söndag 18 augusti 2024

Användning av blodplättsrikt fibrin (PRF) tillsammans med finfördelat brosk vid behandling av Empty Nose Syndrome.

Empty Nose Syndrome (ENS) är ett tillstånd som kan uppstå hos patienter som genomgått operationer i näsan där för mycket av näsmusslan tagits bort. Detta syndrom leder till allvarliga symtom som torr näsa, smärtsam andning genom näsan, paradoxal nästäppa, skorpbildning och sömnproblem. Målet med kirurgisk behandling är att återställa volymen av näsmusslan för att återfå normalt motstånd i näsan. En metod som används är endonasal mikroplastik, där broskimplantat placeras på näsans sidovägg för att skapa en ny näsmussla. I denna artikel presenteras två fall där patienter med ENS behandlades med endonasal mikroplastik, där man använde en platta av blodrikt fibrin (PRF) tillsammans med finfördelat brosk. PRF-plattan hjälpte till att återbilda näsmusslan effektivt. Detta kroppsegna material visade sig vara lämpligt för att behandla ENS.

Introduktion
Empty Nose Syndrome (ENS) är en sällsynt och försvagande sjukdom som kännetecknas av torr näsa, smärtsam andning genom näsan, paradoxal nästäppa, skorpbildning och sömnproblem. ENS beskrevs första gången 1994 av Eugene Kern och är en sjukdom som orsakas av att för mycket av näsmusslan har tagits bort under en operation i näsan. Förutom fysiska symtom kan patienter med ENS uppleva ångest och depression, vilket ibland kan leda till självmordstankar. Det är svårt att diagnostisera ENS eftersom inte alla patienter upplever dessa symtom efter en radikal operation av näsmusslan. Diagnos ställs ofta baserat på patientens beskrivning av symtomen. Ett nytt verktyg, "Empty Nose Syndrome 6-item Questionnaire" (ENS6Q), har utvecklats för att hjälpa till att identifiera patienter som misstänks ha ENS.

Syftet med kirurgisk behandling för ENS är att återuppbygga näsmotståndet genom att smalna av luftvägen med ett implantat. Detta implantat placeras i en submukosal ficka i näsväggen, vilket leder till återbildning av nässlemhinnan, bättre fuktbevarande i näshålan och en ökning av luftflödet genom näsan. För detta ändamål har olika material använts, såsom injicerbara fyllmedel, syntetiska implantat, allograftmaterial och kroppsegna material som brosk.

Ny forskning inom vävnadsteknik och regenerativ medicin har fokuserat på att utveckla kostnadseffektiva biomaterial för att reglera inflammation och förbättra läkningsprocesser. PRF (blodrikt fibrin) är ett kroppseget biokemiskt och biophysikaliskt produkt som levererar tillväxtfaktorer, cytokiner och immunceller för att stödja immunmodulation och vävnadsläkning. Användningen av PRF har nyligen blivit en lovande strategi för att förbättra broskets återbildningsprocess. Detta är den första studien som undersöker den kliniska tillämpningen av PRF och finfördelat brosk för att återställa den saknade näsmusslan.

Kirurgisk teknik
Operationerna utfördes under narkos på ett operationsrum. Brosk hämtades från patientens öra och finfördelades för att skapa en klibbig broskmassa. Ett blodprov togs och centrifugerades för att separera PRF, som sedan blandades med det finfördelade brosket. Efter att blandningen hade stabiliserats placerades den i en ficka under nässlemhinnan. Såret täcktes med Hemopatch® för att hålla broskimplantatet på plats.

Fallbeskrivningar
Fall 1: En 32-årig man som hade genomgått en näsoperation fem år tidigare, klagade på ihållande andningsproblem, nästäppa, torrhet i munnen, dålig sömn och huvudvärk. Efter operationen kände han att hans andning förbättrades avsevärt, och andra symtom som huvudvärk och torrhet försvann. Ett år efter operationen fanns broskimplantatet fortfarande kvar på sin plats.

Fall 2: En 55-årig man som hade genomgått flera operationer för sju år sedan upplevde ansiktsvärk, huvudvärk, kvävningskänslor och oro. Efter en ny operation rapporterade han förbättrad sömn, mer energi och minskad huvudvärk. Broskimplantatet var fortfarande på plats efter ett år.

Diskussion
Att behandla ENS är en utmaning, och det är svårt att lindra alla patientens symtom. Målet med medicinsk behandling är att fukta näshålan genom sköljning och använda fuktgivande salvor. Men kirurgiska behandlingar som återställer näsmusslans volym kan ge bättre resultat. PRF har visat sig vara ett lovande material för att hjälpa till med broskåterbildning, och det har använts framgångsrikt i de presenterade fallen.

Slutsats
Resultaten i denna studie tyder på att kombinationen av PRF och finfördelat brosk är lämplig för behandling av ENS genom endonasal mikroplastik. Ytterligare studier behövs för att utveckla mer effektiva protokoll och jämföra effektiviteten av denna metod med andra behandlingar.

The Degree of Stress in Patients With Empty Nose Syndrome, Compared With Chronic Rhinosinusitis and Allergic Rhinitis

The research titled "The Degree of Stress in Patients With Empty Nose Syndrome, Compared With Chronic Rhinosinusitis and Allergic Rhinitis" aimed to investigate the psychological burden, specifically the prevalence and severity of depression, in patients diagnosed with Empty Nose Syndrome (ENS) compared to those with chronic rhinosinusitis (CRS) and allergic rhinitis (AR).

Study Overview

The study involved a cohort of patients diagnosed with ENS at Kosin University Hospital between January 2015 and May 2017. The diagnosis of ENS was based on a history of previous nasal surgery, subjective symptoms such as excessive nasal crusting, paradoxical nasal congestion, and a positive cotton test. The researchers excluded patients with a prior diagnosis of depression to focus on the psychological impact of ENS specifically.

To assess depression levels, the Beck Depression Inventory (BDI) was utilized, which categorizes depression into normal, mild, moderate, and severe based on total scores. Additionally, the Sino Nasal Outcome Test-22 (SNOT-22) was employed to evaluate the severity of nasal symptoms.

Results

The findings revealed that patients with ENS exhibited a significantly higher prevalence of depression compared to those with CRS and AR. Specifically, the study reported that 71% of patients with ENS experienced some degree of depression, with 13% showing mild depression, 33% moderate depression, and 25% severe depression. In contrast, the rates of depression in the CRS groups were lower, with 19% in CRS with polyps and 15% in CRS without polyps.

The study also highlighted that while the BDI scores were higher in the ENS group, there was no statistically significant correlation between the BDI scores and the SNOT-22 scores. This suggests that the severity of nasal symptoms does not directly correlate with the level of depression, indicating that other factors may contribute to the psychological distress experienced by ENS patients.

Conclusions

The research concluded that the degree and severity of depression in patients with ENS are notably higher than in those with other sinonasal diseases. This underscores the importance of recognizing and addressing the psychological aspects of ENS, as mental health issues may significantly impact the quality of life for these patients. The authors emphasized that the psychological burden associated with ENS should not be overlooked, advocating for a comprehensive approach to treatment that includes mental health assessments.

Overall, the study provided valuable insights into the mental health challenges faced by patients with ENS, highlighting the need for further research and consideration of psychological support in the management of this condition.