tisdag 1 september 2020

Radiofrekvensbehandling: Näsoperation Så förstör vården dig



Den här artikeln är skriven till dig som besväras av nästäppa och som fått besked från vården att man vill lösa detta genom operation. Här följer viktig information som vården döljer och som är viktig för dig att erhålla innan du tar ett slutgiltigt beslut om operation eller ej. Inlägget innehåller också information för dig som drabbats av skada från näsoperation. I den nedre delen av inlägget finns en guide för diagnostisering och självhjälp. Det här är den fjärde och sista delen i en serie av inlägg som tidigare presenterats på bloggen. Tidigare inlägg kan nås via nedan länkar.



Anders Arbrant och näsoperationen som förstörde mig

I denna artikel fokuserar jag främst på orsaken till nästäppa, jag går också igenom dagens vanligaste kirurgiska behandlingsmetod, det vill säga Radiofrekvensbehandling. Slutligen beskriver jag hur systemet är uppbyggt och hur du luras in i en helt onödig operation som i många fall kommer ställa till med livslångt lidande. Så, låt oss först börja med att förklara vad näsmusslorna har för funktion.

Vad är näsmusslorna - Kort introduktion 
Näsmusslorna är dina andningsorgan och varje näsborre har tre stycken, den nedre, mellersta och den övre näsmusslan. Den nedre är den största och är hos en vuxen man i genomsnitt 5-6 centimeter lång. Mellersta näsmusslan är något mindre och översta näsmusslan är i förhållande till de andra relativt liten. Tillsammans skapar näsmusslorna ett kanalsystem i näsan där luften dras in, filtreras och fuktas innan den når lungorna. På engelska kallar man dessa kanaler för Inferior meatus, Middle meatus och Superior meatus, se nedan bilder för illustrering.



Näsmusslorna är också "first line of defence" för kroppen, det vill säga det är här bakterier, virus och oönskade partiklar skall filtreras bort och angripas av immunförsvaret så att de inte kommer ner i lungorna. Personer som får näsmusslorna förstörda eller bortopererade drabbas lättare av upprepande infektioner, framförallt i näsan men risken för lunginflammation ökar också. Är näsans immunförsvar förstört genom att näsmusslorna har skurits bort eller genom att en radiofrekvensbehandling har skadat ytan på slemhinnan så kan en sådan infektion i näsan bli allvarlig och ställa till med stor skada på kvarvarande slemhinnevävnad.

På ytan av näsmusslorna sitter rikligt med receptorer, dessa receptorer känner av saker så som exempelvis temperatur, lufttryck och luftflöde. De känner också ämnen som retar immunförsvaret. Denna information skickas sedan vidare till centrala nervsystemet i hjärnan som svarar med att skicka ut signaler om lämplig åtgärd till näsans organ. Här följer några exempel på hur kroppen och näsmusslorna generellt reagerar vid olika situationer och miljöfaktorer.

Varm luft - Näsmusslorna minskar i storlek och utsöndrar mindre sekret om luften är fuktig
Kall luft - Näsmusslorna ökar i storlek och utsöndrar mer sekret
Extremt torr luft - Luftpassagen minskar genom att näsmusslorna sväller upp, näsan skyddar sig
Luft med allergener, damm, mögel, partiklar - Ökad Sekretion, sväller upp, mindre luftpassage
Aktivitet / träning - Luftflödet ökar, näsmusslorna minskar, Sympatiska nervsystemet aktiveras (1)
Avslappning / låg puls - Sväller upp, flödet minskas, Para sympatiska nervsystemet (2) aktiveras
Intag av allergen föda: Cytokiner utsöndras i blodet, histamin frigörs, slemhinnor sväller, mer sekret

(1) Sympatiska nervsystemet är det så kallade fight and flight systemet
(2) Parasympatiska nervsystemet är det lunga avkopplande systemet

Varför har vi näsmusslor, vad har de för funktion?
För att våra celler skall fungera krävs syre, detta hämtar vi upp från atmosfären genom att vi spänner Diafragman, luft dras då in i lungorna och Alveolerna kan sedan föra detta vidare till blodet och slutligen cellerna. Nackdelen med detta är det konstanta luftflödet in i kroppen verkar kraftigt uttorkande och retande på slemhinna i näsa och hals, detta framförallt i tempererade klimat. Dessutom utsätts vi för en ständigt risk att få i oss skadlig partiklar, bakterier och virus då vi andas. Detta har kroppen löst genom att skapa näsmusslorna. Näsmusslorna är som tidigare beskrivet tre organ som hänger ner mitt inne i näsan. Dessa organ är beklädda med slemhinna runt om och gör så att mängden slemhinneyta ökar markant inne i näsan jämfört med om näsan bara skulle bestå av ett tomt hål. Eftersom näsmusslorna är utrustade med Bägarceller på ytan som kontinuerlig producerar sekret så gör konstruktionen att betydligt fler Bägarceller får plats på samma område. Det här gör att näsan kan producera rikligt med sekret som skyddar slemhinnan både mot uttorkning och mot infektioner. Näsmusslorna är också uppbyggda av tätt sammanpackade blodkärl som slingrar sig fram och tillbaka vilket gör att den inandade luften värms upp till kroppstemperatur. Detta är viktigt inte bara för gasutbytet i lungorna utan också för att luftvägarna inte skall skadas av kall luft. De många blodkärlen i näsmusslorna gör också att kroppen ges möjlighet att reglera flödet i näsan, detta genom att kontrahera eller svälla blodkärlens diameter.



Ökad blodflöde ger också ökad vattenhalt i vävnaden och ökad produktion av sekret. Något som leder till att den inandade luften kan plocka upp fukt från ytan av slemhinnan så att luften är fuktig när den väl när lungorna. Varm och fuktig luft ger inte bara bästa gasutbyte utan skonar också lungorna från belastning och uttorkning. Näsmusslorna är också ett återvinningssystem där fukten från luft som andas ut kan återupptas, processen går till så här:

Kall och torr luft andas in varvid den plockar upp värme från blodkärlen i näsmusslorna, på vägen in i näsan övergår också fukt från ytan av näsmusslorna till luften. Luften som därefter når lungorna är således både fuktad och uppvärmd. Samtidigt som detta sker så kyls även nässlemhinnan ner något då kall luft sveper längs ytan. När sedan kroppsvarm och mycket fuktig luft från lungorna når näsmusslorna under utandning kyls denna ned någon. Det här resulterar i att kondensation sker, varm och fuktig luft som kyls ner kan nämligen inte innehålla lika hög vattenhalt. Den här kondensationen av vatten bidrar därefter till att hålla näsan fuktig samtidigt som den möjliggör att luften vid nästa inandning kan fuktas väl igen. Näsmusslorna har också möjlighet att återuppta kondenserat vatten till kroppen genom kapillärerna i näsans slemhinna. På så vis kan kroppens vätskeförlust minimeras.

Som tidigare nämnts så har näsmusslorna även en viktig receptorförmåga, detta genom att det på ytan av näsmusslorna sitter flera typer av receptorer som samlar upp information och skickar till centrala nervsystemet. Några sådana är Mekano-receptorer, Termo-receptorer och Kemo-receptorer. Det här receptorerna är inte bara viktiga för att näsans slemhinna skall kunna läsa av och svara upp på olika stimuli och miljöförhållanden så att slemhinna kan möta dessa utmaningar utan de är också viktiga för regleringen av hela andningen, inklusive puls, blodtryck, andningsfrekvens osv. Likaså är receptorerna viktiga för aktiveringen av det Para sympatiska nervsystemet, det vill säga den lugna och avslappnade delen av det autonoma nervsystemet. Lugn, djup Diafragma-andning genom näsan stimulerar nämligen receptorerna så att signaler skickas till centrala nervsystemet. Här stimuleras sedan hjärnan till dominans av det lugna nervsystemet. Personer som genom operation eller efterföljande torrhet och infektion fått dessa receptorer bortopererade eller skadade saknar inte sällan förmågan att känna att luft passerar i näsan. Centrala nervsystemet får således ingen information från detta område över andningen. De signaler som skulle verka för en dominans av det Para sympatisk nervsystemet uteblir från området och inte sällan har dessa personer svårt att koma ner i varv och sova. Det här är en möjlig effekt av såväl radiofrekvensbehandling som av Konkotomi där hela eller delar av näsmusslorna klipps bort. Konsekvensen är tyvärr irreversibel och livslång, de flesta läkare och patienter missar dessutom att göra kopplingen till näsoperationen. Tillståndet kan uppstå direkt efter operation om mycket vävnad skadats eller skurits bort men inte sällan uppstår det först flera år efter utfört operation i takt med att slemhinnan degenererar från torrhet och relaterade infektioner. Nedan går vi igenom kort vad ovan nämnda receptorer registrerar.



Mekanoreceptorer i näsan registrerar beröring på ytan av slemhinnan, de känner av omgivningen och kan exempelvis registrera om något tagit sig in i näsan som inte borde vara där, exempelvis damm, partiklar osv. Det här ger då upphov till en nys-reflex så att näsan rensas från oönskade partiklar. Det är också delvis via Mekanoreceptorerna som individen kan uppfatta nästäppa. När näsans slemhinna fylls med blod expanderar vävnaden och när slemhinna från näsmussla och näsmussla vidrör varandra registrerar mekanoreceptorerna detta.     

Källa: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2090074014000814#!

Termoreceptorer finns sprida över hela huden och om om du blåser på din arm så är det dessa receptorer som registrerar att det känns kallt. I näsan finns Termoreceptorer i hög koncentration de nedre näsmusslorna, framförallt i den främre delen. Likaså är koncentrationen av Termoreceptorer hög i området som kallas för Inferior meatus samt i näshålans golv. Likaså är koncentrationen av termoreceptorer hög i den yttre delen av näsborrarna, den som på engelsk kallas för Vestibule. I näsan är Termoreceptorerna de som registrerar att det känns lätt kallt när du tar ett andetag. Desto djupare andetag du tar och desto kallare luften är desto mer reagerar termoreceptorerna. Vill du själv testa om dina termoreceptorer fungerar så kan du ta lite mentololja eller eukalyptusolja och lägga under näsan. De här oljorna stimulerar nämligen samma receptorer som kall luft gör och du skall då uppleva en kall känsla i näsan. Förnimmelsen av luftflöde i näsan är extremt viktig för att ha en lugn och harmonisk andning. Det är framförallt stimuleringen av Termoreceptorerna som gör att näsan känns öppen och behaglig att andas igenom. En person som är täppt i näsan upplever minskat luftflöde men det är inte enbart ett lägre luftflöde som bidrar till den jobbiga känslan utan det är även det faktum att näsmusslorna blockerar luftflöde så att termoreceptorer i slemhinnan inte kan stimuleras på samma sätt som de gör när näsan är mer öppen. Det här kan man testa själv genom att man med topps masserar in salva gjort på bivax i hela näshålan, inklusive på näsmusslorna. Känslan som nu uppstår är väldigt lik den känsla som uppstår när man är täppt i näsan. Detta beror på att man lägger ett tunt lager vax över receptorerna så att de inte längre kan detektera luftflödet.

Kemoreceptorer är receptorer som registrerar förändringar i PH, syre och koldioxid. I näsan är de också involverade i lukt och smaksinnet. Näsans kemoreceptorer känner även av Feromoner som i sin tur kan påverka hormoner och beteenden. Nedan följer en film som visar hur de olika typerna av receptorer är involverade i andningen.

Sammanfattning över näsmusslornas funktion
Konstruktionen medför att den totala volymen slemhinna ökar vilket ger en bättre filtrering av luften, både vad avser virus, bakterier och partiklar. Det möjliggör också att luften bättre kan värmas och fuktas innan luften når lungorna och att mer vattenånga kan fångas upp under utandningen. Konstruktionen möjliggör även att fler slemproducerande bägarceller får plats varvid näsan kan skydda sig mot uttorkning. Denna effekt förstärks ytterligare av att näsmusslorna hänger ner i centrum av näshålan och att de kan svälla och stänga passagen för att skydda mot uttorkning.

Slemhinnan i näsan och på näsmusslorna täcks av cilier, små flimmerhår som transporterar sekret, bakterier, virus och andra uppsamlade partiklar bak mot Naso pharynx där de sväljs ner för att oskadliggöras av magsyran.

Näsans slemhinna har en funktion som kallas för näscykeln. Detta innebär att blodkärlen i slemhinnan sväller i den ena näsborren samtidigt som de kontraherar i den andra näsborren. Det här möjliggör att den ena sidan får vila och återhämtas sig samtidigt som den andra sidan tar över. Det möjliggör samtidigt också att det andningsmotståndet behålls konstant trotts att andningen skiftar från en sida till den andra. Fler luktpartiklar anses också kunna fångas upp om den ena näsborren är mer öppen än den andra.

Näsmusslorna gör att ett linjärt flöde av luft ändras till ett turbulent flöde under inandning. Detta möjliggör att luften cirkulerar mer i näsan och att större mängd luft kommer i kontakt med slemhinnan för förbättrad filtrering, uppvärmning och fuktning av luften. Det turbulenta flödet gör också att fler doftpartiklar kan ta sig upp till den övre delen av näsan dessa "avläses".

Genom att näsmusslornas centrala del är uppbyggd av blodkärl så ges kroppen möjlighet att svälla eller kontrahera blodkärlen så att luftpassagen kan minskas eller ökas efter behov. Kroppen vill ha mer flöde under aktivitet och mindre flöde under vila. Kroppen vill också ha mindre flöde när luften är kall och torr än när den är varm och fuktig. Den här funktionen är viktig för att kunna växla mellan det sympatisk och det para sympatisk nervsystemet och för att näsan skall kunna skydda sig mot uttorkning och skadliga partiklar.

För att få en lugn och behaglig andning och aktivering av det parasympatisk nervsystemet krävs ett visst luftmotstånd. Hela andetaget skall ta lagom lång tid att genomföra. Näsmusslorna bidrar till den större delen av luftmotståndet och de som fått sina näsmusslor bortopererade eller minskade med radiofrekvensbehandling rapporterar avsaknad av luftmotstånd. Andningen blir för dessa individer jobbig och en lätt knappt märkbar hyperventilation uppstår vilket påverkar välbefinnandet negativt. Hyperventilering påverkar också balansen negativt mellan syre, koldioxid och kväve i kroppen.

Konstruktionen med tätt sammanpackade blodkärl i näsmusslorna gör att vävnaden blir mycket vattenrik. Desto mer blodflöde desto mer vatten dras in till vävnaden. Mer vatten och blod till näsmusslorna leder också till att produktionen av sekret ökar. Tack vare denna konstruktion så kan kroppen kraftigt öka produktionen av sekret genom att tillåta blodkärlen att svälla upp. På så sätt kan kroppen bättre hantera kall och torr luft, damm, partiklar, antigener, bakterier och virus.

Som tidigare nämnts så har ytan av näsmusslorna en mängd receptorer vilka är enormt viktiga för hela organismen. Här samlas data in över den luft som kommer in och denna information går sedan vidare till centrala nervsystemet. Här processas informationen och ett lämpligt svar skickas sedan ut i kroppen. Det kan exempelvis vara att öka produktionen av sekret och svälla näsmusslorna för att uppnå ökat andningsmotstånd. Studier har visat att växelvis näsandning mellan vänster och höger näsborre kan påverka vilken hjärnhalva som aktiveras, detta tack vare stimulering av receptorer i den ena respektive andra näsborren. Miljontals människor sysslar också med meditation och större andelen av alla meditation går ut på att fokusera på andningen. De som har testat meditering vet hur lugnet infinner sig i kroppen när man tar djupa och lugna andetag och fokuserar på hur det blir kallt när luften passerar näsan. Personer som fått näsmusslorna bortskurna eller som på annat sätt fått receptorerna förstörda har en helt eller delvis nedsatt förmåga att känna luftflödet i näsan. De fastnar i fight and flight systemet (det sympatisk nervsystemet) och får problem med att komma ner i varv och sova. Att inte ha några termoreceptorer kvar kan närmast liknas vid att konstant vistas i en bastu, du vet att du får syre men du känner ändå att andningen känns jobbig och ansträngd, andningsfrekvensen går upp, pulsen ökar och du vill till slut bara gå ut. Öppnar du i det här läget dörren och släpper in kall luft så aktiveras termoreceptorerna igen och andningen känns genast bättre.

