeri Lodge var en kärleksfull och aktiv kvinna som levde ett rikt liv, hängiven sin familj och njöt av vardagens rutiner, som att laga mat och promenera med sin hund. Den 28 december 2018 genomgick hon en näskauterisering utförd av en öron-, näs- och halsläkare (ÖNH-specialist). Hennes läkare försäkrade henne om att det var ett enkelt och riskfritt ingrepp med en snabb återhämtning. Men detta ingrepp blev början på en rad förödande hälsoproblem som till slut ledde till en tragedi. Läs mer om Dory i denna PDF-fil
Omedelbart efter kauteriseringen av sina näsmusslor började Dory uppleva svåra och oväntade symtom. Hon kunde inte sova och kände en ständig känsla av torrhet och kvävning. Hon beskrev det som om hennes näsa hade "en miljon små skärsår," en konstant smärta som gjorde det svårt för henne att fungera.
I hopp om lindring återvände hon flera gånger till ÖNH-läkaren, men varje gång fick hon höra att allt såg bra ut och att det inte fanns någon medicinsk förklaring till hennes symtom. Hon hänvisades till en allmänläkare, som i sin tur skickade henne vidare till andra specialister, inklusive en terapeut och en sömnexpert. Tyvärr gav ingen av dessa remisser några svar, och hon fick gång på gång höra att hennes symtom troligen berodde på ångest eller depression.
Se Dorys berättelse i videon nedan, lyssna efter 12 minuter och 37 sekunder.
Under flera månader förändrades Dorys liv drastiskt. Från att ha varit en livfull kvinna som njöt av familjesammankomster blev hon tillbakadragen och isolerad, ovillig att umgås med sina nära och kära av skam över sitt försämrade tillstånd. Hennes symtom förvärrades gradvis – hon kämpade med ständig andnöd, oförmåga att sova, aptitlöshet och en växande känsla av hopplöshet. Hon prövade alla behandlingar som hennes läkare rekommenderade, inklusive ångestdämpande mediciner, antidepressiva, meditation och livsstilsförändringar som motion – men hennes extrema sömnbrist gjorde det nästintill omöjligt.
I sin desperation började Dory söka svar på egen hand. Sent om nätterna, oförmögen att sova, grävde hon djupt på internet och snubblade till slut över information om ett tillstånd kallat Empty Nose Syndrome (ENS). ENS är en allvarlig iatrogen sjukdom som kan uppstå när viktiga nässtrukturer förloras, vilket leder till kvävningskänslor och extrem torrhet. När Dory läste om syndromet kände hon igen sina egna symtom och insåg att hon äntligen hade hittat orsaken till sitt lidande.
Hennes upptäckt ledde henne till en specialist i Los Angeles som var insatt i ENS och erbjöd en kirurgisk behandling som kunde lindra hennes symtom. Dory var beredd att ta den ekonomiska och känslomässiga risken med att resa tvärs över landet, eftersom detta var hennes sista hopp om att återhämta sig. Men strax innan den planerade operationen fick hon ett samtal från specialistens mottagning – de förklarade att även om ingreppet kunde hjälpa, fanns det inga garantier för att hon skulle återfå sitt normala liv. Denna osäkerhet slog hårt mot Dory, som redan i månader hade kämpat med symtom som läkare avfärdat. Nu kändes även möjligheten till lindring utom räckhåll.
På dagen för sin bortgång fann hennes familj ett brev där hon uttryckte sin förtvivlan och frustration. Hennes dotter berättade att om Dory hade fått mer information om riskerna med näsoperationer, eller om hennes symtom hade tagits på allvar tidigare, hade utgången kunnat bli en annan. Dorys tragiska öde belyser vikten av att läkare ger noggrann information om kirurgiska risker och att sjukvården erkänner och behandlar Empty Nose Syndrome med empati och förståelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar