tisdag 19 maj 2020

Södra Älvsborgs Sjukhus - Näsoperation utan medgivande ger patient Empty Nose Syndrome

Det här är ett inlägg där jag beskriver hur dagens skolmedicin förstör 1000-tals patienter varje år genom att erbjuda operation av näsan i syfte att åtgärda nästäppa.

Man lägger ofta upp sned nässkiljevägg som ett argument för att sälja in en sådan operation vilket är fullkomligt absurt eftersom mer eller mindre alla har avvikelser i sin nässkiljevägg utan att detta resulterar i nästäppa. Täppt näsa har istället att göra med allergier, födoämnesintolerans (IGG), hormonell obalans eller systemisk inflammation i kroppen som även påverkar slemhinnan i näsan. Vården tar sig dock inte tid att utreda detta utan rekommenderar istället operation där bokstavligt talat näsans andningsorgan skärs bort. I denna artikel går vi igenom hur en operation av nässkiljeväggen förstör patienten, vi berättar här om alla de saker som vården själva döljer. Bland annat det faktum att en operation av nässkiljeväggen så gott som alltid är likställt med att näsans andningsorgan - näsmusslorna opereras eller skärs bort.

Vem är jag som berättar detta? Jag är en driven ekonomi och hälsobloggare som efter att själv ha blivit drabbat nu lagt över 2500 timmar på att forska kring ämnet. I den här forskningen har jag läst dussintals forskningsrapport, gjort egna undersökningar och talat med personer som själva varit med om dessa operationer. Jag har också lagt veckor på att studera röntgenbilder och filmer via endoskop som visar situation både före och efter operation. Därtill har jag skrivit över 250 A4 sidor om problemet. Den information jag presenterar här eller på andra relaterade sidor på bloggen är inte köpt eller sponsrad på något sätt utan det här är en 100% ärlig genomgång. Nedan illustreras hur SÄS förstört min näsa. Bilderna till vänster visar hur det ser ut före operation och till höger efter.



För den som vill ha mer fakta kring näsoperationer och vad dessa kan orsaka för besvär så hänvisar jag till följande länkad gratis onlinebok publicerad år 2019. Här går jag igenom alla de skador som operation av näsan ger upphov till. Skador som vården själv döljer.


Via nedan länkar nås två grupper där patienter kan mötas som skadats av näskirurgi


Det jag kan konstatera hittills av all forskning är att vården världen över, inklusive i Sverige utför så aggressiva näsoperationer och skär bort så mycket vävnad från viktiga organ så att det inte handlar om en risk för bestående skador utan om en garanti för sådana. De operationer som utförs idag är något som borde höra medeltiden till, en period då man inte visste bättre. Nu vet man, men man struntar i att informera patienterna i syfte att kunna fortsätta utöva sin yrkesroll som kirurger och tjäna pengar på en process som skulle visa sig vara ytterst tveksam om sanningen kom fram.

Vill du direkt läsa min historia om hur Anders Arbrandt och Öron näsa hals-mottagningen på Borås sjukhus komma att förstöra mig gå till avsnittet: Min historia och mitt livs största misstag. I annat fall börjar vi med en introduktion nedan.

Efter 10 års personligt användande av skolmedicinen så har jag sett dess brister på nära håll - Så här ser ut på 2000-talet!

Bakgrund: År 2006 fick jag en autoimmun tarmsjukdom som heter Ulcerös kolit sedan dessa har jag haft en ganska omfattande kontakt med vården och besökt flera avdelningar för de sjukdomar som blivit följden. Jag har därför fått en väldigt god bild av hur vården fungerar när det gäller behandling av autoimmuna sjukdomar och tyvärr kan jag konstatera att den inte alls fungerar på detta område. Vårdens lösning på dessa typer av sjukdomar är att försvaga immunförsvaret genom medicinering och eller skära bort de delar som kroppen inflammerar. I fallet med Ulcerös kolit skär man ofta bort hela tjocktarmen, vilket naturligtvis leder till livslånga besvär för patienten.

Tyvärr är det här en mycket tragisk lösning som inte löser grundproblemet. Försvagas immunförsvaret kan patienten lättare drabbas av infektioner. Nu i Corona-tider hade det varit intressant att höra hur många av de som dött som faktiskt tagit en eller annan form av immunnedsättande medicin. Därtill gäller att om grundproblemet inte aviseras så kommer patienten i de flesta fall fortsätta att utveckla andra autoimmuna sjukdomar, sjukdomar som sen kräver allt mer medicinering. Problemet med vården idag är att alla är specialister på väldigt små och snäva områden vilket gör att man missar helheten. Man missar således viktiga faktorer som kan leda till autoimmun sjukdom. Exempel på några sådana faktorer är: Stress VS återhämtning, sömn, kost, allergier, födoämnesintolerans (ofta IGG medierad) bakterieöverväxt i tarmarna eller brist på vissa bakterier och näringsämnen.

När det gäller autoimmuna sjukdomar så handlar det inte om att immunförsvaret är för starkt och måste tryckas ner som vården verkar tro utan om att det är felreglerat så att kroppens immunförsvar attackerar sin egen vävnad. Då måste man istället ta reda på varför immunförsvaret reagerar som det gör. Att skära bort kroppsdelar eller trycka ner immunförsvaret via starka mediciner är inte lösningen.

Efter 10 års sjukdom tröttnade jag på vårdens "lösning" och bestämde mig för att lösa mitt problem en gång för alla. Jag gjorde därför ett IGG test för att testa antikroppar mot olika födoämnen och fick då svar att jag hade flera intoleranser som jag genast uteslöt. i Samband med detta lade jag helt och hållet om kosten där jag uteslöt att sådant som är känt för att reta upp immunförsvaret. Kort sagt kan man säga att jag tog bort, vete korn, råg, havre, mjölkprodukter, socker/godis, halvfabrikat, nötter, fröer, emulgeringsmedel, sötningsmedel, glutamat, dåliga oljor, extremt stärkelserika livsmedel samt födoämnen som innehåller lektiner vilka är kända för att irritera immunförsvaret.

Den diet som jag senare har kommit att följa kallas för The Special Carbohydrate diet (SCD) vilket i stor mån bygger på att du som har en skadad tarm och således dålig enzymproduktion skall äta sådan mat som är lätt för kroppen att bryta ner. Att kroppen har lätt att bryta ner maten skonar nämligen tarmen och minimerar risken att bakterier och svampar börjar fermentera den mat som kroppen själv inte lyckats bryta ner. På så vis kan man undvika att patogena bakterier växter till och skadar miljön i tarmen ytterligare. Det skall också nämnas att jag även har plockat bort delar ur Autoimmun Paleokost (AIP) samt några saker från Fodmap dieten som också kan trigga inflammation.

Resultatet av detta är fantastiskt, det har nu gått över tre år sedan jag slutade med medicinering och jag är helt frisk från den tarminflammation som jag tidigare haft under 10 års tid.

Då kan man undra, har vården intresserat sig i vad jag har gjort som möjliggjort att jag botat mig själv från en enligt dem obotlig sjukdom? Nej inte det minsta, här finns totalt ointresse. Detta trotts att det nu finns många i samhället som själv lyckats bota sig på liknade sätt. Istället fortsätter vården sin tidigare bana med att trycka ner patienternas immunförsvar och samtidigt erbjuda operation där tjocktarmen tas bort. Det kan också läggas till att en sådan operation leder till ett liv av daglig diarré  där personen i fråga kommer behöva springa till toa flera gånger varje dag med en vattenliknande konsistens. Hur kul är det att ha diarré resten av ditt liv? Hur fri är du då att kunna gå ut och och leva ditt liv som du vill när du hela tiden måste planera för att ha en toalett i närheten?

Tyvärr är det så här 2000-talets vård fungerar, man stirrar sig blind på enskilda organ och missar helheten. Istället för att laga patienten på riktigt från grunden så förstör man hälsan ytterligare genom medicinering eller genom att skära bort organ som behövs för en god livskvalitet.

Under de år jag varit sjuk har jag träffat många som tyvärr gått på skolmedicinens blåsningar. Jag har träffat flera personer som gjort en Gastric bypass för att gå ner i vikt vilket resulterat i att de nu istället fått näringsbrister. Jag har träffat flera personer som lurats av vården att operera bort sin Gallblåsa vilket resulterat i att de nu längre inte kan bryta ner fett i sin kost. Det här leder nu till stora matsmältningsbesvär och således även till en överväxt av patogena bakterier i tarmarna vilket på sikt orsakar andra hälsoproblem. Jag har även träffat dem som lurats till att åtgärda synfel med hjälp av laser där vården helt och hållet döljer att operationen leder till att de slemproducerande bägarcellerna på hornhinnan dör. Det här resulterar sedan i fruktansvärda problem med torra ögon och således även synfel på sikt på grund av brytningsfel orsakat av astigmatism, ett tillstånd som uppstår då ögonen blir torra. Jag har också träffat dem som opererat bort tjocktarmen som nu konstant måste springa på toaletten samtidigt som de tvingas ta tillskott av B-vitaminer och mineraler för att kompenserar för uteblivit upptag i den nu borttagna tjocktarmen.

Hur länge skall vården få hålla på så här och irreversibelt förstöra patienterna för resten av livet? Detta dessutom utan att varna om de komplikationer som kan uppstå. Det här är inte värdigt en vård på 2000-talet.

Introduktions film för dig som skall genomgå operation av näsan - skador som döljs 


Vetenskapen bakom Empty Nose syndrome & annan Iatrogen skada från Näskirurgi   


Vården behandlar systemiskt orsakad nästäppa genom att skära bort näsans andningsorgan - Kan det bli sjukare än så? 

En annat sjuk sak som vården också håller på med är att skära bort och förstöra andningsorganen (näsmusslorna) på patienter som söker för nästäppa. Det här är något som har hänt mig. Många år tillbaka sökte jag för nästäppa och vården identifierade då en sned septum varvid de uppmanade till näsoperation. Problemet är dock att alla människor har en mer eller mindre sned nässkiljevägg och det är oftast inte detta som är problemet till nästäppan. Problemet är istället systemisk inflammation, allergier, födoämnesintoleranser eller hormonella störningar. Det här utreder dock inte vården utan de anmodar istället att en Septumoperaion skall genomföras. Problemet med detta är dock att en Septumoperation förstör de vaskulära kärlen i Septum, men framförallt i Septums svällkropp. Det här resulterar sedan i att näsan blir torr och kommer bränna vid varje andetag, slemhinnan kommer därav över tid att degenerera med tilltagande problem för patienten. Det man heller inte förklarar vid sådana operationer är man samtidig brukar skära bort näsans andningsorgan - näsmusslorna. Görs inte detta är det istället standard att man med hjälp av radiofrekvens behandling bränner upp vävnaden på insidan av näsmusslorna. Oavsett metod så förstörs dessa viktiga organ mer eller mindre vilket leder till livslånga problem för patienten. Många av dessa patienter får således något som kallas för Empty nose syndrome, alternativt - Sekundär atrofisk rinit.

Det här är något jag tyvärr har fått efter en operation som utfördes av Anders Arbrandt via Öron näsa hals-mottagningen i Borås. Nedan kan du läsa om min historia och de skador jag fått, se avsnittet -Min historia och mitt livs största misstag: Innan detta avsnitt vill jag dock dock lägga in några filmer som berättar vad Empty nose syndrome / Sekundär atrifisk rinit är och vad detta kan leda till. 


Vad är Empty nose syndrome (ENS) / Sekundär atrofisk rinit





Att friska patienter skall bli så förstörda av den vård som idag erbjuds att många inte ens orkar leva längre är inget annat än fullkomligt sjukt. Har du sett ovan filmer så förstår du säkert att näsmusslorna är viktiga organ som vi behöver för att kunna fungera och må bra. De här organen förstörs dock på löpande band idag med submukös resektion eller radio frekvens behandling, alternativt genom att de bokstavligt skärs bort. Dagens moderna sjukvård skär alltså bort organ som 10 000 generationer människor tidigare fört vidare till då de varit viktiga för vårt välbefinnande. De här typerna av operationer borde varit något man utförde under medeltiden då man inte visste bättre. Nu vet man, men vården vägrar berätta sanningen för patienterna.

Det räcker nu, hur många människor skall skadas av vårdens aggressiva och ofta oinformerade operationer innan man berättar sanningen?
 
Synsättet i dagens vård måste förändras. Om någon söker upp vården på grund av ett svullet finger så är det ingen läkare som kommer erbjuda att skära bort detta finger. Ingen kommer heller erbjuda att köra in en uppvärmd stav för att bränna sönder vävnaden inifrån på samma sätt som man gör vid radio frekvensbehandling i näsan. Varför är detta okey att göra med näsans andningsorgan - näsmusslorna? Nedan följer ett axplock av kontakter jag haft med människor som drabbats av dessa typer av operationer. Som ni kommer se blir lidandet extremt stort för dessa patienter.

Nedan följer exempel på vad som hänt personer som fått sin näsa förstörd av ÖNH-kirurger. Det framgår klart och tydligt att dessa personer fått sitt liv förstört.   
















Min historia och mitt livs största misstag
Som barn hade jag en hel del förkylningar och om detta var orsaken eller inte vet jag inte men mina föräldrar tog mig till vården som inte var sena med att erbjuda att skära bort diverse saker de ansåg vara onödiga. Redan vid 10 års ålder fick jag således mina första organ bortskurna då man tog bort båda halsmandlarna och adenoid-körteln längst bak i näsan.  År 2006 i vuxen ålder fick jag en kronisk autoimmun tarmsjukdom som kallas för Ulcerös kolit och efter att denna eskalerat runt år 2014 fick jag även andra inflammatoriska åkommor, bland annat nästäppa.

Vid rådande tidpunkt var jag dock inte påläst och gjorde inte kopplingen att nästäppan och tarminflammationen hängde ihop. Därför sökte jag förklaring och hjälp hos vården och tyvärr var det här det största misstaget jag någonsin gjort. Vården hade såklart inget holistiskt synsätt att saker och ting hänger ihop. Man ignorerade helt att tarminflammationen kunde påverka näsan och man gjorde heller inga allergi eller födoämnestester, något som jag senare själv gjort varvid jag fick konstaterat att jag hade flera sådana intoleranser, något som självfallet också kom att bidra till nästäppa. Vården kom istället upp med den briljanta idén att en operation skulle utföras. På CT-röntgen hade man nämligen konstaterat att jag hade en ben/broskutväxt i näsan (en krista) som gjorde att utrymmet för luftpassagen blev mindre, se exempelbilder på en Krista nedan. Den nedre bilden visar en CT Röntgen på min näsa, det inringade området visar Kristan som vården ansåg att man behövde ta bort.


En krista är en vanligt förekommande ben/broskutväxt mellan mellan Vomer och Ethmoid-plattorna
Min Röntgen, det inringade området är vad vården benämner som en långsträckt högersidig Krista.

Vad jag nu förstår och vad vården inte förklarade var att väldigt många människor har sådana här utväxter eller liknande avvikelser som gör nässkiljeväggen sned. Detta är dock inget problem utan luftpassagen i denna näsborre är ofta normal ändå. Detta beror på att näsmusslorna anpassar sig under individens uppväxt så att respektive näsborre får den storleken på näsmusslorna som är optimal för det utrymme som finns tillgängligt i respektive näsborre. Näsmusslan där Septum buktar utåt får således ett mindre omfång samtidigt som näsmusslan i den näsborre där Septum buktar inåt får ett större omfång, se bilden nedan som illustrering på detta. Näsmusslorna är alltså genetiskt programmerade att fylla upp det område som finns i respektive näsborre oavsett om detta är stort eller litet beroende på utbuktning eller inbuktning av nässkiljeväggen.  För ytterligare förklaring av detta hänvisas till denna videopresentation: The Medical Science Behind ENS.

Vårdens uppfattning att Septum-operationer måste genomföras i de fall Septum inte är hel rak är alltså fullkomligt felaktigt. Om Septum växer snett under uppväxten anpassar sig näsmusslorna således så att luftpassagen ändå blir tillräcklig på den trängre sidan genom att näsmusslan blir mindre här. Tyvärr förklarar vården inte detta utan lurar patienterna till en helt onödig operation som istället kommer ge livslånga besvär, besvär som jag beskriver mer längre ner i denna text.

Storleken på näsmusslorna anpassas till tillgängligt utrymme i respektive näsborre = normalt flöde

I samband med inledande besök hos Ögon Näsa & Hals-mottagningen på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås fick jag också genomföra en Rhinomanametri där man mäter luftflödet i näsan. Detta gör man i syfte att kolla om en operation av en sned nässkiljevägg skulle kunna bättra flödet i näsan. Undersökningen genomförs genom att man först mäter flödet innan nässpray appliceras för att sedan kolla igen när slemhinnan har svält av. Om det är så att flödet inte är normalt trotts att nässpray har använts så indikerar detta att en sned Septum orsakar nästäppan och att en operation skulle kunna avhjälpa nästäppan. I mitt fall konstaterades dock att normalt flöde förelåg efter att nässpray fått verka. Detta indikerade alltså att någon operation av septum inte var lösningen på problemet. Därtill visade undersökningen också att nässpray faktiskt fungerade för att minska omfånget på näsmusslan vilket tyder på att upplevd nästäppa har att göra med med allergi, födoämnesintolerans eller annan aktivering i immunförsvaret där blodkärlen i näsmusslorna expanderar och sväller upp. Allt detta ignorerade vården och istället skrev undersökande läkare Malin Börjesson upp mig på operation.

Läkare Malin Börjesson döljer skador från näsoperation

Rhinomanometri-undersökningen som genomfördes på SÄS Borås utfördes av överläkare Malin Börjesson. I samband med undersökningen frågade jag också Malin om vilka risker och möjliga komplikationer som förelåg.  Svaret jag fick från Malin var tydligt: Det föreligger endast risk för blödning och infektion från en sådan operation, du kan vara lugn, det är inget att oroa sig för. Efter besöket gick jag hem och googlade svenska sidor efter risker och komplikationer med näsoperation. Jag kollade många sidor, säkert 15-20 st och ingen sida, inte en enda förklarade någonting om bestående risker och komplikationer som kan uppstå annat än just risk för blödning och infektion, så kanske hade Malin rätt ändå. Ingen sida förklarade heller hur hur näsan fungerar, vad de olika delarna har för funktion och vad som görs vid en operation. Detta var heller inte någonting som Malin förklarade under besöket. I efterhand kan jag konstatera att jag borde googlat på engelska eftersom man då man får betydligt mer information om möjliga risker och komplikationer med näsoperation. Efter att jag googlat gjorde jag en Risk-Reward bedömning och vägde risk för blödning och infektion mot att kunna andas obehindrat även i höger näsborre. Eftersom både dessa komplikationer var kortvariga och övergående kändes det som ett vettigt alternativ och jag valde därför att stå kvar på väntelistan+ för operation av Septum.

Malin Börjesson SÄS Borås - Hur kan en överläkare rekommendera att ett friskt organ skärs bort eller alternativt förstörs genom radiofrekvens behandling?  

Malin är utbildat till överläkare och har jobbat i flera år, hon vet mycket väl ätt näsmusslorna är näsans organ och extremt viktiga för för näsans funktion och för patientens välbefinnande. Malin vet också att en Septum-operation så gott som alltid innebär att en operation på näsmusslorna även kommer genomföras. Malin bör också känna till att en Septum-operation förstör de vaskulära kärlen i septum varvid Septum blir tunn spröd och lätt torkar ut. Hon bör också känna till att en Septum-operation också innebär att septums svällkropp förstörs. Det vill säga det område i septum som har mycket vaskulära kärl och som samtidigt har en mycket hög koncentration av slemproducerande bägarceller. När detta område förstörs blir näsan torr och förlorar samtidigt förmågan att reglera luftflödet till näsans övre del genom att svälla upp eller kontrahera blodkärlen i området. Septum-operation i sig självt utan operation av näsmusslorna har dessutom återkommande visat sig ge patienten livslånga besvär.

Vidare bör Malin känna till att så gott som alla människor har en mer eller mindre sned nässkiljevägg, många har dessutom Krista-bildning i skarven mellan Vomer och Ethmoid plattan vilket är att betrakta som normalt. Malin bör också känna till att en sned septum eller en Krista oftast inte medför andningsproblem om dessa deviationer växt till sig långsamt under livets gång (vilket ofta är fallet). I detta fall ser kroppen till att näsmusslorna blir mindre på den sidan som har en utbuktning samtidigt som de blir större på den sidan som har en inbuktning. Kroppen ser således till att ha ett optimalt luftflöde i båda näsborrarna trotts in eller utbuktning av nässkiljeväggen.

Vården har sned septum eller Krista-bildning som ett försäljningsargument för att övertala patienter till näskirurgi men det här är alltså en ren lögn i de flesta fall. De enda gånger det kan vara försvarbart att operera septum är om en akut skada har gjort septum betydligt sned så att luftflöde inte längre möjliggörs. Vidare bör Malin även känna till att systemisk inflammation från autoimmuna sjukdomar - i mitt fall Ulcerös kolit kan påverka och orsaka nästäppa. Samt att allergier och födoämnes intolerans också är orsaker till nästäppa. Malin hade kunnat föreslå test av antikropparna IGE eller IGA samt antikroppstest för IGG födoämnesintolerans, men ej heller detta ville hon kolla. Istället hänvisar hon direkt till operation, detta dessutom trotts att Rhinomanometri-undersökningen visad på normalt flöde i näsan efter att nässpray fått verka.

Allt det här bör flera års läkarutbildning och arbetslivserfarenhet ha lärt Malin men trotts detta har hon kraftigt underlåtit sig att att informera och varna. Hon har heller inte nämnd att det högst troligt kommer bli så att mina andningsorgan - näsmusslorna till stor del kommer skäras bort, detta då det i princip är rutin att detta sker i samband  med operation av nässkiljeväggen.

Varför har då Malin inte nämnd detta, ja jag är övertygad om att det handlar om att hon inte vill oroa patienten inför en operation. Vården anser det nämligen oetiskt att oroa patienterna men faktum är att det är oetiskt och inte informera om riskerna när dessa är väl kända. Men oro är bara en känsla, det är inget skadligt. Att inte berätta om hur näsan kan komma att skadas irreversibelt vid en näsoperation är att lura in patienten till att fatta beslut om operation på felaktiga grunder. Om man bara får berättat för sig att det föreligger risk för blödning och infektion så är detta verkligen att lura patienten till att genomföra en operation i tron om att det är en låg risk för bestående besvär. Faktum är dessutom, men den kunskapen jag har idag om näsan och näsoperation så handlar det inte ens om risker med dessa typer av operationer utan det handlar om garantier för bestående funktionsförsämringar i näsan. Skär man bort eller förstör stora delar av ett organ som producerar slem och immunglobuliner för att hålla näsan frisk, ja då kommer patienten få bestående problem med torrhet, infektioner och övertid en degenererad slemhinna, svårare än så är det inte. Evolutionen skapar inte onödiga organ.

Personligt tror jag också att Malin och sjukvården i viss mån skiter i hur det går för patienterna, det är inte deras egen kropp och det påverkar ingen anhörig så tyvärr är det nog inte bättre än så här. Dessutom vet de att de trotts allt är väl skyddade om patienten får bestående skador från operationen.

Frågor som vården bör ställa sig är: 

Om det var så att du eller dina anhöriga skulle borda ett flygplan där det var statistiskt säkerställt att var 20,e plan störtade. Skulle du då inte vilja veta detta i förväg? Skulle du då inte vilja veta sanningen så att du kan ta ett välgrundat beslut över om det är värt risken eller inte? 

Dessutom, Om du söker hjälp för ett svullen finger, skulle du då tycka att det var okey att läkaren skar bort detta finger, alternativt körde in ett instrument och brände bort de inre delarna av fingret? Troligtvis inte! Varför är det då accepterat att man skär bort eller genom radiofrekvensbehandling förstör näsans organ som dessutom har en betydligt viktigare funktion än ett finger?


Bengt Nilsson Helger - Bra bemötande men viss brist på insikt 
Nått år efter operationen träffade jag Bengt Nilsson Helger på Öron näsa hals-mottagningen. Bengt var faktiskt förvånansvärt sympatisk och lyssnade och det lät som jag hade fått en mindre aggressivt operation utförd om jag hade haft turen att få honom istället för Anders Arbrandt. Bengt meddelar också att han brukar undvika att genomföra operationer på personer med autoimmuna sjukdomar, något som låter sunt då systemisk inflammation definitivt kan bidra till nästäppa. Bengt berättade också att han i de fall operationer genomförs brukar börja med att bränna den främre delen av näsmusslorna. Det vill säga, han gör inte direkt som Arbrandt och skär bort dem.

Dock nämnde Bengt ett rätt provocerande sak under besöket som ändå tyder på viss brist i insikt i hur vårdens förfaranden kan komma att skada patienterna. Bengt blev under mötet provocerad av att jag lade så mycket ansvar på vården och menade att jag själv också hade ett ansvar för det inträffade. På ett sätt har han rätt men samtidigt så vände jag mig till en specialistavdelning inom svens sjukvård som skall vara samhällets spjutspets inom området. Om det skulle vara någon man kunde lita på bör det logiskt sett ha varit just denna avdelning. Det jag gjorde var att jag litade på personer som själva utnämner sig som specialister och allvetande inom området. När dessa säger att näsoperation endast är ett liten ingrepp som enbart omfattar risk för blödning och risk för infektion så valde jag att lita på dem. När de dessutom säger att man skall operera en sak - kristan och sedan när jag är nedsövd även tar bort mina andningsorgan så har jag svårt att förstå Bengts resonemang. Hur skall patienten kunna läsa på och skaffa sig en bild av en operation som man inte ens blir medlad skall äga rum. Till detta kan också nämna att sjukvården inte lämnade några som helst beskrivningar eller några som helst informationsfoldrar över hur näsan är uppbyggd. Därtill saknades det också helt och hållet information på nätet om skador och biverkningar från näsoperation något som jag nu hoppats ha åtgärdat med den serie inlägg jag publicerat.

Nej Bengt, skall ni kalla er experter måste ni också aggregera som det. Ni kan inte blint räkna med att patenten skall förstå allt med näsan och allt kring vad operationen kan leda till. Vi patienter söker trotts allt upp er experter för att vi naivt tror att ni omöjligt skulle göra något som skadar oss. Ni måste ta ert ansvar och informera patienterna, beslutet kring näsoperation är ett irreversibelt beslut och således förtjänar vi få veta sanningen. Sanningen som är att ni bokstavligt talat skär bort eller bränder sönder näsans organ som en standardbehandling på systemiskt orsakat nästäppa som i de flesta fall hade kunnat lösas med hjälp av kostförändringar och avlägsnandet av allergener från så väl kosten som från vår närmiljö.

I efterhand kan man konstatera att jag har varit extremt naiv och litat på vårdpersonalen. Nu har jag lärt mig den hårda vägen att överallt i samhället så finns det agendor som går före mycket annat, i det här fallet patientsäkerhet. Vad har en kirurg för agenda? Ja såklart att få fortsätta utföra operationer för att tjäna mer pengar. Att då berätta sanningen om hur näsan skadas av näsoperation är således kontraproduktivt för ens egen situation. Patientens hälsa och långsiktiga välmående blir således nedprioriterat där man själv i första hand ser till sin egen situation att få utföra fler operationer.

Lite överdrivet kan man säga: Att fråga en kirurg om han tycker att en operation skall utföras eller inte och vilka risker som föreligger är lite som att gå in till frisören och fråga om han tycker att man skall klippa sig! 


Förödande operation utförd av läkare Anders Arbrandt

Efter några månader blev jag kallad till operation av septum (kristan) som skulle genomföras på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås av överläkare och kirurg Anders Arbrandt. (nu mera aktiv på Sahlgrenska och på Öron näsa hals institutet i Göteborg). Mötet med Anders var kort och skedde drygt en timme innan operationen skulle äga rum. Jag frågade uttryckligen om risker och möjliga komplikationer men fick inget annat besked än det samma som Malin Börjesson nämnde, det vill säga risk för blödning och infektion.  Jag fick heller ingen förklaring om hur näsan fungerar eller hur den är uppbyggd. Anders förklarade endast kortfattat att Kristan skulle mejslas bort och att jag därefter skulle kunna andas lättare. Tyvärr var jag väldigt naiv och trodde jag kunde lita på en kirurg som genomgått 11 års utbildning. Inte skulle väl en sådan person göra något som kommer att skada mig. Tyvärr var detta helt fel och konsekvensen har nu blivit ett förstört liv med dagligt lidande. Efter att jag lämnade Anders kontor så hade jag ingen möjlighet att googla vidare eller fundera mer på saken utan direkt skulle jag förberedas inför operation. Väl inne i operationsrummet söver man ner mig och därefter har jag ingen koll alls på vad som görs. Efter operationen var jag mycket svullen, medtagen och hade ont under lång tid. Näsan var dessutom sned och jag hade nu fått en näsvalvskollaps i höger näsborre av att en större mängd brosk hade avlägsnats från mittenväggen. Största delen av svullnaden lade sig på några veckor men det tog säkert ett år eller mer innan all svullnad från operationen var helt borta.

Allt eftersom svullnaden lade sig inser jag att jag får mer och mer flöde i näsan, framförallt i höger näsborre. I ett första skede kändes det ökade flödet bra men allt eftersom tiden går och svullnaden från operationen avtar mer och mer så får jag nu för mycket flöde så att andningen blir ytlig och snabb. Luftmotståndet i höger näsborre är efter några månader helt borta och denna näsborre är sedan dess alltid helt öppen, detta oavsett om näscykeln är aktiv eller inte i denna näsborren. Bristen på naturligt luftmotstånd i näsan har sedan resulterat i att diafragman inte längre får ett naturligt motstånd för en lugn och behaglig andning. Andningen blir istället ytlig och snabb vilket påverkar både syresättning och stressrespons i kroppen. Tack vare att det sympatiska nervsystemet (fight and flight) aktiveras av snabb och ytlig andning så har detta resulterat i att jag tvingats ta sömntabletter sedan dess för att kunna sova. (En del i sömnproblemet har också att göra med att receptorer som registrerar andningen skurits bort, något jag kommer förklara mer längre ner.)

En kort tid efter operationen börjar också få mycket stora besvär att vistas i alla miljöer där det är torr luft. Det första jag märkte av var att jag fick extremt mycket obehag vintertid när värmen var på i bilen. Hela mitt liv tidigare hade jag maxat värmen i bilen vintertid utan några som helst problem med torr, brännande och svidande näsa. Nu kunde jag helt plötslig inte ha på någon värme på över huvud taget utan mycket stort obehag. Allt efter tiden gick blev jag torrare och torrare i näsan och fick tillslut problem även under normala förhållanden. Tillslut är det så illa att varje andetag jag tar, bränner, svider och gör fruktansvärt ont, detta även när luften inte är speciellt torr. I skrivande stund är jag helt handikappad så tillvida att jag inte kan jobba eller vistas i miljöer under 40% relativ luftfuktighet. Det här innebär att jag inte kan ha någon som helst värme på inne i lägenheten utan en fullkomligt brännande i näsan. Ofta måste jag dessutom ha andningsmask på mig för att minska obehaget och smärtan av att andas in. Tidigare älskade jag att resa till varmare länder men det nöjet har nu helt tagits ifrån mig då värme och torrhet gör situationen så extremt jobbig att jag inte vet vart jag skall ta vägen. Förra sommaren var jag i alperna och när det blev flera dagar med 30 grader och torr luft på det så fick jag gå runt med en blöd handduk lindad runt mun och näsa för att lindra den smärta och det obehag som uppstod. Semestern som skulle vara kul och avslappnande istället blev ett fruktansvärt helvete. Inget och då menar jag INGET är roligt att göra när varje andetag svider och bränner när man andas in. Helst av allt skulle man vilja sluta andas med det är såklart inte möjligt.

Trotts mycket stora besvär kunde jag under de första åren inte koppla samman problemen i näsan med operationen, jag trodde fortfarande att operationen var en lösning och inte ett problem. Istället trodde jag att problemen i näsan var relaterad till andra saker så som systemisk inflammation från den Ulcerös kolit som fortfarande inte var riktigt under kontroll. År 2016 gjorde jag dock ett IGG test och en stor kostomläggning för att ta bort de födoämnen som jag hade antikroppar mot. I samband med detta upphörde 10 års problem med magen i form av tarminflammation från Ulcerös kolit. Ledvärk och andra relaterade saker försvann också, dock blev problemen men näsan bara allt värre. Jag testade nu alla möjliga preparat och metoder för all lindra besvären. Mineraler, vitaminer, oljesprayer, curcumin, omega 3, "you name it" men ingenting hjälpte för näsproblemet. Det var först nu som jag börjar misstänka att problemen trotts allt kunde ha att göra med operationen. Jag gick nu tillbaka till vården och vädjade om att få göra en röntgen för att kolla hur det såg ut men vården vägrade detta. Efter en tid orkar jag inte tjata längre utan gör då en privat röntgen, svaret jag därefter fick från denna röntgen kom att bli en fullständig chock.


Chocken kommer - Anders Arbrandt har opererat bort mina andningsorgan

Fram tills nu hade jag trott att Anders Arbrandt enbart hade opererat bort Kristan, det vill säga den ben och broskutväxten som fanns i höger näsborre mellan Vomer och Ethmoid plattan. När röntgen kom åter fick jag dock en chock när det visade sig att han även hade skurit bort halva den ursprungliga längden av de nedre näsmusslorna i båda näsborrarna, vilket motsvarar en förlust av 60-70% av slemhinneytan. Bilden till vänster visar det andningsorgan som skurits bort och som omnämns som näsmusslor eller Conchae på latin. Se den inringade delen på bilden för att förstå vad som skurits bort.

Även nedan bilder illustrerar detta. Till vänster ser man hur näsan såg ut före operation och till höger efter. I den främre delen av näsan är de nedre näsmusslorna nu helt borta i enlighet med vad den övre högra bilden illustrerar. En del av den nedre näsmusslan på ca 2,5 cm finns dock kvar i den bakre delen av näsan, detta syns tydligt på röntgenbilderna nedan.


Nedan bilder visar min röntgen före och efter operation. Här ser man tydligt hur den främre delen av andningsorganet är helt bortskuret. I denna del finns nu bara ett tomt gapande hål som torkar ut och kontinuerligt skadas mer och mer allt eftersom tiden går.


Under samma endoskop-undersökning visade det sig också att Arbrandt skurit bort brosk från andra delar av Septum än just den del där Kristan var lokaliserad vilket gjort näsan ännu öppnare än vad den skulle varit om enbart Kristan togs bort så som var planerat. Detta i kombination med resektionen av de nedre näsmusslorna gör att näsan numera alltid är helt öppen och exponerad för uttorkning.

Nedan bild illustrerar vad som har gjorts inne i näsan. Brosk innanför den streckade linjen har skurits bort och detta är anmärkningsvärt eftersom septum såg helt normal ut här från början. Nu är Septums naturliga bågform helt förstörd och dessutom är den så viktiga svällkroppen i Septums övre del helt borta efter att kärlen slitits sönder då slemhinnan lossats från brosket. Detta gör att luftflöde till den övre delen av näsan inte längre kan regleras genom utvidgning och kontraktion av kärlen inne i svällkroppen. Samtidigt bidrar detta starkt till att näsan kommer torka ut och skadas eftersom detta område normalt sett innehåller extremt mycket slemproducerande bägarceller som nu helt saknas efter att området förstörts. Slemhinnan som skall vara tjock och vaskulär är nu supertunn, spröd och skadad. Känseln är dessutom kraftigt nedsatt i detta område. Att slemhinnan är tunn kan man se med blotta ögat men om man med hjälp av en topps trycker mot septum i vänster näsborre och jämför detta med att trycka mot septum i höger näsborre så känner man tydligt då topsen inte sjunker in i slemhinnan på samma sätt som den gör i den vänstra näsborren där någon septum-operation ej utförts

Bilden till vänster visar vänster näsborre där någon septum-operation aldrig ägt rum, här kan man se att nässkiljeväggen har en naturlig bågform där den är tjockare upptill. Bilden i mitten visar höger näsborre där Septumo-perationen förstört den naturliga bågformen. Det är också i detta område som septums svällkropp sitter, på engelska benämd: The septal turbinate eller The septal swell body.



Förklaring: The septal swell body: Detta är ett vaskulärt område i septums övre del som genom vasodialation (utvidgning) av blodkärl kan reglera luftflöde till näsans övre del. Blodcirkulationen till Septums svällkropp regleras från det autonoma nervsystemet som också sköter regleringen av blodflödet till de vaskulära kärlen i näsmusslorna. Genom att skicka signaler om utvidgning eller sammandragning av kärlen i näsmusslorna respektive i Septums sväll kropp så kan kroppen på så vis reglera hur mycket luft som skall passera i respektive näsborre för bästa möjliga andning och syreupptag. Kroppen kan också möjliggöra att respektive näsborre får vila i omgångar i vad som omnämns som näscykeln. Dessa organ är således extremt viktiga för en väl fungerande näsa och en besvärsfri andning. 

För utom att reglera luftflödet så har både näsmusslorna och Septums sväll kropp också en väldigt viktig funktion för att hålla näsans slemhinna fuktig och fri från infektioner. I respektive organ sitter nämligen rikligt med slemproducerande bägarceller som verkar för att slemhinnan hela tiden täcks med ett tunt lager slem som hindar slemhinnan från att torka ut och skadas. Slemmet innehåller också viktiga immunglobuliner som ser till att bekämpa virus och bakterier. 

Operation av nässkiljeväggen och näsmusslor förstör näscykeln
Näscykeln fungerar på så sätt att kroppen sväller upp kärlen i den ena näsborren samtidigt som den drar ihop kärlen i den andra. Det här gör att luftflödet minskar eller upphör i den ena näsborren samtidigt som det ökar i den andra. Genom denna smarta process kan andnings-motståndet således behållas konstant samtidigt som en näsborre i taget får tid till återhämtning efter tidigare aktiv fas. Att näsan kan svälla upp och blockera sig själv är mycket viktigt för att slemhinnan inte skall ta skada och torka ut, processen är också viktig för att kroppen skall få ett lagom luftflöde för en lugn och behaglig andning. En cykel av in och utandning skall nämligen ta en viss tid på sig för bästa möjliga syre och koldioxidbalans och om båda näsborrarna skulle vara vidöppna samtidigt så skulle detta ge för högt flöde och således orsaka en in och utandning som sker för snabbt. Det här resulterar dels i en aktivering av det parasympatisk nervsystemet (fight and flight) och skapar även en obalans av syre, koldioxid och kväve i kroppen.