På ytan av näsmusslorna och Septums sväll kropp sitter rikligt med bägarceller. Det är här huvuddelen av allt muköst och seröst sekret bildas i näsan. Detta sekret benämns Mucin och innehåller aktiva ämnen från immunförsvaret. Näsans Mucin innehåller bland annat lysozym som bryter ner cellväggen hos bakterier. Det innehåller även Glykokonjugat som möjliggör att kroppen kan märka ut och sätta en flagga på antigener (3) så att dessa kan oskadliggöras av de antikroppar som lymfocyterna producerar. När de är oskadliggjorda äts de upp av Makrofager och hotet mot kroppen är upphör. I näsmusslorna produceras också sekretoriskt IGA, det vill säga Immunglobulin A. Detta binder till epitelcellerna i slemhinnan och hindrar bakterier från att få fäste i slemhinnan.

Källa: Immunological and physiological responses of nasal mucosa

Förklaring till 3: Antigen är ett kroppsfrämmande ämne som framkallar en reaktion hos immunförsvaret. Det kan vara en kemisk substans, en kolhydrat, ett protein, ett virus eller en bakterie. Kroppens svar på en antigen är att producera antikroppar (immunglobuliner) och rekrytera vita blodkroppar som angriper den främmande substansen.

Som du nu bör ha förstått så är näsmusslorna extremt viktiga organ. De är din inbyggda klimatanläggning, de möjliggör att du kan vistas i kall och torr luft, fuktig och varm luft samt luft med partiklar, damm, pollen, rök etc utan att få allt för stora obehag. De är också "first line of defense" för att skydda näsan och kroppen mot infektioner. Personer som fått sina näsmusslor förstörda eller bortopererade rapporterar stort obehag i de situationer där slemhinnan stressas. Det vill säga när luften är kall, varm, torr eller innehåller partiklar. Dessa personer kommer tvingas att vistas i miljöer som är närmast perfekta för att få så lite obehag som möjligt. Då talar vi om 18-22 grader och över 50% luftfuktighet. De kommer också vara tvungna till att sörja för att vistas i miljöer med så lite partiklar i luften som möjligt. Med partiklar menas exempelvis rök, parfym, starka dofter, matlagnings os, avgaser etc. Längre ner kommer vi gå igenom vilka obehag som uppstår hos dessa individer.  

Avslutningsvis skall nämnas. Alla landlevande däggdjur har näsmusslor, det finns bara ett enda däggdjur som anser att de inte behövs och det är däggdjuret som kallas för kirurg. Att 10 000 generationer människor fört dessa organ vidare för att de är extremt viktiga är ingenting detta däggdjur tar hänsyn till. 

Så här fungerar en Öron näsa hals-mottagning -
Det här måste du måste känna till innan beslut om operation

De flesta allmänläkare man träffar på exempelvis vårdcentralen / Närhälsan är nog av åsikt att nästäppa bör behandlas med tex nässpray, så långt allt väl. Problemet är dock om patienten genom remiss hamnar hos Öron näsa hals mottagningen. Som patient kan man lätt tro att man kommer få en oberoende analys av vad nästäppan beror på men så är tyvärr inte fallet. Många av de läkare som jobbar på en ÖNH-mottagning är själva kirurger och de kommer betrakta problemet utifrån sin övertygelse om att kirurgiska metoder är lämpliga för att åtgärda nästäppa. Dessa personer har varken tid, intresse eller kunskap att se till hela din hälsosituation och undersöka vad som verkligen är orsaken till nästäppan.

Avdelningen utför inga tester av IGA, IGE eller IGG antikroppar. Det vill säga man testar varken akut allergi eller IGG födoämnes intolerans. Detta trotts att det är väl känt att sådan allergi och intolerans sväller upp näsmusslorna när kroppen utsätts för den specifika antigenen som triggar responsen med antikroppar. När det gäller IGG antikroppar så kan symtom komma upp till 72 h efter att du ätit något som du har antikroppar mot. Det här gör att du själv kan ha svårt att koppla samman intag av viss föda med inflammatoriska symtom och eventuell nästäppa. Vill du själv testa om du har födoämnes- intolerans rekommenderas ett ImuPro test via Amodo medical (detta är ingen Affiliate länk).

Man undersöker heller inte om det skulle föreligga brist på DAO-hormon (Diaminate oxidase), det vill säga det hormon som bryter ner histamin. Histamin är nämligen ett ämne som triggar utsöndring av sekret och som leder till vasodilation av kärlen i näsmusslorna. För att lära dig mer om histamin-intolerans rekommenderas nedan Podcast med Karl Hultén.



Avdelningen kollar heller inte hormonstatus, exempelvis kan nämnas att kvinnor som har en för hög koncentration av östrogen kan få problem med nästäppa.

Därtill är det få, om ens någon som ser till hela din hälsosituation och kollar över andra inflammatoriska symtom och sjukdomar som kan orsaka nästäppa. Större andelen av de som har nästäppa har detta för att de har en kronisk inflammation i kroppen. Det finns då en uppreglering av immunförsvar med proinflammatorisk cytokiner som cirkulerar runt i blodet. Har man detta är lösningen att minska på inflammationen, inte att klippa bort eller bränna sönder näsans andningsorgan. Har man nästäppa och samtidigt har en autoimmun sjukdom så kan man vara säker på nästäppan är relaterad till denna sjukdom. Inget av detta tar ÖNH-mottagningen hänsyn till.

Gommen är inte bara "taket" i munnen utan även golvet i näsan. Personer som har en hög och smal gom (se bild till vänster) får således också ett högt beläget näsgolv. Detta ger mindre utrymme för de nedre näsmusslorna och passagen kan blir trängre än vad som är optimalt. Näsmusslorna brukar under uppväxten anpassa form och storlek till detta men om en anpassning fullt ut inte har kunnat ske så kan detta innebära att luftpassagen i den nedre delen av näsan blir lägre än vad den skulle vara för optimalt flöde. Ett sådant tillstånd kan lösas genom en tandställning som spänner isär tänderna varvid gommen pressas neråt och blir bredare. Det här är dock ingenting som dagens Öron näsa hals-mottagningar åtgärdar eller ens bryr sig om att kolla. Istället är man snabb med att konstatera att passagen är för liten och att en minskning av näsmusslorna måste ske kirurgiskt. Så för dig som tror dig ha en hög och smal gom och som lider av nästäppa så kan det första steget vara att gå till en tandläkare för deras åsikt.

De flesta som har kronisk nästäppa har detta på grund av en kronisk låggradig inflammation i kroppen som är relaterad till livsstil, kost och miljöfaktorer. Hög långvarig stress leder bland annat till en förändring av tarmfloran där patogena bakterier tar över och retar tarmväggen. Detta i kombination med kost som triggar inflammation leder till en ökad permeabilitet av tarmslemhinnan vilket retar GALT (Gut-associated lymphoid tissue) som är belägen på insidan av tarmslemhinnan. Kort sagt kan man säga att det här triggar igång en enorm inflammatorisk kaskad i kroppen där blodet fylls av proinflammatoriska cytokiner som även sväller och retar upp slemhinnan i näsan. Det finns idag mycket skrivet om detta och det finns också kunskap om vilken typ av kost som vanligtvis triggar inflammation och eller vasodilation av blodkärlen vilket även detta åtminstone tillfälligt kan förvärra nästäppa. Dock ger ÖNH-mottagningarna ingen information om detta. Längre i texten kommer vi gå igenom vilken typ av mat som vanligtvis triggar inflammation samt vilken typ av mat som leder till vasodilation av blodkärlen vilket kan förvärra nästäppa ytterligare.

Operationsflöde krävs för att hålla igång verksamheten
Många av de läkare som jobbar på ÖNH-mottagning är själva kirurger. Dessa personer har utbildat sig många år för att kunna utföra operationer, något de förstås också tjänar stora pengar på att göra. De individer som ofta är chefer på ÖNH-mottagning är dessutom ofta de individerna med högst utbildning vilket indirekt innebär att kirurgerna själva också är det som oftast blir chefer. Det här gör att hela verksamheten i viss mån bygger på att man utför operationer. Utförs inga operationer så är kirurgerna överflödiga och ingen vill nog självmant hamna i den situationen. Det här innebär att verksamheten kräver att ett visst antal personer opereras varje år. Under Coronakrisen kunde man exempelvis på Svt-nyheter höra höra en läkare på Karolinska gå ut och säga att man behövde få upp operationsvolymerna igen. Frågan du skall ställa dig är således om du omotiverat vill bli en del i det flödet bara för att de skall kunna hålla igång verksamheten som vanligt?

Risker och skador döljs inför näsoperation! Men varför?
Den som har läst den är artikeln och och eller mina tidigare artiklar i ämnet vet nu att näsmusslorna, Septums svällkropp och generellt näsans slemhinna har extremt viktiga funktioner. Skär man bort, bränner sönder eller på annat sätt förstör dessa organ så kommer det medföra bestående konsekvenser för hälsan och välbefinnandet. Det här vet personalen på ÖNH-mottagningen också men varför berättar man då inte sanningen för patienterna?

Går man idag in på en ÖNH-mottagning frågar vilka risker och komplikationer som är relaterad till näsoperation av nässkiljeväggen eller näsmusslorna så kommer man  få till svar att de enda riskerna är risk för blödning och risk för infektion. Nedan kan man exempelvis se de risker och komplikationer som Borås sjukhus varnar för. Klickar du på bilden ser du att man endast varnar för svullnad och blödning. Det här är så klart en stor lögn men varför gör man så här?



1. Ja som vi tidigare förklarat så handlar det delvis om att man behöver ett operationsflöde för att hålla igång verksamheten som vanligt. Därtill har kirurger så klart ett egenintresse i att kunna utföra sina operationer, dels för att få ut sin lön men också för att få ha kvar sin anställning. Skulle man ärligt gå ut och berätta vilka konsekvenserna blir av operation så skulle operationsflödet kraftigt avta. Vissa kirurger hyr dessutom ut sig själva som konsulter till sjukhusen varvid de har ett ekonomiskt intresse i att utföra operationer. Exempel på en sådan näskirurg är Anders Arbrandt som via sitt företag Arbrandt & Rudberg AB (org nr-556959-9268) bland annat hyr ut sig själv som opererande kirurg. På allabolag.se kan man läsa följande företagsbeskrivning: "Företaget ska bedriva konsultverksamhet inom sjukvård samt förvaltning av kapital i aktier, fonder och andra räntebärande papper". Tolkar man det här rätt är det alltså pengarna från din operation som i slutändan köper aktier och fonder åt kirurgen. Om den tolkningen är korrekt finns det såklart ett starkt ekonomiskt motiv i att dölja risker och komplikationer för att få till så många operationer som möjligt.

2. Tänk dig själv in i följande situation, du är anställd på ÖNH-mottagningen och har en kirurg som din chef. Hur blir det om du ärligt skulle berätta alla riskerna för patienterna som skulle opereras? Ja med högsta sannolikhet så skulle de flesta personer boka av sin operation. Det här går säkert bra ett tag men efter ett halvår kommer troligtvis din chef och undrar vad som hänt? Hans operationsvolym har nu kraftigt gått ned, nu undrar han om du vet något om saken? Rädslan över att bli av med ditt jobb kommer då göra att patientsäkerheten bortprioriteras.

3. No-fault försäkringssystem - vårdens friskrivning från ansvar. I Sverige har vi ett No fault försäkringssystem där alla sjukhus måste ha en patientförsäkring hos LÖF (Landstingets ömsesidiga försäkringsbolag). Det här kan i ett första skede låta bra men i praktiken skyddar det mest vårdgivaren själv och inte patienten. Premien för denna försäkring betalas av sjukhusen och är helt och hållet oberoende av hur många patienter som skadas årligen. Ett sjukhus som skadar 200 patienter årligen har således exakt samma premie för försäkringen som ett sjukhus som skadar 2000 patienter årligen. I de fall LÖF konstaterar att sjukhuset skadat en patient så tar de själva det ekonomiska ansvaret. Det finns således inget ekonomiskt incitament för sjukhusen att göra allt de kan för att undvika skada.

När No fault systemet infördes flyttades också ansvaret från sjukhusen och vårdpersonalen till försäkringsbolaget. Idag är således kirurger, läkare och annan vårdpersonal helt befriade från ansvar om patienten skulle skadas så länge man har använt en vedertagen och beprövad metod. Problemet med detta när det gäller näsoperation idag är att de metoder som anses vedertagna skadar patienter allvarligt. Det anses exempelvis idag vara en vedertagen metod att operera bort hela näsmusslorna, detta trotts att det här uppenbarligen kommer förstöra patienten. Du som skadas av en sådan operation kommer således inte kunna få någon ersättning från patientskadeförsäkringen hos LÖF. För att du skall kunna få ut ersättning krävs att läkaren medvetet har försökt skada dig (detta torde dock vara omöjligt att bevisa) eller att kirurgen har hittat på en helt egen metod.

Den som följde nyheterna några år bakåt i tiden har säkert hört talas om Paolo Macchiarini som via Karolinska universitets sjukhuset experimentellt opererade in luftstrupar varvid 7 patienter dog. Trotts detta och trotts att Paolo ljugit om sin erfarenhet och trotts att han 2012 greps misstänkt för grov utpressning av patienter i Italien så gick han i december 2015 fri från fällande dom i Sverige. Det här säger mycket om hur väl skyddade kirurger och vårdpersonal är i Sverige.

För kännedom skall också nämnas att Patientskadelagen 1996:799 inte tar hänsyn till om det funnits brister i den information som har lämnats inför operation. Lagen kräver således inte att vårdgivaren har varnat för risker och komplikationer med operationen. Likaså kräver lagen heller inte att du har givit medgivande till en specifik åtgärd eller inte under operation. Kirurgen gör således vad han vill under operationen så länge han använder sig av en vedertagen och beprövad metod. Om detta exempelvis innebär att du under din operation av nässkiljeväggen får näsmusslor bortklippta utan medgivande så kan du således inte få stöd i lagen för att hävda din rätt.

Källa texten ovan: Rätt till ersättning för patientskador.
Utvärdering av ett no-faultförsäkringssystem.
Författare: Daniel Swedberg Handledare: Jur. dr Kavot Zillén

Så svaret på frågan varför personal på ÖNH-mottagningarna döljer risker med näsoperation är således att man kan göra detta utan juridiska konsekvenser för sig själv eller för sin arbetsgivare. 

4. I Sverige upplevs det ofint att oroa folk. Titta bara under Coronakrisen, hela världen använde andningsmasker för att stoppa smittspridning men här gick arbetsgivare ut inom äldrevården och sa att andningsmasker inte behövdes. Detta trotts att VHO gjorde en helt annan bedömning. Se sen hur det gick, folk dog som flugor på äldreboendena och när detta skrevs 2020-08-06 är Sverige 6,e mest dödliga landet i världen från covid 19 när det gäller antal döda per miljon. I skrivande stund har Sverige 565 döda per miljon vilket kan jämföras med exempelvis Nederländerna som har 367 döda per miljon. Det är alltså så fult att oroa folk att vi hellre ser våra äldre dö. Så en stor anledning till att att personal på ÖNH-mottagningar inte varnar för skador från näsoperation är helt enkelt att det är obekvämt att oroa patienten. Det är antagligen också jobbigt att hantera personer som blir oroliga inför operationen, de ställer många frågor och personen i fråga känner sig obekväm. Det är då enklare att vara tyst och inget säga och hoppas på att allt går bra. Problemet med detta är dock att patienten luras in i en operation som hen aldrig skulle gjort om de verkliga riskerna skulle avslöjats.

5. Läkare och kirurger har lagt många år på att plugga och när de väl kommer ut på klinik så anser många att de är fullärda, nu skall de bara jobba och dra in pengar. Många är således inte intresserade att ta till sig ny kunskap. Äldre kollegor har sagt att man kan klippa bort hela näsmusslorna utan problem och då gör man det. Landstingets vårdmodell ger heller inte utrymme för att lära sig nytt. Man har varken, tid, lön eller ära för att på egen hand lära sig mer. Många är dessutom högmodiga och vill inte lära något från patienterna då man anser sig överlägsen i kunskap och utbildning.

Nedan kan man höra ett läkarsamtal med Thomas Westin där han berättar för patienten att man kan ta bort hela de nedre näsmusslorna utan konsekvenser. Thomas har jobbat som läkare och kirurg sedan 1982, bland annat på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och bör på denna tid ha fått goda insikter i att sådana operationer på sikt ofta blir förödande för patienten. Trotts detta går han ut och säger att det är helt okey att ta bort hela de nedre näsmusslorna utan att patienten får problem. Det är alltså så här det går till i 2000-talets Sverige. Läkare döljer medveten sanningen för patienterna.



Därtill är uppföljningen av patienter efter näsoperation så gott som obefintlig. Man följer upp ca 2 månader och sen skickar man ut två blanketter, en efter 6 månader och en efter 12 månader där man ställer ledande frågor om hur nästäppan upplevs. Så vårdpersonalen har faktiskt ingen aning om hur personerna mår 5, 10 eller 20 år efter sin operation. Problemet med detta är att de flesta initialt upplever en förbättring i näsan nu när de från en dag till en annan plötslig kan andas obehindrat. Det man dock inte förstår är att näsmusslorna fyller en funktion, de skyddar näsan från skada genom uttorkning och infektion. Sådan skada växer ofta fram långsamt i takt med att slemhinnan kontinuerligt degenererar till följd av den torrhet som nu uppstår när näsmusslorna är bortskurna eller sönderbrända. När personer upplever kraftigt tilltagande problem först år efter utfört operation så gör man inte kopplingen till operation. Söker då patienten vård hos annan person än hen som utfört operationen så är denne ofta extremt försiktig med att kritisera sin kollega för utförd operation. Det är då enklare att skylla på andra saker så som att slemhinnan degenererat till följd av ålder osv än att riskera att göra sig osams med sin kollega. Därtill är det för många personer inblandade för att någon skall kunna få bra överblick över hela situationen. Det är inte ovanligt att man träffar en person inledningsvis när man söker för nästäppan för att sedan träffa en annan person som utför operationen för att därefter träffa en tredje person på kommande uppföljningar. Söker personen dessutom vård år senare så kan dåvarande vårdpersonal / kirurg ha slutat, eller så har personen i fråga själv flyttat och söker vård i annan region. Den viktiga feedback på utfört operation som annars hade kunnat vara värdefull försvinner således upp i intet.  

6. Man kan lätt tro som patient att sjukvården bygger på den senaste tidens forskning men det man ofta missar är att forskning och sjukvård är två helt separata branscher som många gånger har en hög mur mellan sig. Det är oftast så att läkare och forskare inte pratar med varandra över huvud taget. Så trotts att forskning finns på vad näsmusslorna har för funktion och vad konsekvensen blir utan dem så är detta inte något som vården tar till sig. Den läkare som säger till dig att näsoperation endast resulterar i risk för blödning och risk för infektion har antagligen inte läst studier på vad den långsiktiga konsekvensen blir av att leva med förstörda näsmusslor. Till denna läkare kan du hänvisa till följande länk: The diagnosis and Management of Empty Nose Syndrome. Denna går nämligen till en sammanställning över några av de studier som gjorts vad avser uppföljning på funktionella näsoperationer. Sammanställningen är gjord av Steven Houser (ENT-otolaryngologist in Cleveland, Ohio, USA). Tittar man på studien Moore et al 1985 så kan man se att 89% av de patienter som opererat bort hela de nedre näsmusslorna hade problem med torrhet och skorpbildning i näsan inom 2-7 år efter utförd operation. Man kan också se att 11% hade torra ögon, 22% Ozena och hela 66% hade Atrofisk Rinit inom 2-7 år efter utfört operation.

Försäljningsargument för näsoperation: 
Sned nässkiljevägg och hypertrofi av näsmusslorna

Frågar du idag "specialister" på öron näsa hals-mottagningen så säger de allt som oftast att nästäppa beror på en sned nässkiljevägg och eller hypertrofi av näsmusslor, det vill säga näsmusslor som har blivit för stora och som kirurgiskt "måste" minskas ner. Det här är dock i de allra flesta fall helt felaktigt. 70-80% av alla människor har en mer eller mindre sned nässkiljevägg redan från födseln utan problem med nästäppa. Detta eftersom näsmusslorna under uppväxten anpassar sin form och storlek efter det utrymme som finns tillgängligt i respektive näsborre. Buktar nässkiljeväggen ut i ena näsborren så växer näsmusslorna sig ofta mindre på denna sida för att samtidigt bli större i den näsborre där nässkiljeväggen buktar inåt. Det är därför ovanligt att en sned nässkiljevägg är orsaken till nästäppa. Den enda gången en sned nässkiljevägg bör opereras är således endast om den är extremt sned så att man på CT-röntgen tydligt kan se att den blockerar luftpassagen. En sådan snedhet torde främst uppstå till följd av en skada. Till exempel att man ramlat och skadat brosket så att detta  läkt ihop snett. I övrigt bör en sned nässkiljevägg betraktas som någon normalt, något som inte skall opereras. På nedan bild illustreras hur kroppen anpassar sig till en sned nässkiljevägg. Bilden längst till vänster illustrerar hur näsmusslorna ser ut på en person som har en helt rak nässkiljevägg. Här ser man att form och storlek på näsmusslorna ser likvärdig ut. I de andra bilderna ser man hur kroppen anpassat storleken på näsmusslorna efter avvikelsen i nässkiljeväggen så näshålan förblir lagom öppen så att luften kan filtreras och värmas. Personerna i den mellersta och högra bilden ser till och med ut att ha större luftpassagen än personen som har helt rak nässkiljevägg i den vänstra bilden.



Har man gjort en CT röntgen kan man själv begära ut bilderna och kolla hur det ser ut. Man skall dock vara medveten om att större andelen alla människor har en näscykel som gör att den ena näsborrens näsmusslor sväller upp samtidigt som den andra sidan sväller ner. Ser näsmusslorna stora ut i den ena näsborren samtidigt som de är mindre i den andra näsborren så kan en anledning till detta också vara näscykeln. Tyvärr missar vården att ta hänsyn till detta i sin bedömning över om patienten skall opereras eller ej. Man gör bara en enda röntgen vid ett och samma tillfälle och ser således inte tydligt vilken näsborre som har aktiv eller passiv fas i näscykeln just nu. Skulle näsborren med en utbuktning och normalt sett mindre näsmussla nu ha aktiv fas i näscykeln och således en större svullnad av näsmusslorna så kan passagen se trång ut ändå trotts att den är tillräcklig när näsmusslorna inte är uppsvällda.

Om en "specialist" på Öron näsa hals hävdar att du har en sned nässkiljevägg och måste opereras vet du nu hur det ligger till. Fråga då om hen är medveten om att 70-80% har en sned nässkiljevägg utan att detta ger nästäppa. Fråga också om hen har identifierat vilken näsborre som har aktiv fas i näscykeln under tidpunkten för själva röntgen. Från passiv till aktiv fas kan näsmusslorna nämligen öka cirka 3 gånger i storlek och detta är normalt. Att operera en sned nässkiljevägg eller näsmusslor på en indikation från en CT-röntgen som inte fastställer hur mycket passage som finns i respektive näsborre under aktiv respektive passiv fas av näscykeln är således inte speciellt intelligent.

Källa till ökning av storlek: Surgery of the turbinates and “empty nose” syndrome

OBS: Väljer du trotts detta att operera nässkiljeväggen måste du veta att det är standard att operera på näsmusslorna i samband med operation av nässkiljeväggen. Det är långt från alltid som kirurgerna berättar detta i förhand. Många är de personer som först i efterhand fått reda på att delar av deras näsmusslor skurits bort i samband med Septum-operationen.

Viktigt är också att du är väl medveten om att en operation av nässkiljeväggen är mycket invasiv. För att kunna skära bort brosk från Septum krävs att slemhinnan friläggs från broskväggen med en viss mängd våld eftersom denna är fastvuxen. Processen detta görs på kan närmast liknas med hur man flår en fisk. Det vill säga slemhinnan dras av / rullas av genom att kirurgen använder instrument som pressar och drar loss slemhinnan från underliggande brosk. När detta görs går blodkärl lätt av inne i slemhinnan, vilken även kan spricka helt. Konsekvensen blir att slemhinnan förlorar många av de större kärlen, kärl som sedan inte kommer växa tillbaka. Slemhinnan blir således supertunn och känslig för uttorkning. Förmågan för slemhinnan att svälla upp och kontrahera för att reglera flödet i näsan blir också förstört om blodkärlen går av. En torr slemhinna blir även känslig för infektioner och det är vanligt att det viktiga området i näsans övre del som kallas för Septums svällkropp (septal swell body) förstörs helt eller delvis. Det här kommer få mycket stora konsekvenser för näsans förmåga att reglera luftflödet till dess övre del. Likaså för näsans förmåga att hålla sig fuktig och fri från infektioner eftersom området är rikt på bägarceller som producerar sekret. Därtill kan nämnas att området är rikligt på receptorer som är viktiga för att registrera andningen, exempelvis termoreceptor TRMP8. Dör området / organet av att blodtillförsels upphör när blodkärl dras av förloras denna förmåga vilket får konsekvenser på andning och reglering av näsan.

Hypertrofi av näsmusslorna som orsak till näsoperation
En annan vanlig anledning till att Öron Näsa Hals-mottagningar anmodar operation av näsan är att man hävdar att näsmusslorna har växt sig för stora så att de blockerar luftflödet i näsan. Det här stämmer dock inte. Näsmusslorna är genetiskt programmerade att växa till en "lagom" storlek så att de tillåter tillräcklig luftpassage men ändå har förmågan att filtrera, fukta och värma inandningsluften. När denna storlek har uppnåtts slutar näsmusslorna växa likt kroppens alla andra organ. Hade det varit sant att det ofta förekom att näsmusslorna okontrollerat växer sig för stora så att de måste skäras bort eller minskas ner så hade detta gällt andra organ också. Då hade det varit vanlig att personer hade behövt besöka vården för att minska ner, tex tunga, lever, njurar, testiklar etc men så är inte fallet. Det är klart att det kan hända, men då pratar vi om en förekomst på väl under 1% av befolkningen. Nej, detta likt sned nässkiljevägg är försäljningsargument från vårdens sida för att sälja in operationer. Nästäppa beror istället på exempelvis systemisk inflammation, allergi, överkänslighet, födoämnesintolerans, hormonobalans eller histaminkänslighet osv. De här orsakerna är alla utlösare till att blodkärlen i näsan sväller upp. Näsmusslorna är nämligen packade till bredden av blodkärl, eller rättare sagt deras inre del består till största del av blodkärl som slingrar sig fram och tillbaka inne i organet. De här blodkärlen har liksom alla andra blodkärl i kroppen en förmåga att kunna genomgå vasodilation eller vasokonstriktion, det vill säga att öppna och och dra i hop sig. Det här möjliggör att kroppen kan bestämma luftflödet inne i näsan så som den önskar genom att storleken på näsmusslorna ökar eller minskar.

När blodkärlens glatta muskulatur slappnar av ökar diametern på blodkärlen varvid blodflödet tilltar och organet växer i storlek. Från maximalt hopdraget läge till maximalt expanderat läge så kan näsmusslorna öka drygt tre gånger dess storlek. Ökat blodflöde leder också till en högre vattenhalt i vävnaden och resulterar i en ökad utsöndring av sekret varvid man kan uppleva sig snorig och täppt. Det här är alltså orsaken till nästäppa, inte att näsmusslorna har växt sig för stora vilket kirurger gärna beskriver det som för att motivera operation. Den som kroniskt har täppt näsa har således en kontinuerlig signalering som resulterar i att blodkärlens glatta muskulatur slappnar av varvid näsmusslorna sväller upp. Lösningen på detta är därför inte att skära bort organet eller bränna sönder blodkärlen i dess inre del genom radiofrekvensbehandling utan att stoppa signaleringen till näsan om att blodkärlen skall svälla upp. Här handlar det i klartext alltså om att minska inflammation i kroppen och sluta exponera sig för miljöer och födoämnen man har allergi och intolerans mot.

Inflammation och autoimmun sjukdom som orsak till nästäppa
Inflammation är en process som genereras av kroppens immunsystem och som uppstår då kroppen detekterad ett hot. Syften är att oskadliggöra hotet och laga den skada som eventuellt har uppstått. Inflammation kan triggas av exempelvis virus, bakterier, toxiner eller av en fysisk skada, exempelvis en stukad fot. Om kroppen fungerar så som det är tänkt så är den inflammatoriska processen kortvarig och övergående. Om orsaken till inflammationen dock inte försvinner så försvinner heller inte inflammationen vilken då övergår i ett kroniskt tillstånd. Det är ur detta stadium som autoimmuna sjukdomar växer fram över tid. Med en ökande stress i samhället, en försämrad mathållning och diverse toxiner och onaturliga ämnen i kosten så utsätts vi idag för många faktorer som bidrar till en ökad inflammation. De flesta välfärdssjukdomar kan idag anses ha en autoimmun komponent. Några exempel på sådana sjukdomar är Ulcerös kolit, Psoriasis, Multiple Sclerosis, Crohns, Struma, Hashimotos, Hypotyreos, Reumatoid artrit, Sjögrens syndrom, vitiligo, osv. Vid dessa och andra autoimmuna sjukdomar är kroppen konstant på "high alert" Immunförsvaret är konstant överaktiverat. Blodet är fyllt med Proinflammatoriska Cytokiner och Kemokiner som skruvar upp nivån av inflammation i hela kroppen, inklusive i näsan. Som vi vet sedan tidigare är en effekt av inflammation ökat blodflöde vilket i näsan leder till både nästäppa och ökad utsöndring av sekret. Lider du av någon sjukdom som anses ha autoimmuna komponenter och samtidigt har nästäppa så är lösningen således inte att skära bort eller bränna sönder näsmusslorna utan att minska inflammationen i kroppen. Har du själv inte kunskap i vad du behöver göra för att minska denna inflammation så rekommenderas att du vänder dig en person som är utbildat i funktionsmedicin. För att på egen hand lära dig mer om hur du minskar inflammation så rekommenderas varmt att du börjar lyssna igenom Anna sparres eminenta Podcasts (4health med Anna sparre). Anna har i skrivande stund drygt 260 avsnitt varav flera handlar om hur du minskar inflammation i kroppen. Karl Hultén är också en person som är mycket kunnig kring helhetshälsa och hur du minskar inflammation i kroppen. Karl har själv botat sig från flera autoimmuna sjukdomar och driver nu sidan Paleoteket. Karl har också en mycket bra podcast vid samma namn som är gratis att lyssna på samt flera böcker i ämnet. En av dessa är böcker är Autoimmun handbok som kan köpas via Adlibris.

Allergi och födoämnes-intolerans som orsak till nästäppa
Med ett överaktiverat immunförsvar följer ofta att individen utvecklar allergi och intolerans mot såväl födoämnen som luftburna ämnen. När man har en allergi så har kroppen utvecklat antikroppar (immunglobuliner) mot ämnen som för de flesta andra inte medför några problem. Kroppen kan utveckla antikroppar mot alla typer av ämnen så som exempelvis Pollen, Kvalster, Mögel eller mot helt vanliga födoämnen så som exempelvis Mjölkprotein, Nötter, Vete osv. Det spelar egentligen ingen roll om ämnet är farligt eller inte. Det som är viktigt är om kroppen tror att det är farligt. Om kroppen tror att ett ämne är farligt och har utsatts för detta så sparas ett minne över proteinstrukturen på detta ämne i kroppens ”Minnes B-celler” och i kroppens ”Minnes T-celler”. När kroppen i framtiden stöter på detta ämne igen så återaktiveras dessa celler i blodet varvid en inflammatorisk process startar upp. En sådan process leder till en utsöndring av bland annat Histamin, Tryptas, Prostaglandiner och Leukotriner. Dessa ämnen cirkulerar då fritt i blodet i hela kroppen och kommer även ta sig till näsans slemhinna där en inflammatorisk reaktion startar. Denna reaktion leder då till ökad utsöndring av sekret, mer blod dras till området, ödem uppstår och näsmusslorna svullnar upp. Nedan bild illustrerar en IGE process.

De mest kända antikropparna är IGA, IGE, IGG, IGM och IGD och kan alla mätas. Lider man av nästäppa eller har andra hälsoproblem så bör man undersöka om man har antikroppar. 

IGE och IGA kan tas via den vanliga vården i Sverige men däremot så erbjuder man inte tester av IGG. Ett sådant test är egentligen betydligt viktigare att ta eftersom IGG reaktionen är fördröjd och mer diffus än IGA och IGE reaktionen. Den som har jordnötsallergi har ofta IGE antikroppar och då reagerar man snabbt, inom minuter. En sådan reaktion kan vara mycket allvarlig men fördelen är att man som individ lätt kan förstå vad som orsakat reaktionen. IGG reaktionen är däremot mer diffus och ofta dessutom fördröjd. En sådan reaktion kan komma upp till 72 h efter att man ätit något som man har antikroppar mot. Det är därför närmast omöjligt att veta vad som orsakat reaktionen. Äter man dessutom samma sak flera gånger varje vecka så hinner reaktionen aldrig klinga av innan man får en ny utsöndring av antikroppar. Vill man själv kolla om man har IGG antikroppar mot födoämnen så kan jag av egen erfarenhet rekommendera Amodo medical och testet som kallas för ImuPro. Vårdcentralen i Sverige kan hjälpa till med blodprov och detta skickas sedan med express till ett laboratorium i Tyskland, svar kommer på posten inom några dagar.

Leaky gut som orsak till intolerans, allergi och nästäppa
Tarmslemhinnan består av celler som kallas för Enterocyter vilka hålls samman av Tight Junction kopplingar. Dessa kopplingar kan expandera och kontrahera avståndet mellan Enterocyterna och kan på så vis styra vad som tillåts passera in till blodsystemet. Tanken med Tight Junction kopplingarna är att näringsämnen skall tillåtas passera tarmslemhinnan samtidigt som kroppen skall skyddas mot oönskat intrång av bakterier och deras metabola slaggprodukter. Tanken är också att kroppen skall skyddas mot att stora och icke nedbrutna födoämnen skall kunna komma in i kroppen och ställa till med problem. Forskaren Alessio Fasano har i sin forskning kunnat bevisa att det finns ämnen och tillstånd som gör att Tight Junction kopplingarna tappar greppet om Enterocyterna vilket leder till ett tillstånd som benämns "Leaky gut". Oönskade partiklar tar sig då in till tarmens inre del - GALT (Gut-associated lymphoid tissue) och eftersom huvuddelen av kroppens immunförsvar sitter här så uppstår en inflammatorisk immunreaktion där kroppen försöker oskadliggöra partiklarna. Det här innebär att när Thight Junction kopplingarna öppnas upp för mycket, för länge och för ofta så utsätts immunförsvaret ständigt för irritation. Varje gång detta sker uppstår inte bara en lokal inflammation i tarmen utan proinflammatoriska cytokiner och kemokiner utsöndras då i blodet och resulterar således i en systemisk ökad inflammation i hela kroppen vilket även kommer leda till en ökad inflammatorisk aktivitet i näsans slemhinna. En aktivitet som leder till både svullnad av slemhinnan och ökad utsöndring av sekret.

Nedan bild illustrerar hur tarmslemhinnan är uppbyggd av Eterocyter och Tight Junction kopplingar och hur icke önskvärda födoämnes partiklar eller bakterier kan ta sig in till blodomloppet när dessa kopplingar släpper greppet om varandra. I den nedre delen av bilden illustreras hur immunförsvaret uppmärksammar dessa partiklar och när så sker är in inflammatorisk reaktion ett faktum. Pro inflammatoriska cytokiner utsöndras i blodet och i den nedre bilden illustrerar hur dessa slutligen resulterar i nästäppa och ökad utsöndring av sekret i näsan.



 

Ämnen och situationer som leder till ökad tarmpermeabilitet 

Kronisk stress / Bakteriell obalans i tarmen : För att maten skall brytas ner ordentligt till små partiklar krävs en väl fungerande tarm, en god bakterieflora och ett nervsystem som är i para sympatisk dominans. En person som kontinuerlig befinner sig i dominans av det sympatiska nervsystemet (fight and flight) kommer producera mindre mängd enzymer och galla som bryter ner maten. Blodförsörjningen till tarmen kommer dessutom att minska vilket även detta leder till sämre matsmältning. Därtill störs tarmens peristaltik ut. Det här innebär att tarmens sammandragningar som pressar maten fram och tillbaka för att mixas med galla och enzymer hämmas. Födan stannar kvar på samma ställe i tarmen och bryts inte ner utan bakterier fermentera maten, individen blir uppblåst och gasig och tillväxten av patogena bakterier leder till en ökad tarmpermeabilitet.

Glyfosat: Är det aktiva ämnet i Roundup vilket idag är världens mest vanligt förekommande bekämpningsmedel mot ogräs inom jordbruket. Ett bekämpningsmedel som används världen över inklusive i Sverige. Studier har visat att Glyfosat stimulerar produktionen av proteinet Zonulin vilket Alessio Fasano har bevisat öppnar upp Tight Junction kopplingarna i tarmen och således orsakar ökad tarmpermeabilitet. Lider du av ökad inflammation kan således ekologiskt odlade grönsaker vara ett bra alternativ för att minska inflammationen.

Gliadin: Är en samling av proteiner som finns i glutenprotein-komplexet i vetekärnor. Även detta likt Glyfosat är känt för att trigga produktionen av Zonulin vilket ökar genomsläppligheten i tarmen. Källa till information: Gliadin, zonulin and gut permeability: Effects on celiac and non-celiac intestinal mucosa and intestinal cell lines

Antibiotika: och speciellt bred-spektrums-antibiotika en atombomb för tarmarna och tar död på allt. Brist på goda bakterier och överväxt av patogena bakterier hämmar matsmältningen och retar tarmslemhinnan. Butyrat/smörsyra är ett viktigt ämne som främst produceras av bakterier i tarmarna genom fermentering av fibrer. Ämnet är extremt viktigt för slemhinnan eftersom slemhinnans celler använder detta ämne som energikälla. Försvinner de bakterier som producerar smörsyra så får detta negativa konsekvenser för tarmen och således hälsan. Notera att bakterier behöver lösliga fibrer för att fermentera och producera smörsyra varvid man måste äta grönsaker för att bakterierna skall kunna ha god källa att utföra sin fermentering. Antibiotikakurer leder heller inte sällan till överväxt av svamp och jäst i tarmarna så som Candida vilket även detta retar tarmslemhinnan. Likaså förekommer inte sällan överväxt av Clostridioides difficile bakterier efter en bred-spektrums-kur vilket resulterar i kronisk diarré och en retad tarmslemhinna.

Exponering för Allergen & Antigen: En Allergen är en typ av Antigen som triggar fram en reaktion från immunförsvaret när det kommer in i kroppen. Ämnet behöver egentligen inte vara farligt generellt sett för människan men kan ändå hos en enskild individ trigga en reaktion från immunförsvaret. Om så är fallet benämner man det som allergi eller födoämnesintolerans. Det finns ämnen som är kända för att trigga immunförsvaret hos många personer, dessa ämnen kommer vi gå igenom längre ner i artikeln men utöver detta så är allergier och intolerans högst individuella. En person kan få en immunreaktion av nötter medan en annan kan få en reaktion av pollen eller bönor o.s.v. Om personen i fråga fortsätter att exponera sig för sina allergier eller födoämnesintoleranser uppstår återkommande reaktion från immunförsvaret som över tid inte är bra för hälsan. Om en person har allergi mot nötter och fortsätter äta detta kommer en sådan reaktion över tid irritera tarmen och bidra till en ökat tarmpermeabilitet. Samtidigt gäller att ökad tarmpermeabilitet leder till att fler allergier och intoleranser uppstår eftersom immunsystemet blir exponerad för ämnen som egentligen inte skulle ha kunnat penetrera tarmslemhinnan. Det här blir således en ond spiral som kan vara svår att bryta. Exempelvis kan nämnas att personer som har IBD (irritable bowel disease) och IBS (irritable bowel syndrom) har en extra genomsläpplig tarm jämfört med de inte har sjukdomen och hos dessa individer hittar man ofta förhöjda antikroppar mot många livsmedel vilket tydlig indikerar att "läckande tarm" är huvudorsaken till att födoämnesintoleranser uppstår.

Toxiner, mediciner, alkohol: Klor i dricksvattnet dödar inte bara dålig bakterier i dricksvattnet utan även goda bakterier i din tarm vilket bidrar till en Dysbios i tarmarna vilket vi sedan tidigare vet kan resultera i ökad tarmpermeabilitet.

NSAIDS, det vill säga smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel så som exempelvis Acetylsalicylsyra, Diklofenak, Ibuprofen, Ketoprofen, Naproxen, osv blockerar Cox-1 enzymet vilket leder till att produktionen av Prostaglandiner sätts ner. Eftersom detta ämne är viktigt för att skydda mot slemhinneskada i mage och tunntarm så är risken större för slemhinneskador. 15% av de som långsiktigt tar denna typ av läkemedel har sår i matstrupe, mage eller tunntarm. Alkohol leder till en rad saker som påverkar tarmen negativt. 1 När alkohol metaboliseras i kroppen så bildas Acetaldehyd vilket resulterar i DNA-addukter vilket leder till cellskada. 2 När alkoholen metaboliseras så bildas även "Reactive oxygen species" ROS vilket resulterar i cellskada från Oxidativ stress. Se nedan bild som illustrering. 3 Alkohol leder dessutom till förändringar i tarmens epitelskikt genom mucosal sårbildning.

Källa alkohol påverkan: Alcohol and Gut-Derived Inflammation

För mer information om hur "Leaky gut" resulterar i systemisk inflammation så hänvisas till nedan artikel från US national library of medicin

All disease begins in the (leaky) gut: role of zonulin-mediated gut permeability in the pathogenesis of some chronic inflammatory diseases

Nedan kan man lyssna till en Podcast med Biomedicinare Karl Hultén och Anna-Maria Norman där de utförligt förklarar mer kring vad "Läckande tarm" är och hur detta orsakar systemisk inflammation

Antinutrienter kända för att trigga inflammation 
Som vi tidigare nämnt måste man undersöka sina personliga allergi och födoämnes intolerans men det finns ändå en rad ämnen som är kända för att kunna trigga inflammation i kroppen, här följer några sådana som man bör undvika om man har inflammation i kroppen.

Lektiner: Är växtproteiner som stör matsmältningen och tarmslemhinnan, dessa finns blanda annat i spannmål, nötter, fröer och baljväxter och är växtens naturliga ämne för att skydda sig mot angrep av insekter. Exempel på lektiner är prolaminer (exempelvis gluten) och agglutinin. Generellt sett kan man tänka att Lektiner finns i stora mängder i växternas fröer då de vill skydda sin avkomma från att bli uppätna av djur och insekter.

Glykoalkaloider: Är ämnen som finns i höga halter i Nightshades (nattskatteväxter). Det vill säga exempelvis i Potatis, Tomat, Aubergine, Paprika och Chili. Ämnet kan irritera och skada tarmslemhinnan och bidra till en ökad tarmpermeabilitet. När det gäller Potatis så är finns den högsta halten av Glykoaloider i skalet. Potatis som har fått grönt skal innehåller höga halter av ämnet och den som äter mycket sådan potatis kan bli sjuk. Livsmedelsverket om Glykoalkaloider.

Agglutiner: Är en typ av lektin som finns i spannmål och baljväxter som kroppen inte kan bryta ner. Agglutiner penetrerar tarmslemhinnan genom att de kopplar in sig i tunntarmens celler (enterocyter) varvid immunförsvaret triggas till inflammation. De Agglutiner som påverkar immunförsvaret mest är de som finns i jordnöt, kidneyböna samt sojaböna men även andra baljväxter har liknande effekt på immunförsvaret. Agglutin som finns i vete - WGA (wheat germ agglutinin) kan fästa på EGF-receptorn och när detta sker så aktiveras denna så att WGA kan transporteras igenom tarmväggen. T och B celler aktiveras och processen leder till en ökad tarmpermeabilitet. WGA orsakar inflammation på flera olika sätt, dels så stimulerar WGA frisättning av histamin från mastceller vilka gör att tarmslemhinnan blir inflammerad. Samtidigt stimulerar WGA produktionen av inflammatoriska cytokiner så som TNF-a, IL-1β, IL-12, IFN-y vilka sprider sig systemiskt i kroppen.

Spannmål generellt innehåller dessutom Fytinsyra som är en enzymhämmare vilket resulterar i en försämrad nedbrytning av födan i tarmen. I podcasten nedan från Paleoteket kan man lära sig mer om antinutrienter och hur dessa bidrar till inflammation i kroppen.



Podcasten sammanfattad i skrift nås här: Antrinutrienter - växternas mörka sida

Pseudospannmål: Är exempelvis Bovete, Quinoa, Amarant, Hirs, Durra, Teff och Chia. Dessa spannmål anses vara mindre irriterande för immunförsvaret än de traditionella spannmålen bland annat då de inte innehåller gluten. Dock har Pseudospannmålen ett liknande försvar som de traditionella spannmålen har varvid de bland annat innehåller antinutrienter så som lektiner och fytinsyra vilka kan irritera immunförsvaret.

Sammanfattning: Vill du minska på inflammation genom att undvika antinutrienter så skall du alltså utesluta spannmålen - Vete, Korn Råg och Havre. Du skall också undvika alla Pseudospanmål, se ovan. Därtill skall nötter, fröer och baljväxter undvikas. Havre kan tolereras bättre än Vete, Korn och Råg eftersom det inte innehåller Gluten i sitt naturliga tillstånd. Spårmängder kan dock finns om det hanterats i samma fabrik som övriga gluten innehållande spannmål. Dessa spårmängder brukar dock inte vara något problem om man inte är glutenintolerant.

Övriga födoämnen som triggar inflammation

Kasein & Laktos i mjölkprodukter: Är känt för att kunna trigga inflammation. Dels saknar en stor del av världens befolkning enzymet Laktas som bryter ner Laktos (mjölksockret) vilket då istället blir föda till patogena bakterier. Samtidigt så är proteinet Kasein i mjölk känt för att vara inflammatoriskt. Detta innebär att det således inte räcker med att äta laktosfritt, man måste helt undvika mjölkprotein.

Dålig olja och friterad mat: Olja som värms upp kraftigt får ett ökat innehåll av oxidationsprodukter och transfetter vilka är inflammatoriska. Undvik därför friterad mat. Steker du i olja hemma undvik att använda för höga temperaturer. Ryker oljan så förstörs den. Tål man smör så är detta bra att steka i, tål man inte detta så kan Gee vara ett alternativ. Gee är klarifierat smör vilket innebär att mjölkproteinet avlägsnats, kvar är bara fettet och detta reagerar man inte på om man har mjölkprotein intolerans. Vill man helt hålla sig borta från mjölkprodukter rekommenderas kokosolja då även denna tål hög temperatur utan att förstöras. Djurfetterna - Ister, talg, späck och ankfett går också bra att steka i. Olivolja är även detta bra men inte att  steka i då denna lätt förstörs av uppvärmning. Även avokadoolja är bra både kall och varm men kan tyvärr ha en smak som inte passar till allt.

Vid intag av vegetabiliska fetter bör man också känna till att förhållandet mellan Omega 6 och Omega 3 är viktigt för att hålla inflammationsnivån nere i kroppen. Många vegetabiliska oljor har en hög halt av Omega 6 i förhållande till omega 3 vilket i kroppen blir inflammatoriskt. För inte trigga till inflammation bör balansen mellan Omega 6 till Omega 3 vara 4:1, idag ligger har många en balans i kroppen på 15:1. Det här lösen inte enbart genom att äta mer omega 3 utan det är också viktigt att minska sitt intag av Omega 6 fetter.

Processat kött: är kött som rökts, saltats, torkats eller som lagts på burk och som innehåller Nitritsalter. Dessa produkter har klassificerats som cancerframkallande av WWO (world Health Organization) men bidrar även till inflammation. Studier har visat att de som äter mycket processat kött också har högre halt av inflammations-markören CRP i blodet.

Snabba kolhydrater / stärkelserika livsmedel: Är exempelvis Ris, Pasta, Kakor, Bröd, Mjöler. Det gemensamma för denna grupp livsmedel är att de är mycket processade på så sätt att de är nermalda och har fått sina fibrer borttagna. Det här gör att det glykemiska indexet är väldigt högt, det vill säga upptaget av dess ämnen går väldigt snabbt vilket leder till blodsockret höjs snabbt. Detta har i studier visat sig driva upp nivån av inflammation i kroppen.

Artificiella sötningsmedel: Är ämnen som tillsätts för att ge sötma utan att blodsockret skall stiga. Aspartam, Suralose (Splenda), Acesulfame K, Saccharin, Xylitol är de sötningsmedel som anses sämst för hälsan. Mer forskning krävs på området men studier indikerar att dessa ämnen ändrar tarmfloran vilken har en viktig funktion i att reglera inflammation i tarmen och således kroppen.

High Fructos corn syrup (HFCS): Kallas inom EU för Glukos-FruktossirapFruktos-Glukossirap eller för Isoglukos och är egentligen ett annat ord för socker. De flesta vet att socker inte är bra för hälsan men få förstår att produkter innehåller socker när de ser dessa ämnen på innehållsförteckningen. Börjar man läsa innehållsförteckningen på halvfabrikat, processad mat, glass, godis och dricka så ser man att de flesta produkter innehåller detta ämne. En studie i Boston har visat att kvinnor som åt mycket produkter med detta ämne hade större risk att utveckla ledsjukdomen Rheumatoid Arthritis och liknade sjukdomar som resulterade i inflammation av lederna.

Födoämnen som kan förvärra nästäppa
Förutom att livsmedel som triggar inflammation kan orsaka nästäppa enligt tidigare beskriven process så finns det också födoämnen som kan trigga nästäppa på andra sätt:

Histamin likt Tyramin, Serotonin, Tryptamin och Fenyletylamin är en biogen amin som finns naturligt i kroppen. Histamin utsöndras från Mastcellerna vid en allergisk reaktion och resultatet av detta blir att slemhinnor sväller upp (inklusive näsmusslorna) samtidigt som utsöndringen av sekret från dessa ökar. Andra symtom kan vara utslag, nysningar, diarré, magsmärtor, svullnad och andningsproblem. Den som lider av allergi och födoämnes intolerans får således en histamin-utsöndring varje gång man utsätter sig för det ämne (den allergen) som man har antikroppar mot. I detta fall kommer histaminet inifrån den egna kroppen men det finns också histamin som vi får i oss utifrån via kosten och för de personer som har svårt att bryta ner ämnet så kan detta bli ett problem. Vissa personer saknar nämligen tillräcklig mängd av hormonet - DAO (Diaminate oxidase) som skall bryta ner histamin och då reagerar personen på samma sätt som om man hade haft en allergi. Det vill säga, nästäppa uppstår, ögon och näsa börjar rinna, o.s.v. Listan ovan till höger ger en indikation på de ämnen som innehåller mycket histamin, klicka på bilden för att få upp större format. Generellt kan man tänka att lagrade produkter innehåller mycket Histamin. Exempelvis Tonfisk, Makril, Ansjovis, Sardeller, Sardiner, Jästextrakt, Ostar, Fisksåser, Fermenterade korvar tex Salami, Sojasås, Öl, Vin, Surkål och andra fermenterade grönsaker. Det kan också vara bra att känna till att allergiker och astmatiker kan vara mer känslig mot Histamin än normalt. Likaså är personer som äter MAO eller DAO-hämmare mer känsliga för histamin, dessa läkemedel är vanliga vid behandling av stress och depression. Även smärtstillande, blodtryckssänkande och slemlösande läkemedel kan hämma DAO och MAO. Personer som har högt blodtryck, B6 brist, födoämnesallergier eller mag-tarmproblem så som IBS och IBD kan vara känsligare för histamin från kosten än vad andra människor är. Alkohol i samband med måltid är också något som har visat sig göra att många blir känsligare för histamin.

Här kan man läsa vad livsmedelsverket skriver om histamin - överkänslighet

Livsmedel rika på Nitrat: Nitrat är ett naturligt förekommande ämne i flera födoämnen som ombildas till Kväveoxid i kroppen. Kväveoxid gör att den glatta muskulaturen på utsidan av blodkärlen slappnar av varvid blodkärlets diameter öppnas upp. Som vi vet sedan tidigare är näsmusslorna packade med blodkärl och om en person som redan har problem med nästäppa äter livsmedel med höga halter Nitrat så kan detta tillfälligt förvärra nästäppan ytterligare genom att näsmusslorna sväller upp. Därför kan det vara bra att känna till vilka livsmedel som innehåller höga halter av Nitrat. En bra sak att känna till är också att icke ekologiskt odlade grönsaker innehåller högre halter av Nitrat eftersom just Nitrat är en del i NPK som bönderna gödslar grödorna med.

Vin: innehåller flera ämnen som kan reta immunförsvaret, svälla upp blodkärlen och således orsaka nästäppa. Några av dessa ämnen är Sulfiter, Histamin, Nitrat och Tanniner. Histamin vet vi sedan tidigare kan orsaka att slemhinnor sväller upp, Nitrat verkar genom att blodkärlen slappnar av varvid även detta leder till nästäppa. Sulfit är ett ämne som används i vin för att syre inte skall oxidera vinet och för att bakterier inte skall trivas. Sulfit orsakar hos vissa allergiska reaktioner. Tanniner finns i vindruvans skall och i dess kärnor och kan hindra upptaget i tarmen av flera viktiga mineraler, i höga doser verkar det dessutom irriterande på tarmslemhinnan.

Diet för att minska nästäppa orsakad av inflammation
En bra diet för dig som vill minska inflammation är AIP (Autoimmuna protokollet) vilken är en förbättrad version av vanlig Paleo kost där man har tagit bort födoämnen som är kända för att trigga inflammation. AIP dieten går ut på att man tar bort Processade livsmedel, Spannmål, Baljväxter, Mejeriprodukter, Socker, Potatisväxter (nattskatteväxter), Nötter och Frön, Alkohol, Sötningsmedel, Ägg, Emulgeringsmedel, Förtjockningsmedel och andra livsmedels tillsatser. Därtill är man också försiktig med antiinflammatoriska livsmedel så som NSAID-preparat. I nedan Podcast från Paleoteket så förklarar Carl Hultén mer kring hur dieten minskar inflammation.



För dig som vet med dig att du har IBD eller IBS och som således har problem med magen så kan SCD (specific carbohydrate diet) vara ett bra alternativ. Vid IBD och IBS har man nämligen svårt att fullständigt bryta ner maten och då behöver man se till att äta mat som är så lätt som möjligt för tarmen att bryta ner. Här kommer SCD in genom att man tar bort födoämnen som har dubbla kolhydrats-bindningar och istället fokuserar på att äta de födoämnen som har enkla sådana bindningar. Den här dieten är framförallt viktig och bra i ett inledande skede om man har stora problem med magen. Ofta klarar då tarmarna inte av att bryta ner komplexa kolhydrater det man äter blir till föda för patogena bakterier vilket bara förvärrar tillståndet i tarmen ytterligare. För mer information om SCD hänvisas till denna nedan länk: http://www.breakingtheviciouscycle.info/

Metoder för att kirurgiskt "fixa" nästäppa

Thermal techniques - Värmebehandling / Bränna näsmusslorna
Det finns flera olika typer av tekniker för att "värmebehandla" näsmusslorna. Det är av vikt att du tar reda på vilken teknik som läkaren har tänkt att använda på dig eftersom det skiljer väldigt mycket hur stor skada de olika teknikerna orsakar näsmusslorna. För det första måste nämnas att ordet "värmebehandla" är ett väldigt sminkat ord. Vad dessa tekniker egentligen handlar om är att bränna. Det vill säga man bränner sönder vävnaden i näsmusslorna så att blodkärlen förstörs. Detta resulterar i att blodflödet upphör varvid näsmusslorna sjunker ihop.

Tekniken går till på så sätt att man sticker in ett stavformat instrument i näsmusslorna som sedan alstrar värme så att de bokstavligt tillagas. Har du någon gång tinat en kyckling i mikrovågsugnen och glömt den för länge så vet du hur köttet ser ut, det är så här den inre delen av näsmusslorna ser ut efter behandlingen. Radiofrekvens-behandling (RF) är den vanligaste metoden i Sverige och också en metod som tillför mindre värme än exempelvis Coblation som kan ses på denna youtube film. Detta är bra eftersom höga temperaturer och långa behandlingstider förstör mer vävnad. Dessvärre tillförs fortfarande så pass hög värme så att vävnaden dör. Hur stor skada som dina näsmusslorna kommer få från detta beror på hur aggressiv läkaren är i sin behandling. Det vill säga hur många gånger sticker han in instrumentet i näsmusslorna för att bränna. Gör han det en gång eller 10 gånger under samma behandlingstillfälle och uppmanas du komma tillbaka för flera behandlings tillfällen? Desto fler gånger behandlingen utförs desto mer kommer näsmusslorna och dess funktion förstöras. Mängden skada beror också på huruvida läkaren lyckas undvika att föra instrumentet för nära ytan av näsmusslorna. Förs instrumentet för nära ytan och en uppvärmning sker så förstörs slemhinnan. Slemhinnans slemproducerande celler, cilier och receptorer förstörs. Det här är mycket allvarligt eftersom skadan är irreversibel. Om sådan skada uppstår förstörs slemhinnans förmåga att producera sekret och näsan torkar ut varvid individen lätt drabbas av infektioner i näsan som på sikt kan förstöra även den vävnad som inte drabbats av proceduren. Likaså gäller att slemhinnans receptorer förstörs om instrumentet bränner sönder den yttre delen av näsmusslorna och detta kan få mycket stora konsekvenser för hela individen. För att förstå vilka konsekvenser detta leder till så rekommenderar jag att du läser ett tidigare inlägg som postats här på bloggen. I detta inlägg: Näsoperation risk och komplikation vården döljer så presenteras vilken effekter detta får. För att nämna det kort så är ytskiktet av näsmusslorna, det vill säga slemhinnan packad med flera olika typer av receptorer som var och en har sin funktion. Dels i regleringen av näsans funktion men även i regleringen av andningen och det autonoma nervsystemet. Några av dessa receptorer är Kemo, Termo och Mekonoreceptorer. Förstörs dessa receptorer så förlorar individen förmågan att uppfatta luftflöde via näsan vilket resulterar i att det centrala nervsystemet inte får någon indata över att luft passerar slemhinnan. Det här kan låta som ett litet problem men är förödande för individen eftersom det para sympatiska nervsystemet (lugn och ro systemet) är beroende av av lugn diafragma-andning där luftflödet i näsan kan detekteras. En sådan person hamnar således mer eller mindre i konstant dominans av det Sympatiska nervsystemet och får således problem med stress, sömn och nedvarvning. Det är inte för inte som huvudandelen av världens kända meditationsövningar går ut på att utöva lugn diafragma-andning där man fokuserar på luftflöde i näsa.

Om du en kylig höstdag har varit ute i naturen och andats in frisk höstluft så vet du hur det känns kallt och fräscht inne i näsan när du tar ett djupt andetag. Det här är Termoreceptorerna som aktiveras. Just dessa receptorer är extremt viktiga för att individen skall detektera luftflöde i näsan. Om dessa receptorer bränns sönder, klipps bort eller skadas av efterföljande torrhet och infektioner efter en aggressiv näsoperation så uppstår ett tillstånd som på engelska kallas för Paradoxial nasal obstruction. Det här är ett tillstånd där patienten upplever sig vara täppt i näsan trotts att näsan efter operationen är vidöppen. Det här tillståndet kan uppstå direkt efter operationen om mycket vävnad skadas men oftast så uppstår det över tid i takt med att kvarvarande slemhinna degenererar av relaterad torrhet och infektioner till följd av operationen. Inte sällan kan ett sådant tillstånd uppstå först år efter operationen, detta eftersom det tar år för en från början frisk slemhinna att degenerera efter att näsan berövats sin förmåga att hålla sig fuktig och fri från infektioner. Problemet med att detta först uppstår år efter en näsoperation är att både patienter och läkare missar kopplingen till näsoperationen. Inte sällan rekommenderar läkare dessa patienter att genomgå mer näsoperation för att lösa den upplevda nästäppan men resultatet av detta blir då bara än värre upplevd nästäppa.

Det man behöver känna till med nästäppa är att nästäppa inte enbart handlar om att individen har för lågt luftflöde för att få till en bra andning utan att det ofta också handlar om att receptorerna inte aktiveras som de skall när näsans slemhinna är svullen. Luftflödet blockeras av uppsvällda näsmusslor och luft kan inte passera runt de nedre näsmusslorna där huvudandelen av termoreceptorerna är lokaliserade. Det här gör att individen känner sig täppt i näsan. Luftflödet räcker ofta för ett behaglig andning men tack vara att receptorerna inte aktiveras så upplevs andningen jobbig. Det är just därför som salvor med pepparmint-olja säljs till personer som har förkylning. Oljan i sig själv öppnar inte upp näsan men däremot så aktiverar produkten termoreceptorerna varvid näsan känns mindre täppt trotts att samma volym luftflöde passerar. Får man Paradoxial nasal obstruction till följd av näsoperation så kan detta närmast liknas vid att alltid vara täppt i näsan till skillnad från att du faktiskt har högt flöde.

Att genomgå en aggressiv näsoperation som direkt eller sekundärt från torrhet och infektion förstör receptorerna kan således innebära att du som individ för alltid kommer känna dig täppt i näsan trotts att du genomgått en näsoperation som gjort näsan vidöppen.

Submökös resektion an näsmusslorna via Microdebrider

En Microdebrider, se bild till höger är ett stavformat instrument som har roterande knivar i spetsen. Detta instrument verkar i skrivande stund inte användas nämnvärt till näsoperation i Sverige men är likväl en metod som många kirurger använder världen över. Operationen med instrumentet utförs genom att detta förs in i näsmusslornas inre del där läkaren sedan för verktygen fram och tillbaka för att låta knivarna skära bort vävnaden. Fördelen med detta instrument är att man inte riskerar att bränna sönder slemhinnan på utsidan av näsmusslorna eftersom någon värme aldrig tillförs. Men likväl är det en metod som orsakar stor skada. Mängden skada som detta instrument ger dina näsmusslor är avhängd hur aggressiv kirurgen är. För han in instrumentet en gång rakt in och drar ut eller flyttar han runt det inne i näsmusslornas centrala del? En kirurg som för instrumentet fram och tillbaka och som flyttar runt det kommer således skära bort mer eller mindre all vävnad inne i näsmusslorna varvid de kommer sjunka ihop extremt mycket. Näsan lämnas öppen och icke funktionell. Näscykeln förlorar sin funktion och näsan förblir alltid vidöppen vilket kommer leda till torrhet både i näsa, Naso pharynx och i hals.

Laserbehandling av näsmusslorna
Laserbehandling kan antingen utföras direkt på ytan av näsmusslorna, det vill säga direkt på slemhinnan vilket naturligtvis totalt förstör slemhinnan helt och hållet. Cilier, bägarceller och receptorer blir helt förstörda och näsan förblir torr och känseln försvinner hel eller delvis med Paradoxial obstruktion som möjligt utgång. Laserbehandling kan också utföras inne i näsmusslorna centrala del vilket innebär att kirurgen för in ett instrument med en laserdiod som med hjälp av ljus bränner sönder näsmusslorna inifrån. Om kirurgen är skicklig och inte går för nära slemhinneytan i näsmusslorna så kan förhoppningsvis slemhinneskada förhindras. Dock förstörs blodkärlen inne i näsmusslorna varvid de skrumpnar ihop. Näsan förblir öppen och näscykeln kan inte längre stänga till näsan för att skydda mot uttorkning. Mindre blodflöde betyder också mindre produktion av sekret varvid torrheten förvärras ytterligare. Problemet med denna och liknade metoder där man bränner sönder näsmusslorna på insidan är att det är omöjligt att veta hur mycket du kan bränna sönder innan blodförsörjningen till kvarvarande vävnad blir så dålig att denna dör. I samband med att dessa artiklar skrevs så hörde en person av sig som gjort radiofrekvensbehandling och som sedan hade fått vävnadsdöd. Kvarvarande del av näsmusslorna hade ruttnat bort och dött på grund upphört blodflöde.

