I detta blogginlägg får du lära dig om de skador som vården inte vill nämna i samband med näsoperation av näsmusslor och nässkiljevägg. Du kan ta del av informationen antingen genom att läsa blogginlägget i textform eller genom att kolla på youtube filmen nedan. Alternativt genom att lyssna på informationen i Podd-format. Nedan har du några olika podd plattformar att välja att lyssna på. OBS samma info på alla.
Välkommen. I den här texten kommer vi att avslöja den obehagliga sanningen om modärn näsoperation utförd för nästäppa. Sanningen och skadorna som dagens kirurger inte vill att du ska få veta innan du tackar ja till operation. Faktum är att dessa operationer även om de går bra förstör det autonoma nervsystemet och då inte bara lokalt i näsan utan även i kroppen som helhet och detta för många individer så till den grad att deras liv går i kras. Flertalet personer får livslånga och omfattande andningsproblem till följd av dessa operationer, detta ofta i form av paradoxal obstruktion. Ett tillstånd där näsan på grund av nervskada och nervförlust från operationen nu alltid kommer kännas täppt trots att den faktiskt är öppen. Detta tillstånd leder till en aktivering av det sympatiska nervsystemet med stress med allvarliga sömnstörningar som resultat. Därtill skall också nämnas att dessa operationer ofta leder problem med kvarvarande slemhinna i näsan. Denna typ av operation handlar inte bara om vad som tas bort utan också om vad som lämnas kvar i näsan. Efter en aggressiv operation av näsmusslorna torkar nu lätt kvarvarande slemhinna ut, något som leder till degenerering där en inte alltför ovanlig konsekvens är återkommande infektioner av näsans slemhinna. infektioner som vanligtvis förstör slemhinnan ytterligare. Slemhinna blir ofta så torr på sikt att drabbade individer inte kan vistas i normala miljöer utan mycket stora obehag och smärta från näsan. Situationen blir heller inte bättre av att kirurgerna undanhåller skador och konsekvenser innan operationen. De enda riskerna som nämns är risken för blödning och risken för infektion i samband med själva operationen. Alla långtgående och irreversibla konsekvenser av operationen som ofta är garanterade att få utelämnas helt för att inte skrämma bort patienterna.
innan vi startat igång presentationen på riktigt vill jag bara nämna att bakgrunden till denna video är att jag själv har fått en irreversibel Iatrogen skada på näsans slemhinna och funktion till följd av en helt vanlig och modern näsoperation av näsmusslor och nässkiljevägg. Efter att jag uppmärksammat skadan har jag lagt ett antal tusen timmar på forskning och i denna video kommer jag presentera resultatet i syfte att skydda andra från att hamna i samma situation. En situation där hela mitt liv har blivit förstört.
innan vi startat igång presentationen på riktigt vill jag bara nämna att bakgrunden till denna video är att jag själv har fått en irreversibel Iatrogen skada på näsans slemhinna och funktion till följd av en helt vanlig och modern näsoperation av näsmusslor och nässkiljevägg. Efter att jag uppmärksammat skadan har jag lagt ett antal tusen timmar på forskning och i denna video kommer jag presentera resultatet i syfte att skydda andra från att hamna i samma situation. En situation där hela mitt liv har blivit förstört.
Den skada jag nu kommer berätta om kallas för Empty Nose Syndrome i litteraturen. Jag föredrar dock själv att kalla det för Iatrogen Nasal Dysfunktion då Empty Nose Syndrome ger en felaktig bild av att näsan måste vara tom på organ för att någon skall kunna få tillståndet. Detta är fel, en person som genomgått operation av näsmusslor och/eller nässkiljevägg kan ändå ha fått tillståndet trots att huvudparten av näsmusslorna är kvar. En bättre benämning hade därför varit Iatrogen Nasal dysfunktion eftersom Iatrogen betyder skada orsakad av vården. Hela begreppet Iatrogen Nasal Dysfunktion beskriver därför orsaken till tillståndet bättre. Det vill säga, namnet visar på att det är en dysfunktion av näsan och dess organ till följd av en vård relaterad skada, i detta fall specifikt till följd av näsoperation. Nåväl, för enkelhetens skull kallar vi nu ändå tillståndet i denna video för Empty Nose syndrome, här efter används dock förkortningen, ENS.
ENS är ett mycket allvarligt tillstånd som inte bara påverkar näsan lokalt utan hela kroppen, detta både på ett fysiskt och ett psykiskt plan. Tillståndet kan med stor sannolikhet uppstå om en kirurg utför en aggressiv operation av näsmusslor eller nässkiljevägg där för många sensoriska neuroner bränns sönder, skadas eller klipps bort från näsans slemhinna. Tillståndet är alltså huvudsakligen nerv relaterade, dock finns även andra bidragande orsaker som vi längre fram kommer titta mer på.
I begreppet ENS omfattas flera olika problem där det mest karakteristiska problemet är Paradoxal obstruktion. Detta är ett tillstånd där näsan på grund av nervskada och nervförlust känns täppt trots att näsan efter operationen bevisligen är öppen. Personer som får detta tillstånd kan inte längre känna luftflöde i näsan. Hjärnan får således inte längre någon information om att man andas via näsan vilket ger en känsla av lufthunger och andnöd som är mycket ansträngande och jobbigt för individen då tillståndet ofta är kontinuerligt över tid.
Andra saker som är vanligt vid ENS är en känsla av avsaknad av normalt luftmotstånd, andningen blir ytlig och uppsnabbad vilket är jobbigt mentalt men påverkar även syresättningen negativt på en fysisk nivå. Mer om detta kan du lära dig i min tidigare filmer som jag länkar till nedan under filmens beskrivning.
I begreppen ENS inkluderas även problem med kvarvarande slemhinna såsom torrhet, återkommande infektioner i näsan, smärta och obehag av torr luft. Känslighet och smärta av dofter, partiklar och rök och många drabbade personer tvingas leva med luftfuktare dygnet runt för att kompensera för näsans nya oförmåga att producera sekret. Många får också en smärtsam eller obehaglig näs cykel och i många fall en helt utebliven sådan. Båda näsborrarna är då ständigt vidöppna vilket torkar ut slemhinnan än mer. Eftersom tillståndet också för många ger upphov till allvarlig sömnstörning och stress belastning på daglig basis så leder det inte sällan till påskyndat åldrande och till följdsjukdomar. Vill du läsa om alla kända ENS relaterade besvär hänvisar jag till dessa i nedan länk.
ENS är ett mycket allvarligt tillstånd som inte bara påverkar näsan lokalt utan hela kroppen, detta både på ett fysiskt och ett psykiskt plan. Tillståndet kan med stor sannolikhet uppstå om en kirurg utför en aggressiv operation av näsmusslor eller nässkiljevägg där för många sensoriska neuroner bränns sönder, skadas eller klipps bort från näsans slemhinna. Tillståndet är alltså huvudsakligen nerv relaterade, dock finns även andra bidragande orsaker som vi längre fram kommer titta mer på.
I begreppet ENS omfattas flera olika problem där det mest karakteristiska problemet är Paradoxal obstruktion. Detta är ett tillstånd där näsan på grund av nervskada och nervförlust känns täppt trots att näsan efter operationen bevisligen är öppen. Personer som får detta tillstånd kan inte längre känna luftflöde i näsan. Hjärnan får således inte längre någon information om att man andas via näsan vilket ger en känsla av lufthunger och andnöd som är mycket ansträngande och jobbigt för individen då tillståndet ofta är kontinuerligt över tid.
Andra saker som är vanligt vid ENS är en känsla av avsaknad av normalt luftmotstånd, andningen blir ytlig och uppsnabbad vilket är jobbigt mentalt men påverkar även syresättningen negativt på en fysisk nivå. Mer om detta kan du lära dig i min tidigare filmer som jag länkar till nedan under filmens beskrivning.
I begreppen ENS inkluderas även problem med kvarvarande slemhinna såsom torrhet, återkommande infektioner i näsan, smärta och obehag av torr luft. Känslighet och smärta av dofter, partiklar och rök och många drabbade personer tvingas leva med luftfuktare dygnet runt för att kompensera för näsans nya oförmåga att producera sekret. Många får också en smärtsam eller obehaglig näs cykel och i många fall en helt utebliven sådan. Båda näsborrarna är då ständigt vidöppna vilket torkar ut slemhinnan än mer. Eftersom tillståndet också för många ger upphov till allvarlig sömnstörning och stress belastning på daglig basis så leder det inte sällan till påskyndat åldrande och till följdsjukdomar. Vill du läsa om alla kända ENS relaterade besvär hänvisar jag till dessa i nedan länk.
Empty nose syndrome, a Guide to Diagnosis and Management for Medical Professionals
Efter att ha forskat på tillståndet i flera år kan jag nämna att drabbade individer lider oerhört mycket av tillståndet. Många klarar inte att jobba och många har förlorat både vänner och partners. Det är heller inte helt ovanligt att allvarligt drabbade individer själva avslutar sitt liv. Under de år jag forskat på ämnet har jag själv blivit underrättad om cirka tio personer som avslutat sina liv till följd av lidandet och då har jag så klart inte vetskap om alla. Tyvärr är tillståndet i de flesta fall dessutom irreversibelt och därför är bästa behandlingen för tillståndet att aldrig se till att få det från första början. Det vill säga att aldrig utföra någon näsoperation utan att behandla sin nästäppa på naturlig sätt. Det är nämligen bara via näsoperation man kan få Empty Nose Syndrome. Ja, tillståndet kan även fås av längre tids mer omfattande infektion av näsans slemhinna men denna är då vanligen sekundär till den torrhet och immunnedsättande konsekvens som den ursprungliga operationen givit upphov till.
Det som är svårt för många att förstå är att ENS både kan börja direkt efter näs operationen eller komma smygande. Inte sällan får drabbade personer först omfattande problem flera år efter den ursprungliga operationen vilket gör att de kan ha svårt att koppla problemen till operationen. Detta beror på att operationen i sig själv förstör näsans förmåga att hålla slemhinnan fuktig och välmående varvid slemhinnan över tid kan degenerera av sin egen torrhet. Hur lång tid en sådan degeneration kan ta eller om den behöver uppstå över huvud taget beror naturligtvis på hur mycket vävnad som förstörts och om näscykeln fortfarande fungerar så att varje näsborre kan få vila i skift och återhämta sig. Det beror också på miljön man bor i, bor man i ett torrt och varmt område kan såklart degenereringen gå snabbare.
Därtill resulterar en operation av näsmusslorna och nässkiljeväggen ofta i ett nedsatt immunförsvar i näsan. Detta eftersom man skär bort eller förstör den vävnad i näsan som innehåller bägarceller som producerar sekret innehållande antibakteriell ämnen så som Lysozym, Lactoferrin, Kvävedioxid och Antikroppar, ämnen som alla är starkt anti bakteriella och anti virala. Inte sällan får drabbade personer för eller senare infektioner i näsans slemhinna som ytterligare kan förstöra slemhinnan och leda till ytterligare försämrad känsel över luftflödet och till ytterligare torrhet då även fler bägarceller förstörs.
Efter att ha forskat på tillståndet i över fyra år och samtalat och läst berättelser från hundratals patienter kan jag också konstatera att tillståndet i de allra flesta fall leder till omfattande problem med sömnen och många drabbade individer sover ofta inte mer än en till två timmar innan de vaknar med andnöd, detta trots att många tvingas ta sömntabletter. sömntabletter som alltid ger antikolinerga problem som dessutom förvärrar de redan tidigare problemen med torrhet i näsan till följd av operationen. Antikolinerga effekter som också leder till andra problem såsom torra ögon, slemhinnor, torr mun och magproblem då sekretet i tarmarna slutar att produceras i något större omfattning.
Efter att ha forskat på tillståndet i flera år kan jag nämna att drabbade individer lider oerhört mycket av tillståndet. Många klarar inte att jobba och många har förlorat både vänner och partners. Det är heller inte helt ovanligt att allvarligt drabbade individer själva avslutar sitt liv. Under de år jag forskat på ämnet har jag själv blivit underrättad om cirka tio personer som avslutat sina liv till följd av lidandet och då har jag så klart inte vetskap om alla. Tyvärr är tillståndet i de flesta fall dessutom irreversibelt och därför är bästa behandlingen för tillståndet att aldrig se till att få det från första början. Det vill säga att aldrig utföra någon näsoperation utan att behandla sin nästäppa på naturlig sätt. Det är nämligen bara via näsoperation man kan få Empty Nose Syndrome. Ja, tillståndet kan även fås av längre tids mer omfattande infektion av näsans slemhinna men denna är då vanligen sekundär till den torrhet och immunnedsättande konsekvens som den ursprungliga operationen givit upphov till.
Det som är svårt för många att förstå är att ENS både kan börja direkt efter näs operationen eller komma smygande. Inte sällan får drabbade personer först omfattande problem flera år efter den ursprungliga operationen vilket gör att de kan ha svårt att koppla problemen till operationen. Detta beror på att operationen i sig själv förstör näsans förmåga att hålla slemhinnan fuktig och välmående varvid slemhinnan över tid kan degenerera av sin egen torrhet. Hur lång tid en sådan degeneration kan ta eller om den behöver uppstå över huvud taget beror naturligtvis på hur mycket vävnad som förstörts och om näscykeln fortfarande fungerar så att varje näsborre kan få vila i skift och återhämta sig. Det beror också på miljön man bor i, bor man i ett torrt och varmt område kan såklart degenereringen gå snabbare.
Därtill resulterar en operation av näsmusslorna och nässkiljeväggen ofta i ett nedsatt immunförsvar i näsan. Detta eftersom man skär bort eller förstör den vävnad i näsan som innehåller bägarceller som producerar sekret innehållande antibakteriell ämnen så som Lysozym, Lactoferrin, Kvävedioxid och Antikroppar, ämnen som alla är starkt anti bakteriella och anti virala. Inte sällan får drabbade personer för eller senare infektioner i näsans slemhinna som ytterligare kan förstöra slemhinnan och leda till ytterligare försämrad känsel över luftflödet och till ytterligare torrhet då även fler bägarceller förstörs.
Efter att ha forskat på tillståndet i över fyra år och samtalat och läst berättelser från hundratals patienter kan jag också konstatera att tillståndet i de allra flesta fall leder till omfattande problem med sömnen och många drabbade individer sover ofta inte mer än en till två timmar innan de vaknar med andnöd, detta trots att många tvingas ta sömntabletter. sömntabletter som alltid ger antikolinerga problem som dessutom förvärrar de redan tidigare problemen med torrhet i näsan till följd av operationen. Antikolinerga effekter som också leder till andra problem såsom torra ögon, slemhinnor, torr mun och magproblem då sekretet i tarmarna slutar att produceras i något större omfattning.
Kirurgerna hävdar dålig läkning efter operation = Gaslighting
Det som är lite speciellt är att tillståndet endast kan fås direkt till följd av operation. En del kirurger vill hävda att en dålig läkning skulle ligga bakom. Detta är dock en lögn man drar för att flytta ansvaret från kirurg till patient. Tvärtom är det kirurgin i sig själv som till etthundra procent står som orsak till skadorna och tillståndet. Desto aggressivare kirurgen är under sin operation genom att skära bort, klippa bort eller bränna sönder vävnaden i näsan desto fler besvär får patienten sedan leva med. Antingen direkt eller först några år senare då kvarvarande slemhinna har degenererat. Det vi måste komma ihåg är att det kirurgen gör under operationen är att han skär eller klipper bort alternativt bränner sönder sensoriska neuroner i slemhinnan. Han bränner alltså bort eller förstör de nerver som gör att individen kan känna luftflöde i näsan, något som är viktigt för en behaglig och avslappnad andning. När patienten sedan kommer tillbaka med problem efter operationen hävdar kirurgen ofta att dålig läkning skulle ligga bakom. Det är ungefär lika absurt som att hävda att det skulle vara patientens dåliga läkning som inte gör att han inte kan gå efter att hans vänstra ben har blivit amputerat. Det här är såklart medicinsk gaslighting av högsta klass på samma sätt som det är medicinsk gaslighting att påstå att näsmusslorna faktiskt är kvar efter en radiofrekvens behandling och att det är omöjligt att patienten i fråga nu skulle ha fått ENS.
Till detta skall man också veta att det oftast är de högst utbildade individerna på avdelningen som får chefspositioner och eftersom kirurgerna i de flesta fall är de som har högst utbildning så är det också dessa som blir chefer, därav tilltas verksamheten ytterligare mot mer operation. Konsekvensen av hur verksamheten är uppbyggd är tyvärr därför omfattande och negativ för den enskilda patienten, detta eftersom man gärna vill se ett stort antal patienter operera sig. På grund av målet att operera en stor del av besökande patienter avstår man från att utreda den verkliga orsaken till nästäppan innan man föreslår operation. Detta eftersom en sådan undersökning antagligen hade resulterat i att minst nittio procent hade kunnat undvika operation genom att behandla nästäppan på naturlig väg.
Det finns många orsaker till nästäppa som har systemiska orsaker i kroppen och som går att åtgärda utan operation och syftet med denna video är inte att redogöra för alla dessa orsaker. Här får man själv samla in information inför sin eventuella operation men vi kan ändå kort nämna några vanligt förekommande orsaker till nästäppa innan vi går vidare.
Naturliga orsaker till nästäppa
Låt oss börja. Har du hamnat på denna sida så har du antagligen någon gång upplevt nästäppa och tyckt att det är jobbigt. Men frågan är, har du någon gång reflekterat över varför det är jobbigt? Har du någon gång funderat över varför det är ansträngande och stressande att vara helt täppt i näsan? Har du någon gång funderat över varför det är svårt att sova med täppt näsa? Jag menar, du har ju möjlighet att ha hela munnen öppen och kan andas via och här kan du få mer luft än vad du någonsin skulle behöva. Är det inte då lite konstigt att det är jobbigt att munandas?
Det är här som vårdens första lögn och undanhållande av information kommer till ytan. Faktum är att näsandning stimulerar den parasympatiska delen av det autonoma nervsystemet. Det vill säga den delen av nervsystemet som främjar lugn och ro, återhämtning, matsmältning, läkning och så vidare. Munandning däremot stimulerar aktivering av det sympatiska nervsystemet. Alltså den delen som är dominant när vi är aktiva, när vi är under rörelse, när vi går, springer, tränar och utför fysisk aktivitet.
Det som händer vid näsandning är att nervändar i slemhinnan, så kallade receptorer eller sensoriska neuroner stimuleras när luft flödar längs dess yta. Dessa receptorer är kroppens sensorer och kan liknas vid de sensorer som finns i en självkörande bil. Från dessa receptorer får bilens styrsystem uppgifter som ger upphov till att bilens styrdator kan tolka omgivningen och därefter ge ut impulser om vad som skall hända eller inte hända. Exempelvis om bilen skall bromsa, öka hastigheten eller svänga etc. Lite på samma sätt fungerar receptorerna i näsans slemhinna. De samlar upp information relaterad till andningen och näsan och sänder sedan denna information till andningscentrum i hjärnan via den femte kranialnerven. Väl i hjärnan tolkas informationen och hjärnan kan då välja att reagera eller att hålla sig passiv för att på bästa möjliga sätt möta den aktuella situationen.
Det finns många olika typer av receptorer i näsan som var och en ansvarar för att känna av olika händelser och tillstånd. För att inte göra denna video för omfattande kan vi inte gå inte på alla och dess specifika funktioner men man bör ändå känna till att näsans slemhinna har en hög koncentration av parasympatiska nervfibrer som ansluter hjärnan genom den femte kranialnerven. Dessa fibrer är känsliga för olika stimuli, inklusive luftflöde och temperaturförändringar i näshålan. Stimuleringen av dessa nervfibrer genom inandning via näsan utlöser en parasympatisk respons som leder till avkoppling och välbefinnande. Att andas via näsan kan således ses lite som en konstant avslappnande massage för hjärnan och för det parasympatiska nervsystemet och det är inte för inte som de flesta meditationer bygger på lugn djup andning via just näsan. Näsandning underlättar således för kroppen att hålla sig kvar i dominans av den lugna delen av det autonoma nervsystemet, något som främjar läkning, återhämtning, matsmältning, sömn och avkoppling. Det har också visat sig i flertalet studier att näsandning stärker den kognitiva förmågan, ger bättre beslutsförmåga och bättre minne och allt detta hänger ihop med den mekaniska stimuleringen som sker av de parasympatiska nervfibrerna i näsan när luft flödar längs dess slemhinna.
Det man således måste förstå innan man utför en näsoperation är att en operation lokalt i näsan inte bara påverkar näsan i sig själv utan hela det autonoma nervsystemet. Så en näsoperation är alltså indirekt en operation på hjärnan och nervsystemet och denna information är något kirurgerna gärna döljer.
Det som är lite speciellt är att tillståndet endast kan fås direkt till följd av operation. En del kirurger vill hävda att en dålig läkning skulle ligga bakom. Detta är dock en lögn man drar för att flytta ansvaret från kirurg till patient. Tvärtom är det kirurgin i sig själv som till etthundra procent står som orsak till skadorna och tillståndet. Desto aggressivare kirurgen är under sin operation genom att skära bort, klippa bort eller bränna sönder vävnaden i näsan desto fler besvär får patienten sedan leva med. Antingen direkt eller först några år senare då kvarvarande slemhinna har degenererat. Det vi måste komma ihåg är att det kirurgen gör under operationen är att han skär eller klipper bort alternativt bränner sönder sensoriska neuroner i slemhinnan. Han bränner alltså bort eller förstör de nerver som gör att individen kan känna luftflöde i näsan, något som är viktigt för en behaglig och avslappnad andning. När patienten sedan kommer tillbaka med problem efter operationen hävdar kirurgen ofta att dålig läkning skulle ligga bakom. Det är ungefär lika absurt som att hävda att det skulle vara patientens dåliga läkning som inte gör att han inte kan gå efter att hans vänstra ben har blivit amputerat. Det här är såklart medicinsk gaslighting av högsta klass på samma sätt som det är medicinsk gaslighting att påstå att näsmusslorna faktiskt är kvar efter en radiofrekvens behandling och att det är omöjligt att patienten i fråga nu skulle ha fått ENS.
Öron Näsa Hals - Så här fungerar avdelningen
Låt oss gå vidare till nästa ämne och titta lite på hur öron näsa hals mottagningen fungerar, detta är mycket viktigt för dig som patient att förstå innan du tackar ja till operation. Det som är speciellt när en patient besöker sin lokala Öron Näsa Hals läkare är att han eller hon huvudsakligen inte är en allmänläkare specialiserad på just näsan som från grunden vill utreda orsaken till din nästäppa på systemisk kroppslig nivå. Istället är de personer man från start träffar oftast kirurger själva. Kirurger vars huvudsakliga tjänst på avdelningen går ut på att operera just nästäppa lite oavsett om det “behövs” eller inte. Faktum är att en mycket stor del av Öron Näsa Hals verksamheten går ut på att utföra operationer, ja hela verksamheten bygger på faktiskt på det i stor utsträckning. För att få behålla sin årliga budget från staten krävs att ett visst antal patienter årligen opereras för nästäppa. Färre och färre sådana operationer och budgeten till avdelningen kommer över tid gå ner vilket såklart leder till uppsagda tjänster bland kirurgerna. Dessutom bör man känna till att många kirurger numera är konsulter och säljer sina tjänster till sjukhuset varvid de också har ett personligt vinstintresse i att utföra många och omfattande operationer.Till detta skall man också veta att det oftast är de högst utbildade individerna på avdelningen som får chefspositioner och eftersom kirurgerna i de flesta fall är de som har högst utbildning så är det också dessa som blir chefer, därav tilltas verksamheten ytterligare mot mer operation. Konsekvensen av hur verksamheten är uppbyggd är tyvärr därför omfattande och negativ för den enskilda patienten, detta eftersom man gärna vill se ett stort antal patienter operera sig. På grund av målet att operera en stor del av besökande patienter avstår man från att utreda den verkliga orsaken till nästäppan innan man föreslår operation. Detta eftersom en sådan undersökning antagligen hade resulterat i att minst nittio procent hade kunnat undvika operation genom att behandla nästäppan på naturlig väg.
Det finns många orsaker till nästäppa som har systemiska orsaker i kroppen och som går att åtgärda utan operation och syftet med denna video är inte att redogöra för alla dessa orsaker. Här får man själv samla in information inför sin eventuella operation men vi kan ändå kort nämna några vanligt förekommande orsaker till nästäppa innan vi går vidare.
Naturliga orsaker till nästäppa
Några sådana orsaker är allergi (IGE eller IGA medierad), födoämnesintolerans med IGG aktivering, inflammatoriska tillstånd i kroppen såsom autoimmuna sjukdomar. Mögel, damm, pollen eller andra irriterande kemiska ämnen i din närmiljö. Tillståndet med nästäppa kan också bero på hormonförändringar i kroppen, framförallt för kvinnor under graviditet då nivån av östrogen går upp. Likaså kan nästäppa bero på att det finns en brist på DAO enzym som bryter ner histamin, ett ämne som leder till nästäppa. Därtill är ytterligare en orsak till nästäppa långvarigt bruk av nässpray. Nässpray i sig själv irriterar slemhinnan och över tid kan den avsvällande effekten leda till att det växer in mer blodkärl i slemhinnan för att kompensera för kronisk brist på blodtillförsel till slemhinnan. De konserveringsmedel som används i nässpray har dessutom i studier utanför kroppen visat sig ha cellskadande effekter vilket kan irritera och förstöra slemhinnan. Därtill är många individer inte medvetna om att viss mat och dryck kan leda till nästäppa hos vissa individer. Exempel på sådant är mat och dryck som innehåller höga halter av histamin, sulfiter eller tanniner. Generellt kan man tänka att mat som är lagrad har höga halter histamin. Exempelvis lagrad ost, tonfisk på burk, fermenterade mejeriprodukter, fisk och skaldjur som inte är färska, konserverad mat, processat kött och så vidare. När det gäller dryck så är vin och öl känt för att orsaka nästäppa. Därtill kan processad mat, dåliga oljor och friterat såsom pommes frites orsaka nästäppa sekundärt då denna mat leder till upp reglerad inflammation i kroppen. Samma sak händer om man äter födoämnen som man har antikroppar mot, i detta fall kan då även nyttiga födoämnen orsaka problem om det är så att man har en personlig intolerans mot dem. Här rekommenderas därför att privat utanför vården utföra ett födoämnesintolerans test för IgG antikroppar. Vill man testa snabbare allergi reaktioner av IgE eller av IgA karaktär så kan man göra detta via den vanliga vården. Dessa reaktioner känner man dock oftast till själv då man får en snabb reaktion efter att man ätit det specifika ämnet. När det gäller IgG antikroppar kan reaktionen komma någon timme till någon dag efter exponering så därav är det oftast bättre att testa dessa antikroppar först.