Problemet vid septum-operation och operation av näsmusslorna är att vården bokstavligt talat skär bort eller på annat sätt förstör de kärl som möjliggör att näsan kan reglera luftflödet genom att svälla upp eller dra i hop kärlen i näsmusslorna eller i Septums sväll kropp. Detta kommer resultera i torr näsa och över tid en slemhinna som degenererar av torrheten. Som beskrivit ovan kommer även detta resultera i andningsproblem, stress och sömnproblem. Torrheten kommer även över tid förstöra de få kvarvarande Termo och Mekonoreceptorerna varvid förmågan att känna luft som andas in upphör.


Att inte känna luften som andas in låter kanske som ett litet problem men faktum är att det här är helt avgörande för ditt välbefinnande. Om hjärnan inte kan registrera något flöde så aktiveras en stressrespons och det är då många aggressivt opererade patienter upplever en känsla av att de kvävs eller att de inte får luft trots att näsan är helt vidöppen.

Bilden till vänster visar min vänstra näsborre efter genomförd operation. Längst till vänster kan man se hur näsborren ser ut under aktiv fas i näscykeln, det vill säga under fasen där kärlen är uppsvällda. Bilden till höger visar hur näsborren ser ut under passiv fas, det vill säga när kärlen är maximalt hopdragna och näsborren är så öppen det går. Som du ser är det väsentlig skillnad på luftpassagen under aktiv och passiv fas, något som tyder på att näsborren fortfarande fungerar på denna punkt. Det här stämmer dessutom väl med hur jag upplever min situation. Vänster näsborre är betydligt bättre än höger även om jag fortfarande har en hel del andra besvär från denna näsborre efter operationen. Höger näsborre där både septum-operation och operation av näsmusslorna har ägt rum ser dock helt annorlunda ut. Här är det tydligt att Septum-operationen har förstört de vaskulära kärlen i septum och framförallt i Septums sväll kropp. Skillnaden mellan aktiv och passiv fas är näsan helt obefintlig, näsborren är nästa lika öppen under båda faserna.

Bilden nedan till vänster visar höger näsborre under passiv fas, alltså under den fas när kärlen är som mest hopdragna och näsborren är som mest öppen. Bilden till höger visar således under aktiv fas när kärlen är uppsvällda och passagen skall var så liten som möjligt.



Den här undersökningen stämmer väl överens med de studier som finns. Det vill säga Septum-operation förstör Septums svällkropp och övriga vaskulära kärl i nässkiljeväggen vilket kommer göra näsan öppen och exponerad för uttorkning.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att en septum-operation leder till följande 

1. Septumoperation kräver att slemhinnan lossas från brosket i nässkiljeväggen. När detta görs skadas blodkärlen i Septum vilket gör att slemhinnans i detta område förlorar sin möjlighet att reglera passagen genom att svälla upp och kontrahera kärlen. Extra stor effekt har detta i det område av septum som kallas för "The septal turbinate". Resultatet blir att näsan blir öppen och exponerad för uttorkning då den naturliga näscykeln inte fungerar längre.

2. Under Septum-operation tar kirurgen bort brosk från nässkiljeväggen så att passagen blir onaturligt öppen. Denna öppenhet resulterar sedan i att nässlemhinnan över tid kommer torka ut då passagen alltid kommer vara öppen och hårt belastad av kontinuerligt luftflöde. I hårt belastade situationer hade näsans slemhinna i normalfallet svällt upp och stryp av passagen för att slemhinnan inte skulle skadas men denna funktion förstörs såldes när brosk skärs bort så att näsan blir extremt öppen.

3. Eftersom septum-operation också förstör Septums svällkropp (the septal turbinate) som har en stor täthet av slemproducerande bägarceller så resulterar detta i att nässkiljeväggen kommer bli torr. Denna torrhet kommer sedan leda till att patienten i fråga kommer få smärta och obehag i torra miljöer. Över tid skadar dessutom denna torrhet slemhinnan och leder till degenerering. Det skall också nämnas att Septums sväll kropp producerar immunglobuliner som tar hand om bakterier och virus. När denna förstörs så ökar också risken för att drabbas av infektioner som ytterligare kan komma att skada slemhinnan.

Nedan bild visar hur öppen näsan har blivit efter operationen - Bilden till vänster visar före operation och bilden till höger efter operation. Tittar man på den högra näsborren där Septum-operationen ägt rum kan man nu se att denna näsborre är extremt öppen hela väggen upp mellan ögonen. Något som torkar ut och ger nervsmärta i den övre delen av näsan som sedan strålar ut i höger öga.


En kombinerad Septum-operation och operation av näsmusslorna är således en perfekt kombination för en förstörd näsa. Mer om detta nedan. personligen kan jag konsternera att det som skadat mig mest är Septum-operationen. Så för dig som tror att du kan göra en sådan operation utan problem, tänk om. Du kommer få livslångt lidande som är oåterkalleligt.

Resektion av de nedre näsmusslorna leder till uttorkning och ärrbildning av området Naso Pharynx = Bakre delen av näsan

Naso Pharynx är området längst bak i näsan, själva väggen där näshålan tar slut och övergår i det vertikal luftröret ner mot lungan. Jag har talat med åtskilliga personer som haft operation utförd på de nedre näsmusslorna och där rapporterar så gott som alla samma sak, nämligen, torr hals och torr bakre del i näsan. Det här resulterar i många fall i nervsmärtor och stort obehag och ofta leder det till degenerering av vävnaden och ärrbildning som följd. Jag har själv pratat med en person som fått hela sina nedre näsmusslor bortopererade och belastningen på Naso Pharynx blir då extremt stor. Torr luft kommer i detta fall rakt in i den bakre delen av näsan utan att först ha fuktats och värmts upp av näsmusslorna varvid en enorm belastning av vävnaden uppstår. Det här förvärras ytterligare av att vården i detta fall skurit bort de bägarceller i näsmusslorna som skulle producera slem i syfte att skydda slemhinnan mot uttorkning, samt av det faktum att samma operation även förstört näscykeln så att näsborrarna alltid är öppna och exponerade för uttorkning.

Nedan bilder visar Naso pharynx i min högre näsborre cirka 4 år efter utförd operation och även här kan man se att jag börjat få ärrbildning som en följd av uttorkning. Jag är ofta väldigt torr och får smärta och obehag från området. Tittar man på bilden längst ner till höger så kan man se grå-vit ärrvävnad som skapats på grund av de skador som uppstår när näsan torkar ut över fler år.


Perforering av septum samt bihåla - 
En vanlig komplikation av konkoplastik och septumplatik
Under en operation av septum lossas slemhinnan från brosket i nässkiljeväggen. Kirurgen går därefter in med ett instrument för att skära bort delar av brosket i väggen mellan näsborrarna. Problemet med detta är att kirurgen har dåligt uppfattning om hur tjockt brosket verkligen är varvid ett enda skär för mycket kan vara det som orsakar en perforering av brosket. Patienten lämnas då med ett öppet hål mellan vänster och höger näsborre som i många fall är helt omöjligt att laga.

Som beskrivits tidigare resulterar Septum-operation i att många av de fina kärlen i slemhinnan slits av varvid septum förblir tunn, spröd och torr.  Många uppge också att de fått visslande ljud i näsan efter att de fått en perforering. Därtill kan också nämnas att en sådan operation försvagar nässkiljeväggen vilket kan resultera i näsvalvs kollaps med andningsproblem som följd. Som om inte detta är nog så kan det också nämnas att osymmetrisk formförändring  av näsan ofta blir resultatet då den bärande mittenväggen inte längre orkar hålla uppe näsborrarna.

När det gäller operation av näsmusslor så händer ofta att kirurgen av misstag gör hål in till bihålan. Detta hål uppstår ofta i situationer där kirurgen bänder och vrider loss delar av näsmusslans ben och då får med sig en mindre eller större del av benet i väggen in mot bihålan. Om du vill skapa dig en bild av hur detta går till så kan du titta på instrumentet nedan.

Kirurgen kör alltså in detta instrument, kniper åt och vrider sedan loss delar av benet. Problemet med detta som du säkert förstår är att det är omöjligt att kontrollera exakt hur stor bit som bryts loss och vart denna del slutar. Går kirurgen för nära väggen in mot bihålan och då vrider så får han således med en del av denna. Jag har sett flera exempel och personligt pratat med flera patienter som har centimeter stora hål in mot bihålan. I vissa fall går det inte ens längre att tala om att det är två separata hålrum utan bihålan och näsborren är numera samma hålrum. Det vill säga, väggen mellan dem är borta. Samma sak gäller här som vid Septum-perforering, dessa hål är mycket svåra att laga och det är egentligen bara små hål som man kan laga. Dock krävs här en stor och omfattande operation som antagligen kommer förstöra mer vävnad varvid många tvingas låta dessa hål stå öppna resten av livet. Hål som sedan kommer orsaka obehag och problem där många rapportera nervsmärtor, torrhet och vad som på engelska kallas för Post nasal drip. Ett tillstånd där vätska från bihålan rinner bakåt och ner mot halsen, något som många rapporterar lida mycket av.
Så hur gick det då för mig, fick jag någon perforering under operationen? Lyckligtvis klarade jag septum men vid efterföljande Endoskop och Röntgenundersökningar så kan jag dock konstatera att Anders gjort ett hål av mellan vänster näsborre och vänster kindbihåla (sinus Maxillaris). Turligt nog är hålet inte jättestort men det finns dock där och om det är orsaken eller ej vet jag inte men när det är kallt ute så kan jag dock konstatera att denna näsborre rinner konstant. Jag behöver således toka eller snyta mig vara väldigt ofta vilket är extremt irriterande. Det som kommer ut är dessutom av vattenliknande konsistens och det är inte omöjligt att tänka sig att detta kommer från bihålan. Hur som helst så hade jag inte detta problem innan operationen.