Lateralisering av benen i näsmusslorna
Är en metod där kirurgen för in ett instrument och bryter av benen inne i de nedre näsmusslorna för att därefter vinkla bort näsmusslorna från septum in mot den laterala sidan av näsborren. Det här möjliggör att mer luft kan passera mellan näsmusslan och Septum. Bild B, den högra bilden nedan visar hur de nedre näsmusslorna vinkas bort från Septum, det vill säga bort från nässkiljeväggen. Lateralisering av näsmusslorna är den metod som är minst invasiv av kirurgiska åtgärder för att minska nästäppa. Är det någon metod man bör prova innan man bestämmer sig för "riktig" operation så är det denna metod. All slemhinna är intakt och ingenting skärs bort eller förstörs.



Konventionell konka plastik av näsmusslorna
Denna benämning syftar på alla tekniker där man kirurgiskt med skalpell eller kirurgisk-sax tar bort hela eller delar av näsmusslorna. Det här är en extremt skadlig metod som garanterat kommer medföra stora problem, om inte direkt så över tid till följd av degenerering från torrhet och infektion. Här finns det lika många tekniker som det finns kirurger. Området verkar inte vara alls uppstyrt utan varje enskild kirurg gör lite som han känner för i stunden. En kirurg kan exempelvis klippa bort hela de nedre näsmusslorna och hela de mellersta näsmusslorna medans en annan "bara" tar bort först tredjedelen av de nedre näsmusslorna. Hur som helst så är det här en extremt skadlig metod där det är en 100% garanti att patienten på sikt kommer få allvarliga problem med både näsa och andning.

Även om kirurgen tar bort en mindre del så bildas ändå ärrvävnad ytan av kvarvarande näsmussla eftersom bortklippt del nu skall lappas ihop med kvarvarande del vilket sätter ner funktionen av kvarvarande del mycket. Dessutom är det så att näsmusslornas främre del är den mest aktiva delen. Här finns flest receptorer och sekret-producerade bägarceller. Blir man av med denna del blir man av med en stor andel av de receptorer som är viktiga både för regleringen av näsan och andningen så som regleringen mellan det sympatiska och det para sympatiska nervsystemet. Därtill aggregerar den främre delen av näsmusslan som dörr in till näsan, tar man bort denna del står näsan alltid vidöppen vilket kommer torka ut och irritera slemhinnan än mer.

Att klippa eller skära bort hela eller delar av näsmusslorna är ett övergrepp som borde betraktas som grov misshandel eftersom det förstör livet för patienterna. Ingreppet är dessutom helt onödigt med tanke på de alternativa metoder som idag finns. Kirurger hävdar än idag att det skulle vara helt okey att klippa bort näsmusslorna men detta är inget annat än en stor lögn. Ett sådant ingrepp kommer över tid leda till ett tillstånd som kallas för Empty nose syndrom och det är ett tillstånd som förstör folk så mycket att många tar sitt liv tillslut. Om en kirurg säger till dig att det är okey att klippa eller skära bort delar av näsmusslorna så gå genast därifrån. Nedan kan man se den svenska kirurgen Anders Arbrandt som jobbar på Sahlgrenska universitetssjukhus i Göteborg opererat bort halv den ursprungliga längden och ca 60-70 % av slemhinneytan av de nedre näsmusslorna.

Bilden till höger visar före operation och bilden till vänster efter operation.



Observera det är standard att en stor del av näsmusslorna opereras bort vid samband med operation av nässkiljeväggen och ofta berättar kirurgerna inte ens om detta i förväg.

Operation av "sned" nässkiljevägg
För att kirurgen skall kunna komma åt och skära bort brosk från nässkiljeväggen så krävs att slemhinnan "skalas av" från broskväggen. När detta sker dras blodkärl av och hela slemhinnan kan dessutom spricka, det vill säga slitas av. De större blodkärlen som slits av kommer inte växa tillbaka utan nässkiljeväggen förblir tunn, spröd och torr. Det här innebär också att slemhinnan på septum förlorar förmågan att svälla och kontrahera i samklang med näsmusslorna för att reglera luftflödet i näsan. Septum-slemhinnan förblir därmed helt passiv. Vanligt är också att organet i septums övre del som kallas för Septums sväll kropp ( The septal swell body) förstörs. Detta sker genom att blodkärlen som matar och "dränerar" området slits av när slemhinnan friläggs från brosket.

I följande länk kan man läsa mer om Septums sväll kropp: Histology of the nasal swell body

Septums sväll kropp är ett organ som sitter på septum strax framför den mellersta näsmusslan, se nedan MR bild som illustrering. Svällkroppen är det det vita område där strecken möts.



Svällkroppen har rikligt med receptorer för att registrera vad som sker inne i näsan. Vidrör du denna med en topps så framkallas nysningar då mekanoreceptorer på ytan stimuleras. Svällkroppen likt de nedre näsmusslorna har dessutom rikligt med termoreceptorer (TRMP8). Dessa receptorer är viktiga för att hjärnan skall uppfatta att luft passerar näsan, det är också dessa receptorer som gör att du upplever en lätt kylande känsla vid inandning. Förstörs dessa receptorer så får det konsekvenser för hela andningen, sömnen och för regleringen mellan det sympatiska och det para sympatiska nervsystemet. Svällkroppen har dessutom en högre densitet av sekret-producerande bägarceller än vad näsmusslorna själva har. Det här innebär att de ger ett betydande tillskott till det sekret som näsan producerar. Förstörs området försvinner dessa celler, den övre delen av näsan förblir konstant öppen och torrhet uppstår, framförallt i näsans övre del. Torkar den övre delen av näsan ut leder det dessutom inte sällan till problem med slemhinnan i ögonen. Det här beror på att proinflammatoriska cytokiner utsöndras från den torra slemhinna som når ögonslemhinnan som ligger mycket nära den övre delen av näshålan. Nedan bilder illustrerar vad som sker när svällkroppen förstörs.

SB står för Septal swell body, S för Septum och IT för de nedre näsmusslorna. Den vita pricken markerar övre delen av de mellersta näsmusslorna. Bilden till vänster visar tydligt att passagen till näsans övre del är mindre före operation. Svällkroppen är blodfylld och vävnaden är således uppsvälld. I den högra bilden kan man se hur det ser ut när svällkroppen förstörts från en operation. Passagen är nu öppen och näsan kan inte längre reglera luftflödet till dess övre del.



Inte sällan rapporterar patienter nervsmärta till följd av torrheten. En sådan nervsmärta börjar ofta i näsans övre del och kan stråla ut åt olika håll, inte sällan strålar den ut i ena ögat. Har svällkroppen i höger näsborre skadats så är det oftast också höger öga som påverkas av sådana nervsmärtor.

Förutom att näsan blir öppen av att blodkärlen till septums svällkropp förstörs så är det också vanligt att kirurger tar bort överdrivet mycket brosk från septum så att övre delen av näsan står konstant vidöppen. Det här förvärrar såklart torrheten ytterligare.

Det finns mycket mer att säga om septum-operation och vad detta resulterar i men i detta inlägg nöjer vi oss här. Vill man läsa mer om hur man påverkas av en Septumoperation så finns det på bloggen ett utförligt inlägg här: Operation av nässkiljeväggen / Septum - Dold skada och risk

Länk för att se en Septum-operation: 4K Endoscopic Septoplasty - Prof. Simon Carney

OBS: En operation av nässkiljeväggen är så gott som alltid per automatik kombinerad med en operation av näsmusslorna. Oftast skärs första tredjedelen eller första hälften av näsmusslorna bort innan septumoperationen utförs. Detta görs eftersom kirurgen vill ha mer plats för att bekvämt kunna utföra operationen. Långt från alltid så förklarar kirurgen detta för patienten. Många är de som skrivit upp sig på en operation av nässkiljeväggen om som ofrivilligt fick stora delar av näsmusslorna bortopererade.  

Försenad start av symptom efter näsoperation 
En genomsnittlig person andas varje dag in 10 000 - 15 000 liter luft. Denna luft kan vara allt från -20 grader till + 35 grader och innehålla allt från några få procent relativ luftfuktighet upp till närmare 100%. Luften innehåller dessutom damm, pollen, bakterier, virus och andra partiklar. Konsekvensen av detta blir att näsans slemhinna utsätts för stor påfrestning. Inomhusluft på vintern innehåller inte sällan så låg relativ luftfuktighet som 10-20% och det här verkar uttorkande på slemhinnan. Det här har kroppen dock löst smart genom näsmusslorna och genom svällkroppen vi tidigare gick igenom. De här organen tillsammans med övrig slemhinna i näsan har rikligt med bägarceller som minut för minut producerar sekret som täcker slemhinnan med ett lager som skyddar både mot bakterier, virus och mot uttorkning. Funktionen med näscyklen gör dessutom att respektive näsborre får vila i avlösande skift varvid slemhinnan hinner återhämta sig innan det återigen är dags för belastning.
Klipper man bort näsmusslorna eller bränner sönder dem blir näsan extremt torr, dels för att de slemproducerande bägarcellerna förstörs eller avlägsnas men också för att näsan blir konstant öppen. Över tid leder den här torrheten till att slemhinnan degenererar. Enligt Eugene Kern som först började forska kring följden av aggressiv näsoperation tar det i genomsnitt 6 år för patienter att utveckla fullskaligt Empty nose syndrom (ENS) efter en operation som förstört slemhinnan. Det som avgör om en patient kommer utveckla ENS eller inte är hur mycket vävnad som förstörts eller som skurits bort under operationen, samt om personen till följd av relaterad torrheten drabbas av infektioner som förstör slemhinnan än mer. Personer som lever under torra förhållanden har dessutom större risk att drabbas än de som lever i tropiska miljöer.

Vill man lära sig mer om den process som sker när slemhinnan degenererar så hänvisas till tidigare inlägg: Näsoperation risk och komplikation vården döljer. Här kan du läsa om Adaptiv cellförändring och Metaplasi samt Sekundär Atrofisk Rinit som alla är tre begrep som relaterade till en slemhinna som degenererar.

Att sitta i samma båt som kirurgen
I aktiespar-kretsar pratar man ofta om att sitta i samma båt som VD och ledning då man gärna vill se att dessa personligen äger stora delar av bolaget. Det här är såklart ingen garanti för att investeringen går bra men om ledningen själva äger stora delar av bolaget så finns det åtminstone ett personligt intresse i att bolaget skall skötas väl. Skulle bolaget misskötas så till den grad att båten sjunker så går ni alla under ihop. När det gäller näsoperation så är det dock helt annorlunda. Kirurgen själv är kvar på land i en 10 miljoners villa med försäkring på allt samtidigt som du knuffas ut på Atlanten i en gummibåt med pyspunka. Har näsoperationen varit aggressiv så är det bara en fråga innan kvarvarande luft pyser ut och du sjunker. Det kan ta ett år, eller 10 år men tids nog är det vanligt att  kvarvarande celler degenererar så till en grad att sekundär atrofisk rinit uppstår, mer om detta nedan. Genom No Fault försäkringssystemet är kirurgen dock helt säker, han behöver inte ha förklarat för dig vad som skall göras och du behöver heller inte ha gett medgivande till en specifik åtgärd som görs under själva operationen. Har dessutom en vedertagen metod används så går kirurgen helt fri. Den enda gången du skulle kunna anmäla och vinna en sådan anmälan är om du lyckas bevisa att kirurgen med avsikt förstört dig. En sådan bevisning lär vara omöjlig. Har du tankar på näsoperation är detta således någon du måste vara införstått med. Tack vare att kirurgerna går helt fria så behöver de dessutom inte tänka på att varna dig för eventuella komplikationer. De väljer då hellre att ingenting säga, en omedveten patient är också en patient lätt att hantera. Inga jobbiga frågor ställs, ingen oro uppstår och kirurgen kan lugnt fortsätta göra det jobba han tjänar stora pengar på att utföra.

Empty nose syndrom - Post Nasal Surgery Dysfunction
Empty nose syndrom är ett tillstånd som först dokumenterades av Amerikanen Dr Eugene Kern och Svenskan Monica Stenkvist. Kollegorna skall ha stått och diskuterat symtom patienter hade fått efter näsoperation och Monica skall då sagt - "This looks lika a Empty nose" varvid Eugene Kern år 1994 myntade begreppet. Tyvärr är detta inte bara ett korkat namn utan missleder både patienter och läkare då namnet antyder att näsan måste vara helt tom på organ för att tillståndet skall uppstå. Det här är dock mycket fel. En person kan ha kvar sin näsmusslorna men ändå ha Empty nose syndrome. Det viktiga i sammanhanget är huruvida kvarvarande slemhinna i näsan fungerar eller ej. Har exempelvis en radiofrekvensbehandling förstört slemhinnan så att slemhinnan blivit icke funktionell så kan personen i fråga ändå ha Empty nose syndrome trotts att en stor del av näsmusslorna är kvar.

Eftersom namnet är så missvisande så skulle Post Nasal Surgery Dysfunction passa bättre. På svenska Post Kirurgisk Nasal Dysfunktion. Det här namnet beskriver mer vad det handlar om, nämligen funktionell skada i näsans slemhinna orsakat av operation.

Notera att Empty nose syndrome inte kan uppstå av andra orsaker än näsoperation men man kan dock ha liknande problem men då kallas det istället för Atrofisk RinitDetta är ett tillstånd där slemhinnan degenererar till följd av okänd anledning. En sådan degeneration är relativt ovanlig i västvärlden men ses oftare i utvecklingsländer. Man tror då att näringsbrist och bakteriella infektioner är huvudorsaken bakom sjukdomen. I västvärlden kan man dock få liknande problem med slemhinnan om man under lång tid använt MYCKET nässpray med kortison, detta då kortisonet gör nässlemhinnan spröd och tunn samt hindrar kroppens naturliga reparationsprocesser.

Nedan visas de vanligaste problemen som uppstår när mycket av näsans slemhinna har förstörts genom näsoperation och genom år av efterföljande torrhet och infektioner. Notera att man inte måste ha alla symtomen för att ha Empty nose syndrom.

Vanligt rapporterade problem efter aggressiv näsoperation

Kroniskt torr slemhinna i näsan varvid slemhinnan bränner vid inandning. Följden detta blir ofta att individen blir känslig för dofter, rök och partiklar i luften som andra inte reagerar på.  

Minskat eller uteblivet andningsmotstånd i näsan varvid andningen blir ytlig & obehaglig. Detta påverkar sömn och avkoppling negativt.

Sårskorpor i näsan eller blödande slemhinna.

Återkammande infektioner i näsans slemhinna till följd av brist på sekret som skyddar mot uttorkning och mot bakteriell infektion.

Utebliven eller försämrad Näscykel varvid båda näsborrarna är vidöppna samtidigt. Detta resulterar i att näsan ännu lättare torkar ut och kroppen förlorar dessutom möjligheten att reglera luftflöde efter aktivitet eller inaktivitet. Lugn diafragma andning är viktig för att individen skall kunna vara i dominans i det Para sympatiska nervsystemet. Det vill säga den lugna och avkopplade delen av det autonoma nervsystem.

Minskad eller helt förlorad känsel i näsan över att luft passerar slemhinnan, näsan känns täppt trotts att den är vidöppen. Många får en känsla av att inte få tillräcklig med luft trotts att näsan är öppen. Detta beror på att receptorer som registrerar andning har skurits bort eller skadats av radiofrekvensbehandling. Alternativt skadats av år av efterföljande torrhet och infektion. Receptorskada leder direkt till att hjärnan förlorar indata över andningen från näsan och personen får således mycket svårt att komma över i dominans av det lugna para sympatiska nervsystemet. Många rapporterar stress och sömnproblem. Sömnproblem är faktiskt en bland de vanligaste rapporterade komplikationerna efter aggressiv näsoperation. 

Hypersensibilitet för kall, torr och varm luft eller för luft som innehåller partiklar. Desto torrare personen är i näsans slemhinnan desto känsligare blir personen. Näsan är kroppens inbyggda klimatanläggning och utan fungerande näsmusslor så filtreras, värms och fuktas inte inandningsluften. Personen blir torr i Naso Pharynx (baksidan av näsan) och i halsen. Många personer får dessutom mycket svårt att vara i uppvärmda lokaler, detta då luften torkar ut. Flera individer berättar hur de måste ha det kallt i sin bostad för att näsan inte skall torka ut.