Som du ser finns det många naturliga orsaker till nästäppa som går att åtgärda utan operation men då öron näsa hals mottagningarna till stor del bygger på näsoperation så gör man inga sådana tester. Resultatet av dessa tester skulle med största sannolikhet ta bort många patienter från operationsbordet och detta vill man så klart inte orsaka sig själv som utbildad kirurg. Tvärtom vill man istället uppmana till operation genom några riktigt fula tillvägagångssätt som vi ska kolla på senare. Hur som helst så är budskapet från vården att den enda risken med dessa operationer som föreligger är infektion och blödning. Tyvärr är detta extremt långt från sanningen och faktum är att det oftast inte handlar om risker för skador och komplikationer utan om garantier för just sådana. Det handlar egentligen bara om vilken nivå av skador du kommer få och hur mycket du kommer påverkas av detta. Det är just dessa skador vi nu skall gå vidare med och informera om eftersom vården själva inte vill att du ska få reda på detta.
Varför är det jobbigt att andas via munnen när man är täppt?
Som du ser finns det många naturliga orsaker till nästäppa som går att åtgärda utan operation men då öron näsa hals mottagningarna till stor del bygger på näsoperation så gör man inga sådana tester. Resultatet av dessa tester skulle med största sannolikhet ta bort många patienter från operationsbordet och detta vill man så klart inte orsaka sig själv som utbildad kirurg. Tvärtom vill man istället uppmana till operation genom några riktigt fula tillvägagångssätt som vi ska kolla på senare. Hur som helst så är budskapet från vården att den enda risken med dessa operationer som föreligger är infektion och blödning. Tyvärr är detta extremt långt från sanningen och faktum är att det oftast inte handlar om risker för skador och komplikationer utan om garantier för just sådana. Det handlar egentligen bara om vilken nivå av skador du kommer få och hur mycket du kommer påverkas av detta. Det är just dessa skador vi nu skall gå vidare med och informera om eftersom vården själva inte vill att du ska få reda på detta.
Varför är det jobbigt att andas via munnen när man är täppt?
Det är här som vårdens första lögn och undanhållande av information kommer till ytan. Faktum är att näsandning stimulerar den parasympatiska delen av det autonoma nervsystemet. Det vill säga den delen av nervsystemet som främjar lugn och ro, återhämtning, matsmältning, läkning och så vidare. Munandning däremot stimulerar aktivering av det sympatiska nervsystemet. Alltså den delen som är dominant när vi är aktiva, när vi är under rörelse, när vi går, springer, tränar och utför fysisk aktivitet.
Det som händer vid näsandning är att nervändar i slemhinnan, så kallade receptorer eller sensoriska neuroner stimuleras när luft flödar längs dess yta. Dessa receptorer är kroppens sensorer och kan liknas vid de sensorer som finns i en självkörande bil. Från dessa receptorer får bilens styrsystem uppgifter som ger upphov till att bilens styrdator kan tolka omgivningen och därefter ge ut impulser om vad som skall hända eller inte hända. Exempelvis om bilen skall bromsa, öka hastigheten eller svänga etc. Lite på samma sätt fungerar receptorerna i näsans slemhinna. De samlar upp information relaterad till andningen och näsan och sänder sedan denna information till andningscentrum i hjärnan via den femte kranialnerven. Väl i hjärnan tolkas informationen och hjärnan kan då välja att reagera eller att hålla sig passiv för att på bästa möjliga sätt möta den aktuella situationen.
Det finns många olika typer av receptorer i näsan som var och en ansvarar för att känna av olika händelser och tillstånd. För att inte göra denna video för omfattande kan vi inte gå inte på alla och dess specifika funktioner men man bör ändå känna till att näsans slemhinna har en hög koncentration av parasympatiska nervfibrer som ansluter hjärnan genom den femte kranialnerven. Dessa fibrer är känsliga för olika stimuli, inklusive luftflöde och temperaturförändringar i näshålan. Stimuleringen av dessa nervfibrer genom inandning via näsan utlöser en parasympatisk respons som leder till avkoppling och välbefinnande. Att andas via näsan kan således ses lite som en konstant avslappnande massage för hjärnan och för det parasympatiska nervsystemet och det är inte för inte som de flesta meditationer bygger på lugn djup andning via just näsan. Näsandning underlättar således för kroppen att hålla sig kvar i dominans av den lugna delen av det autonoma nervsystemet, något som främjar läkning, återhämtning, matsmältning, sömn och avkoppling. Det har också visat sig i flertalet studier att näsandning stärker den kognitiva förmågan, ger bättre beslutsförmåga och bättre minne och allt detta hänger ihop med den mekaniska stimuleringen som sker av de parasympatiska nervfibrerna i näsan när luft flödar längs dess slemhinna.
Det man således måste förstå innan man utför en näsoperation är att en operation lokalt i näsan inte bara påverkar näsan i sig själv utan hela det autonoma nervsystemet. Så en näsoperation är alltså indirekt en operation på hjärnan och nervsystemet och denna information är något kirurgerna gärna döljer.
Vad händer med slemhinnan i näsan om man utför en
operation av nässkiljeväggen eller näsmusslorna ?
Ja, även om kirurgerna inte säger det så syftar all operation av näsmusslorna på att förstöra dem. Antingen skär eller klipper man bort dem helt eller delvis eller så bränner man sönder dem med olika värmebehandlade metoder så att vävnaden förstörs och sjunker ihop.
Jag har tidigare gjort en youtube film om hur de värmebehandlade metoderna förstör slemhinnan så jag tänker inte gå in så mycket på det här utan hänvisar till min tidigare film. Men kort sagt kan man bara nämna att de sensoriska neuronerna som detekterar bland annat luftflöde sitter på ytan av näsmusslorna och när dessa bränns så förstörs även ytan där dessa receptorer sitter. Vävnaden omvandlas till ärrvävnad och drabbad individ förlorar nu all känsla av luftflöde i området. Samma sak händer givetvis om näsmusslorna klipps bort, då är det en garanti att samtliga typer av receptorer försvinner för alltid i detta område. Någonstans där långt inne i näsan finns då en nerv förbindelse kvar till hjärnan via femte kranialnerven med de yttre nervfibrerna som skulle detektera luftflödet på ytan av näsmusslorna är nu borta med näsmusslorna själva så även om nervförbindelser till hjärnan finns kvar så kan nu hjärnan inte få information om luftflöde från detta område som nu har blivit amputerat.
Så då kvarstår frågan, hur mycket vävnad kan brännas sönder och amputeras innan så många nervfibrer är borta så att hjärnan inte längre kan få en tillfredsställande signal om att andning sker via näsan? Ja, svaret på den frågan vet patienten först efter operationen. Det finns inget kirurg som på förhand kan ge någon garanti här eller berätta var din personliga gräns går.
Vidare på toppen av detta skall man också känna till att näsmusslorna har andra funktioner som förloras när de bränns sönder eller opereras bort. På ytan av näsmusslorna sitter även så kallade bägarceller som producerar sekret innehållande antibakteriella ämnen. sekretet håller slemhinnan fuktig och välmående och ser till att hålla infektioner bort från slemhinnan. Klipps näsmusslorna bort eller bränns sönder så förstörs även denna förmåga. Lika så sitter det flimmerhår på ytan av näsmusslorna vars uppgift är att rensa slemhinnan på damm, partiklar, bakterier och gammalt sekret genom att med rytmiska rörelser föra detta bakåt mot svalget där det sväljs ner och neutraliseras i magsyran. Även denna funktion förstörs om näsmusslorna klipps bort eller bränns sönder.
Därtill har näsmusslorna flera fysiska funktioner där en av dem är att de ökar mängden slemhinna i näsan, detta ger en starkare perception över luftflöde och en större aktivering av parasympatiska nervfibrer för stimulans av det parasympatisk lugna och avkopplande nervsystemet. En ökad yta av slemhinna i näsan leder också till fler bägarceller som kan producera sekret för att hålla slemhinnan fuktig. Därtill har näsmusslorna som tidigare beskrivits en funktion som kallas näscykeln som har för uppgift att växla luftflöde mellan vänster och höger näsborre så att den ena sidans slemhinna kan vila medan den andra sidan tar över andningen, detta möjliggör också ett konstant andnings motstånd trots skiftet från ena till andra sidan.
Som jag beskrivit i några av mina tidigare filmer så har flera forskningsstudier kunnat konstatera att mekanisk luftflödes stimulering av sensoriska nervfibrer i höger respektive vänster näsborre har olika påverkan på vår hjärna. Exempelvis har det visat sig att vänstersidig näsandning kan stimulera den högra hjärnhalvan som är mer involverad i emotionella och kreativa processer. Det har också visat sig att vänstersidig näsandning kan öka aktiviteten i det limbiska systemet, inklusive amygdala vilket kan påverka känslor och stress respons. Samtidigt kan stimulering av motsvarande sensoriska nervfibrer i höger näsborre stimulera vänster hjärnhalva som är mer kopplad till analytiskt tänkande, språk och logiska processer. Det har också konstaterats att högersidig näsandning kan påverka aktiviteten i prefrontala cortex och i temporoparietal området vilket kan påverka koncentration, uppmärksamhet och kognitiva funktioner. Allt detta har således direkt att göra med att sensoriska neuroner i vänster respektive höger näsborre har olika kopplingar till hjärnan. Du kan nu förhoppningsvis lättare förstå att en operation i näsan inte bara är en lokal operation utan också en operation på hjärnan och nervsystemet. Ja, en operation på näsan kan till och med förändra din personlighet och hur du fungerar i viss mån om dessa sensoriska neuroner förstörs. Själv kan jag bara konstatera efter flera tusen timmars forskning att många personer med ENS upplever just problem med kognitiva funktioner såsom uppmärksamhet, koncentration och minne.