På nedan bilder kan man se hur Anders under sin operation gjort ett hål mellan vänster näsborre och vänster kindbihåla (sinus maxillaris). Självfallet måste han märkt detta när han gjorde operationen och om inte då, så i alla fall under efterföljande kontroll. Dock valde han att hålla tyst och inget säga i tron om att jag aldrig skulle uppmärksamma detta. Så blev dock inte fallet utan jag uppmärksammade detta i samband med de undersökningar jag gjorde inför besöket av specialistläkaren Fabio Piazza.


Formförändring på näsan efter operation av nässkiljeväggen
Vid operationstillfället hade jag ingen aning om att en septumplastik kunde förändra den yttre formen av näsan. Det här var heller inget som vården varnade för. Nu när jag lagt över 1300 timmar på efterforskning och dessutom pratat med många andra patienter som haft en sådan operation genomförda så kan jag konstatera att det är vanligt att man får en sådan förändring. Detta beror på att operation utförs på den bärande väggen som håller upp näsborrarna. När brosk skärs bort från denna så försvagas väggen och då kan takkonstruktionen falla in. Se det framför dig som ett traditionellt tält där tältduken är näsborrarna och stagen i mitten är nässkiljeväggen. Om man försvagar eller på annat sätt manipulerar med stagen så kan tältduken falla in. Enkelt förklarat är det just detta som händer. Skärs brosk bort från septum så försvagas denna och näsans tak kan då falla in i viss mån. Om det här sker i stor omfattning kallar man detta för näsvalvs kollaps och då faller taket ner så mycket så att luftflödet påverkas negativt varvid andningsproblem kan uppstå. Att laga en sådan sak är mycket svårt och kräver omfattande operation som riskerar att förstöra näsan mer. Det skall också nämnas att viss typ av septum-operation kräver att en del av nässkiljeväggen helt lossas och sedan tas ut för att justeras. När denna sedan sätts tillbaka fattas det i många fall material från snittytan (1-2 mm försvinner oftast) och en formförändring av näsan är då garanterad. Dessutom kommer brosket omöjligt läka fast på samma sätt som tidigare varvid sannolikheten for avvikelser ökar än mer.

Infektion och adaptiv cellförändring efter näsoperation
När näsmusslorna klipps bort eller på annat sätt förstörs så blir man således av med huvuddelen av de slemproducerande bägarcellerna. Näsan för blir då torr, öppen och exponerad för vidare uttorkning. En sådan uttorkning leder över tid till att kvarvarande celler skadas och börjar degenerera i en process som kallas Adaptiv cellförändring eller Metaplasi.

Adaptiv cellförändring är en process kroppen tar till i de lägen då celler utsätts för mer stress än vad de klarar av att hantera. En sådan stressituation uppstår efter att en aggressiv näsoperation utförts då man skurit bort de celler som annars skulle producera slem för att skydda mot uttorkning. I fallet med näsan kommer kvarvarande slemhinneceller inte längre klara belastningen utan börjar då omformas till celler som mer liknar vanliga hudceller. Det här gör kroppen för att skydda sig själv mot uttorkning och mot mer cellskador men problemet med detta blir att funktionen försämras ytterligare. Resultatet över tid blir att de få kvarvarande slemproducerande bägarcellerna även dessa kommer att falla bort samtidigt som de så viktiga cilierna kommer att förstöras. (Cilier är viktiga celler längst ut i slemhinnan och består av små hår som i pulserande rörelser flyttar exempelvis slem, damm, pollen och bakterier bakåt till svalget där de sväljs ner och blir neutraliserade av magsyran.)

Som tidigare nämnts så tar det enligt läkaren Eugene Kern cirka 8 år i genomsnitt för patienter att utveckla Empty nose syndrome efter en utförd näsoperation. Det beror helt enkelt på denna process beskriven ovan. Att det tar så lång tid beror på att patienten startar med en fullt frisk slemhinna som sedan av kirurgen berövar sin basala funktion att hålla sig själv fuktig och täckt med slem. År av uttorkning leder sedan till degenerering med allt mer tilltagande problem. Den här degenereringen förvärras ytterligare av att immunförsvaret kraftigt försvagas i samband med att näsmusslor och septum förstörs. Bristen på slem och således även immunglobuliner kommer därav resultera i återkommande infektioner som även dessa skadar slemhinnan ytterligare.

Nedan bilder visar min slemhinna i näsan 2-3 månader efter att en infektion har läkt ut. Man kan tydligt se på bilderna att slemhinnan är blek, vit och degenererad. För varje gång en sådan infektion inträffar kommer slemhinnans funktion försämmras ytterligare.


Mucus producing gobble cells is resected. The nose has become extremely open. The septoplasty has damaged the septal swell body and the vascular structure of Septum. The nasal cycle can’t close of the right nostril anymore since it’s to open. This all together sets up the remaining cells for degeneration. The pale mucosa is a proof of this condition

Konkoplastik & Septumplastik i kombination = Perfekt destruktion av näsan
Anders Arbrandts operation kom att visa sig vara en perfekt destruktion i höger näsborre där både septum-operation och operation av näsmussla hade genomförts på samma gång. Det här är alltså två mycket aggressiva och omfattande operationer i samma näsborre. En försiktig och omtänksam kirurg hade tagit bort enbart Kristan och sedan låtit patienten gå hem och avvakta ett år för att se om nästäppan blev bättre. Men inte Arbrandt, han drog på med storsläggan och opererade både Kristan, Näsmusslorna och septum under samma operation. Med den kunskapen jag har idag var det här en 100% garanti till bestående livslånga problem.

Vid efterföljande privata undersökningar har det visat sig att avlägsnandet av slemhinnan från brosket (något som görs vid septum-operation) gjort att många av de kärl som försörjer slemhinnan med blod hade gått av. Vid septum-operationer uppstår nämligen sprickor i slemhinnan vilket vården inte besvärar sig att förklara för patienterna. Det här sprickorna låter kanske vid första anblick inte så allvarliga men det är just dessa sprickor som gör att Septums fina blodkärl slits av. Det här får sedan förödande konsekvenser på slemhinnans funktion och välmående för all framtid. Septum förblir efter en sådan operation, tunn, spröd och torr vilket i förlängningen även leder till en nedsatt känsel av den luft som passerar inne i näsan, mer om detta senare. Vad vården heller aldrig berättar är att Septum-operationer förstör det organ som sitter i den övre delen av Septum, det som på engelska kallas för The septal Swell body. Så var det även på mig, vid undersökning via endoskop visade sig att Septums svällkropp var helt borta, detta samtidigt som övrig del av septum var tunn, spröd och skadad. Vården nämner heller inte att septumoperation så gott som alltid görs genom att ett snitt läggs i det område som på engelska kallas för Vestibule, se bild nedan. Härifrån går man sedan in och frigör slemhinnan från underliggande brosk för att i nästa steg kunna skära bort brosk i Septum.

Problemet med detta är att området har rikligt med Termoreceptorer som registrerar luftflöde. När man lägger ett snitt i detta område så skärs nerver av vilket kommer leda till en nedsatt förmåga i området att känna av luftflöde. Centrala nervsystemet missar således information som är viktig för regleringen av näsan och andningen. När inga termoreceptorer längre registrerar luftflöde så uppstår vad Empty nose syndrome patienter omnämner som "Jag känner inte längre luft passera i näsan" Att inte känna luftflödet i näsan låter kanske som ett litet problem men faktum är att det centrala nervsystemet i hjärnan är beroende av denna data för att det para sympatisk nervsystemet skall kunna ta vid. Det vill säga, lugn och ro systemet. Om hjärnan inte registrerar luftflöde i näsan kommer oundvikligen en aktivering av det sympatiska nervsystemet att ta vid, vilket innebär att individen får en stressrespons aktiverad. Situationen förvärras ytterligare av att receptorer försvinner när när Septums sväll kropp förstörs och när näsmusslorna opereras bort under samma operation.

På Pubmed, US national libary of medicine, kan man läsa följande om Vestibule och receptorer
The nasal vestibule contained a dense distribution of cold receptors (3.5 receptors per cm2) and warm receptors (3.2 receptors per cm2). Länk: The distribution of thermoreceptors within the nasal cavity.

Personligen har jag ingen förmåga längre att känna luftflöde i höger näsborres vestibule där snittet har lagts till septum-operationen. Detta område är mer eller mindre avdomnat. Över tid har även den sensoriska förmågan att detektera luftflöde i övriga delar av höger näsborre försvunnit. Oförmågan att känna luft som passerar i höger näsborre har orsakat att jag får stora problem med andningen i de situationer där näscykeln inte tillåter någon luft passera genom den "bra" vänstra näsborren. (vänstra näsborren har fortfarande fungerande receptorer) I dessa lägen uppstår en känsla liknande den som uppstår när en vanlig person är täppta i näsan. Det vill säga, luftflödet känns inte tillräckligt, andningen känns jobbig och kroppen hamnar i lätt stressrespons som över tid är väldigt jobbig. Det enda skillnaden för mig, och för oss som har Empty nose syndrome är att luft trotts allt passerar men att vi inte har några receptorer kvar som talar om detta för vår hjärna.