Kall luft gör att näsan rinner överdrivet mycket. Har näsmusslorna skurits bort eller bränts sönder så kan inte näsans slemhinna återuppta det vatten som kondenserar i näsan under utandningen = Näsan rinner. Har näsmusslorna tagits bort eller minskats ner så är näsan dessutom extremt öppen och det finns ingenting som håller tillbaka fukten varvid denna rinner ut. Därtill så försöker en torr slemhinna ofta överkompensera med tunnt sekret för att skydda slemhinnan mot den belastning som uppstår vid kall luft.

Näsoperation vidrör inte luktcentrum i näsan men sekundärt över tid kan ändå en näsoperation orsaka både nedsatt smak och luktsinne. Framförallt är detta vanligt för Septumoperation där överdriven mängd brosk tagits ut och gjort näsan öppen samtidigt som operationen förstört Septums svällkropp. Summa summarum orsakar detta att näsan och framförallt näsans övre del torkar ut. Över tid skadar en sådan uttorkning slemhinnan varvid lukt och smaksinnet försämras eller i värsta fall helt försvinner. En torr slemhinna infiltreras dessutom lätt av bakterier, en ordentlig infektion i slemhinnan kan också förstöra lukt och smaksinnet. 

Större andelen av näsans sekret produceras i de nedre näsmusslorna och i septums svällkropp. Förstörs dessa organ upphör ofta produktionen av sekret mer eller mindre helt i näsan. Manga som fått stora del av organen skadade rapporterar att de inte kunnat snyta näsan över huvud taget efter genomförd operation. Näsan är helt torr
  
Nervsmärta i näsan som strålar ut åt olika håll är en vanligt rapporterad komplikation från de som genomgått aggressiv näsoperation, framförallt om Nässkiljeväggen har varit involverad. Operationen av nässkiljeväggen sliter av blodkärl i slemhinnan varvid denna blir tunn och torr. Torrhet leder över tid till en ännu tunnare slemhinna där nerver blir exponerade för luft som andas in. Har septumoperation utförts högt upp så att Septums svällkropp förstörts så blir övre delen av näsan mycket torr. Inte sällan strålar då nervsmärta ut från detta område. Vart nervsmärtan tar vägen beror på vilken nerv som irriteras men inte sällan strålar den ut i det ena ögat. Tror man att smärtan man har är relaterad till irritation av nerver i näsan kan man testa att applicera Embla-salva högt upp i näsan för att se om det bedövar nerven. Många rapporterar att smärtan i exempelvis ögat då försvinner.  

Kroniskt torra ögon är en vanligt rapporterad komplikation hos de som till följd av näsoperation fått en kroniskt torr näsa. En kroniskt torr slemhinna i näsan leder till att det blir en låggradig kroniskt inflammation i slemhinnan. Under en sådan reaktion utsöndras bland annat Proinflammatoriska cytokiner av flera olika slag. Dessa verkar i viss mån systemiskt men framförallt tar det sig till den mycket närliggande ögonslemhinnan som också försätts i ett kroniskt stadium av inflammation. Detta gäller framförallt om man är torr i den övre delen av näsan till följd av Septumoperation och eller skada på septums sväll kropp. Över tid resulterar detta i en slemhinna som fungerar sämre och ögonen blir torra. Kan man lyckas minska torrheten i näsan så kan man också ofta förbättra ögonen.

Ökat antal hjärtslag, ytlig andning, ångest, koncentrationsproblem och sömnproblem: Om näsan öppnats upp onormalt mycket genom näsoperation så saknas nödvändigt motstånd för att individen skall kunna få en lugn, djup och avkopplad diafragma-andning. Har dessutom receptorerna i näsans slemhinna opererats bort, bränts sönder eller förstörts av efterföljande torrhet och infektion så leder detta summa summarum till att individen får svårt att vara i dominans av det lugna Para sympatiska Nervsystemet.Istället blir personen i dominans av det Sympatiska nervsystemet, det vill säga fight and flight systemet. Det här resulterar i ytlig och uppsnabbad andning, högre blodtryck och snabbare puls. Många rapporterar att de har svårt att komma ner i varv och somna och många rapporterar även att de vaknar på natten med hög puls och snabb andning. Detta till följd av att hjärnan inte längre kan registrera luftflöde i näsan då receptorerna skurits bort, bränts sönder eller skadats av efterföljande torrhet och infektion. Det här leder till Depression, Ångest och koncentrationsproblem. Många blir dessutom så förstörda att de avslutar sina liv. Nedan kan man lyssna till två berättelser där Scott Gaffer och Dory Lodge valde att avsluta sina liv efter att ha blivit förstörda av vården. Personer som fått sina receptorer förstörda rapporterar ofta att de känns täppta i näsan trotts att näsan är vidöppen, många beskriver känslan som att andas igenom sugrör. Man känner att luften kommer ner i lungorna men man känner ingen luftpassage längs näsans slemhinna.

Täppt näsa och Empty nose syndrom samtidigt: Har man från början opererat näsan för nästäppa så hade man troligtvis redan allergi födoämnesintolerans och inflammation i kroppen. Detta försvinner inte bara för att näsan opereras utan kvarvarande del av näsmusslorna som inte förstörts kan fortfarande svälla upp och blockera luftpassagen. Är slemhinnan i näsan dessutom torr och skadad så försöker näsan skydda sig genom att svälla upp näsmusslorna. Därav kan man ha nästäppa och samtidigt ha ENS.

Diagnostisera Empty nose syndrom som patient eller läkare
Om du tror att du drabbats av Empty nose syndrome eller vill ta upp detta med din läkare så har ENSIA (Empty nose Syndrome International Association) gjort en guide där du kan kolla dina symtom. Guiden nås via denna länk och heter: ENS Guide TO Diagnosis & Management.

Facebook gruppen Empty nose Syndrom Awareness
Tror man att man har Empty nose syndrom och vill samtala med andra personer som drabbats så kan man gå med i ovan nämnd grupp. Man skall dock känna till att det finns två läkare som är administratörer i gruppen som själva erbjuder dyra behandlingar för Empty nose syndrome patienter samtidigt som de fortsätter att operera näsmusslorna på andra patienter. Här har vi Steven Houser och Dr Subinoy Das som sköter gruppen under namn Usiascr Usiascr. Det kan således finnas ett ekonomiskt intresse i de inlägg som dessa två läkare gör. Patienter som har kritiserat behandlingar som dessa läkare har utfört har blivit borttagna ur gruppen.

Empty nose syndrome förklarat i rörlig bild från youtube





Enligt Dr Eugene Kern som först började forska i Empty nose syndrome tar det i genomsnitt 6 år för patienter att utveckla fullskaligt Empty nose syndrome efter att en aggressiv näsoperation utförts där näsans förmåga att hålla sig fuktig och fri från infektioner har förstörts. Som vi tidigare förklarat beror det här på att det tar tid för en frisk slemhinna att degenerera. Näsoperation handlar således inte enbart om vad som tas bort utan vad som lämnas kvar. De celler som skurits bort är inte problemet utan problemet blir de slemhinne celler som är kvar. Dessa klarar inte av belastningen utan börjar degenerera.  I nedan ljudupptagning kan vi höra en intervju med Eugene Kern där berättar om ENS.


Behandlingsmöjligheterna för Empty nose syndrom är tyvärr begränsade då en förstörd eller bortskuren vävnad inte kan återskapas. Det man idag kan göra är att operera in brosk för att göra näsan mindre öppen. Vinsten med det är framförallt bättre luftmotstånd och således en lugnare andning. I viss mån kan en sådan operation också resultera i något mindre torr slemhinna men tyvärr är torrheten huvudsakligen orsakad av att de slem-producerande bägarcellerna skurits bort eller förstörts. I nedan youtubeklipp från en föreläsning med Professor Yong Ju Jang kan man höra honom berätta vad Empty nose syndrome är och hur han behandlar detta med hjälp av broskimplantat.



Empty nose syndrome kan också omnämnas som Non-allergic Rhinitis eller som Secondary atrophic Rhinitis. Nedan följer ett citat från National Health Service Of England:

"Inside your nose, there are three ridges of bone covered by a layer of tissue. These layers of tissue are called turbinates. A type of rhinitis called atrophic rhinitis can occur if the turbinates become damaged. Most cases of atrophic rhinitis in the UK occur when the turbinates are damaged or removed during surgery (sometimes it's necessary to surgically remove turbinates if they're obstructing your airflow). Turbinates play an important role in the functioning of your nose, such as keeping the inside of your nose moist and protecting the body from being infected with bacteria. If they're damaged or removed, the remaining tissue can become inflamed, crusty, and prone to infection". Länk till citatet.

Hur ofta uppstår skador efter näsoperation?!
Steven Houser är en Amerikansk Öron Näsa Hals doktor som specialiserat sig på att hjälpa personer som fått Empty nose syndrom. Steven har gjort en sammanfattning på många av de studier som gjorts i uppföljande syfte efter näsoperation. Denna sammanfattning nås här: The Diagnosis and Management of Empty Nose Syndrom. Studien Moore et al 1985 nedan visar resultatet efter 2-7 år hos de patienter som fått hela sina näsmusslor bortopererade. Studien har genomförts på 18 personer och här konstaterar man följande. 89% har fått torrhet och skorpbildning till följd. 66% har fått Atrofisk rinit vilket är ett degenerativt tillstånd där slemhinnan degenererar. 22% hade fått Ozena vilket är ett tillstånd där grönt sekret bildas i näsan som luktar mycket illa. 11% hade fått problem med torra ögon. Klickar man in på länken kan man se de andra studierna. Tydligt blir att det långsiktiga resultatet efter näsoperation är bättre desto mindre vävnad som skadats i näsan under operationen. Dock hade längre uppföljning på patienterna behövt göras för att få en korrekt bild.



Vill man läsa vidare kring forskning och Empty nose syndrom så hänvisas till denna forskningsrapport: Surgery of the turbinates and Empty nose syndreome

Patientberättelser där vården orsakat - Empty nose syndrom
Genom denna länk kan du lyssna till Erika Schneider som fått Empty nose syndrom efter en näsoperation. I radioprogrammet medverkar också specialistläkaren Steaven Houser. Nedan visas två filmer som väl beskriver vilket lidande patienter får utså som får sin näsa förstörd av vården.





En guide till dig som drabbats av skada från näsoperation

1. Dokumentera skadan genom CT-röntgen och genom undersökning med Endoskop. Begär ut bilder och film så att du har dem. Preoperativ röntgen kan du få ut om du ringer sjukhuset. Vill vården inte hjälpa dig med postoperativ röntgen så kan man göra en röntgen privat via tex Aleris. Vill vården inte undersöka dig med endoskop så kan man numera köpa ett sådant själv från Aliexpress med god kvalitet för en mindre peng. Länk för att köpa Endoscope via Ali express.

2. Gå tillbaka till läkaren och berätta om dina besvär, läkaren måste få veta att hans operation har skadat dig. Spela in samtalet med din telefon gömd i fickan.

3. Anmäl skadan till IVO. Institutionen för vård och omsorg. Det här gör du främst för andras skull och för att det skall komma fram att dagens näsoperationer leder till skada.

4. Anmäl skadan till LÖF. Landstingets ömsesidiga försäkringsbolag. Här kan du få ersättning för din skada. Räkna med att du måste överklaga deras beslut. Du måste också kunna visa på att skadan hade kunnat undvikas. LÖF,S beslut överklagas först hos dem själva och sedan hos Patientskadenämden. Är du inte nöjd där kan du ta ärendet till Tingsrätten. Via din hemförsäkring kan du få ekonomisk ersättning för rättegångskostnader.

5. Fundera på om du vill anmäla kirurgen och driva en process mot honom i tingsrätten. sannolikheten att vinna en sådan process är troligtvis liten och vinsten av det i ekonomisk synvinkel är antagligen inte värt besväret. Dock behöver kirurgerna ta ansvar för sitt arbete och om ingen någonsin anmäler så tillåter vi kirurgerna att fritt och ostraffat förstöra människors liv.

6. Om du vill bli diagnostiserad eller söka hjälp ta kontakt med någon läkare som är erkänd för att vara expert på skada från näsoperation. I tidigare inlägg på bloggen finns en lista på läkare som är väl bekanta med begrepp ENS och som kan hjälpa dig att diagnostisera eller behandla.

Lindra skada från näsoperation - Det här kan du testa
En slemhinna som torkat ut och degenererat till följd av näsoperation behandlas på liknande sätt som patienter behandlas som har Atrofisk Rinit. Här kan du själv Googla: Treatment of atrophic rhinitis. Har du blivit av med eller fått näsmusslorna förstörda så har du förlorat din inbyggda klimatanläggning. Du behöver därför själv vara noggrann med att skapa en miljö som inte stressar näsans slemhinna. Du behöver således framförallt undvika torr och varm luft som torkar ut och förstör näsans slemhinna än mer. Därför är det viktigt att du köper en luftfuktare som du har i sovrummet under natten. Rikta gärna ångan mot ansiktet och undvik helst att använda klorerat kranvatten, kolfilter tar bort det mesta av kloret.

Inte sällan drabbas personer som fått näsmusslorna förstörda av återkommande infektioner i näsan. Här ligger flera bakterier bakom och de bakterier som är vanliga vid Primär Atrofisk Rinit är också vanliga vid Sekundär Atrofisk Rinit till följd av näsoperation. Nedan bild illustrerar vilka patogena bakterier som man i denna studie lyckades finna vid Primär Atrofisk Rinit.



Har du en infektion måste du snarast behandla denna eftersom näsans slemhinna förstörs av en pågående infektion. Här behöver du göra en odling och kolla vilka bakterier som finns för att därefter leta efter preparat och medicin som kan ta bort infektionen. Är det Staphylococcus aurues (MRSA-bakterien) som orsakar infektionen så finns salvan Fucidin som kan ta död på dessa bakterier. Likaså finns ämnet Mupirocin. En produkt som innehåller detta ämne är Bactroban. Är det Klebsiella bakterier som ställer till med infektion så är Streptomycin ett ämne som kan användas.

Utöver detta kan du använda dig av naturliga produkter som är mycket effektiva mot bakterier. Här finns bland annat Grape seed extrakt, Geranium olja och Oregano olja. Köper du essentiella oljor måste du vara säker på att oljorna är ekologiska och äkta. Det finns många tillverkare som påstår att oljorna är äkta men där man egentligen bara har kemikalier i produkterna. Om du använder dessa oljor i näsan måste de spädas ut mycket eftersom de annars kan bränna slemhinnan. Du späder dem med exempelvis solrosolja eller annan olja du tycker är lämplig. Oljorna kan sedan sprutas in i näsan eller så kan du med hjälp av en topps försöka massera ut dem på slemhinnan. Oregano olja är extremt potent och tar död på flera typer av bakterier så om du inte vet vilken sorts bakterier som orsakar problemet så kan denna olja vara ett bra alternativ. Undvik in i det längsta antibiotika genom tabletter då detta förstör diversiteten av bakterier i tarmarna.

För att stoppa vidare degenerering av slemhinnan så är det viktigt att du ser till att hålla slemhinnan fuktig. Är du inte hemma och saknar möjlighet att reglera luftfuktigheten så kan du använda dig av en andningsmask. Här har Airtrim (vänster bild) en bra skidmask som du kan använda dig av. Ett effektivt sätt att hålla slemhinnan fuktig är också att ha en så kallad Nebulizer, se bild till höger. Detta är små handhållna luftfuktare som du håller mot näsa och mun när du andas. Befinner du dig i en torr miljö och inte har möjlighet att gå därifrån så kan en Nebulizer vara en lindring av besvären. Det finns också de modeller som man spänner fast runt ansiktet så att man slipper hålla i apparaten. Ali express har flera sådana modeller som kan köpas billigt.



Utöver detta handlar det om att hålla slemhinnan fuktig med hjälp av diverse krämer. Vill du vara helt ekologisk och naturlig så kan du smälta ihop D-vitaminolja, bivax och Manuka honung till en salva. D-vitamin olja är bra för slemhinnan och Manuka honung är antibakteriellt samtidigt som bivaxet gör att produkten stannar kvar i näsan efter att den applicerats med topps.

Här följer en lista på produkter som kan användas i näsan för att hålla slemhinnan fuktig

Glycerin: Är en billig produkt som används i de flesta hudvårdsprodukter, bör blandas ut.