Så för att svara på den inledande frågan, varför är det jobbigt att andas via munnen om du är täppt i näsan? Ja, svaret på den frågan är helt enkelt att de sensoriska neuronerna i näsan som är kopplade till det parasympatiska nervsystemet nu i detta täppta läge inte mekaniskt kan bli stimulerade av luftflöde längs slemhinnan. Hjärnan berövas således denna nervstimulering och nerv signalering och individen upplever därav andnöd och anspänning. Det enda man i ett sådant läge som individ kan tänka på är att öppna upp näsan med nässpray. Först då kan man återigen känna sig behaglig och tillfreds. Så när man nu känner till detta ska man ställa sig frågan. Är det verkligen bra att gå in i näsan och via operation skära bort eller bränna sönder dessa sensoriska neuroner. Självklart inte, för det som händer när tillräckligt många av dessa neuroner är förstörda är att individen alltid kommer känna nästäppa trots att näsan nu faktiskt är öppen.
Jag har tidigare gjort en youtube film om hur de värmebehandlade metoderna förstör slemhinnan så jag tänker inte gå in så mycket på det här utan hänvisar till min tidigare film. Men kort sagt kan man bara nämna att de sensoriska neuronerna som detekterar bland annat luftflöde sitter på ytan av näsmusslorna och när dessa bränns så förstörs även ytan där dessa receptorer sitter. Vävnaden omvandlas till ärrvävnad och drabbad individ förlorar nu all känsla av luftflöde i området. Samma sak händer givetvis om näsmusslorna klipps bort, då är det en garanti att samtliga typer av receptorer försvinner för alltid i detta område. Någonstans där långt inne i näsan finns då en nerv förbindelse kvar till hjärnan via femte kranialnerven med de yttre nervfibrerna som skulle detektera luftflödet på ytan av näsmusslorna är nu borta med näsmusslorna själva så även om nervförbindelser till hjärnan finns kvar så kan nu hjärnan inte få information om luftflöde från detta område som nu har blivit amputerat.
Så då kvarstår frågan, hur mycket vävnad kan brännas sönder och amputeras innan så många nervfibrer är borta så att hjärnan inte längre kan få en tillfredsställande signal om att andning sker via näsan? Ja, svaret på den frågan vet patienten först efter operationen. Det finns inget kirurg som på förhand kan ge någon garanti här eller berätta var din personliga gräns går.
Vidare på toppen av detta skall man också känna till att näsmusslorna har andra funktioner som förloras när de bränns sönder eller opereras bort. På ytan av näsmusslorna sitter även så kallade bägarceller som producerar sekret innehållande antibakteriella ämnen. sekretet håller slemhinnan fuktig och välmående och ser till att hålla infektioner bort från slemhinnan. Klipps näsmusslorna bort eller bränns sönder så förstörs även denna förmåga. Lika så sitter det flimmerhår på ytan av näsmusslorna vars uppgift är att rensa slemhinnan på damm, partiklar, bakterier och gammalt sekret genom att med rytmiska rörelser föra detta bakåt mot svalget där det sväljs ner och neutraliseras i magsyran. Även denna funktion förstörs om näsmusslorna klipps bort eller bränns sönder.
Därtill har näsmusslorna flera fysiska funktioner där en av dem är att de ökar mängden slemhinna i näsan, detta ger en starkare perception över luftflöde och en större aktivering av parasympatiska nervfibrer för stimulans av det parasympatisk lugna och avkopplande nervsystemet. En ökad yta av slemhinna i näsan leder också till fler bägarceller som kan producera sekret för att hålla slemhinnan fuktig. Därtill har näsmusslorna som tidigare beskrivits en funktion som kallas näscykeln som har för uppgift att växla luftflöde mellan vänster och höger näsborre så att den ena sidans slemhinna kan vila medan den andra sidan tar över andningen, detta möjliggör också ett konstant andnings motstånd trots skiftet från ena till andra sidan.
Som jag beskrivit i några av mina tidigare filmer så har flera forskningsstudier kunnat konstatera att mekanisk luftflödes stimulering av sensoriska nervfibrer i höger respektive vänster näsborre har olika påverkan på vår hjärna. Exempelvis har det visat sig att vänstersidig näsandning kan stimulera den högra hjärnhalvan som är mer involverad i emotionella och kreativa processer. Det har också visat sig att vänstersidig näsandning kan öka aktiviteten i det limbiska systemet, inklusive amygdala vilket kan påverka känslor och stress respons. Samtidigt kan stimulering av motsvarande sensoriska nervfibrer i höger näsborre stimulera vänster hjärnhalva som är mer kopplad till analytiskt tänkande, språk och logiska processer. Det har också konstaterats att högersidig näsandning kan påverka aktiviteten i prefrontala cortex och i temporoparietal området vilket kan påverka koncentration, uppmärksamhet och kognitiva funktioner. Allt detta har således direkt att göra med att sensoriska neuroner i vänster respektive höger näsborre har olika kopplingar till hjärnan. Du kan nu förhoppningsvis lättare förstå att en operation i näsan inte bara är en lokal operation utan också en operation på hjärnan och nervsystemet. Ja, en operation på näsan kan till och med förändra din personlighet och hur du fungerar i viss mån om dessa sensoriska neuroner förstörs. Själv kan jag bara konstatera efter flera tusen timmars forskning att många personer med ENS upplever just problem med kognitiva funktioner såsom uppmärksamhet, koncentration och minne.
Så för att svara på den inledande frågan, varför är det jobbigt att andas via munnen om du är täppt i näsan? Ja, svaret på den frågan är helt enkelt att de sensoriska neuronerna i näsan som är kopplade till det parasympatiska nervsystemet nu i detta täppta läge inte mekaniskt kan bli stimulerade av luftflöde längs slemhinnan. Hjärnan berövas således denna nervstimulering och nerv signalering och individen upplever därav andnöd och anspänning. Det enda man i ett sådant läge som individ kan tänka på är att öppna upp näsan med nässpray. Först då kan man återigen känna sig behaglig och tillfreds. Så när man nu känner till detta ska man ställa sig frågan. Är det verkligen bra att gå in i näsan och via operation skära bort eller bränna sönder dessa sensoriska neuroner. Självklart inte, för det som händer när tillräckligt många av dessa neuroner är förstörda är att individen alltid kommer känna nästäppa trots att näsan nu faktiskt är öppen.
Laminärt luftflöde i näsan övergår till turbulent flöde
Vidare skall också nämnas att näsmusslorna genom sin form storlek och placering gör att ett laminärt luftflöde vid inandning omvandlas till turbulent luftflöde in bit in i näsan, detta efter att luften träffat näsmusslorna. Det turbulenta flödet sprider doftmolekyler bättre för ett förbättrat luktsinne samtidigt som det förbättrar perception över luftflödet och förlänger tiden då inandad luft vidrör slemhinnan. Detta gör att den inhalerade luften hinner fuktas mer och värmas upp mer vilket är viktigt för ett korrekt gasutbyte i lungorna. Näsmusslorna ser också till att luften är varm och fuktig innan den når bakre delen av näsan och halsen och i de fall näsmusslorna kraftigt har minskats ner eller skurits bort så får många individer problem med att det blir torrt och smärtsamt längst bak i näsan och halsen. Vidare minskar näsmusslorna den öppna diametern i näshålan vilket skapar en venturi-effekt, en effekt som ökar flödeshastigheten av inandad luft. För att beskriva denna effekt så kommer luft in i näsan via yttre delen av näsborren där diametern är stor. I detta läge är flödeshastigheten relativt låg. När luften i senare skede träffar främre delen av näsmusslorna där diametern av näshålan tack vare näsmusslorna är mindre så ökar flödeshastigheten. Denna ökade flödeshastighet resulterar i en ökad aktivering av nervfibrer på ytan av slemhinna så väl som på näsmusslorna själva som på övrig slemhinna som bekläder nässkiljeväggen, näsgolvet och den lateral väggen. Detta leder till en ökad känsla av luftflöde i näsan och till en förstärkt aktivering av de sensoriska neuronerna. Klipps näsmusslorna bort eller kraftigt minskas ner sänks flödeshastigheten av luft avsevärt. Ett turbulent flöde övergår nu till ett laminärt flöde och känslan över luftflöde går nu ner även på den kvarvarande delen av slemhinnan som inte är bortopererad. Något som kan bidra till den andnöd som är väl beskriven vid ENS.
