Forskningen kring "Empty Nose Syndrome" (ENS) handlar om en komplex och ofta förödande sjukdom som kan uppstå efter att man har opererat bort en betydande del av näsmusslorna, de strukturer som reglerar luftflödet genom näshålan. Begreppet myntades först av Kern och Stenkvist 1994 och beskriver tillståndet där näsan känns tom, vilket leder till en rad symtom som paradoxal obstruktion – en känsla av att inte kunna andas trots att näspassagen är öppen.
**Symptom och problematik:**
Patienter med ENS kan uppleva olika fysiska, kognitiva och emotionella symtom. Fysiska problem inkluderar andningssvårigheter, en känsla av kvävning, torrhet i näsan, kronisk näsblödning, och smärta. Kognitiva symtom kan innebära svårigheter att koncentrera sig, medan emotionella problem ofta handlar om ångest, depression och frustration. Symtomens svårighetsgrad varierar beroende på hur mycket av näsmusselvävnaden som har avlägsnats, samt individuella faktorer som kroppens respons på kirurgi och andra yttre faktorer.
**Patofysiologi och mekanismer:**
ENS orsakas av både strukturella och funktionella skador. Strukturellt leder avlägsnandet av näsmusselvävnad till störningar i näsans aerodynamik, vilket resulterar i ett onormalt luftflöde och minskad nasal motståndskraft. Detta kan förvärra andningssvårigheter och minska förmågan att uppleva luftflödet genom näsan, vilket är centralt för en normal andningsupplevelse.
Funktionellt innefattar ENS nervskador, vilket kan leda till förlust av sensoriska signaler och därmed en bristande upplevelse av luftflöde. Nervskadorna kan orsaka neuropati, där vissa delar av näsan blir överkänsliga för luftflöde, vilket kan leda till smärta och brännande känslor. Dessutom kan ENS innebära en försämrad eller frånvarande återväxt av nervvävnad, vilket ytterligare förvärrar problemen med att känna luftflöde och reglera andningen korrekt.
**Upptäckter och lärdomar:**
Forskningen har visat att ENS är en multifaktoriell sjukdom där både anatomiska förändringar och nervfunktion spelar en avgörande roll. ENS är inte enbart kopplad till den mängd vävnad som avlägsnats, utan också hur detta påverkar nervsystemet och näsans fysiologi. Den huvudsakliga lärdomen är att kirurgi på näsmusslor bör utföras med stor försiktighet, och att man bör undvika överdriven vävnadsborttagning för att minska risken för ENS.
**Slutsats:**
ENS är en allvarlig och komplex sjukdom som kan ha stor inverkan på livskvaliteten. Den huvudsakliga slutsatsen är att kirurgiska ingrepp i näsan måste utföras med försiktighet och att det är viktigt att förstå både de strukturella och funktionella aspekterna av näsans funktion för att undvika att utveckla detta tillstånd. Trots öppen näspassage kan ENS-patienter uppleva en känsla av kvävning och oförmåga att andas ordentligt, vilket är ett paradoxalt men centralt symtom i syndromet.