Östriol och Östradiol: Är östrogenhormoner. Kvinnor i menopaus använder dessa krämer mot torr slemhinna i slidan. Dessa hormoner anses göra slemhinnan tjockare och öka utsöndringen av sekret från slemhinnan. Kvinnor under graviditeten blir ofta täppta i näsan vilket beror på att koncentrationen av östrogen ökar under graviditeten. Dessa hormoner kan således användas i näsan i syfte att svälla upp slemhinnan för ökat andningsmotstånd samt för att läka ut en skadad slemhinna. Ovesterin är en receptfri vaginalkräm som kan köpas på apoteket. Tänk dock på att du som man kan påverkas negativt av kvinnliga hormoner, framförallt om salva används ofta och under en längre period. Här finner du en länk till Ovesterin hoss FASS. Vill du inte använda vaginalkräm med hormoner kan du istället använda Vagisan.

Laktobakterier: Dr Robert Bodlaj i Tyskland rekommenderar sina patienter att använda probiotiska droppar med lakto-bakterier i syfte att hindra patogena bakterier från att få fästa i slemhinnan.

Pulver av Hyaluronsyra: Kan köpas och mixas med vatten för att sedan sprayas in i näsan. Hyaluronsyra är en genomskinlig smörjande substans som produceras naturligt av kroppen och som hittas framförallt i huden,leder och i ögonen. Ämnet hjälper vävnaden att hålla sig fuktig och elastisk

Vitamin A och D: Är två vitaminer som anses viktiga för slemhinnorna. Dessa vitaminer används vid behandling av Atrofisk Rinit. Båda vitaminerna går att köpa i olja men vitamin A kan bränna slemhinnan varvid detta bästa tas som kosttillskott.

Pepparmint olja och eukalyptus olja: För aktivering av Termoreceptorer. Dessa receptorer aktiveras inte bara av kall luft utan också av exempelvis mint. Har du nedsatt känsel över luftflödet i näsan så kan pepparmint olja under näsan stimulera de få kvarvarande receptorerna så att andningen känns mer behaglig. Pepparmintsoljan är stark och bör spädas ut innan du lägger den på huden.

Ectoine nässpray: Ectoine är ett ämne som produceras av bakterier som lever under extrema förhållanden i syfte att skydda bakteriernas celler. Studier har visat att ämnet även kan skydda näsans slemhinna mot uttorkning. I följande forskningsrapport: Treatment of Rhinitis Sicca Anterior with Ectoine Containing Nasal Spray kan man läsa om hur ämnet använts för att behandla torr näsa. Följande sida: http://www.ectoin.net/index.php/EN/home/  innehåller även denna bra information för dig som vill testa att behandla med Ectoine.

Sväll näsmusslorna naturligt med kosttillskott
Har man fått delar av näsmusslorna bortskurna eller sönderbrända blir näsan öppen vilket ger både jobbig andning och torrhet. För att svälla upp kvarvarande del av näsmusslorna så kan man ta Citrulline Malate eller L-Arginine, dessa kosttillskott går att köpa via Bulkpowders och de omvandlas till kväveoxid i kroppen vilket vidgar blodkärlen. Ökad blodflöde ger även en fuktigare slemhinna och mer utsöndring av sekret. Bra blodflöde är också bra för läkningen av slemhinnan. Beta-Alanine är ett annat kosttillskott som förbättrar blodcirkulationen.

Submukösa-injektioner i näsans slemhinna 

Stamceller: Har man testat med ovan nämnda ämnen och inte fått någon lindring så är injektioner en möjligt väg att gå. De injektioner som görs i näsan för Empty Nose Syndrom är huvudsakligen olika typer av stamceller. Det finns exempelvis en klinik i Ukraina som heter Ilaya som injekterar odlade stamceller, en metod som inom EU är förbjuden. Att man odlar stamcellerna innebär att man tar ut dom ur kroppen och odlar fram fler celler i laboratorium för att senare injektera dem i patientens näsa. Fler celler anses ge en större regenerativ effekt. På bloggen finns sedan tidigare en artikel om bolaget och de behandlingar som man erbjuder. Se nedan länk.

Stem Cell Expansion and treatment of Secondary Atrophic Rhinitis with the clinic Ilaya

Tanken är att stamcellerna skall laga celler som är i dåligt skick. Notera dock att stamceller inte kommer få bortskuren eller förstörd vävnad att växa tillbaka utan kan i bästa fall få de celler som blivit skadade av efterföljande torrhet och infektion att må bättre.

Fettinjektioner: kan göras i näsan dels för att bulka upp en överdriven öppen näsa samt för att erhålla regenerativ effekt från de stamceller som finns i fettet. Processen genomförs genom att man gör en fettsugning av lår eller mage. Detta fett processas sedan manuellt i en centrifug eller genom enzymer. Färdig produkt injekteras i näsan. En läkare som gör en sådan behandling är Dr Juan Monreal i Madrid. Frågar man honom själv så säger han att en liten mängd fett stannar kvar men att huvuddelen försvinner. Har påstår därför att behandlingen behöver upprepas flera gånger för att få in en större mängd fett som stannar kvar. Metoden är experimentell och viss risk finns för blindhet om fettet med tryck råkar injekteras i ett blodkärl som leder upp till ögat.

PRP injektioner: PRP står för Platlet Rich Plasma. PRP fås fram genom att man tar blod från patienten och därefter kör i en centrifug för att koncentrera Trombocyterna. Dessa aktiveras sedan med exempelvis Kalcium vilket gör att tillväxtfaktorer i trombocyterna aktiveras. Aktiverade Trombocyter injekteras därefter i näsan och tanken är att dessa tillväxtfaktorer (growt factors) skall attrahera kroppens egna stamceller att komma till området för att laga skadad vävnad. Samma sak gäller här som med fettinjektioner, det finns viss risk för blindhet om trombocyterna med högt tryck injekteras i någon blodkärl som kommer ner i näsan från ögat. Injekteras dessa i högt tryck i näsans övre del så kan de flöda bakåt i blodkärlet och ta sig in i ögat där blodflödet blockeras. Personligen har jag gjort 9 PRP injektioner men ingen förbättring har skett i näsan. PRP fungerar troligtvis bättre i vävnad med dålig blodförsörjning, tex i leder. Kroppens egna stamceller når ändå näsan genom de många blodkärl som finns, så att Injektera PRP i näsan gör antagligen ingen skillnad. En person som utför PRP injektioner är Robert Bodlaj i Tyskland, hans sida når man via denna länk. Robert kan även diagnostisera Empty nose syndrome men är dyr på detta, i skrivande stund tar han cirka 10 000 kr för att diagnostisera. En injektion med PRP kostar hos Bodlaj cirka 3000 SEK.

Acell injektion: ACell är en regenerativ medicin som hjälper kroppen att på cellnivå läka sig själv. Acell bygger på en teknologi med MatriStem vilket är ett proteinkomplex framtaget från urinblåsan i grisar vilket hjälper till att skapa ny vävnadstillväxt. Behandlingen är experimentell i näsan och vissa påstår att deras näsmusslor har blivit hårda och stela efter behandlingen. Acell kombineras vanligtvis med PRP injektion och en läkare som utför sådana Injektioner är Amerikanen Subinoy Das. Hans hemsida når du vida följande länk: US institut for Advanced sinuscare and Research

Utöver detta finns det andra typer av injektioner som testas, de flesta av dessa är olika typer av stamceller. Många patienter i Facebook gruppen - Empty nose syndrome Awareness har testat olika typer av behandlingar. Vill du lära dig mer om detta kan du gå med i gruppen och söka i historiken.

Implantat i näsan för att behandla Empty Nose Syndrom
Har du fått dina näsmusslorna bortskurna eller sönderbrända så att de skrumpnat ihop så har du antagligen en extremt öppen näsa. Denna öppenhet leder ofta till en ytlig andning där näsa, Naso Pharynx och hals ofta blir torr. En ytlig andning kan också försämra din sömn. Implantat i näsan syftar till att försöka stänga till den överdrivna öppenhet som uppstått till följd av näsoperationen.

Några material som används är brosk från öra och brosk från revben, plastmaterial så som Medpor (Porous polyethylene implants) eller Alloderm. De flesta kirurger väljer idag helst brosk eftersom detta är det mest naturliga materialet. Risken för att kroppen stöter ut materialet ur näsan är således mindre. Däremot finns en risk för att materialet på sikt bryts ner och sjunker ihop. Skall du använda brosk så behöver du ta ställning till om du skall använda ditt eget eller från en donator. Använder du revebensbrosk från en donator så är detta bestrålat så att alla bakterier och celler dör. Brosket är sedan förvarat mycket kallt i en frys. Materialet som opereras in är således brosk men det finns inga levande celler kvar varvid materialet är dött. Använder du istället revbensbrosk eller brosk från öra från dig själv så är det ett levande material som du opererar in. Eftersom vävnaden är din egen så är risken för nedbrytning och utstötning så låg den kan bli. Det mest sannolika är dock att även dit eget brosk till slut dör då dessa broskbitar inte får någon näring. Brosk behöver nämligen få näring från broskhinnan och eftersom denna inte finns kvar på inopererad broskbit så är det mest sannolika att cellerna dör. Om så skulle ske hade man lika gärna kunnat använda brosk från donator som detta redan från start var dött. Vill man använda brosk från sig själv måste man ta ställning till om man vill klippa av ett revben eller använda en stor del av brosket i örat till implantat. I vissa fall kan kirurgen ta halva tjockleken på revbenet och lämna hälften. Risken för besvär bör då vara mindre.

Risk för nedbrytning och risk för utstötning av implantat
Efter att ha samtalat med många personer som skaffat implantat så kan jag dra en slutsats. De personer som använt Alloderm har inom ett par år förlorat så gott som hela implantatet på grund av att kroppen brutit ner det. Alloderm är nämligen en produkt som består av processad hud från en donator och hud är ett material som kroppen lätt kan bryta ner. Många kirurger börjar idag inse detta och flera har slutat använda Alloderm i syfte att göra näs-implantat.

Många kirurger förespråkar att använda patientens egna brosk från örat då detta är lätt att arbeta med och göra implantat av. Dock har det visat sig att även detta lätt bryts ner. Har man tänkt att använda brosk så är därför revbensbrosk det bästa alternativet. Personligen har jag pratat med många personer som opererat i revbensbrosk där implantatet är kvar flera år senare. Minst risk för infektion och immun-reaktion mot implantatet är såklart om man använder sitt eget brosk men det medför en operation som kan komma att ge nya besvär från från området där brosket är skördat.

Medpor är ett plastmaterial som använts länge, materialet har mico-hål där kroppens egen vävnad kan växa in. Fördelen med materialet är att man kan få fram en perfekt form och storlek och att det inte kan brytas ner. Dock är risken större för att kroppen själv stöter ut materialet från näsan.

Placeringen av Broskimplantat i näsan
Implantaten kan placeras inne i de nedre näsmusslorna, längs näsans golv, under den laterala slemhinnan, bakom näsmusslorna eller under slemhinnan i septum. De som verkar ha fått bäst resultat är de personer som genomgått endast en radiofrekvensbehandling där hela den ursprungliga längden på näsmusslan är kvar. Ursprunglig operation har gjort att näsmusslorna skrumpnat i hop och passagen har blivit extremt öppen. Genom att brosk har kunnat placeras inuti näsmusslorna så har deras volym kunnat återfås varvid många blivit bättre. Endast ett fåtal kirurger placerar implantat inne i Näsmusslorna och en kirurg som gör detta är Fabio Piazza i Italien. Vill man komma i kontakt men honom så vänder man sig till kiniken Gemini. Operationen utförs i 2-3 steg med 18 månader emellan och och varje operation kostar ca 1500 Euro.

Personer som fått sina näsmusslor helt eller delvis bortopererade verkar generellt fått mindre fördelar av implantat. Att placera implantatet i septum kan medföra att blodkärlen slits av varvid slemhinna blir ännu torrare och tunnare. Desto högre upp i septum implantat placeras desto större risk för detta. Har man redan genomgått en septumoperatoin så är det ofta inte ens möjligt att placera implantaten i septum. De som har placerat implantat mellan näsmusslorna och mellan väggen in till sinus maxillaris verkar också ha fått vissa fördelar med implantat.

Det man skall vara förbered på är dock att implantat oftast inte botar Empty nose syndrom utan endast hjälper med vissa besvär. Torrheten de flesta har är relaterat till att de slemproducerande bägar cellerna skurits bort eller bränts sönder och detta kan ett implantat inte åtgärda. De fördelar personer rapporterar är istället mer luftmotstånd, lugnare andning, bättre sömn och mindre torrhet i hals och Naso Pharynx. Man måste också känna till att vissa inte fått någon effekt alls av implantat och vissa har till och med blivit värre. Vill man inte ta denna risk kan tillfälliga implantat av bomull vara bättre

För att komma i kontakt med läkare som utför implantat för ENS, gå till tidigare inlägg: Näsoperation risk och komplikation vården döljer. Långt ner i detta inlägg finns en lista till läkare som är har god kunskap om Empty nose syndrom. Flera av dessa läkare sätter in implantat i näsan.

Personligt anpassade implantat av bomull
Vill man inte opereras igen för att få implantat så kan man använda ekologiska bomullsrondeller för att själv bygga inplantat till näsan. Hur dessa skall designas och vart de skall placeras beror på din skada. Har du opererat endast näsmusslorna så kan ca 5 cm långa ciggarformade implantat vara ett bra alternativ. Hur tjocka och hur långa dessa skall vara och vart de bäst placeras får du testa dig fram till. Notera dock att du gör utsidan tjock så att bomullen inte kan åka längre in i näsan. Implantaten föres sedan in med pincett och smörjes gärna in med tex Vagisan för att inte irritera slemhinnan mer än nödvändigt. Har du fått genomgått en septumoperation där mycket brosk skurits bort så kan implantat formade till en rektangel var ett bra alternativ. Storleken varierar efter din egen näsa men ungefär 4 cm * 2 cm * 3 mm bör vara ett bra alternativ att testa. Detta implantat placeras då högt upp i näsan mellan septum och nedre näsmusslan. Främre delen på implantatet skall vara flera centimeter in. Har du istället förlorat mycket vävnad enbart i de nedre näsmusslorna så skall det ciggarformade implantatet placeras längs näsans golv eller mellan näsmusslan och septum.

Mediciner och effekter på slemhinnor
En stor grupp mediciner är de som klassas in som Antikolinergika / Parasympatolytika. Detta är en grupp mediciner som hämmar Acetylkolinets effekter på det perifera och centrala nervsystemet. Dessa läkemedel benämns också Kolinerga blockerare eller Kolinerga antagonister. Dessa typer av läkemedel hämmar verkan av parasympatisk stimuli och ger ökad hjärtfrekvens och nedsatt sekretion från slemhinnor. Till denna grupp läkemedel hör alla sömntabletter och lugnande tabletter varvid dessa blir direkt olämpliga att använda om man redan har en torr näsa.

Mediciner som stimulerar utsöndring från slemhinnor: Det finns också läkemedel som ökar utsöndringen från slemhinnor. Denna grupp av läkemedel kallas på engelska för Cholinergic agoinists. Dessa läkemedel används bland annat för torr mun och för torra ögon. Exempel på ämnen som har sådan verkan är Pilocarpine-hydrocloride och cevimeline. Ett läkemedel som innehåller Pilokarbinhydroklorid är Salagen. Detta är ett läkemedel som är möjligt att testa om man har torr näsa. Läkemedlet har Muskarinlik verkan och ökar sekretion från exokrinakörtlar. Exempelvis svett körtlar, spott körtlar, tårkörtlar, magsaftskörtel och bukspottskörtel. Läkemedlet ökar också slemproduktionen från mukösa celler i andningsvägarna.

Prolog: Med detta hoppas jag du som står inför beslut om att genomgå en näsoperation fått en bra information över hur näsan är uppbyggt och vad dessa typer av operationer leder till. Jag hoppas också att du som blivit skadat kan få något tipps som kan hjälpa dig att lindra dina besvär.

Vill du komma i kontakt med mig så nås jag via E-mail på: fonderingar@gmail.com

1 kommentar:

  1. J’ai lu votre article.Grand merci pour ce travail sur le syndrome du nez vide que j’ai contracté lors d’une opération en 2019. M’a vie est maintenant très difficile avec tous les symptomes que vous décrivez : sécheresse des la muqueuse, douleurs neuropathiques et infections chroniques.
    Courage à vous

    SvaraRadera