Jag också nämna att jag hade förmåga att känna luftflöde i höger näsborre efter operationen, om än nedsatt jämfört med vänster näsborren som var mindre skadad. Över tid har dock denna förmåga fallit bort allt mer i höger näsborre. Helt försvann den efter en infektion i näsan med stafylokocker som antagligen förstörde de sista fungerande receptorerna som fanns kvar, en infektion som dessutom var en följd av att näsans immunförsvar blivit nedsatt till följd av operationen.

Håll dig borta från Operation av Septum och Näsmusslor!
De här operationerna kommer förstöra dig för gott!

Med den kunskapen jag har idag, dels genom egen erfarenhet, dels genom informations-sök på 1300 timmar samt dels genom att ha läst berättelser från 100 tals patienter, varvid jag själv pratat med över 50 av dessa så kan jag med säkerhet säga:

Septum-operation kommer ge bestående livslånga besvär för patienten, det kommer även operation av näsmusslorna att göra. I de fall där Septumo-peration och operation av näsmusslor kombineras (vilket är vanligt) så är det en 100% garanti att patienten kommer få mer eller mindre bestående problem resten av livet.

Detta gäller även de situationer där patienten läker bra samtidigt som kirurgen varit försiktig i sin operation. Samtliga patienter jag pratat med som uppger att de haft en bilateral operation av näsmusslor samt en unilateral operation av septum uppger att de har mycket stora besvär i den näsborre där båda operationerna utförs. Så lita inte en sekund på läkarna som säger att en sådan operation kan genomföras utan bestående skador och komplikationer. Hur stora problemen blir kommer variera beroende på hur aggressiv kirurgen har varit och hur bra patienten läker samt i vilken miljö (luftfuktighet) denne lever, men att det kommer bli problem, det är helt säkert.

Eugene Kern - 8 år i genomsnitt för att utveckla Empty nose syndrome
Empty nose syndrome är ett begrepp som myntades av amerikanen Eugene Kern och svensken Monica Stenqvist. Dr Kern var den första läkaren som började forska på tillståndet och något han kom fram till var att det i genomsnitt tog 8 år för en patient att utveckla Empty nose syndrome efter att en aggressiv näsoperation genomförts. Detta beror på att patienten börjar med en frisk slemhinna som sedan via operation berövas förmågan att producera slem och hålla sig fuktig och fri från infektioner. Beroende på vilken miljö patienten bor i kommer komplikationer utvecklas långsammare eller snabbare. Snabbare för de som bor i ett torrt klimat och långsammare för de som bor i ett fuktigt klimat. Detta beroende på att uttorkning av slemhinnan långsamt förstör kvarvarande celler i näsan. Problemet med detta är att det kan ta flera år att utveckla besvär varvid de flesta patienter inte kan koppla i hop operationen med de uppkomna besvären.

När jag tänker tillbaka på perioden närmast efter operationen så inser jag nu att jag i ganska tidigt skede började få mina första symtom. Sömnproblemen började här och känsligheten för torr luft började också någon månad efter operationen. Det första jag märkte var stora obehag med brännande och svidande känsla vid inandning när jag hade värmen på i bilen. Dock förstod jag i början inte att detta var relaterat till operationen utan trodde det hade andra orsaker. Problemen blev sedan kontinuerligt värre och efter 4 år, i slutet av 2018 så fick jag en infektion i näsan med vad som troligtvis var Stafylokocker. Båda näsborrarna drabbades av denna infektion men framförallt drabbades höger näsborre, det vill säga den som var mest förstörd efter både septum-operation och operation av den nedre näsmusslan. Det var först efter detta som jag uppvisade samtliga symtom på Empty nose syndrome, vilket skedde hela 4 år efter operationen.

I efterhand har jag fått lära mig att infektionen beroende på att kirurgen skurit bort så mycket av den funktionella vävnaden så att näsans immunförsvar nu var kraftigt försvagat. Immunglobuliner som angriper bakterier och virus produceras nämligen i Septums svällkropp och i näsmusslorna. När dessa delar hade skurits bort har näsan således ett betydligt sämre immunförsvar. Situationen blir dessutom än värre av att samma delar i näsan producerar en större mängd slem som skyddar slemhinnan mot uttorkning och således även mot bakterieangrepp. 

Jag kan nu konstatera att det tog mig fyra hela år för att göra kopplingen till att mina besvär jag hade var relaterade till den operation som utförts och då är jag ändå väldig analytiskt lagt, läser mycket och har mycket tid till efterforskning i jämförelse med många andra. Det här får mig således att inse att många troligtvis aldrig kommer göra kopplingen till att deras problem är relaterade till näsoperationen de utfört flera år tidigare. Till det här kan också nämnas att vården i Sverige har så gott som obefintlig uppföljning på patienterna. Kirurgen Anders fick jag träffa endast 1 gång efter operationen, och då cirka 1-2 månader efteråt. Den lilla uppföljning som var bestod i att ett dokument med några ledande frågor skickades ut vid 2 tillfällen under det första året. Här frågade man enbart om nästäppan hade blivit bättre, inga frågor ställdes om torrhet eller om andra problem. Det här sammanräknat gör att vården mer eller mindre helt saknar insyn i hur patienterna mår 3,5 eller 10 år efter operationen. När vården dessutom i många fall helt dementerar att utförda näsoperationer kan leda till Empty nose syndrome så resulterar detta i att många patienter kommer gå runt med besvär utan att veta vad det beror på.


Lösningen på Empty nose syndrome & skador från näsoperation

Efter att ha fått göra den extremt tunga insikten i att jag fått Empty nose syndrome som en följd av Arbrandts hänsynslösa näsoperation försöker jag förtvivlas hitta en lösning på skadan. Efter 1300 timmars efterforskning kan jag konstatera en sak - Den finns en behandling , men bara en enda som fullständigt löser problemet med Empty nose syndrome och det är:

Låt aldrig en kirurg söva ner dig och skära bort saker i din näsa!

Tyvärr är det så, jag vill inte sprida negativitet och hopplöshet men samtidigt är jag för begåvad för att naivt tro att det finns en lösning som kan återställa skadade patienter till en normalitet. Har organ skurits bort i näsan så är det irreversibelt. För det första är det idag inte möjligt att odla fram organ och om det nu skulle vara det i framtiden, hur skall dessa kunna opereras in i näsan och anslutas till befintliga kärl och nerver för att få en funktion. Det går helt enkelt inte, det är inte realistiskt. Därför är det extremt viktigt att du aldrig låter dig luras till att genomföra en näsoperation. Min livskvalitet är idag helt förstörd. Mitt liv har gått från att njuta av varje dag och vilja äta upp världen till att gå och lägga mig varje kväll och hoppas på att jag aldrig kommer vakna igen.

Jag har gjort 9 säsonger fallskärmshoppning, bestigit Europas högsta bergstoppar på egen hand, varit ute och rest i flera år totalt, besökt 20-30 länder. Gjort 16 år med klättring bland annat Big wall i Norge på egna säkringar. Flera säsonger med skärmflyg och därtill varit aktiv med skidåkning, löpning, paddling cykling, orientering, skytte osv. Jag har också jobbat för att kunna få en bra ekonomi för att kunna göra alla dessa saker och har nu sedan några år kommit till det stadium där jag hade kunnat designa mitt liv helt och hållet som jag ville ha det. Jag bor nu i en fin lägenhet i ett bra område, har en fantastisk flickvän och har alla förutsättningar för ett väldigt bra liv. Dock har den här operationen tagit all livsglädje ifrån mig och jag får nu plåga mig igenom varje dag med en brännande känsla vid varje inandning. Operationen har också orsakat andningsproblem, sömnproblem och nervsmärtor i näsa och ögon. Jag är nu helt handikappad och kan inte vistas normala miljöer utan mycket stor obehag. Relativ luftfuktighet under 40% är fruktansvärt jobbigt och i dessa miljöer måste jag gå runt med andningsmask på mig för att återfukta inandningsluften. Så, vad du än gör, operera aldrig näsan.


Här följer alla de problem som Arbrandts operation orsakat

Näsan bränner vid varje andetag då slemhinnan är torr och skadad till följd av operationen.
Det här är det värsta symtomet och det är helt fruktansvärt jobbigt eftersom det inte går att fly ifrån.

Oförmåga att vistas i torra, kalla, dammiga eller varma miljöer utan mycket obehag. Därtill stor känslighet för rök, partiklar och dofter. Sådana miljöer gör att näsan bränner ännu mer vid inandning.

Nervsmärta uppstår i övre delen av näsan och strålar ut mot höger öga. Höger öga och höger näsborre är dessutom mycket torra varvid även synproblem uppstår då tillräcklig mängt tårvätska saknas för att ljuset skall brytas på rätt sätt. Det här kallas för astigmatism. Tillståndet är orsakat av kronisk låggradig inflammation i näsan på grund av torrhet där pro inflammatoriska cytokiner (signalämnen) tar sig in till den närliggande ögonslemhinnan och även där orsakar en låggradig inflammation vilket påverkar slemhinnan negativt.

Luktsinne är borta i höger näsborre till 90%

Torr, kall ofiltrerad luft träffar bakre delen av näsan utan att först ha fuktats och värmts upp.
Detta orsakar mycket stort obehag och skada i Naso pharynx med ärrbildning som följd.

Vid kallt väder rinner vänster näsborre som en kran och jag måste torka mig varje tredje minut. Efter ett tag uppstår nervsmärta som strålar upp mot ögonen. När man sedan kommer in i värmen igen så blir näsan och ögonen istället extremt torra och irriterade. Vänster näsborre har också en perforering mellan näsborren och vänster kindbihåla, möjligtvis kommer det tunnflyttande sekretet härifrån. Denna perforering har Arbrandt gjort av misstag under sin aggressiva operation.