Vidare skall också nämnas att näsmusslorna genom sin form storlek och placering gör att ett laminärt luftflöde vid inandning omvandlas till turbulent luftflöde in bit in i näsan, detta efter att luften träffat näsmusslorna. Det turbulenta flödet sprider doftmolekyler bättre för ett förbättrat luktsinne samtidigt som det förbättrar perception över luftflödet och förlänger tiden då inandad luft vidrör slemhinnan. Detta gör att den inhalerade luften hinner fuktas mer och värmas upp mer vilket är viktigt för ett korrekt gasutbyte i lungorna. Näsmusslorna ser också till att luften är varm och fuktig innan den når bakre delen av näsan och halsen och i de fall näsmusslorna kraftigt har minskats ner eller skurits bort så får många individer problem med att det blir torrt och smärtsamt längst bak i näsan och halsen. Vidare minskar näsmusslorna den öppna diametern i näshålan vilket skapar en venturi-effekt, en effekt som ökar flödeshastigheten av inandad luft. För att beskriva denna effekt så kommer luft in i näsan via yttre delen av näsborren där diametern är stor. I detta läge är flödeshastigheten relativt låg. När luften i senare skede träffar främre delen av näsmusslorna där diametern av näshålan tack vare näsmusslorna är mindre så ökar flödeshastigheten. Denna ökade flödeshastighet resulterar i en ökad aktivering av nervfibrer på ytan av slemhinna så väl som på näsmusslorna själva som på övrig slemhinna som bekläder nässkiljeväggen, näsgolvet och den lateral väggen. Detta leder till en ökad känsla av luftflöde i näsan och till en förstärkt aktivering av de sensoriska neuronerna. Klipps näsmusslorna bort eller kraftigt minskas ner sänks flödeshastigheten av luft avsevärt. Ett turbulent flöde övergår nu till ett laminärt flöde och känslan över luftflöde går nu ner även på den kvarvarande delen av slemhinnan som inte är bortopererad. Något som kan bidra till den andnöd som är väl beskriven vid ENS.
Operation av näsmusslorna så påverkas luftflödet i näsan
Till detta skall också tilläggas att varje näsborre har tre näsmusslor. Den nedre, den mellersta och den övre näsmusslan. Luften fördelas här runt och mellan respektive näsmussla och klipper man bort eller kraftigt minskar ner exempelvis den nedre näsmusslan så kommer luften nu huvudsakligen ta den enklaste vägen mot lungorna vilket är längs näsans golv. Luftflödet upp mot näsans övre del, upp mot mellersta näsmusslan, upp mot septums svällkropp och upp mot den övre näsmusslan kommer nu minska och huvudsakligen vara av laminär karaktär vilket leder till en nedsatt känsel över luftflöde även i dessa områden. Att minska ner eller klippa bort de nedre näsmusslorna som är vanligt under näsoperation mot nästäppa kan således alltså resultera i att perceptionen över luftflöde i övriga delar av näsan kan gå ner. Något som då kan förvärra effekten av nerv förlusten från de sönderbrända eller amputerade näsmusslorna så att individen får ännu större problem med känselbortfall och andnöd.
Nu har vi pratat om operation av näsmusslorna och hur detta kan resultera i andningsproblem såsom andnöd och stört flödes mönster i näsan. Vad vi ännu inte har pratat om är hur operation av nässkiljeväggen kan ge liknande konsekvenser. Många tror felaktigt att det enbart är en operation av näsmusslorna som kan leda till andningsproblem, torrhet problem och ENS men faktum är att all operation i näsan som påverkar slemhinnan kan resultera i nedsatt förmåga att känna luftflöde i näsan och det är just denna aspekt som är huvudorsaken till den andnöd som uppstår via ENS. Frågan är bara hur mycket vävnad man kan förstöra innan problemen blir så omfattande att hjärnan inte längre får tillräcklig information om att andning sker via näsan. En sak är dock säker och det är att desto mer slemhinna man skadar oavsett om det gäller näsmusslorna, nässkiljeväggen eller övrig slemhinna i näsan desto större är sannolikheten att näsan blir torr och utan känsel och desto större är då alltså sannolikheten för att man får ENS av utfört operation. En kombinerad operation av näsmusslorna och nässkiljeväggen medför således avsevärt högre sannolikhet för problem både med torrhet och känselbortfall och således med kronisk andnöd än om man enbart hade opererat nässkiljeväggen eller enbart näsmusslorna
Man skall också känna till att det är väldigt vanligt att en operation av nässkiljeväggen ofta kombineras med att delar av de nedre näsmusslorna klipps bort, inte sällan utan att patienten meddelas om det. Själv fick större delen av mina nedre näsmusslor bortopererade under en operation av nässkiljeväggen utan min vetskap. Ingen, inte ens kirurgen berättade att ett viktigt organ skulle opereras bort i samband med operationen av nässkiljeväggen. samma historia har jag hört många gånger från andra drabbade patienter. Det var först fyra år senare vid en privat röntgen som jag insåg att större delen av mina nedre näsmusslor saknades.
Så låt oss då gå vidare och titta på hur en operation av nässkiljeväggen kan orsaka ENS relaterade problem. För det första måste man känna till att det är normalt att ha en sned nässkiljevägg. Åttio procent av världens befolkning har en mer eller mindre sned nässkiljevägg och detta är normalt. De flesta är således födda så här och när man är född sådan anpassar näsmusslorna sin form och storlek efter det rådande utrymmet i varje näsborre. De blir således mindre på den konkava sidan och större på den konvexa sidan. Allt som oftast ger detta ett likvärdigt öppet utrymme för luftflöde i höger respektive vänster näsborre. En sned nässkiljevägg är i de allra flesta fall således inte orsaken till nästäppan man upplever men detta förklarar så klart inte kirurgerna då de vill operera.
Risker och komplikationer vid operation av nässkiljeväggen?
Ja, jag har i min tidigare föreläsning redogjort för hur en sådan operation kan skada slemhinnan så vill man i detalj se detta hänvisar jag till denna film, jag lämnar en länk under videons beskrivning. Kort vill jag dock bara nämna här några saker som har mycket stor sannolikhet att ske. För det första är det vanligt att en operation av nässkiljeväggen förändrar näsan yttre form och detta är oftast inte till det bättre. Näsan blir lätt sned och ojämn och det är väldigt vanligt att få en näsvalvskollaps. Förutom att detta är tämligen missprydande när ena eller båda näsborrarna faller ihop så har det oftast en mycket negativ effekt på andningen och på perceptionen över luftflödet. När näsans tak faller in så blockeras luftflödet helt eller delvis upp till näsans övre del. Luften får nu svårare att ta sig upp till septums svällkropp där många sensoriska neuroner finns. Luften får också svårare att ta sig upp mot mellersta näsmusslan och mot övre näsmusslan och övre delen av näsan. Detta minskar kraftigt känslan av att ha en öppen näsa och en behaglig andning och kan i sig själv ge problem såsom andnöd även om ingen vävnad har klippts bort eller förstörts. Det skall också nämnas att en operation för att åtgärda en näsvalvskollaps är omfattande och väldigt invasiv och jag har själv hört många berättelser där operationen slutat i ännu större problem än de ursprungliga problemen.
Till detta skall också tilläggas att varje näsborre har tre näsmusslor. Den nedre, den mellersta och den övre näsmusslan. Luften fördelas här runt och mellan respektive näsmussla och klipper man bort eller kraftigt minskar ner exempelvis den nedre näsmusslan så kommer luften nu huvudsakligen ta den enklaste vägen mot lungorna vilket är längs näsans golv. Luftflödet upp mot näsans övre del, upp mot mellersta näsmusslan, upp mot septums svällkropp och upp mot den övre näsmusslan kommer nu minska och huvudsakligen vara av laminär karaktär vilket leder till en nedsatt känsel över luftflöde även i dessa områden. Att minska ner eller klippa bort de nedre näsmusslorna som är vanligt under näsoperation mot nästäppa kan således alltså resultera i att perceptionen över luftflöde i övriga delar av näsan kan gå ner. Något som då kan förvärra effekten av nerv förlusten från de sönderbrända eller amputerade näsmusslorna så att individen får ännu större problem med känselbortfall och andnöd.
Nu har vi pratat om operation av näsmusslorna och hur detta kan resultera i andningsproblem såsom andnöd och stört flödes mönster i näsan. Vad vi ännu inte har pratat om är hur operation av nässkiljeväggen kan ge liknande konsekvenser. Många tror felaktigt att det enbart är en operation av näsmusslorna som kan leda till andningsproblem, torrhet problem och ENS men faktum är att all operation i näsan som påverkar slemhinnan kan resultera i nedsatt förmåga att känna luftflöde i näsan och det är just denna aspekt som är huvudorsaken till den andnöd som uppstår via ENS. Frågan är bara hur mycket vävnad man kan förstöra innan problemen blir så omfattande att hjärnan inte längre får tillräcklig information om att andning sker via näsan. En sak är dock säker och det är att desto mer slemhinna man skadar oavsett om det gäller näsmusslorna, nässkiljeväggen eller övrig slemhinna i näsan desto större är sannolikheten att näsan blir torr och utan känsel och desto större är då alltså sannolikheten för att man får ENS av utfört operation. En kombinerad operation av näsmusslorna och nässkiljeväggen medför således avsevärt högre sannolikhet för problem både med torrhet och känselbortfall och således med kronisk andnöd än om man enbart hade opererat nässkiljeväggen eller enbart näsmusslorna
Man skall också känna till att det är väldigt vanligt att en operation av nässkiljeväggen ofta kombineras med att delar av de nedre näsmusslorna klipps bort, inte sällan utan att patienten meddelas om det. Själv fick större delen av mina nedre näsmusslor bortopererade under en operation av nässkiljeväggen utan min vetskap. Ingen, inte ens kirurgen berättade att ett viktigt organ skulle opereras bort i samband med operationen av nässkiljeväggen. samma historia har jag hört många gånger från andra drabbade patienter. Det var först fyra år senare vid en privat röntgen som jag insåg att större delen av mina nedre näsmusslor saknades.
Så låt oss då gå vidare och titta på hur en operation av nässkiljeväggen kan orsaka ENS relaterade problem. För det första måste man känna till att det är normalt att ha en sned nässkiljevägg. Åttio procent av världens befolkning har en mer eller mindre sned nässkiljevägg och detta är normalt. De flesta är således födda så här och när man är född sådan anpassar näsmusslorna sin form och storlek efter det rådande utrymmet i varje näsborre. De blir således mindre på den konkava sidan och större på den konvexa sidan. Allt som oftast ger detta ett likvärdigt öppet utrymme för luftflöde i höger respektive vänster näsborre. En sned nässkiljevägg är i de allra flesta fall således inte orsaken till nästäppan man upplever men detta förklarar så klart inte kirurgerna då de vill operera.
Risker och komplikationer vid operation av nässkiljeväggen?
Ja, jag har i min tidigare föreläsning redogjort för hur en sådan operation kan skada slemhinnan så vill man i detalj se detta hänvisar jag till denna film, jag lämnar en länk under videons beskrivning. Kort vill jag dock bara nämna här några saker som har mycket stor sannolikhet att ske. För det första är det vanligt att en operation av nässkiljeväggen förändrar näsan yttre form och detta är oftast inte till det bättre. Näsan blir lätt sned och ojämn och det är väldigt vanligt att få en näsvalvskollaps. Förutom att detta är tämligen missprydande när ena eller båda näsborrarna faller ihop så har det oftast en mycket negativ effekt på andningen och på perceptionen över luftflödet. När näsans tak faller in så blockeras luftflödet helt eller delvis upp till näsans övre del. Luften får nu svårare att ta sig upp till septums svällkropp där många sensoriska neuroner finns. Luften får också svårare att ta sig upp mot mellersta näsmusslan och mot övre näsmusslan och övre delen av näsan. Detta minskar kraftigt känslan av att ha en öppen näsa och en behaglig andning och kan i sig själv ge problem såsom andnöd även om ingen vävnad har klippts bort eller förstörts. Det skall också nämnas att en operation för att åtgärda en näsvalvskollaps är omfattande och väldigt invasiv och jag har själv hört många berättelser där operationen slutat i ännu större problem än de ursprungliga problemen.
Septoplastik leder till slemhinne-skador - slemhinnan slits itu!
Förutom detta bör man också känna till att för att operera på nässkiljeväggen krävs att slemhinnan friläggs från brosk väggen på Septum. Detta skall göras så att bindvävs hinnan (Perikondrium) som ligger mellan brosksväggen och slemhinnan följer med slemhinnan loss som en enhet. Detta är viktigt eftersom slemhinnan i sig själv är skör och lätt kan rivas isär. Många kirurger slarvar med detta och misslyckas att få loss dem båda i ett stycke. Detta ökar då risken för att slemhinnan rivs isär. Även om kirurgen lyckas få loss både slemhinna och perikondrium tillsammans så är det många kirurger som är för våldsamma och som förr eller senare under processen gång lyckas riva isär den tunna slemhinnan på flera ställen. En sådan skada är sedan irreversibel. När slemhinnan rivs isär så slits nerver och blodkärl av. Slemhinnan tappar nu känsel helt eller delvis och de stora blodkärlen som slingrar sig fram och tillbaka i slemhinnan går av och kommer inte återigen att kunna ansluta till varandra. Den enda blodkärlen som blir kvar i Septums slemhinna är då de små kapillärerna. Detta gör att slemhinnan blir papperstunn och spröd. Eftersom de större blodkärlen i slemhinnan nu är avslitna och helt eller delvis borta så blir slemhinnan torr och kan inte längre svälla och kontrahera i samklang med näsmusslorna. Näsan förblir således mer öppen och detta påverkar förmågan att känna luftflöde på ett negativt sätt. Detta kan sedan förvärras ytterligare genom att kirurgen tar bort brosk från nässkiljeväggen så att näsan nu blir ännu mer öppen. Från tidigare del i denna video så vet vi nu att näsan inte får vara för öppen då flödeshastigheten av luften minskar så mycket att det blir svårt för kvarvarande fungerande sensoriska neuroner att känna att luft faktiskt flödar längs slemhinnan. Det skall också nämnas att sämre blodflöde till och i septums slemhinna till följd av operationen leder till en torrare slemhinna.
Förutom detta bör man också känna till att för att operera på nässkiljeväggen krävs att slemhinnan friläggs från brosk väggen på Septum. Detta skall göras så att bindvävs hinnan (Perikondrium) som ligger mellan brosksväggen och slemhinnan följer med slemhinnan loss som en enhet. Detta är viktigt eftersom slemhinnan i sig själv är skör och lätt kan rivas isär. Många kirurger slarvar med detta och misslyckas att få loss dem båda i ett stycke. Detta ökar då risken för att slemhinnan rivs isär. Även om kirurgen lyckas få loss både slemhinna och perikondrium tillsammans så är det många kirurger som är för våldsamma och som förr eller senare under processen gång lyckas riva isär den tunna slemhinnan på flera ställen. En sådan skada är sedan irreversibel. När slemhinnan rivs isär så slits nerver och blodkärl av. Slemhinnan tappar nu känsel helt eller delvis och de stora blodkärlen som slingrar sig fram och tillbaka i slemhinnan går av och kommer inte återigen att kunna ansluta till varandra. Den enda blodkärlen som blir kvar i Septums slemhinna är då de små kapillärerna. Detta gör att slemhinnan blir papperstunn och spröd. Eftersom de större blodkärlen i slemhinnan nu är avslitna och helt eller delvis borta så blir slemhinnan torr och kan inte längre svälla och kontrahera i samklang med näsmusslorna. Näsan förblir således mer öppen och detta påverkar förmågan att känna luftflöde på ett negativt sätt. Detta kan sedan förvärras ytterligare genom att kirurgen tar bort brosk från nässkiljeväggen så att näsan nu blir ännu mer öppen. Från tidigare del i denna video så vet vi nu att näsan inte får vara för öppen då flödeshastigheten av luften minskar så mycket att det blir svårt för kvarvarande fungerande sensoriska neuroner att känna att luft faktiskt flödar längs slemhinnan. Det skall också nämnas att sämre blodflöde till och i septums slemhinna till följd av operationen leder till en torrare slemhinna.
Destruktion av Septums svällkropp under Septoplastik
Vidare är det vanligt att en sådan här operation förstör det område på nässkiljeväggens övre del som kallas för Septums svällkropp. Detta är ett område i näsans övre del framför infästningen av den mellersta näsmusslan som har en liknande funktion som näsmusslorna. Området benämns ibland som näsans fjärde näsmusslan och har rikligt med sensoriska neuroner som har en stor betydelse för att näsan skall kunna detektera luftflöde för att individen skall få en behaglig upplevelse av andning. Området har också rikligt med bägarceller som producerar sekret som håller slemhinnan fuktig och välmående och fri från infektioner. En operation av nässkiljeväggen förstör alltså ofta detta område helt eller delvis och sannolikheten för destruktion av området är större om slemhinnan friläggs långt bak i näsan i närheten av detta område eller om kirurgen river av anslutande blodkärl och nerver till svällkroppen under processens gång. Slutligen skall också nämnas att bindvävshinnan som kallas Perichondrium och som ligger mellan brosk vägg och slemhinna är viktig för nässkileväggens broskceller. Bindvävshinnan förser nämligen broskets celler med blod och näring och om denna slits av på båda sidor av nässkiljeväggen så kommer broskcellerna att dö. När detta händer kommer ett hål på septum att bildas en tid efter operationen. Ett hål som kan vara mer eller mindre stort beroende på hur stort område som påverkats. I värsta fall blir hålet så stort så att båda näsborrarna nu i princip blir samma näsborre. Detta försvagar broskväggen och leder ofta till näsvalvskollaps. Resultatet blir ofta också ett stört luftflöde i näsan och kan även resultera i pipande och störande ljud vid näsandning. Så som du ser så kan en operation av nässkiljeväggen också ställa till med stora problem som kan ge dig livslånga och jobbiga problem och inga av dessa problem kommer kirurgerna berätta för dig. Sanningen du kommer få höra inför operationen är endast att risken med operationen är relaterad till blödning och infektion.