Varmt väder som sommaren 2018 var extremt jobbig, fick hålla på konstant med ögondroppar och fuktade spray i näsan. Varje andetag bränner som om man andas in super het brandrök och jag tvingas gå runt med andningsmask för att lindra besvären.

Efter operationen är höger näsborre extremt öppen, naturligt andningsmotstånd saknas och diafragman får inte längre det motstånd som krävs för en lugn och behaglig andning. Det här förvärras ytterligare av att receptorerna som registrerar luftflöde är hel borta i höger näsborre. Jag kan här inte känna luften när jag andas in vilket skapar en stressrespons när den "bra" vänstra näsborren stänger igen genom den naturliga näscykeln. Att receptorer saknas gör att centrala nervsystemet inte längre får någon indata över att luft passerar i näsborren vilket ledder till en stressreaktion. Följden blir stress, höjd puls, sömnproblem och ansträngd andning.

Mycket torr i näsan och ögonen på natten. Måste alltid sova bredvid en luftfuktare annars blir symtomen mycket värre.

Avslutningsvis kan jag konstatera att 6 organ/lymfatiska vävnader har skurits bort eller förstörts i mina övre luftvägar av svensk sjukvård. Vården har sett till att skära ut halva den ursprungligt längden på de nedre näsmusslorna, båda halsmandlarna, samt Adneoiden längst bak i näsan. Därtill har septum-operationen även förstört Septums svällkropp. Hade jag inte vetat bättre så hade vården även opererat ut min tjocktarm. För Ulcerös kolit går enligt vården inte att bota med kost! Detta trotts att jag nu är medicinfri och inte haft något skov av denna sjukdom alls på över 3 år. Dagens sjukvård är precis så som de låter, EN SJUK VÅRD.


Låt dig inte bli ett offer för trångsynta, giriga och ignoranta kirurger! Kirurger som vägrar informera dig om risker och som vägrar lyssna och lära av dig när du väl blivit skadad av deras aggressiva operationer.

Vad bör man göra om man blivit skadad av vården?!
De här problemen måste verkligen tas upp till ytan så jag rekommenderar dig starkt att anmäla skadorna. Här följer en guide hur du går tillväga.

1. Ta kontakt med vården och berätta om dina skador, gör detta via E-post så att du har det dokumenterat. Sök gärna upp vården också personligen och ställ dem till svars. Man skall inte bara kunna läsa några rader på ett papper och sedan gå vidare utan de skall behöva titta dig i ögonen när du berättar hur du blivit skadad av deras vård. Det skall vara obekvämt och jobbigt och skada patienter. 

2. Ta kontakt med Patientnämden i din region och anmäl skadan där. Här kan du formulera frågor till vården som du skall kunna få svar på. Notera dock att Patientnämden är en organisation inom sjukvården så räkna inte med att de kommer göra någon utredning eller ställa pressande frågor till berörd läkare. Jag hade flera frågor jag vill få svar på men pateintnämden tyckte dessa var jobbiga att ställa varvid man valde att formulera om dem, man tog dessutom bort flera frågor. Det har nu gått 4 månader sedan jag skickade in dessa frågor och vården har vägrat svar på dem. 

3. Efter att du anmält skadan till Pateintnämden och till vårdgivaren så måste du vänta i någon vecka för att ge dem tid att svara. Om svar inte har inkommit inom angiven tid (några veckor) eller om svaret inte är tillfredsställande så kan du anmäla skadan till Inspektionen för vård och omsorg - IVO.

4. Nästa steg är att anmäla till LÖF, det vill säga till patientskadeförsäkringe. Se till att du gör en seriös och bra ansökan med bilder Endoskop-bilder och röntgenbilder som tydligt visar din skada. Det är endast Via LÖF som du har möjlighet till ekonomisk kompensation för din skada.

5. När LÖF har svarat så kan du om du inte är nöjd med beslutet gå vidare och ta ärendet till tingsrätten. De flesta hemförsäkringar täcker denna process , åtminstone till en del.

6. Om du har blivit utsatt för brott, gör genast en Polisanmälan.

Öron näsa hals Borås, totalt ointresse att lyssna & lära från den skada som uppstått. Alla hänvisar vidare & ingen vill bemöta

Efter att jag fått vetskap i hur jag blivit skadad av operationen så vill jag komma i kontakt med ansvarigt chef på avdelningen för att berätta vad som hänt. Detta framförallt för att hindra att andra patienter kan komma att bli skadade på samma sätt som mig. Det första jag då gjorde var att kontakta Thomas Hallberg som på SÄS hemsida står angiven som vårdenhetschef. Thomas medlar då konstigt nog att han inte alls är verksamhetschef utan hänvisar vidare till en person som heter Jerker Nilson, (till vänster). Jag gör då ett nytt försök att kontakta Jerker Nilson via e-post men flera månader går och jag får inget svar åter. Därefter kontaktar jag Sara Degerman Carlsson som är chefsläkare på sjukhuset och ytterst ansvarig för patientsäkerhetsarbetet. Hon tar då emot mitt e-mail och säger sig läsa det varvid hon kontaktat ansvarig chef på Öron Näsa Halsmottagningen. I samband med detta meddelar hon att jag skall bli kontaktat av ansvarig chef. Efter detta har ytterligare månader gått och jag har fortfarande inte blivit kontaktad. Jag ringer nu upp Jerker Nilson och vill informera honom om skadan men han är kort på telefonen och jag får endast cirka en minuts samtal med honom där han säger att han inte är ansvarig och inte vill lyssna. Istället hänvisar han till Lena Hedlund som enligt kontroll har en position under Jerker. Lena Hedlund skulle sedan enligt Jerker Nilsson ringa upp men så har inte skett. Jag ringer då själv till SÄS för att lämna medlande till Lena att hon skall ringa upp men hon ringer aldrig tillbaka. Därefter kontaktar jag Sara Degerman Carlsson igen och meddelar

att jag inte får någon kontakt, hon svarar då att jag har fått prata med Jerker Nilsson och om jag inte är nöjd med det så får jag vända mig till Inspektionen för vård och omsorg. Efter detta kontaktar jag patientnämden inom västra Götalandsregionen som jag varit i kontakt med tidigare för att fråga varför jag inte fått svar på mina frågor jag ställt 5 månader tidigare. Pantientnämden skulle återkomma men inte heller de har återkommit. Fantastiskt fint patientsäkerhet man har i Sverige.

Sammanfattning 
Till att börja med så döljer man risker och komplikationer för patienten och utför oinformerade och aggressiva operationer som utan tvekan kommer skada patienten. När patienten sedan blir skadad och tar reda på sanningen så blir detta ett hot mot verksamheten och man vägrar lyssna och lära från den skada som skett. Alla skickar bollen vidare och ingen vill bemöta. Är det verkligen så det skall vara?

Uppdatering 2020-04-26: Efter att detta skrevs så blev jag uppringd av Lena Hedlund och hon var faktisk sympatiskt och inlyssnande och beklagade verkligen det inträffade. Något jag uppskattar, hon säger också att avdelningen tar lärdom av det inträffade. Om så verkligen blir fallet eller inte har jag förstås ingen aning om men man kan ju verkligen hoppas att de vill lära av min skada, då är mitt förstörda liv åtminstone värt något där förhoppningsvis andra patienter kan slippa skadas.

Tag din historia till medier och skydda andra från vårdskador
Vården kommer själv aldrig gå ut och erkänna att dessa typer av operationer skadar folk. Det finns för mycket pengar, stolthet och för mycket intresse i att utföra dessa operationer. Både från kirurger men också från stora medicinteknikbolag som utvecklar instrument för dessa typer av operationer. Samtidigt är det också en hel yrkesgrupp som har detta som sin huvudsakliga syssla, en syssla som de dessutom utbildat sig för under 11 år eller mer. Sannolikheten är således obefintlig att de skall gå ut i grupp och säga, OKEY STOPP nu räcker det, vi kan inte utföra dessa operationer längre då det skadar folk. Det kommer bara inte hända, istället kommer man fortsätta som tidigare och mörka risker och komplikationer för att i lugn och ro kunna fortsätta utöva sin yrkesroll. Dessutom anser vården att det är fult att oroa folk så då är det bättre att inget säga och hoppas att det går vägen. Kommer patienten tillbaka med problem kan man alltid prata bort det och säga att nu upplevda besvär inte är relaterade till operationen.

Därför vill jag verkligen uppmana dig att ta din historia till både vanlig media och till social media. Det kommer ta årtionden att få vården att ändra på sig, om de någonsin kommer göra det. Men genom att sprida kunskapen då nätet, i tidningar, i radio och på personliga bloggar så kan vi nå ut till patienter som går i funderingar att utföra en framtida näsoperation och kanske kan vi få dessa individer att avstå. Om bara en enda person kan räddas så betyder detta att ett helt liv är sparat från lidande. Med det sagt måste det också bli konsekvenser för de kirurger som utför aggressiva operationer som skadar folk. De skall veta att en negativ recension av deras tjänster kommer spridas på nätet. Som det är nu kan dessa kirurger skada folk på löpande band utan några som helst konsekvenser och nu måste vi patienter sätta stopp för detta. Kan vi inte stämma kirurgerna måste vi åtminstone kunna varna varandra så att fler kan avstå näsoperation och skador. Så att ta detta till media är kanske det viktigaste vi någonsin kan göra för våra medmänniskor. Mitt liv är förstört av den här operationen men jag kanske åtminstone kan rädda någon annan från samma lidande.