I följande dokument från SÄS Borås kan man se den preoperativa informationen som lämnas ut inför operation. Likvärdig information lämnas ut från andra sjukhus i Sverige, det är själv bara att titta på hemsidan Elva sjuttiosju på respektive Landsting.
Vidare är det vanligt att en sådan här operation förstör det område på nässkiljeväggens övre del som kallas för Septums svällkropp. Detta är ett område i näsans övre del framför infästningen av den mellersta näsmusslan som har en liknande funktion som näsmusslorna. Området benämns ibland som näsans fjärde näsmusslan och har rikligt med sensoriska neuroner som har en stor betydelse för att näsan skall kunna detektera luftflöde för att individen skall få en behaglig upplevelse av andning. Området har också rikligt med bägarceller som producerar sekret som håller slemhinnan fuktig och välmående och fri från infektioner. En operation av nässkiljeväggen förstör alltså ofta detta område helt eller delvis och sannolikheten för destruktion av området är större om slemhinnan friläggs långt bak i näsan i närheten av detta område eller om kirurgen river av anslutande blodkärl och nerver till svällkroppen under processens gång. Slutligen skall också nämnas att bindvävshinnan som kallas Perichondrium och som ligger mellan brosk vägg och slemhinna är viktig för nässkileväggens broskceller. Bindvävshinnan förser nämligen broskets celler med blod och näring och om denna slits av på båda sidor av nässkiljeväggen så kommer broskcellerna att dö. När detta händer kommer ett hål på septum att bildas en tid efter operationen. Ett hål som kan vara mer eller mindre stort beroende på hur stort område som påverkats. I värsta fall blir hålet så stort så att båda näsborrarna nu i princip blir samma näsborre. Detta försvagar broskväggen och leder ofta till näsvalvskollaps. Resultatet blir ofta också ett stört luftflöde i näsan och kan även resultera i pipande och störande ljud vid näsandning. Så som du ser så kan en operation av nässkiljeväggen också ställa till med stora problem som kan ge dig livslånga och jobbiga problem och inga av dessa problem kommer kirurgerna berätta för dig. Sanningen du kommer få höra inför operationen är endast att risken med operationen är relaterad till blödning och infektion.
I följande dokument från SÄS Borås kan man se den preoperativa informationen som lämnas ut inför operation. Likvärdig information lämnas ut från andra sjukhus i Sverige, det är själv bara att titta på hemsidan Elva sjuttiosju på respektive Landsting.
Patientinformation Öron Näsa Hals SÄS
Operationer på nässkiljeväggen och / eller näsmusslorna
Som du själv ser på den nedersta sidan i detta dokument från SÄS så står här ingenting om risker och komplikationer med näsoperation annat än just risk för blödning och risk för infektion. En sak hade varit om sjukvården ärligt berättade om konsekvensen med denna typ av operation så att patienten själv hade kunnat göra en bedömning om han vill ta risken att gå vidare eller inte. Men när man underlåter sig att göra detta för att få möjlighet att operera fler patienter. Eller när man underlåter sig göra detta för att inte oroa patienten i onödan, för att inte få massa följdfrågor. Ja, då är det inget annat än ren misshandel som sjukvården ägnar sig åt. Frågan är bara hur samhället och politiker kan tillåta att man döljer konsekvensen av dessa operationer för patienter. Är det inte rimligt att patienten innan ingreppet får information så att han eller hon vet vad man ger sig in på? Nedan bild visar en sammanställning av några av de uppföljningsstudier som gjorts vad avser uppföljning efter olika typer av näsoperationer utförda i syfte att avhjälpa nästäppa. Sammanställningen är gjord av läkaren Steven Houser och artikeln heter " The Diagnosis and Management of Empty Nose Syndrome”. Jag länkar artikeln nedan under video beskrivningen för den som själv vill läsa hela artikeln. Låt oss nu titta på en av de studier som nämns i artikeln, nämligen den vid namn “Moore et al, 1985”. Här kan man se att de patienter som hade fått hela de nedre näsmusslorna bortskurna hade fått omfattande problem redan något år efter operationen. Uppföljningen efter genomförd operation skedde under en period på mellan två och sju år efter operationen. Resultatet visade att åttionio procent av alla patienterna inom denna period hade fått problem med torrhet och skorpbildning i kvarvarande slemhinna. Sextiosex procent hade desutom fått Atrofisk rinit till följd av operationen, något som är ett degenerativt tillstånd där slemhinnan på grund av torrhet börjar degenerera. Vidare hade tjugotvå procent inom perioden fått Ozena, en form av Atrofisk rinit med illaluktande krustbildning i näsan. Ett tillstånd där man vanligen ser bakterien Klebsiella som orsak. Så summeringsvis kan vi alltså konstatera att cirka nio av tio opererade patienter hade fått problem med torrhet och skorpbildning i kvarvarande slemhinna. Cirka sju av tio patienter hade fått atrofisk rinit och cirka två av tio personer hade fått Ozena. Hur kan det då vara okej att sjukvården skall få utföra dessa operationer över huvud taget och framförallt hur kan det vara okey att man får lura in patienter i dessa operationer utan att berätta om konsekvenserna när sannolikheten för att få dessa är så stora som mellan tjugo och nittio procent? Denna moderna lobotomi inom sjukvården måste få ett slut så låt dig inte luras in till att operera dina näsmusslor. De är dina andningsorgan och du behöver dem. Alla däggdjur har näsmusslor. Det enda däggdjuret som fått för sig att man kan ta bort dem är människan
Onödig operation av nässkiljevägg och näsmusslor
Onödig operation av nässkiljevägg och näsmusslor
Avslutningsvis ska vi nu gå igenom en metod som kirurgerna använder som ett försäljningsargument för att lura oskyldiga människor till operation. Nämligen att hävda att deras nästäppa beror på att näsmusslorna vuxit sig för stora, så stora att de måste opereras bort eller brännas sönder för att andning skall kunna bli normal. Frågan är då, hur många andra organ i kroppen fortsätter att okontrollerat växa sig för stora, känner du till några? Inte, jag tänkte väl det, det är nämligen inte så kroppen fungerar. Låt oss nu gå in på hur processen fungerar. Det första man gör när man tar emot en ny patient är att skicka denna på röntgen. På röntgen konstaterar man sedan ofta att nässkiljeväggen är sned och måste opereras. Som ni säkert minns så har åttio procent av alla människor en mer eller mindre sned nässkiljevägg men eftersom man undanhåller denna information från patienten så kan man alltid hävda att just deras nästäppa beror på den sneda nässkiljeväggen och att denna måste opereras. Lyckas man inte hävda detta och ändå vill få in en ny kund att operera så har man ett annat tillvägagångssätt där man från samma röntgenbilder hävdar att den ena eller andra näsborrens näsmusslor är för stora och måste minskas ner. Med detta säger man alltså att näsans organ av någon okänd anledning bara skulle växa och växa och till slut bli så stora att de måste klippas bort eller brännas så att de sjunker ihop. Det är naturligtvis inte så kroppen fungerar, kroppens organ har en förutbestämd storlek de får, de växer inte i alla evighet. Vad som dock är grejen med näsmusslorna är att dessa organ har en mycket tät struktur av blodkärl som slingrar sig fram och tillbaka och vars blodkärl kan kontrahera eller öka sin diameter på beställning av det autonoma nervsystemet. När så sker har näsmusslorna en möjlighet att minska eller öka sin fysiska storlek flera gånger. Detta sker i något som kallas för näscykeln. Näscykeln fungerar på så sätt att näsmusslorna och slemhinnan i övrigt sväller upp i ena näsborren samtidigt som de i andra näsborren kontraherar och minskar i storlek. På så sätt skiftas andningen mellan höger och vänster näsborre i skift som oftast är några timmar långa åt gången. Därav kan man omöjligt ta en röntgenbild under bråkdelen av en sekund och samtidigt hävda att den ena näsborrens näsmusslor är så stora att de blockerar luftflödet och på grund av detta måste opereras. Det är dock så man gör. Man utnyttjar här patienternas okunskap till att hävda att den ena näsborrens näsmusslor bör minskas ner eftersom röntgenbilden visar att dessa är för stora. Skulle man på riktigt kunna påvisa att den ena sidan eller den andra sidans näsmusslor är för stora så att luftflöde blockeras så hade man i så fall behövt ta flera röntgenbilder vid olika tillfällen för att på så sätt kunna se rådande öppet utrymme under varje del av näscykeln. Men då målet är att operera en stor del av de besökande patienterna så avslöjar man så klart inte denna sak. Det blir helt enkelt ett mycket bra argument till operation om man kan peka på en röntgenbild som visar på en stor uppsvälld näsmussla och sedan hävda att denna bör opereras. På skärmen kan du se två röntgenbilder från samma individ som är tagna vid helt olika tillfällen där näscykeln har hunnit byta sida. På bilderna ser man nu att det finns stort öppet utrymme i båda näsborrarna när näscykeln väl befinner sig i kontraherat läge. Någon operation skulle således inte behövas här. Det sjukvården dock gör här är att de bara tar en sådan bild och visar patienten för att via denna hävda att näsoperation behövs.
Din kropp är kirurgens råvara till slutlig lön
Din kropp är kirurgens råvara till slutlig lön
